En gravid jul

Det är precis lika ljuvligt som jag föreställt mig i alla dessa år, att vara gravid på julen. Att träffa alla släktingar och vänner och antingen få höra förtjusta utrop i stil med: "Men är du gravid?!", eller sitta och diskutera gravidsaker halva kvällen.
Det känns väldigt skönt att vara öppen med att vi gjort IVF. Medan vi var inne i det tyckte jag det var väldigt jobbigt att prata om det, men nu känns det skönt att få berätta om vad vi varit med om. Många blir chockade över att vi försökt så länge fast vi är så unga och alla hittills har varit väldigt förstående. Man märker också att det väcker tankar hos jämnåriga om något som de har tagit för givet. Men det gjorde ju jag också, och precis som med så mycket annat är infertilitet något som man tror att bara drabbar andra.
Märkte igårkväll att jag ännu har en del oarbetade känslor efter allt vi varit med om. Det mesta gick bra att prata om, men att exempelvis berätta om då jag sa till sambon att jag nog förstår om han lämnar mig för någon annan, gjorde mig ganska rörd. Samma kommentar skulle jag tycka är löjlig om jag hörde någon annan säga det, men när jag kände mig som mest misslyckad menade jag verkligen det jag sade.

Vilket helvete vi har varit igenom.
En sån fantastisk tur vi haft att helvetet verkar vara över.
Och ännu mera tur att vi verkar ha överlevt som par genom allt detta.

Lite shopping

Julen har kommit och gått och det har varit alldeles ljuvligt att fira den tillsammans med släkten. Maten var god och baserat på julklapparna hade jag varit oerhört snäll i år. Magen har växt lite igen tycker jag och jag börjar känna behovet av en ny vinterjacka. Hade en som skulle vara perfekt ännu, men den har gått sönder, och de övriga jag har är antingen sportiga varianter eller så går det inte längre att knäppa knapparna på dem. Det blir nog ingen gravidjacka i alla fall, utan det får bli någon som jag sedan kan använda några vintrar till.

Ytterst ödmjukt tänkte vi idag bege oss iväg på lite shopping. Två av de tre blödningarna jag har haft har ju kommit dagen efter rejäla shoppingdagar då jag varit helt slut både fysiskt och psykiskt då jag kommit hem.
Så idag tänkte vi göra så mycket jag orkar och sedan åka hem. Det är ju inte hela världen om en del ärenden sparas till en ny dag.

En skyddsängel

Fick en så omtänksam liten julklapp av bästa kollegan igår: en skyddsängel. Den ska jag alltså bära med mig helst hela tiden för att jag och Pyret skall ha lite extra hjälp på traven. Blir alldeles varm i hjärtat av att ha så fina människor i min närhet (kollegan alltså, inte ängeln).

Idag är det förresten vintersolstånd vilket betyder att vi fr.o.m. imorgon går mot ljusare tider igen. Nu blir det alltså inte mörkare än så här, vilket känns värt att fira! Om man känner sig negativt inställd till livet just nu kan man ju istället haka på domedagsteorierna som säger att jorden skall gå under idag. Det finns något för alla, hehe.

Ber om ursäkt för de klumpiga stavfelen (t.ex. tvått maskin. Och vad är grejen med att jag skrev det som två skilda ord? Hoppas jag inte har gått och blivit en särskrivare...) som då och då dyker upp i bloggen. Jag skyller det på laptopen som jag ibland skriver inläggen på, för den har amerikanskt tangentbord vilket ibland ställer till det.

Idag är det förresten exakt ett år sedan vi var på planeringsbesöket som inledde vår IVF-resa. Resan som till sist resulterade i att jag har lyckan att vara gravid under julen i år. Hur många jular har jag inte desperat tänkt: "Men nästa jul, då kommer jag nog att vara gravid"?

Idag reser jag förresten hemåt, så det kan bli lite bloggtorka den närmaste tiden men jag uppdaterar då jag kan.
För säkerhets skull vill jag dock passa på att önska er alla en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Fördelar

Det finns definitivt fördelar med att bo på hyra. Snöröjning till exempel, det slipper man göra själv och det gläder ju extra mycket då det råkat komma ca. 90 centimeter snö de senaste två månaderna.

En annan fördel är att då tvått maskinen går sönder så ringer man bara ett samtal och så FÅR man en ny samma dag. Love it!

Cat fight

Både jag och sambon har rivsår på händerna efter en dust med vår kära katt. Märkte häromdagen att han hade mask (Usch!) och därför skulle vi avmaska båda katterna idag. Honkatten skötte sig exemplariskt och svalde hela tabletten på andra försöket. Hankatten däremot totalvägrade. Han stretade emot och vägrade svälja tabletten. Efter 10 försök med att peta in tabletten i munnen på honom testade vi istället att dela tabletten i delar. Detta följdes av försök då vi knådade in tablettbitarna i ost- och korvbitar samt 10 nya försök att få ner tabletten i halsen.
Just nu är läget att vi fått honom att ta halva, medan den andra halvan är mosad tillsammans med lite ost på ett fat i badrummet. Där får han nu sedan sitta tills han har ätit upp allt.

Känns som en försmak på föräldraskapet detta. Särskilt då han efter fighten ger oss en min av sårad stolthet och vänder rumpan till då man försöker gosa med honom. Stackars liten. Då man ändå kunde förklara för honom varför han måste ta medicinen.

Vårt sprattlande lilla Pyre

Liten men rörlig är h*n, vårt lilla Pyre. Det var full rulle i magen idag under ultrat, och enligt dagens läkare är moderkakan i framvägg och inte alls över livmoderöppningen. Hur det kan se så olika ut på bara en vecka vet jag inte, och det verkar som om dagens läkare inte riktigt trodde att den kan ha varit så lågt nere förra tisdagen. Men eftersom allt såg bra ut kan vi alltså resa hem till våra familjer under julen, och jag kan så småningom återuppta träningen. Dessutom kan jag börja jobba igen efter julledigheten. Råden jag fick var dock att undvika tunga lyft och väldigt belastande träningsformer, men jag kan i varje fall sluta med den blödningshämmande medicinen.

En liten bonus är att vi nu vet könet på Pyret, men det vill vi hålla för oss själva. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag dock säkert att försäga mig i något skede, men det är bra så länge det varar...

Åh, vad jag är lycklig! Just i denna stund känner jag hur de tre åren av tårar och besvikelser bleknar i jämförelse med det storartade vi får vara med om nu.

Upprymd men nervös

Känner mig upprymd men lite nervös inför dagens ultraljud. Upprymd eftersom vi ju ska få se vårt lilla Pyre igen, och denna gång kan vi eventuellt få veta könet också. Nervös eftersom jag är lite rädd för vad läkaren ska säga om vår resa över julen. För en gångs skulle är jag inte lika nervös över att Pyret ska ha dött i magen, det är ju bara en vecka sedan jag fick se att det var full aktivitet där inne. Dessutom har jag ju känt lite sprattel de senaste dagarna. Men visst finns de där mörka tankarna där i bakgrunden hela tiden.

Återkommer ikväll efter ultrat.
Lite julmusik på det: en personlig favorit i juletid.

Spännande med rörelser

Har knappt vågat skriva om detta för att jag inte varit säker på om det faktiskt är rörelser jag känner. Men efter att ha diskuterat det med mamma, som beskrev hur de tidiga rörelserna känns, känner jag mig ganska säker på att det är just bebisens rörelser jag känner ibland.
Det började redan för någon vecka sedan. Då jag låg ner kunde jag ibland känna en konstig känsla i magen.

På nätet kunde jag läsa att de tidiga rörelserna känns som fjärilsfladder eller en sprattlande fisk, men så vitt jag vet har jag varken haft fjärilar eller fiskar i magen någon gång  så det gjorde inte saken lättare att bedöma. Det närmaste jag själv kan förklara det så är att de påminner mycket om när man har tränat magmusklerna väldigt mycket. För mig kan musklerna dagarna efteråt då få "ryckningar" som jag antar är kramper. Och precis så känns det, fast det är djupare in i magen.
Ler som en fåntratt varje gång jag känner den där ovanliga känslan.
Ser så fram emot att rörelserna ska börja kännas på utsidan också, så att sambon också får ta del av bebisens sprattlande.

Era bästa filmtips

Hörni, för att få tiden att gå skulle jag gärna titta på riktigt bra filmer. Så nu vill jag ha era bästa tips.
För att lite hjälpa kan jag ju berätta att jag gillar komedier och draman. Romantiska komedier ser jag gärna, men helst sådana som jag inte vet redan efter två minuters tittande hur de kommer att sluta.

Julångest

Börjar känna mig lite rådvill angående julfirandet: å ena sidan vill jag ju verkligen resa hem över julen, men å andra sidan vill jag ju inte göra något som är riskabelt för barnet. Min första reaktion då läkaren sa att vi inte borde åka någonstans var ju att tänka: "Jag ska hem!"
Jag är väl lite av ett planerande kontrollfreak och har ibland svårt att ställa om då planer plötsligt ändras. Sedan då det fått sjunka in brukar jag inte ha några svårigheter att anpassa mig till förändringarna. Och det är väl lite det jag gjort de senaste dagarna.
Vägt fördelar och nackdelar mot varandra. Grubblat över konsekvenser och tänkt på tidigare jular då jag desperat längtat efter att få vara gravid. Funderat på hur nästa jul kan komma att se ut (herre min skapare, jag kan vara mamma då!).

Och det som jag kommit fram till är väl att en jul kan jag överleva att fira bara på tumanhand med sambon. Visst kommer vi att vara galet uttråkade och sakna våra familjer, men nästa jul får vi istället fira som en trepersoners familj.
Så nu har sambon och jag tillsammans bestämt att vi tar beslutet efter nästa veckas ultra. Då ska vi till överläkaren på polikliniken och kommer att fråga rent ut vad han tycker att vi ska göra med resandet. Dessutom har jag en lång lista med andra frågor att ställa. Får vi klartecken reser vi hem, men annars får vi göra det bästa av situationen och stanna hemma.

Om att vara beroende av andra

Aldrig har jag väl känt mig så hjälplös som nu då jag egentligen inte får göra något alls. Känns ganska eländigt att behöva be sambon om allt:
"Älskling, jag börjar vara hungrig."
"Åh, vad stökigt, vi (vi= sambon) borde städa upp lite."
"Älskling, kan du åka till butiken och köpa mera tandtråd?"

Tack och lov passar min kära sambo gladeligen upp mig utan ett knyst. Han hade till och med köpt hem både choklad och fruktgodis till helgen då han kom hem igår. Och en korsordstidning fick jag också.

Sambon pratade med svärmor igår, som berättade att hon också hade varit sjukskriven pga. föreliggande moderkaka under en av sina graviditeter. Och hon blev också sjukskriven i fjärde månaden. Sedan flyttade moderkakan på sig först i sista månaden. Gulp, alltså! Tänk om jag är sjukskriven fram till moderskapsledigheten nu!

Bed rest

Ja, så hade en ny dag gått i vilandets tecken. Dagens största aktivitet var att gå de 30 metrarna till postlådan och tillbaka. Imorgon är det fredag och då slutar sambon tidigt och kommer förhoppningsvis hem med lite fredagsgott. Har önskat mig en Paradisask att lyxa till helgen med, så få se då om min önskan blir uppfylld.

Om någon annars undrar vad jag gör på dagarna så kan jag meddela att jag tittar på Glee och läser bok och kollar eventuellt nätet någon gång under dagen. Idag blev det dessutom en tvåtimmars tupplur efter lunchen. Oooops.

Tacksam

Har tillbringat första dagen på soffan och trodde att jag skulle vara uttråkad och klättra på väggarna. Men nej, istället känner jag en oändlig tacksamhet över att vårt barn lever.
Var in på finlandssvenska föräldraforumet och såg till min förskräckelse att en kvinna som plussat några veckor innan mig hade mist sitt barn. Bebisen hade haft konstaterade missbildningar och hjärtsvikt och de hade fått höra att barnet skulle dö i magen inom kort. Mitt hjärta brister då jag tänker på vad vissa människor måste gå igenom.
Så idag är jag extra tacksam över min växande mage.

Fjärde ultrat

Vårt Pyre lever och mår bra! Enligt dagens ultra skulle jag vara i vecka 16+3 med beräknad födelse den 27 maj. Samma bf har jag fått på rådgivningen där de räknar enligt senaste mens, medan jag själv har räknat det till 30 maj eftersom jag räknar med embryots ålder + 2 veckor då vi har gjort FET. 

Blödningen som jag haft kommer från moderkakan som ligger delvis över livmoderöppningen och idag blev jag sjukskriven 2 veckor samt fick order om att ta det lugnt, helst vara sängliggande. Dessutom fick jag rekommendationen att inte åka på några resor vilket egentligen innebär att vi inte borde åka hem till mina föräldrar över jullovet. Men eftersom jag ändå kommer att sitta eller ligga ner hela resan tror jag nog att vi åker ändå... Kommer ju bli galen om vi ska fira jul alldeles ensamma, och hemma hos mina föräldrar får jag iaf bli uppassad med mat och så vidare.

Fick också medicin som ska hämma blödningar och har tagit första tabletten. 

Nästa vecka är det igen dags att se Pyret då vi ska på det stora rutinultrat, så få se då om den läkaren tolkar situationen på samma sätt. För som jag fick höra idag så är det här ingen exakt vetenskap och det är svårt att förutspå vad som är farligt eller inte. Men vi har försökt så länge att få barn samt har gjort behandlingar och detta i kombination med mina blödningar gör att det är skäl att vara försiktig.

Skönt iaf att veta att vår lilla bebis växer och mår bra...

Ultra imorgon

Ringde som planerat till rådgivningen idag men fick samma svar som tidigare gånger. Att det är omöjligt att utesluta någonting utan ett ultra. Ringde gyn.poli. där jag fick tala med en väldigt trevlig barnmorska som sade att hon absolut ville ha mig på ett ultra så hon klämde in mig imorgon trots att de egentligen inte hade några tider. Skönt att de tar en på allvar iaf, men känns nästan lite pinsamt att jag skall på mitt fjärde ultra imorgon för att sedan åka på ett femte nästa vecka. Om det är någon som undrar varför sjukvården slukar så mycket pengar kan jag meddela att jag ensam är ansvarig för ungefär en tredjedel av Finlands totala sjukvårdskostnader.

Och jag som varit supernojig vid tidigare blödningar är inte alls orolig för imorgon. Vilket dock får mig att tänka: "Nu när jag är så lugn och har slappnat av, det är då det kommer att skita sig..." Är jag galen, eller?

PS. Skulle ha klarat mig utan barnmorskans sista mening idag: "Om det är något tokigt på gång så finns det ingenting vi kan göra eftersom du trots allt är så pass tidigt i graviditeten."

En mindre trevlig tradition

Det har varit full rulle hela helgen, men det blev det slut på igår då jag började blöda lite när jag var ute på loppis med vänner. Inga mängder och mestadels brunaktigt blod, men ändå lite oroväckande så jag tog det riktigt lugnt resten av dagen. Är ju tredje gången som jag blöder nu och vet ju bättre än att få total panik denna gång, så eftersom blödningen verkar ha upphört tror jag inte ens att jag ringer och ber om ett ultra. Gillar inte att vara en rutinerad blödare, men det är ändå skönt att veta att man kan blöda massor utan att det är någon fara.

En tanke har dock väckts: tänk om det är mensliknande blödningar jag har? För nu är det nämligen exakt fyra veckor sedan senaste blödningen som var väldigt kraftig. Måste fråga upp det nästa vecka då vi ska på rutinultrat, för jag vet ju att det finns kvinnor som har mens som vanligt under hela graviditeten. Konstigt då bara att jag inte haft blödningar var fjärde vecka hela tiden. Å andra sidan kanske Lugesteronet höll tillbaka blödningen under de första veckorna? Det var ju precis efter att jag haft första blödningen som jag fick börja ta Lugesteronet på nytt och då tog jag ju det ända fram till vecka 11. Och i vecka 12 hade jag den andra blödningen medan den tredje kom nu i vecka 16.

Börjar känna mig riktigt nervös inför rutinultrat! Hoppas, hoppas, hoppas att allt är bra med vårt Pyre!

Just idag

Jag är nog alltid hemskt stolt över mitt hemland och tacksam för att jag får bo i Finland, men just idag är det extra bra att vara finländare.
Imorgon firar vi självständighetsdagen vilket betyder 4 dagar ledigt för min del.

Jippiiii!

Måndagsmusik

Får ju lov att börja beta av julsångerna nu så att jag hinner igenom mina favoriter innan jul.

Förlossningsuträknaren

Stjäl Ninnas idé och använder förlossningsuträknaren för att få lite spännande datum.

Idag är jag 14 veckor och 3 dagar gravid (om jag räknar enligt embryots ålder istället för från senaste mensens första dag. Hon som vi går till på rådgivningen har istället räknat att bf kommer att vara 27.5, men det är ju egentligen fel).

Befruktningen ägde rum omkring: 6. september 2012
Hjärtat börjar att slå: 1. oktober 2012
Embryot rör sig: 25. oktober 2012
Embryoperioden är slut, nu bär du på ett foster:  1. november 2012
Alla inre organ är färdigbildade: 1. november 2012
Risken för missfall avtar: 15. november 2012
Illamåendet avtar för de flesta: 22. november 2012
Könsorganen börjar bli tydliga(inte på ultraljud): 29. november 2012


Detta är vad vi har framför oss. Ser mest fram emot fosterrörelserna. Har tyckt mig känna något konstigt i magen ibland, särskilt i onsdags, men det är ju antagligen bara gaser eller något annat. Kändes dock så som jag föreställer mig att fosterrörelserna känns, en svagt fladdrande känsla nere i magen.

Fostret sväljer och kissar: 13. december 2012
Ungefärlig tid för ultraljud: 20. december 2012
Du kan känna fostrets rörelser: 27. december 2012
Fostret börjar få regelbundet sovmönster: 10. januari 2013
Fostret börjar att höra: 31. januari 2013
Nio av tio barn överlever om de föds nu: 28. februari 2013
Många foster lägger sig med huvudet nedåt: 4. april 2013
Beräknat förlossningsdatum: 30. maj 2013

Shop ´til you drop

Igår shoppade vi julklappar och annat heeeela dagen. Eftersom vi dessutom hade åkt ganska lång väg för shoppingen så tog det i princip från tidig morgon till sen kväll. Var så trött och sjuk i kroppen då vi kom hem att jag sov från 23-10 med endast ett toalettbesök. Skönt!
Men fick fixat nästan alla julklappar klart och dessutom köpte jag några gravidplagg: en grå, stickad klänning, ett par gråa tygbyxor och en vit tröja. Alla med plats för en växande mage. Då jag stod i provrummet och testade kläderna blev jag så lycklig över min mage att jag tog ett försiktigt glädjeskutt. Kunde ju inte göra ett ordentligt skutt, eller får man hoppa då man är gravid? Ingen aning faktiskt, men tror inte att det skulle kännas bra i magen och brösten att göra ett ordentligt skutt.

Nu: makaronilåda och julklappsinpackning.
Ljuvliga söndagar.

Vecka 15 (14+1)

Känns som om veckorna går lite snabbare nu och inte så där olidligt långsamt som de gjorde i början av graviditeten. Magen har börjat växa rejält, och idag fick jag första frågan av en på jobbet som inte visste om att jag var gravid. Jag berättade ju nog på jobbet för någon vecka sedan, men tydligen har ryktet inte spridit sig som jag trodde. Men som sagt, idag frågades det rent ut ifall jag skall få bebis. Kollegan ifråga hade gått och spekulerat i flera veckor, men nu tyckte hon att det var så tydligt så att hon vågade fråga.
Idag var jag på gymmet för andra gången sedan min "omstart", och det var tungt men skönt. Känns bra att vara på gång med träningen igen, och har förstått att det kan underlätta både förlossning och återhämtningen efteråt om man har lite muskler och kondition.

I helgen blir det att fixa de sista julklapparna, men nu ikväll väntar det bästa av allt: pepparkaksbak. Åh, så ljuvliga julkänslor det väcker.

Trevlig helg till er alla!

Fejar och donar

Har påbörjat städningen inför lilla jul nu och är riktigt nöjd över hur långt jag hunnit så här långt. Igår skurade jag och sambon allt som fanns i badrummet och bastun. Idag tog vi oss an evighetsprojektet: köket. Och vi fick det klart! Dessutom har jag dammtorkat i alla rum så imorgon blir det att dammsuga, torka golv och sedan hänga upp julgardinerna.
Sedan tänkte jag julpynta lite smått vartefter här hemma. Som med det mesta tycker jag dock att "less is more" med julpyntet så den enda julbelysningen vi brukar ha är en enkel vit stjärna och en ljusstake. AVSKYR blinkande röd-grön-blåa-konstiga-attiraljer-som-inte-ens-är-julrelaterade-alla-gånger. Ifjol såg jag t.ex. ett tåg. Ett tåg?

Nu mår jag konstigt i hela kroppen, så jag får hoppas att jag inte har gått och blivit sjuk igen.

Feber och måndagsmusik

Igår slog en förkylning till väldigt plötsligt. Den hade nog bara gått och väntat på att våra gäster skulle åka hem så att den fick vara ensam med mig en stund, för när helggästerna åkte gick luften helt ur mig och jag fick lägga mig ner på soffan. Jag hade ju tänkt storstäda, gå till gymmet, tvätta massor med kläder och börja fixa lite inför första advent och lilla jul nästa helg, men icke!

Istället låg jag med frossa under dubbla filtar och visste inte hur jag skulle vända och vrida på mig för att det skulle kännas bättre. Det värkte i huvudet, i ryggen och i ljumskarna. Sov två timmar mitt på dagen och sedan tittade jag på TV tills ögonen också började värka. 

Idag är jag hemma från jobbet och få se om det blir samma sak imorgon också.

Tröstar mig nu med ljuv musik.

Nu vet de flesta

Igår berättade jag på jobbet att jag är gravid. Och döm om min förvåning då det var med darrande röst och med tårfyllda ögon jag sa de laddade orden. Trodde inte att jag skulle bli så rörd, men av någon anledning kändes det väldigt stort att berätta åt dem man umgås med varje dag. Det kändes väldigt definitivt och därför skrämmande.
Om något går på tok nu kommer det ju vara massor med människor som behöver informeras, och jag ryser då jag tänker på alla medlidande blickar som skulle följa på ett missfall.
Hoppas att jag aldrig behöver uppleva det...

Börja om från början

Idag, gott folk, har varit en nypremiär för min del. Jag har nämligen varit på gymet för första gången sedan slutet av augusti.
Jag kollade upp innan vilka övningar man ska undvika, och försökte verkligen tänka på det som står om motionen på alla sidor: lyssna på kroppen och ta det lugnt.

Men det är svårt att veta vad det där "lugna" är. Är det att alla övningar skall kännas superlätta? Eller är det att man bara skall ha lite motstånd med vikterna?
Men jag försökte i alla fall att lyssna på kroppen, så övningar som kändes tunga tog jag inte många av.

Och nu väntar jag med spänning på att se ifall min kropp fixar detta eller ifall jag kommer att börja blöda. Har lovat mig själv att inte stressa upp mig fast det skulle komma en blödning, för det behöver ju bevisligen inte vara någon fara.

Måndagsmusiken skippar vi idag, jag är helt enkelt alldeles för trött.

En liten, liten bebis

Har fått se en alldeles nyfödd bebis i helgen. En helt ny människa som var så liten att jag inte skulle ha vågat hålla i honom av rädsla för att han skulle gå sönder. Och så söt man kan vara när man är så liten.
Och jag försöker greppa att det är en sån som bor i min mage, att om (förhoppningsvis, vi ska ju inte gå och bli överoptimistiska) ungefär 6 månader ska vi få hålla i vår alldeles egna bebis.

Vecka 13 (12+0)

Veckorna har hasat sig fram oerhört långsamt, men äntligen är vecka 12 förbi. Idag fick vi också höra stadiga och jämna hjärtljud som låg på ca. 158.
Händer verkligen det här? Hur kan just vi ha en så ofantlig tur att vi får uppleva detta? Ingen logik i världen kan få mig att förstå varför vissa lyckas på första försöket, vissa på det 75:e och andra aldrig. Känner mig åtminstone extremt lyckligt lottad.

I helgen blir det massa skoj, så det lär antagligen vara tyst på bloggen fram tills söndag.
Ha det gott tills dess!
Nu kvällsmål i form av bärsmoothie och några skivor ost.

Morgondagen

Imorgon bitti kommer ni att önska att ni kunde köpa biljetter till showen som kommer att pågå i vårt sovrum. Och nej, det är inget snuskigt (sexförbud, remember?). Nej, imorgon går jag in i vecka 13. Jag har svårt att fatta att vi verkar ha klarat det första delmålet och vår bebis ännu lever. Det bor en liten, liten minimänniska i min mage!

Så imorgon bitti kommer jag att göra en segerdans då jag vaknar. Vecka 13, vem skulle ha trott det?

Imorgon är det också dags för andra rådgivningsbesöket. Ska bli kul att träffa vår energispruta till barnmorska igen.

Dagens

Dagens high: tacos som middag på en veckodag, mums!
Dagens low: trodde jag började blöda på nytt, men det var bara en droppe gammalt blod som kom, så det är lugnt.
Dagens hoppsan: då jag hade gått halvvägs hem från jobbet kom jag på att jag ju hade kört bil idag. Bara att vända om och gå och hämta bilen.
Dagens skönaste: en halvtimmes powernap på soffan.
Dagens hälsoinfo: har ännu lågt blodtryck (var till företagshälsovården idag)

Måndagsmusik och svamleri

Känner mig lite kärleksfull idag så det får bli lite smörmusik.
I´ll stand by you med The Pretenders.

Känner mig oändligt tacksam efter gårdagens ultra. Enligt läkaren så är missfallsrisken nu nere på 1-2% eftersom vi kunde se att fostret levde då jag var i vecka 11+3. Om man vill kan man sluta läsa här, för nedan följer en massa svamlerier och märkliga tankar.

Den här graviditeten har fört med sig känslor som jag aldrig skulle ha kunnat föreställa mig. Trodde att det skulle vara små rosa moln i 9 månader efter att man hade plussat. Eller klart jag förstod att det skulle vara jobbigt också, men jag skulle åtminstone ha trott att jag skulle vara jublande glad. Men det är något i mig som gör att jag inte kan föreställa mig att jag ska bli mamma. Hur är det möjligt då jag har haft 3 år på mig att förbereda mig? Kanske har de här många misslyckandena gjort mig cynisk.
För vet ni vad jag tänkte igår då jag började blöda? Jo, jag tänkte direkt: "F*n! Jag visste det!" Som om jag hade gått och väntat på att något skulle hända eftersom allt helt enkelt var för bra för att vara sant.

En annan känsla som dykt upp är det dåliga samvetet. Läser ännu massor med IVF- och ÄD-bloggar och då jag påminns om vilket elände det är att spruta, spraya och boka ultraljudstider (numera åker jag ju bara på akuta sådana, hehe). Och att hela tiden undra om det ska löna sig i slutändan eller ifall man går till helvetet och tillbaka i onödan.

Söndagsdramatik

Minns ni förra gången jag började blöda? Det var en söndag eftermiddag. Idag började jag igen blöda på en söndag, men där slutar likheterna. Idag började det med grymma magkramper som gjorde att jag låg ner i flera timmar. Efter en stund med en varm vetedyna på magen avtog värken ordentligt, även om jag nog kände av den ännu. Och efter en stund, ca 14-tiden idag började jag blöda. Förra gången blödde jag ju några droppar brunaktigt, men nu bokstavligen rann det rött blod ur mig. Fick snabbt byta binda efter en halvtimme och då rann det blod längs låren på mig då jag stod upp.
Ni kan ju tänka er paniken. Skräcken som kramade om mig. Var för rädd för att gråta och förbannade min egen dumhet: jag hade köpt det första gravidplagget igår. Varför skulle jag göra det innan vecka 12 var över? Nu hade jag ju förstört allt med att vara överoptimistisk.
Mitt i paniken insåg jag att jag inte skulle få ro innan jag visste säkert och ringde hälsovårdcentralen där de rekommenderade mig att åka in till akuten.

Väl inne på akuten fick vi bästa möjliga bemötande. Vi behövde inte sitta gråtandes i väntrummet utan fick direkt komma in i ett eget rum där vi snabbt fick infon att de hade ringt efter jourhavande gynekolog som snabbt skulle vara på plats. Väntade cirka 20-25 minuter innan vi kallades vidare till gyn.polikliniken som öppnats endast för oss. Vi fick dock veta att en till patient var på kommande efter oss.
Läkaren gjorde en snabb gynundersökning och klämde på magen och sedan följde sanningens ögonblick då det var dags för ultraljud. Snabbt fick vi höra: "Ja här ser vi ett levande barn."
Jag kunde inte tro mina öron och började snabbt förhöra mig för om det ändå kunde vara början på ett missfall, men det var det inte möjligt menade han. Om missfall sker så har fostrets oftast dött i magen en tid innan, så om man ser ett levande barn betyder det att det är lugnt.
Och där på skärmen sprattlade Pyret runt. För första gången kändes det mera verkligt för min sambo nu också då han fick se ett litet minibarn som hoppade runt och viftade vilt med armarna och benen. En fin farsdagspresent till sambon alltså, hehe. Tror dock han skulle ha klarat sig utan blodet, rädslan och mina tårar. Men hej, man kan inte få allt.

Och nu är vi hemma, blodet har slutat och jag fick instruktionen att ta det lugnt några dagar och att undvika samlag den närmaste veckan.
Önskar att jag kunde "skriva slutet gott, allting gott", men det känns aaaaningen förhastat. Pyret verkar ha en känsla för dramatik. Eller så har han bara söndagsångest som alla arbetande människor.

Helgskojigheter

Hade glädjen att få sätta mig på båten och åka över till grannriket för att delta i Allt för hälsan-mässan i Stockholm igår.
Köpte massor med godsaker och en del skönhetsprodukter också.

Den bästa deodoranten hittar man från c/o Gerd. Har haft en tidigare också och fast den är lite dyrare än en vanlig deodorant är den ändå värd varje slant. Fri från alkohol, parabener och aluminium och dessutom väldigt dryg. Flaskan som jag har köpte jag i början av maj och ännu finns en del kvar i den. Passade ändå på att köpa en ny flaska eftersom de hade mässerbjudande och den var lite billigare än tidigare.

Köpte också Weledas olja mot bristningar. Och, ja, jag är medveten om att bristningar inte egentligen går att undvika ifall man ska få dem, men om jag nu ens kan förebygga pyttelite skulle det ju vara en vinst.

Mitt största fynd, enligt mig själv, igår var ändå den ekologiska mascaran från Zao.

Som om luften gått ur mig

Plötsligt slog en förkylning till med full kraft. Sambon har varit sjuk de senaste dagarna, och nu är det tydligen min tur. Har ingen feber, men ont i halsen och är bedövande trött så det blir nog att vara hemma imorgon.
Hoppas bara att jag är frisk till helgen då det väntar massa skoj!

PS. Vecka 12 inleds idag, så om exakt en vecka är det ok att börja berätta åt alla om graviditeten. Dessutom är det också dags för rådgivningsbesök nästa torsdag.

"Magkatarr"

Jag fick en fråga av Idun om hur det gick med magkatarrförklaringen i helgen. Jag var ju alltså på fest och tänkte skylla på magkatarr vid frågor om varför jag inte drack.
Och det gick faktiskt över förväntan! Fick nästan inga frågor alls, och de som frågade något verkade direkt tro på min förklaring. Alla tyckte väldigt synd om mig, och jag kände ett styng av dåligt samvete över att ljuga.
Men det är ju nödvändigt just nu, och jag får ju förklara allt om några veckor.
På torsdag går jag in i vecka 12!

Måndagsmusik

Boyce Avenue gör de mest fantastiska akustiska versionerna av kända låtar.
Den här låten av Maroon 5 är melankolisk, vacker och handlar om passion, kärlek och skuldkänslor.

Så det kan gå!

Är allt annat än någon atlet just nu eftersom jag lyder rådet av min akupunktör: att absolut inte anstränga mig. Det mesta jag får göra enligt henne är att gå lugna promenader, och det har jag faktiskt gjort också. Två gånger har jag varit och simmat, men då har jag bara simmat ca. 300 meter så det har inte alls varit ansträngande.
Igår var vi och bowlade jag och sambon och på något sätt har jag antingen sträckt mig eller överansträngt sätesmuskeln i mitt vänstra ben. Av bowling?! Wtf?
Det gör så ont att jag helst bara skulle ligga ner idag, men skulle gärna komma mig ut lite i solskenet också. D-vitamin måste man ju ha.

Det var allt från superatleten.
Over and out.

Ny vecka

Går idag in i vecka 11 och känner mig ganska lugn. Mådde lite halvtaskigt idag då jag kom hem från jobbet och inte hade ätit på många timmar, så tydligen har jag lite tendens till illamående ändå. Skönt med ett litet bevis på att fostret förhoppningsvis lever.
Magen känns lite svullen idag också, och inbillar mig att det har börjat synas en pytteliten bula, men det kan som sagt vara inbillning.
I slutet av denna vecka kommer fostret att vara ca. 60 mm långt! Det är ju hur stort som helst. Eller ja, är ju medveten om att hen ska bli mycket större än så, men med tanke på de senaste veckornas 15-30 mm så känns 6 cm ganska maffigt.

Beklagar

Känns som att jag står med mössan i handen, med sänkt blick och skam i själen framför er. Beklagar mitt dåliga uppdaterande just nu, men det har helt enkelt inte funnits ork. Igår låg jag på soffan från det att jag kom hem från jobbet till kl. 21 då jag höll på att somna på soffan. Och märk väl, jag somnar aldrig på soffan! Sov nio och en halv timme och vaknade pigg. Men efter jobbet var det idag samma sak, förutom att jag masade mig iväg på en promenad då sambon for iväg på innebandyn. En halv timmes luuuugn promenad gjorde gott åt både kropp och själ.

Jag har försökt släppa mitt nojande genom att använda sambons livsfilosofi: oroa dig inte över något i onödan. Om det går på tok tar du itu med det och om det inte går på tok har du oroat dig i onödan. Han är klok min sambo.

Ska på fest i helgen och har utarbetat det perfekta alibit för att inte dricka: magkatarr. De som haft det vet att det inte är någon idé att dricka sprit då. Och eftersom jag slutade med kaffe för flera månader sedan så kan jag ju spela det kortet också ("alltså jag trodde det skulle räcka med att sluta dricka kaffe, men tydligen får jag ta en paus med drickandet också").

Nu har jag gjort min plikt och backar långsamt och bugandes ut ur rummet.
Tack och adjö!

Måndagsmusik

De senaste veckornas musiktips har varit alldeles för melankoliska, så nu har jag bestämt mig för att försöka få till lite mera feelismusik.

Idag bjuder jag på en låt som du ska ha på full volym i bilen då solen skiner ute och du har solbrillorna på och känner dig oövervinnerlig. Dessutom är videon sjukt bra!

Långa veckor

Vecka 12 närmar sig sakta men säkert, men i mitt tycke går det alldeles för långsamt. Är så orolig att något skall hända, t.ex. att Pyret har slutat växa i magen utan att vi anar något. Och det är ju en evighet till nästa ultraljud (i mitten av december).
Är idag i vecka 10 (9+3) och tror oron beror på att jag inte längre mår illa. Mår alldeles utmärkt till och med. Och jag vet ju att det är meningen att illamåendet skall gå över efter en tid, men det känns ändå olustigt. Det är bara mina ömma bröst och förhöjda temp som visar att jag ännu är gravid. Har börjat trappa ner på Lugesteronet nu även om läkaren nog tyckte att jag kan ta det ända till vecka 12-13. Fram till i torsdags tog jag 2*200 mg/dag men nu har jag trappat ner till 1/dag. Så småningom ska jag sluta ta dem helt och hoppas att Pyret ändå stannar kvar.

Livet i övrigt rullar vidare och jag fick lite julfeelis då snön plötsligt dalade ner i torsdags. Köpte till och med en veckotidning med jultema och skulle helst vilja börja packa in julklappar redan. Än så länge har jag bara köpt böcker, men borde väl nog börja köpa någon julklapp med jämna mellanrum nu så att decemberlönen inte tar så mycket stryk.

Nu blir det promenad i det vackra vinterlandskapet.

Måndagsmusik

Even the sun sets in paradise... 

Payphone med Maroon 5, en riktigt sorglig låt som ändå har så hurtig rytm att den gör mig på gott humör. Lite bittersweet, liksom. Kände mig konstig då jag steg upp i morse. Inte något konkret, bara inte riktigt som mig själv. Blev orolig över att jag höll på få missfall och testade tempen som bara visade 36.6. I och för sig efter duschen och alla morgonbestyren, vilket kanske inte är helt tillförlitligt. Var tvungen att testa nu igen då jag kom hem och då var tempen tack och lov över 37. Har också mått illa nu på eftermiddagen (vad då morning sickness, liksom? Jag är kärringen mot strömmen och mår illa på eftermiddagarna.) så det var väl nog bara en konstig känsla som jag hade i morse.
Har läst alldeles för många bloggar och foruminlägg av såna som fått missfall och märkt av att de plötsligt bara inte "känner sig gravida längre".

Trevlig måndag!

Foten som domnade bort

Kan inte känna min vänstra fot just nu. Har suttit i samma ställning alltför länge, men har inte hjärta att röra på mig då katten sover så skönt i min famn. Ytterst kelsjuk är han idag. Till och med då jag yogade låg han framför mig/uppefter mig/på min mage. Gjorde det svårt att slappna av, men mysigt var det i alla fall.

Ber om ursäkt för att jag försummat er denna helg, men jag har helt enkelt haft bättre saker för mig än att sitta framför datorn. Ganska skönt med sådana helger också för den delen.

Graviditeten tickar vidare, är idag i vecka 9 (8+3) och symptomen varierar en del i intensitet. Skulle behöva köpa nya BH:n eftersom alla jag har börjar vara för små. Mår illa endast på eftermiddagarna om jag inte äter med jämna mellanrum. Vill ha alldeles vanlig mat just nu: potatismos med sås, en enkel köttsoppa, kållåda osv. Inga starka, okonventionella smaker här inte. Nya favoritmellanmålet är bärsmoothie som ju är både nyttigt och gott. Brast idag i gråt två gånger för sånt som egentligen inte var särskilt sorgligt (ena gången var då jag läste sportsidorna och en hockeyspelare hade blivit utsatt för en sällsynt brutal tackling som resulterade i att han blev liggande på isen en stund. Eh, och han klarade sig utan några värre skador, så det fanns egentligen inte orsak till tårar.).

Ska försöka väcka både katten och mitt bortdomnade ben nu.
Trevlig söndagkväll!

Modiga lilla jag

Har ni sett så modig jag är då jag har satt till en baby ticker på bloggen?

Modigt värre. Nu är jag vrålhungrig (igen) så det blir att fixa lite kvällsmål så att illamåendet kanske lägger sig till kvällen. Har jag sagt hur tacksam jag är över alla symptom? Det är jag i alla fall. Till och med illamåendet.
God kväll på er!

Fortsättningsvis bra

Lilla Pyret mår fortsättningsvis bra och hade växte en hel del sedan förra ultrat. Hjärtat bankade på och det gick nu att urskilja huvudet tydligt. Är egentligen i vecka 7+5 idag men ultrats mätning visade 8+1, vilkendera skall man då utgå ifrån?

Och en sak till: när skall det här börja kännas verkligt? När skall jag fatta att den lilla bönan i min mage är en liten bebis? Vår bebis?

Måndagsmusik

Har varit yr och lätt illamående hela dagen och läste lite på nätet då jag kom hem om att ingefära i stora mängder kan vara farligt i tidig graviditet. Tydligen kan det framkalla missfall! Det är ju skoj att läsa då jag satt det i teet i flera dagar i sträck. 

Nåja, bättre sent än aldrig antar jag. 

Imorgon blir det ultraljud, jeeeej! Kommer att vara i vecka 8 (7+5) då. Är inte alls lika nervös som förra gången även om jag är medveten om att det kan gå på tok. 

Lite måndagsmusik på det: Home med Edward Sharpe and the Magnetic Zeros.

Home is whenever I´m with you.

Eureka!

Jag har hittat det magiska botemedlet mot illamående: ingefära. Hade inte tänkt på sambandet innan, men de första veckorna mådde jag ju inte alls illa. Just då kände jag av en begynnande förkylning och satte därför mald ingefära i teet varje morgon för att stärka immunförsvaret. Slutade med det förra helgen då jag tyckte att det kändes bättre i halsen, och sakta men säkert smög sig illamåendet på. Häromdagen slog det mig att ingefära ju också lär vara bra mot graviditetsillamående och därför testade jag igen sätta det i teet i fredags på morgonen. Och inget illamående kände jag av. Däremot blir jag ännu svag och lite skakis om jag inte äter direkt jag känner mig hungrig.
Men tack vare ingefäran överlevde jag helgen med bravur, så det är jag tacksam för.
Nu blir det soffhäng resten av söndagen.

Motstridiga känslor

Jag vet ju att det här med illamående är ett gott tecken i tidig graviditet, och därför känns det bra att det verkar ha tilltagit lite mera under de senaste dagarna. Men det är jobbigt att ständigt känna ett lätt illamående, och särskilt jobbigt då jag vet att det blir bättre om jag äter men ingenting smakar gott. Det som är positivt är att jag har noll sötsug och tar alla gånger hellre en smörgås eller yogurth istället för choklad. Det stämmer kanske det som hälsovårdaren sa häromdagen, om att kroppen vet vad den behöver under en graviditet. Därför kan man också lita på kroppen vad gäller mat och motion.

Vi får gäster nu i helgen och då får jag i smyg försöka småäta hela tiden för att undvika illamåendet. Så nu har jag gömt salta kex lite överallt: i sovrummet och i handväskan.
Wish me luck!

Sönderpickad

Började dagen med att åka på blodprov som måste tas till företagshälsovården. Kruxet var att jag skulle vara oäten innan jag åkte dit, men det gick bättre än vad jag hade trott. Hann bli lite skakis innan hon fick provet taget, men jag hade med juice och smörgås som jag fick äta direkt efteråt. Blev förvånad över att jag inte hann börja må illa, vilket jag har gjort vissa morgnar innan jag ätit. Fick en del undrande blickar av de andra i väntrummet då jag kom från provtagningsrummet och satt mig ner igen och började äta matsäck.

Sedan bar det iväg till mödrarådgivningen. Sambon var också med och vi fick svara på massor med frågor om sjukdomar och livsstil osv. Dessutom tog de urinprov, blodprov (igen!), hb-värde (ett till stick) och blodtryck. Blodtrycket var lite lågt, 110/60, men det var tydligen inget att vara orolig över. Sedan fick vi också massor med broschyrer och infopapper om diverse gravidrelaterade saker. Så nu blir det att läsa på tills nästa gång.

Sist men inte minst har jag tillbringat eftermiddagen hos favoritfrissan och sitter som bäst med färgen i håret. Som ni kanske minns så ska ekofärgen sitta i ganska många timmar, så då kan man istället välja att tvätta bort den hemma. Har till och med lyckats ta en tupplur med färgen i håret.

Måndagsmusik på en onsdag

Jag försummade måndagsmusiken i måndags och kör därför onsdagsmusik. Denna låt introducerade syrran för mig för någon vecka sedan, och sedan dess har jag inte kunnat sluta lyssna på den. Så makaber och sorglig, men ändå så vacker.

A penny for my thoughts, oh no, I´ll sell `em for a dollar

They´re worth so much more after I´m a goner

And maybe then you´ll hear the words I´ve been singing

Funny, when you´re dead how people start listening

Surfsöndag

På söndagar brukar jag ofta surfa runt på nätet och hitta nya bloggar, bra musik eller saker att köpa som jag inte ens visste att jag behövde.
Idag tog jag mod till mig och surfade på lite babykläder och hittade en sida där man hittar kläder för IVF-mirakel och deras föräldrar.

Vissa är söta.

Vissa är roliga.

Och vissa är bara konstiga.

Blev alldeles förskräckt över den sista bilden och visade den till sambon, men han skrattade bara och sa att nog skulle hans unge få ha en sån tröja. Konstiga karlar!

Alla bilder från: http://www.cafepress.com/+ivf+gifts

Kissinfo

Var ute och åt med goda vänner igår kväll och då jag kom hem vid ettiden på natten kände jag mig verkligen gravid: brösten ömmade så att jag inte visste hur jag skulle ligga och under natten har jag varit uppe och kissat säkert fem gånger. Det var straffet för att ha druckit så mycket under kvällen (alkoholfritt givetvis). Det här med att vara hemskt kissnödig har jag i min enfald trott att är något som kommer först när babyn är stor och trycker på blåsan, men så är det uppenbarligen inte.

Idag får det bli en lite längre promenad. Också igår var jag ute och gick och det blev nästan en timmes promenad innan jag var hemma. Och oj, så skönt det var! Det var det längsta jag rört på mig sedan jag testade positivt. Och idag lyser solen igen så det få nog bli samma procedur idag. Om en liten stund, för just nu har jag en sovande katt i famnen och jag har inte hjärta att väcka honom.
Skön söndag till er!

Fredagsfix

Brukar ha städdag på fredagar, men se ni inte idag! Sov två timmar istället då jag kom hem från jobbet och höll på att svimma då jag steg upp från soffan efteråt (lågt blodtryck?). Naturligtvis var jag igen vrålhungrig då jag vaknade, trots att jag ätit två smörgåsar innan jag somnade.
Håller som bäst på att fixa en tacopaj (receptet hittar ni här) som jag har höga förhoppningar på. Istället för att fördela jalapenos ovanpå har jag hackat några och blandat med i köttet. Blir lite för starkt för min del med stora jalapenobitar.
Tror städningen får bli morgondagens projekt istället.

Om att våga tro

Varje kväll och varje morgon tittar jag på ultraljudsbilden som vi fick i tisdags. Måste påminna mig själv om att "Ja, det bor ju en liten sån i min mage". En liten böna, som min syster sa då hon så bilden. Känner symptomen varje dag och förstår ju i teorin att jag är gravid, men jag känner inte alls så som jag trodde. Känner inte den där totala glädjen, och det känns som en evighet till vecka 12. Trodde jag skulle surfa runt och leta gravidkläder och spana efter babysaker och vilja välja vagn och prata babynamn. Och våga vara trygg i att allt ska gå bra. Men jag är nog inte där riktigt ännu. Har inte ens kommit mig för att sätta in en babyticker på bloggen. Tre år av tårar, grusade förhoppningar och misslyckanden kan tydligen förändra en kvinna ganska mycket.

Men ge mig några veckor så kanske jag vågar. Lite tid är nog vad jag behöver.

Symptom, mat och annat trams

Är betydligt lugnare nu efter gårdagens läkarbesök. Glömde skriva igår att tempen ju hade gått ner lite just igår, vilket gjorde mig väldigt nervös. Den var 36.6 igår jämfört med 36.7-36.9 förra veckan. I och för sig är det nog högre än min normaltemp, och dessutom var temperaturen exakt samma, alltså 36.6, som dagen då jag plussade. Men det var ändå skönt att se att den idag hade stigit igen och nu tror jag att jag avslutar mätandet för min egen mentala hälsas skull. Det känns överlag som att symptomen eskalerat efter gårdagen: har varit hungrig och lätt illamående hela dagen idag. Mått illa har jag ju inte alls gjort fram tills nu, så det är nytt och väldigt obehagligt men ändå känner jag mig tacksam för det. (Ja, man får spy på min hurtiga attityd.)

Fick lov att äta salta kex både på förmiddag och eftermiddag i jobbet idag, och nu när jag kom hem kl. 15 var jag igen vrålhungrig och åt en smörgås. Nej, jisses, när blev detta en "det-här-har-jag-ätit-idag-blogg"?
Tror jag avslutar nu innan det blir ännu värre.

Dagens ultraljud

Det var med darrande underläpp som jag anmälde mig i receptionen till gyn.poli. idag. Hade svårt att fokusera på det som sambon pratade om och satt i hemlighet och planerade att jag nog skulle vara ledig från jobbet imorgon om det visade sig att jag hade missfall.

Blev insläppta till den manliga läkaren som lugnade mig mycket bara med att börja prata om hur konstigt system vi har för att räkna veckor osv. Antagligen var det för att försöka lugna mig som han tramsade på om detta. Till sist fick jag hoppa upp i den välbekanta stolen och nästan direkt hittade han Pyret på skärmen och sa att det såg lovande ut. Det syntes till och med ett bultande hjärta! Det var nog det finaste jag någonsin sett...
Enligt mätningen skulle jag idag vara i vecka 6+1, men han sa också att dessa tidiga mätningar är oprecisa eftersom det handlar om så små marginaler. Enligt vad han räknade innan skulle jag ju egentligen bara vara i vecka 5+3.

Eftersom jag har haft lite blödningar skrev han också ut Lugesteron som jag skall ta de närmaste veckorna. Han tyckte att man alltid borde ta det till vecka 9 i IVF-graviditeter, men jag vet ju att åsikterna går isär gällande detta. Oavsett så känns det skönt att veta att vi gör något för att hjälpa Pyret på traven. Vad har ni för erfarenheter av progesteronstöd under tidig graviditet?

Tusen tack för allt peppande, ni har ingen aning om hur mycket det betyder.

PS. Märker ni att jag plötsligt stavar Pyret med stort P. Det är medvetet, eftersom det idag blev mera verkligt. Jag är gravid!

Passande namn

Aldrig har väl namnet på min blogg känts så passande som idag. Har verkligen pendlat mellan hopp och förtvivlan det senaste dygnet, men just nu känner jag mig lugnare tack vare lugnande samtal, peppande kommentarer och hoppingivande sms. Det där med missfall verkar vara en hel vetenskap: vissa kvinnor blöder massor utan att det betyder missfall, andra blöder lite men får ändå missfall.
Men om vi nu ska försöka se det positiva:

• Blödningen har upphört, och den var egentligen inte särskilt stor.
• Känner inte den smärta som många som fått missfall verkar känna av. Visst har jag lätta kramper i magen, men de har jag ju haft sedan första början.
• Har pratat av mig och yogat för att lugna själen. Nu känner jag mig stärkt och lugnare inför morgondagen. Nog fixar vi det oavsett hur det blir. 

Måndagsmusik

Dagens låt känns passande.

Some dreams stay with you forever 
Drag you around
Bring you back to where you were

Some dreams keep on gettin´ better
Gotta keep believin´
If you wanna know for sure

Inte som planerat

Idag går jag in i vecka 6, och skulle gärna ha firat detta. Istället är jag så orolig över att jag håller på att få missfall att jag knappt kan tänka på något annat. Igår blödde jag mera och det kom till och med lite rött blod. Bröt ihop helt och hållet och storgrät och ifrågasatte var rättvisan finns i världen.
Idag ringde jag till mödrarådgivningen där jag fick rådet att boka tid för ultraljud för att se vad det är som händer. Blödningen avstannade nog redan igår kväll och idag har det inte nästan kommit något alls, men känner mig så otroligt deppad. Imorgon kl 13.30 fick jag tid för ultraljud så jag får gå som på nålar fram tills dess.

Är detta slutet på vår saga?

Aj!

Eftersom ni noggrant antecknar minsta lilla ord jag skriver minns ni säkert att jag skrev om att brösten ömmande lite. Men herregud vilket understatement! De är så ömma att det är olidligt att ta av sig bh:n på kvällarna. Och där står jag varje kväll och tittar förvirrat ner och undrar varför de inte blivit större. Vad är det då som gör ont, liksom?
Nåja, jag klagar verkligen inte, det är det värt! Väljer alla  gånger ömmande bröst framför ett till äggplock...

Favoritdryckerna

Tre dryckesfavoriter just nu:

1. Tulsi te. Koffeinfritt och rikt på antioxidanter. 

2. Bionade läskedryck istället för något alkoholhaltigt på fredagskvällarna. Favoritsmaken så här långt är fläderbär (Elderberry), men på bilden ser ni ingefära-apelsin.

3. Har haft lite ont i halsen de senaste dagarna och försöker mota förkylningen med C-vitamin i form av svartvinbärssaft. Ekologisk sådan, naturligtvis.

Nedräkning till dagen D

Glömde ju berätta att jag bokade tid för ett tidigt ultraljud igår! Den 11.10 kl. 8 hoppas vi få se vårt lilla pyre, och förhoppningsvis också ett pickande hjärta. Kommer vara i vecka 7 då, så det är väl möjligt att hitta hjärtljud då? Senare samma dag skall vi sedan på första besöket till mödrarådgivningen.

Så spännande! Kan knappt vänta tills dess, och de här två veckorna tills dess kommer att kännas som en evighet.

Återigen

Också idag kom det pyttelite brunaktiga flytningar. Inget rött blod, men återigen blev jag ju nervös och lade mig på soffan direkt jag kom hem och då slutade det. Samma sak hände ju igår: pyttelite rosaaktiga flytningar  som upphörde då jag hade legat ner en stund.
Betyder det här att jag borde ligga ner resten av graviditeten?

Symptom

Som ni redan vet hade jag ju inga symptom alls innan jag plussade, förutom värk i mage och rygg. Vartefter dagarna går börjar symptomen dock smyga sig på mig. Förra veckan kände jag mig hungrig mest hela tiden och steg till och med upp ur sängen någon kväll för att äta ett sista kvällsmål. Hungern verkar ge med sig nu, men har istället ersatts av en förlamande trötthet. Orkar ingenting! Det är en pärs att ta sig genom arbetsdagarna och flera kolleger har kommenterat att jag ser trött ut. Växtvärken i magen har jag känt av nästan dagligen. Brösten blir sakta men säkert också ömmare.

Idag blödde jag pyttelite, vilket ju givetvis gjorde att jag fick hjärtat i halsgropen (eller livmodern i trosorna som den infertila skulle säga). Blödningen verkar dock ha slutat nu, och det kom bara lite rosaaktigt, och inget rött blod.
Det borde ju vara ofarligt, eller hur?

Över en språkbarriär

Ringde kliniken idag och frågade om de inte hade fått resultatet på mitt blodprov. Jo, det hade de fått och det visade 159 sade sköterskan. "Det är jättebra!" sade hon på sin knackliga svenska. För er svenskar kan jag ju förklara att vi svenskspråkiga ju är i minoritet här i landet, men vi har ändå rätt att få service på svenska. På sjukhuset där vi går har vi faktiskt haft grym tur med personalen: professionella och trevliga och de gör så gott de kan även om de inte alltid är så bra på svenska. IVF-sköterskan har en minst sagt bristfällig svenska, men jag är ändå tacksam att jag får tala mitt modersmål med henne.
Idag blev det dock ett litet missförstånd. Hon pratade på om att mitt hcg-värde ju var jättebra medan jag satt och tänkte: "159 låter ju inte alls bra..." Till sist bad jag henne upprepa värdet och då sade hon: "859".

Naturligtvis är det ju bra, och vilken tur att jag frågade en gång till så att jag slapp grubbla eftersom hon hade sagt fel i början av samtalet. Hon bad mig också boka in ett tidigt ultraljud till den 11.10, alltså samma dag som jag ska på första besöket till mödrarådgivningen. Spännande! Vet att det är tidigt, bara vecka 7, men det finns faktiskt en möjlighet att få se ett pickande hjärta då...

Mot slutet av samtalet passade jag på att tacka för det underbara bemötande vi har fått. Den kommunala sjukvården kan vara så bra om det finns rätt personal på rätt ställe! Jag hörde riktigt på hennes röst hur rörd hon blev, och samtidigt önskade hon oss lycka till och att allt ska gå bra. Då var det min tur att bli rörd.
Så visst kan det bli missförstånd över språkgränserna, men det kan också bli totalt samförstånd.

Örterna och annat

Fick frågan vad det är för örter jag tar som ska förhindra missfall så jag tänkte att det är lika bra att skriva ett inlägg om det.

Örten heter Shen Qi Golden Cabinet och innehåller rhemannia, kornell, jams, alisma orientale, buskpion, poria, kanelkvist och kanelbark. Man kan dricka den som te, men det smakar så vidrigt att jag har tagit den i kapselform istället.

Är verkligen ingen expert på detta, men tänkte ändå göra klart att denna ört kan förhindra missfall för mig, eller för någon med min problematik. Vet faktiskt inte ifall samma ört kan ha samma effekt på andra. Enligt min "akupunkturdiagnos" (som ju är något helt annat än en västerländsk diagnos) är min problematik att jag har qi-brist, eller energibrist, i njurar och mjälte. Dessutom hade jag "kyla i livmodern". För att jag skulle kunna bli gravid krävdes alltså att jag sparade energi i kroppen, vilket jag gjorde på följande sätt:

1. Akupunkturen. Tror absolut att det var den som gjorde den stora skillnaden. Vet också att akupunktur hjälpt en bekant till mig som hade varit med om upprepade missfall.
2. Örterna. Hade en annan sort också som var mera stärkande, men den skulle jag sluta ta om jag blev gravid.
3. Kosten. Jag undvek t.ex. vitlök, morot, råa grönsaker, socker, alkohol och kaffe. Dessa stjäl energi från kroppen, energi som behövs ifall man vill bli gravid.
4. Minskad motion. Jag undvek hård träning och har som mest varit på en lätt löptur, men akupunktören sade igår att jag som mest får gå på lugna promenader nu för att spara energi till min begynnande graviditet.
5. Yogan. Avkopplande och fertilitetsstärkande.

Måndagsmusik

Dagens låt. Coldplay när de är som bäst och en låttext som nästan får mig att gråta.

På andra sidan?

Känner mig ännu som världens bluff då jag säger orden: "Jag är gravid". Kan inte förstå att jag gått över "till andra sidan". Idag då jag var och tog blodprov yttrade jag orden i receptionen och frågade vem jag skulle ta kontakt med. Receptionisten tittade frågande på mig och undrade om jag avser att behålla barnet. Jag blev så paff att jag skrattade (ett skratt som antagligen lät ganska hysteriskt) och gällt svarade: "Naturligtvis!". Jag fattar ju nu i efterhand att jag kanske borde ha förklarat mig bättre, men jag i min dumma infertilitetsvärld tänkte inte på det. 

Blev hursomhelst skickad till en ljuvlig barnmorska som räknade ut att jag är i vecka 5, gav mig lite broschyrer om KUB-undersökningen samt bokade in en första tid till mig den 11.10. Spännande!

Ringde också min akupunktör idag för att beställa lite mera av örterna som jag tagit. En av sorterna är nämligen bra att ta också som nygravid eftersom den förhindrar missfall och hon skulle beställa mera av dessa åt mig. Hon blev också överlycklig över att höra att det lyckats för oss, och jag passade på att tacka henne för all hjälp.

Skämtet

På testdagen då jag kommit skuttande till sängen med det positiva testet i ett stadigt grepp myste vi naturligtvis en stund tillsammans innan vi steg upp. Då vi låg där i sängen sa jag plötsligt: "Och nu till den stora frågan." Varpå min sambo sa: "Ska vi behålla det?" Och sedan skrattade vi båda så tårarna rann. Han har humor min sambo. (Om jag skulle vara riktigt osmaklig skulle det följa några hjärtan efter ett sånt påstående.

Den stora frågan som jag hade avsett var ifall vi skulle berätta det genast åt alla som vetat om att vi gjort behandlingar. Och det har vi gjort, med bankande hjärtan och fåniga leenden på läpparna.

Det här med kost

Har läst igenom en del kostråd för gravida på nätet och försöker vänja mig vid alla do´s and dont´s. Var tvungen att slänga en smörgås igår då jag hade brett den med Philadelphiaost, vilken enligt förpackningen inte är pastöriserad. Kunde inte lägga ananas på den hemgjorda pizzan idag då jag läst tidigare att ananas kan framkalla missfall i tidig graviditet. Samma gäller för koffein, så fortsättningsvis kommer jag att undvika kaffe.
Hade köpt hem gravad lax, men får be sambon äta upp den istället.

Det här är onekligen en stor omställning för mig, men det är det så värt!

Overkligt

Har gått runt bland massor med barnfamiljer hela dagen och har svårt att släppa mitt gamla mönster då jag stirrar ner i marken direkt jag ser en lycklig barnfamilj. Den där pappan som bär sin lilla bebis känns ännu som en kniv i hjärtat och vemodet finns direkt där när jag ser den fina babykulan som hon framför mig i kön har.

Men man glömmer väl inte tre års sorger bara över en natt. Eller egentligen hoppas jag att jag aldrig glömmer  eftersom det är mina upplevelser som format mig till den jag är idag, men jag vill åtminstone våga mig på att känna mig trygg i min nya roll som gravid kvinna. Men kanske snart vågar jag mig på att njuta så småningom.

Rädslan

Det är väl ganska uppenbart att jag är orolig över hur allt det här ska gå. Igår kväll kände jag av kramper i magen som precis påminde om mensvärk, och skräcken gjorde att jag inte kunde tänka klart. Efter en stund var jag tvungen att gå på toa för att se om jag blödde, men det gjorde jag inte.
Har de senaste året pratat om att det här med att bli gravid är ungefär som ett lotteri: vissa som har alla odds emot sig lyckas medan såna som har alla odds på sin sida misslyckas. Det finns ingen logik eller rättvisa för isåfall skulle alla få lyckas. Hursomhelst så började denna låt snurra i huvudet då jag var ute på promenad igår kväll. Lars Winnerbäcks Lotteri.

PS. Hade 226 sidvisningar på bloggen igår. Tror att det är rekord.

Testdagen lite mer utförligt

Igår kväll lade jag mig ner i sängen bredvid min sambo och viskade: "Jag fixar inte ett till minus. Jag fixar det bara inte."
Hela natten sov jag oroligt. Vaknade flera gånger och var uppe och gick. Vred mig och vände mig och kände en så stor hopplöshet. En halvtimme innan telefonen ringde för väckning tyckte jag det var lika bra att få det undan. Det skulle ju dessutom ge mig en stund extra att samla mig innan jobbet ifall det visade minus.

Kissade på stickan och tvättade händerna. Tänkte gå och mata katterna medan jag väntade på att det skulle visa något. Har använt digitala test tidigare och det tog en halv evighet innan svaret visades då. Men innan jag gick ut ur badrummet kastade jag en blick på testet. GRAVID stod det där. Satte mig ner och stirrade. Händerna började skaka medan jag tänkte att det inte kan vara sant, det måste vara något fel. Kände en irrationell rädsla att det snart skulle dyka upp ett INTE framför ordet som redan stod där. Efter en stund dök det istället upp 2-3 där under. Tog testet och skuttade iväg till sovrummet (ja, något så ovärdigt som att skutta gjorde jag tydligen enligt sambon som sa att han visste resultatet bara på basen av mina skutt utanför dörren).

Har försökt smälta resultatet hela dagen men vet inte om det gått in ännu. Jag kunde inte ta blodprovet idag eftersom labbet i min kommun har stängt på fredagar, så det blir på måndag istället. Och nu är jag otroligt nervös över att blodprovet ska visa något helt annat. Eller att kroppen ska stöta bort embryot då jag slutar ta Lugesteronet som jag bara har två kvar av. Eller att jag ska få behålla lilla pyret någon vecka bara för att vara tvungen att skiljas åt sedan. Kanske min brist på symptom är ett tecken på att pyret inte alls trivs?

Testdagen med stort T

Ni vet den där känslan då man bestämmer sig att man ska försöka skaffa barn och sedan bara PANG tre år senare händer det?
Fattar det inte, men på stickan står det Gravid 2-3 veckor.

Är så obeskrivligt skakad, tacksam, förvirrad, lycklig osv.

Spänningen stiger

Imorgon är det testdag och mina tankar har hela dagen kretsat kring vad testet kommer att visa. Vårt första plus? Ännu ett f*cking minus? Få se om jag får sovit något alls i natt...
Håll era tummar för vårt lilla pyre imorgon!

Inte mycket att rapportera

Har varit extremt trött idag och orkar därför inte tänka ut något fiffigt att skriva. Kan meddela att tempen låg på 36.75 idag, men annars inte ett endaste gravidsymptom.

Börjar bli nervös inför fredagen...

Det jag hade tänkt undvika

Nej, jag hade inte tänkt göra det. Skriva ner mina dagliga symptom som antingen finns eller bara är ett spöke i mitt huvud. Hatar överanalyserandet som ruvandet innebär och hade därför inte tänkt skriva något alls om symptom. Men, sen kom jag på att ifall vi gör fler behandlingar kan det ju vara bra att gå tillbaka och se hur jag har känt mig.

Ruvardag 3: hade nyss yogat då jag lade mig på soffan och kände en starkt stickande känsla i magen som sen höll i sig hela kvällen. Tempen 36.90.

Ruvardag 4-5: milda kramper nere i magen och i korsryggen. Kändes nästan jobbigt att stå upp på lördagen, skulle helst ha legat ner hela dagen. Kramperna är så pass milda att det mera känns som om jag skulle vara trött. Kan knappt förklara det, men ni vet hur det känns när man har tränat hårt och musklerna är trötta dagen efter? Tempen 36.77.

Idag på ruvardag 7 känner jag igen av nere i magen och korsryggen. Det drar också lite i ljumskarna och ut mot höfterna. Tempen 36.66. Känner absolut ingen ömhet i brösten (men så småningom känner jag kanske det också eftersom jag ständigt håller på och klämmer för att känna efter om de är ömma. GIV MIG STYRKA, SÅ PATETISK JAG ÄR).

Ellen rocks!

Älskar Ellen Show och snubblade över ett tokroligt klipp då hon läser Fifty Shades of Grey.

Ruvardag 6

Jepp, ruvardag 6 är här och inget nytt att rapportera.
Hade en ljuvlig dag igår, med god mat, gott sällskap och många skratt.

Skulle vilja se en riktigt rolig film ikväll, men jag vet inte riktigt vilken. Tips är välkomna!

Lördagsplaner

Tänkte faktiskt försöka slita mig från bokens värld idag och bland annat bege mig ut på en kort länk idag. (Som ni kanske minns försöker jag ju att träna lugnt för att spara energin till mitt lilla embryo.)
Sedan blir det att handla innan dagens höjdpunkt: middag och stå upp-show med goda vännerna.

PS. Såg ni förresten Skavlan igår? Han hade besök av E.L. James som har skrivit Fifty-triologin som jag håller på och läser. Fnissade tillsammans med sambon då Muse-sångaren berättade att hans flickvän Kate Hudson också hade läst boken och att de under den tiden hade haft "a very nice time".

Ruvardag 4

Jag har förlorat mig i böckernas värld och gör därför bara en snabbvisit till datorn. Läste tidigare idag igenom mina inlägg från vår IVF i våras och blev nästan lite deppad då jag märkte hur lite hopp jag hade då. Känns helt annorlunda nu och jag tänker mest positiva tankar. Håller koll på min temp som än så länge hålls hög och fin. Nu ska jag återvända till min bok och samtidigt avnjuta Raw Food-bollar som blir mitt fredagsgodis. Gott och nyttigt!

Yoga för ruvare

Har ju yogat någon gång i veckan sedan maj då vår IVF misslyckades och jag har börjat tycka mer och mer om det som avslappning. För länge sedan gick jag på ett lett tillfälle, men nu i våras vill jag inte vara bland folk, så jag har helt enkelt kollat olika Yputube-videon för att lära mig. Billigt och bra! Efter återföringen igår började jag grubbla över hurudana övingar jag borde göra för att det ska underlätta implantation och på denna sida hittade jag bra tips. En del övningar är sådana som jag gjort även tidigare, men en del var helt nya.

En riktig kick-ass-dag

Denna dag har sannerligen sparkat rumpa! Hade ju världens flow i morse och det har hållit i sig hela dagen. Resan gick smidigt, och det var verkligen med glädje som jag skuttade upp i stolen (och Hönsamaja, det var inte bara tre utan fyra personer som intresserat iakttog processen! Borde kanske börja föra dagbok så att jag minns exakt hur många som sett mina ladyparts...). Särskilt efter att jag fått hör att ett av de tre embryona hade delat sig jättefint sedan i fredags och de övriga två hade också delat sig, men inte riktigt lika bra. De skulle avvakta och sedan bedöma om det skulle vara lönt att frysa ned dem igen. Men fatta att inget embryo hade dött! Måste verkligen ge lite cred till mina stackars äggstockar som jag talat så mycket illa om.

Hur som helst är jag återigen ruvare till ett litet embryo och nu kan jag knappt vänta tills nästa fredag då jag har testdag.

En till feelislåt som jag fastnat för efter att ha sett filmen Intouchables.

Fjärilar i magen

Är fylld av förväntan och nervositet inför dagens överföring. Kan knappt vänta tills jag får hoppa upp i stolen och sära på benen inför 3 främlingar (en mening som ni inte skulle ha hört mig yttra för 3 år sedan). Ska bli spännande att höra hur det har gått för våra tre embryon. Åtminstone ett måste ju ännu leva och må bra, annars skulle de väl ha hört av sig vid det här laget.
Har yogat nu på morgonen och känner mig laddad till tusen medan jag dansar runt i lägenheten till tonerna av Journey.

Vi kör en favorit i repris i musikväg.

Den bästa av dagar

Har tillbringat dagen och kvällen med goda vännen. Inledningsvis gick vi till skogen för att leta svamp, och sedan gick vi hem till oss där vi fixade hemlagade hamburgare tillsammans med våra respektiven.
Känner mig avslappnad och laddad inför veckans utmaningar nu då jag fått prata av mig.
Vänskap är nog den bästa medicinen mot det mesta.

Morgondagen blir väldigt spännande. Hoppas ju naturligtvis att jag inte ska få något samtal för det borde ju betyda att våra embryon lever och mår bra!

Filmtipset

Såg för länge sedan att filmen Intouchables låg ganska högt på någon filmtipslista (måste vara första gången någon myntat det vältaliga ordet, så om det plötsligt slår igenom, kom ihåg att ni läste det här först, hehe) och jag lade det bakom örat bara för att glömma bort det. När jag så fick se en bloggare tipsa om samma film häromdagen kom vi oss äntligen för att se den.
Och att den var bra! Både jag och sambon var väldigt skeptiska till det franska språket, men den var verkligen humoristisk och gripande. Skulle gott kunna se den en gång till.
SE. DEN.

Plötsligt avbrott

Mitt inne i mitt lyckorus för jag plötsligt trista nyheter. Inte något som gäller mig, men som alltid då nära och kära har det jobbigt gör det lite ont i själen. Särskilt då det är barn inblandade.

Orkar inte med flera ord så vi sätter en dagens låt som avslut på detta inlägg.

Perfekt slut på veckan!

Det lönade sig att vara besvärlig! Fick ett samtal som gladde hela dagen idag då sköterskan ringde och berättade att det blir återföring på tisdag nästa vecka. Antar att de bestämde sig för en femdagars odling. Kunde inte vara gladare just nu. Är så glad att jag kan kosta på mig en tacky liten smiley till och med :)
Lugesteronet uthämtat från apoteket idag och påbörjas imorgon, resan färdigt bokad och förkylningen börjar (tror jag) ge med sig.
Vad är sedan bättre än att komma hem till ett färdigt dammsuget hem och en sambo som fixar mat medan jag diskar?
Avslutade denna hektiska vecka med en alkoholfri cider.

En grop i vägen

Stötte på problem i dag då ägglossningstestet behagade visa positivt. På en torsdag, vilket visade sig vara problem för läkarna. Fick höra idag att det troligtvis inte blir någon överföring denna månad eftersom de inte har helgöppet. Är inte helt på det klara med hur de hade tänkt (jag är ju ännu en nybörjare i dessa svängar) men jag förstod att det inte går eftersom de inte kan ta embryona ur frysen på lördag då de borde börja tinas.
Jag lekte besvärlig patient och frågade om de inte kan odla dem i fem dagar då. Men sköterskan kunde inte ge några svar så hon skulle kolla med läkarna och se om det är möjligt.
Så nu väntar jag med spänning på morgondagen för att se om det är kört eller inte.

Har dragit på mig en förkylning också och därför ville akupunktören inte sätta några nålar idag eftersom det kan ge både kroppen och förkylningen en boost. Så hon använde istället bara laser på magen. Smärtfritt och bra!

Gnäll

Jag dog förkylningsdöden och försummade därmed allt utom honungen och svartvinbärssaften...
Hoppas att jag blir snabbt frisk så att det inte påverkar min kropp allt för mycket.
Ska på akupunktur imorgon och hoppas att hon kan sätta några nålar för förkylningens skull också, samt att det kanske skulle få fart på min ägglossning.
Vill. Ruva. Nu.

Lite för sent

Ber om ursäkt till alla de som noggrannt antecknar hur det går med vår FET. Jag försummade er helt i fredags genom att glömma bort att meddela att jag var på ultraljud (cd 12).
Allt såg bra ut: livmoderns slemhinna var treskiktad (antar att det är ungefär som med smink: fuktighetscreme, foundation och puder?), folliklarna många och ledande follikeln 12 mm! Vet att dte låter fjuttigt men för mina andra klassens äggstockar är det riktigt bra jobbat för att vara så tidigt i cykeln. Jag tackar akupunkturen.

Fick instruktionen att hålla upp med ägglossningstest under helgen för att fortsätta idag. Minus, än så länge. Men snart ska det förhoppningsvis bli ett plus på den stickan så att jag äntligen får bli ruvare igen.

En passande metafor

Förra veckan bakade jag surdeg för första gången i mitt liv. Resultatet blev lyckat, om än lite, öh, överjäst (de två bröden blev enorma!). Men nu var det inte det som var poängen med detta inlägg, utan det som hände medan surdegen växte fram. Det tar ju några dagar att göra en surdeg som ni kanske vet, och då ska den gärna stå på ett varmt ställe, som t.ex. en avstängd ugn. Och det var precis där min surdeg stod och jäste när sambon kom in i köket och skulle lägga igång ugnen. Han såg ju tack och lov att det fanns något i ugnen och frågade vad det var. "Surdeg", svarade jag.

"Har du en surdeg i ugnen?"

Direkt tittade vi på varandra och började skratta.


Fattar ni ironin? Då alla andra har en bulle i ugnen har jag en surdeg där...
Det är tur att man kan skratta åt sin situation ibland, eller hur?

Dagens två höjdpunkter

Sträckläste Fifty Shades of Grey under torsdag-lördag. Så fort jag hade chansen läste jag, och det var med sorg som jag läste sista sidan. Åh, den där ambivalenta känslan när man läser sista sidorna i en bra bok, å ena sidan vill man läsa klart och veta hur den slutar, men samtidigt vill man ju inte att den ska ta slut.
Boken är spännande och fängslade mig från första sidan så jag rekommenderar den verkligen. Ogillar man detaljerade sexscener ska man dock undvika den, för det är många sådana.
Nu till dagens höjdpunkt: boken är den första i en trilogi och nu har jag beställt de två följande. Jiiihuuu!
Om man inte vill läsa på engelska kan man förhandsbeställa den svenska översättningen som snart är på kommande.

En annan dagens höjdpunkt: Diana Gabaldons Outlander (Främlingen) ser ut att bli miniserie... Åh, ljuva tider!

Nu har jag så jag klarar mig

Min läsning de närmaste månaderna är räddad.
Idag kom de, böckerna som jag beställde förra veckan. Smileys och utropstecken, indeed!:)

Skamvarning

Oj, jag och mitt serietittande! Nu har jag igen fastnat för en serie som är riktigt bra. Enda dilemmat är att jag knappt vågar erkänna åt folk vad det är för något jag tittar på.
Och nej, det är inte något snuskigt! (Jag vet att det var det ni tänkte!)

Awkward heter serien och är en high school-serie. Men ack så bra. Fjortisen i mig frossar i intrigerna, men mest älskar jag de galna personligheterna: mamman som är, ja, galen och kuratorn som är instabil och oprofessionell.

This ship will carry

Jag tycker vi kör dagens feelismusik.

Though the truth will vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

Excited!

Börjar bli mer och mer taggad för vår kommande FET. Var på akupunktur idag igen, men nu blir det uppehåll lite över en vecka. Jag hinner eventuellt en gång till innan det är dags för överföring, men få se, få se.
Var och handlade mat efteråt, och såg två gravida gå bredvid varandra. Och jag gjorde inte som jag brukar (vända bort blicken, svälja fem gånger, blinka bort tårarna och gå vidare), utan istället log jag och tittade beundrande på magarna. Det finns ju inget vackrare än en gravidmage! Tror att jag börjar ställa in mig på att det kan lyckas för oss denna gång, istället för att bara slå ifrån mig alla förhoppningar.

Och det känns verkligen som att nu har vi alla odds med oss, nu är det vår tur...

Skönhetsvård

Unnar mig lite vardagslyx idag genom att lägga både ansiktsmask och göra en handinpackning. Mina händer är så lena efteråt att jag knappt vill använda dem till något. (Förutom att blogga då, uppenbarligen).

Ansiktsmask av havre
2 dl havregryn
0,5 dl kokos
1tsk lavendelblommor
1 tsk rosenblad
1 tsk pepparmynta
kokande vatten
(1 msk mandel- eller olivolja om huden är torr)

Mixa havregryn och kokos med de torkade örterna. Sätt 1-2 msk* i en skål och häll kokhett vatten över så att det täcker. Rör om. Låt svalna och applicera på rengjord hud. Massera in och låt verka ca. en halvtimme. Skölj av med ljummet vatten och smörj huden efteråt.

*Resten av den torra blandningen kan sparas i en burk i kylskåp i flera månader.

Handinpackning

1 msk havregryn
10 oskalade mandlar
0,5 dl honung
1-4 tsk mandel- eller olivolja
1 tsk pressad citron
1 tsk torkad ringblomma
1 tsk torkade rosenblad

Mixa havregryn, mandel och örterna. Rör ner de övriga ingredienserna. Massera in på händerna (och/eller fötterna) och låt verka 15 minuter. Skölj av och smörj händerna med mandel- eller olivolja efteråt.