Att våga känna efter

En av de viktigaste tankarna som finns i boken Resan som jag skrev om i förra inlägget är att man skall tillåta sig att känna alla känslor som poppar upp. Det innebär alltså att om man blir ledsen över något skall man omfamna den känslan till fullo istället för att tränga undan den och låtsas vara glad. Tanken är att genom det här skall känslan "klaras av" så att man kan gå vidare med sitt liv. Om man väljer att tränga undan känslan lagras den i kroppen och kan då ge fysiska problem senare i livet.
Tänkvärt.
Men svårt att genomföra till fullo eftersom man ju sällan är ensam när en känsla kryper fram. Oftast är jag ju ute bland folk då något inträffar som slår undan fötterna på mig och då är det ju svårt att brista ut i gråt utan att klassas som psykiskt instabil.

Men ändå skall nog mitt nyårslöfte vara att våga känna efter mera vad jag känner. Vad skall era nyårslöften vara?

Böcker, böcker, böcker

Under de senaste månaderna har jag läst bland annat dessa böcker.

Resan av Brandon Bays är en annorlunda historia om hur författaren själv överlevde utan medicinsk hjälp då hon hade en tumör stor som en basketboll i magen. Tänkvärt att fundera över hur stor vikt man borde lägga vid alternativmedicin och vård av psyket men som bok är den ändå lite irriterande i sina upprepningar och lite flummiga slutledningar.

Engångsligg av Josefin Palmgren var lättläst och underhållande även om jag kände mig lite för gammal för att kunna relatera till huvudpersonen.

Den osannolika strippan av Diablo Cody är självbiografisk och en bisarr historia om hur författaren hamnade in i stripteasebranschen. Avsmak och fascination är två ord som kan sammanfatta mina åsikter om boken.

Dessutom har jag plågat mig igenom Två av Märta Tikkanen som var välskriven men inte särskilt givande.

I februari när vi får veta vad det är för fel på oss hoppas jag få mera användning för  Fertility, Cycles & Nutrition av Marilyn M. Shannon.

Steget efter

Efter två månaders babymakingförsök blev jag galen och gick med i alla communityn* som finns (överdrivenhet är min bästa vän) för att hitta likasinnade och kunna ge utlopp för mina känslor. Till en början var jag den irriterande typen som skrev gråtande satt framför datorn och skrev hysteriska inlägg varje gång jag hade fått mens. I det skedet kunde jag åtminstone trösta mig med att det åtminstone fanns de som hade försökt mycket längre. I en community fanns en kvinna som hette Nathalie som ofta kommenterade mina inlägg med tröstande visdomsord. Hon hade själv försökt bli gravid sen 2008 och blev det också i början av 2010. Idag loggade jag in på communityn ifråga och konstaterade att hon för en vecka sedan hade fått en liten dotter. Aj, vad det sved! Visst är jag glad för hennes skull och hon förtjänar det verkligen, men hennes förlossning påminde mig om att jag alltså har varit barnlös och ickegravid under hela hennes graviditet. Trots att jag nog redan visste om det så kom det som en chock. Det kommer säkerligen bli samma sak då en bekant till oss föder om någon vecka. Det är liksom så definitivt att någon hunnit bli gravid, vara det i nio månader och sedan föda, medan jag inte har något att visa upp.

Avundsjuk? Jag? Nej, då...


*givetvis valde jag löjligt fantasilösa användarnamn såsom hoppfull, villblimamma och barnlängtan. Ni vet vad jag menar, vi har alla gjort det.

Mys i soffan

Ikväll blir det myskväll. När jag bloggat klart skall jag kura ihop mig i soffan med senaste Lantliv i handen och min superdupersöta nya kudde från Artwood bakom ryggen.

Angående babytemat så kan jag meddela alla intresserade (vilket säkerligen är en hel drös) att jag som bäst torde ha ägglossning. Nu då ni allihopa tänker: "Men för guds skull, klä av dig och hoppa i säng!", kan jag meddela att det redan är fixat.

Hälsningar,
Hon som avslöjar detaljerna som ingen ville veta

En lugn jul med vemodet och hoppet som följeslagare

För ett år sedan fanns inte ens tanken på att vi inte skulle vara gravida eller nyblivna föräldrar julen 2010. Men året har kommit och gått och inget har hänt. Men nu är vi på gång. Nu har vi en tid (som går ända in i februari, men i alla fall) som kommer att ge svar, och som i bästa fall kommer att ge oss en tidsplan för 2011.

Men med erfarenheten kommer också visheten. Jag är nämligen mycket medveten om att vi kanske inte alls är gravida till nästa jul. Men utsikterna såhär långt är goda: vi är unga och relativt friska och jag förstod via en finlandssvensk community som jag är medlem i att köerna till IVF blir mycket kortare i vårt distrikt nästa år, eftersom de kommer att utföra dubbelt fler än de har gjort under 2010. Vi vet ju inte ännu om det är vad som kommer att behövas för vår del, men det finns ju en risk för det.

Julen i år, ja. Mycket god mat, trevligt sällskap och julklappar som både överraskade och behövdes. Enda smolket i glädjebägaren var som vanligt kommentarerna från svärmor om barnbarn.
Dagen har tillbringats på stan för att fynda reaplagg, och en hel del hittade jag. Bilder kommer kanske senare.

Tröttheten segrade igen

Ännu en gång blev jag överväldigad av trötthet och lade mig på soffan istället för att gå ut i friska luften och få lite motion. Hoppas att 2,5 veckors ledigt ger lite nya krafter.
Idag är det förresten årets mörkaste dag vilket innebär att det imorgon är början på ljusare tider. Hoppas att det inte bara är bokstavligt talat.

Our greatest glory is not in never failing, but in rising up every time we fail. 

Ralph Waldo Emerson

En bra månad

Som ofrivilligt barnlös har jag kunnat konstatera att humöret kan svänga många gånger under en månad. T.o.m. under en dag kan jag gå från otroligt hoppfull till nästintill deprimerad över vår situation. Denna månad har hittills varit en av de mest stabila jag har upplevt sedan hela bebiskarusellen började. Jag skulle inte ha kunnat bry mig så mycket mindre än vad jag gjorde då mensen kom, och nu har jag inte kollat tempen en enda morgon sedan dess. Jag vet inte ens vilken dag i cykeln jag är på.

Undrar om det är någon sorts trots. Som att: "nu ska jag nog visa den här jäkla Barnlösheten att jag inte bryr mig om honom*!" 

Men jag klagar inte. Det är väldigt skönt att inte känna sig som en hormonstinn gnällkärring som gråter under joggingturen. Vi kan väl bara låtsas som om det aldrig har hänt, eller hur?

*Ja, ni läste rätt: i mitt huvud är barnlösheten av manligt kön. En elak gammal gubbe är han. 

Julgodis

Nu i veckan har jag bland annat bakat julgodis. 


Först chokladdoppad lakritskola:

Sedan Bountybollar:


Ingredienser: 

50 g smör

1/2 dl sirap
1/2 dl florsocker
2 dl vispgrädde
2 påsar kokosflingor (á 100 g)

Garnering:
200 g ljus blockchoklad
ev silver eller pärlemorkulor

Blanda allt utom kokos i en kastrull och koka i 5-8 minuter, tills smeten börjar bli lite seg. Tillsätt kokosen. Låt smeten svalna något och rulla sedan små bollar och lägg på bakplåtspapper. (Skölj gärna händerna i vatten mellan varven så fastnar inte smeten så lätt på fingrarna.) Ställ kallt minst en timme.

Smält chokladen över vattenbad. Doppa kokosbollarna i chokladen (pynta dem med en silver eller pärlemorkula om så önskas) och låt dem stelna på bakplåtspapper. Förvaras kallt.

De blev kanske inte så fina, men ack så goda. Jag gjorde några med vit choklad och några med mörk. 

Många hjälpmedel små

kanske kan bidra till en bebis.
Jag använder givetvis ägglossningstest och termometer för att hålla lite koll på kroppen.Till en början skrev jag också dagbok för att försöka hitta mönster i min cykel. Numera skriver jag bara in viktiga data på min sida på Fertility Friend. Enkelt och smidigt och till stor hjälp inför läkarbesöket också då det bara går att printa ut enskilda cyklar.

En liten parentes: konstaterade nyss att nästa "fertilitetsperiod" börjar på julafton. Suck vad krångligt då vi kommer att åka Finland runt och bo med våra familjer. "Nej svärmor, nu måste du nog vänta en stund innan du får använda toaletten, mitt ägglossningstest är inte klart ännu" eller "Bort från datorn nu lillbrorsan: jag skall skriva in vilken position min cervix har idag!"

Alla prov tagna

Nu är alla prov tagna och på måndag skall jag boka tid för en genomgång av provresultaten tillsammans med en läkare. Obehagligt att inte alls ha någon koll på vad som kommer att hända nästa år, men vi är väl iaf ett steg närmare vårt framtida barn.

Fredagkväll med Kärleken, rödvin, hemgjort julgodis och Sarah Dawn Finers julmusik. Ljuvligt avkopplande.

En märklig löptur

För första gången på länge drog jag på mig löpskorna och begav mig ut på en lugn länk. Jag var hur samlad som helst när jag stängde dörren bakom mig men under löpturens gång hände märkliga saker med mig. Jag kände plötsligt en klump i halsen, som vägrade ge med sig hur jag än svalde. Jag sprang och sprang ända tills jag kände klumpen försvinna, bara för att märka att tårarna rann längs kinderna. Efter en stund kokade jag av ilska och skulle nog ha slagit ner vem som helst som hade ställt sig i min väg. Tack vare ilskan kände jag dock inte alls av benen utan sprang snabbt som vinden (eller nåja, som en liten lugn höstbris iaf). När jag väl kom hem var jag fysiskt och psykiskt utmattad, men det kändes ganska bra. Motion kan verkligen vara terapeutiskt.

Månne jag får läsa på tidningen imorgon bitti om en galen gråtande kvinna som har skrämt stadens befolkning.
Ssccchhh, ingen avslöjar att det var jag, ok?

Två håriga reservbebisar

Våra små furbabies är verkligen guld värda när jag är som mest bebissjuk. Då är det nog underbart att ha en liten hårboll sovandes på magen. Det stillar abstinensen något. Samma sak gäller när de är jobbiga som aldrig för: busar högljutt när man försöker sova, drar ut skräp över golvet och välter blomkrukor. Då blir jag påmind om att vi måste njuta av tiden utan barn så att vi kan minnas den med glädje sedan när vi är småbarnsföräldrar.

En lugn och skön måndag har jag haft och jag räknar glatt ner till jullovet. Sköööönt skall det bli med två veckor semester mitt i vackraste vintern. Men som, sagt några dagar kvar ännu innan ledigheten, närmare bestämt 7 arbetsdagar...

I tomte- och bebisverkstan

Har haft en underbart skön helg. På fredagen hade vi julfest på jobbet och på lördagen bakade jag pepparkakor tillsammans med familjen. Mysigt, även om vi lyckades bränna cirka hälften av pepparkakorna. På kvällen var vi sedan till goda vännerna och blev bjudan på tortillas, glögg (mums!) och många goda skratt.
Idag har jag och sambon handlat några julklappar och nu under kvällen har jag packat in dem. Älskar att paketera julklappar, förutsatt att jag har gott om tid.

I barnlöshetsväg inget nytt att rapportera, förutom att jag har lagrat upp med en massa ägglossningstester inför det nya året. Nu tusan skall det bli barn gjorda! Mensen är några dagar försenad vilket ju förstås gör mig alldeles galen, men denna månad försöker jag verkligen att inte tänka på framtiden.
Everything is alright in the end. If it´s not alright, it´s not the end.  

Pentik i mitt hjärta

Dessa vackra muggar är från Pentik. Söta är de och perfekta för julglöggen. En fick jag i julgåva från jobbet och då var jag bara tvungen att köpa en till.

Grattis Finland 93 år!

Idag är det Finlands självständighetsdag. 

Tarja, ännu en gång verkar min inbjudan till balen ha kommit bort. Nästa år får du nog leverera den direkt hem till mig eftersom det inte verkar gå att lita på Posten. 

Bloggpaus

Drar iväg på en minisemester några dagar vilket innebär att det inte blir någon uppdatering på bloggen de närmaste dagarna.

Alltså, till skillnad från hur ofta jag i vanliga fall uppdaterar, äuhm...