Att mäta barnlösheten

Det finns olika sätt att mäta barnlöshet om man inte vill räkna månader eller menscyklar.

Välj ett sätt
och gråt en skvätt
när du insett
att livet suger fett
(Förlåt, känner mig som en bakfull poet idag)

• Hur många jular har du firat sedan du började försöka bli gravid? Kan bytas ut mot annan valfri högtid.
• Hur många barn har din kusin Johan avlat sedan du fnittrande kastade bort det sista p-pillret.
• Hur många gånger har du drämt ett negativt graviditetstest i ansiktet på din sambo?
• Hur många barnlöshetsbloggar följer du?
• Hur många gånger har du befarat att personalen på Apotektet skall känna igen dig direkt du kommer innanför dörren och ropa till sin kollega: "Hördu Anita, nu är hon här igen den där tjejen som köpte slut på vårt lager med ägglossningstest!"
• Hur många gånger har du velat strypa någon som säger: "visst skulle det vara härligt om vi blev gravida samtidigt", "nja, det var ju inte riktigt planerat det här barnet" eller "jag känner någon som känner någon som blev gravid helt naturligt efter att de hade adopterat"?

Vardagsglädje

Vi har blivit beroende av en ny serie. The Big Bang Theory heter den. Se den om ni inte redan följer den. Hysteriskt rolig.

Veckan som gått

Hela veckan har varit fylld av julförberedelser. Jag har bakat Christmas cupcakes åt mina kära arbetskamrater, jag har städat och pyntat hemmet samt haft pysselkväll med väninnorna. Hemskt trevligt att tänka på något annat än de vanliga mörka tankarna, även om det var ganska svårt då 50 % av de närvarande på pysselkvällen var gravida.
I slutet av veckan blir det en snabbvisit till Stockholm, vilket skall bli väldigt roligt. Vi kommer både besöka julmarknaderna samt shoppa en del annat. Skoj!

Här får ni ett bildregn av det som jag har sysslat med hela veckan, då jag varit för upptagen för att blogga.

 Ber om ursäkt för den klandervärda kvaliteten. Kameran är allt annat än min vän.

Typiska mönster

I stort sett går jag genom samma faser varje månad:

Dag 1-6: sorg, gråt, bitterhet. Livet är i spillror och det känns som om allt hopp är ute.
Dag 7-ägglossning: hoppet stiger, kämpaglöd infinner sig, plötsligt är det Stålkvinnan som försöker bli gravid. Allt är möjligt.
Ägglossning-mensen: försöker leva som vanligt, men tiden går så fruktansvärt långsamt. Bara gravida kvinnor i min närvaro känns det som. Hoppet lever och jag försöker hålla tillbaka det så gott det går, men oftast vinner den vansinniga Veronika.

Detta mönster märks säkerligen också i bloggen. För att underlätta för alla bloggläsare kan jag meddela att jag idag är på dag 12. Ännu inget positivt ägglossningstest.

Grabbing December by the balls

Dagens dikt

By the time you swear you're his
Shivering and sighing,
And he vows his passion is
Infinite, undying
Lady, make a note of this:

One of you is lying.


//Dorothy Parker

Högteknologiska urinprov

Blev helt tagen av hur moderna urinprov har blivit sedan jag senast var tvungen att lämna ett sådant (det är i och för sig säkert 15-20 år sedan). Visste ni att man bara kissar i en kopp, sätter ett rör ovanför och så SUGS URINEN UPP MED HJÄLP AV VACUUM? Det är så otroligt att jaga helt enkelt är tvungen att använda versaler.

Hälsn.
Tönten som är lätt att imponera på

Att fejka okunskap

Var på promenad med väninnan igår och plötsligt pratade vi om ofrivillig barnlöshet av alla ämnen. Väninnan ifråga har alltså ingen aning om att vi försöker skaffa barn, vilket gjorde mig fruktansvärt besvärad. Hon pratade på om att det måste vara så jobbigt för de som drabbas osv.
Vad skulle jag säga då? Att jag är så insatt i ämnet att jag kunde ha en doktorstitel? Fråga mig vad som helst om ägglossning, hormoner och vitamintillskott, jag kan det nog!
Det slutade med att hon förde monolog om ämnet och jag mumlade fram: Mmm, jaha (med spelad förvåning), oj, jaaa, vad jobbigt osv.
Hur dumt det än kändes så klarade jag helt enkelt inte av att berätta. Det är helt tillräckligt att jag har bästa väninnan och sambon att prata med, flera behövs inte just nu i alla fall.

Och jo förresten, så lämnade jag inte provet i måndags. Alla sidor (Dr. Google vet allt om ni inte visste det) jag kollade på menade nog att det är viktigt att provet tas på dag 3-5. Så jag tänkte att det är lika bra att jag väntar till nästa cykel. Hormontester är i ändå så pass känsliga att det är lika bra att göra det rätt från början. Så förhoppningsvis får vi alla tester gjorda före julen och därefter kan vi boka tid till läkare i januari. Trevlig onsdagkväll till er alla!

Styrkan i att vara två

Blodprov två skulle som redan nämnt levereras igår. Jag hade bokat tid till laboratoriet och kom dit tidigt på eftermiddagen efter jobbet. Men f*n också! Jag hade helt missat att blodprovet ifråga skulle tas på morgonen före kl. 11. När jag insåg det blev jag först bara förvånad. Sedan insåg jag att det innebär att jag måste vänta en månad (=en evighet) innan jag har chans att ta det på nytt.
Hon som skulle ta provet tyckte så synd om mig att hon började kolla upp möjligheten att ta provet på måndag istället. Enligt hennes papper skulle det gå att tas t.o.m. ännu dag 7 i menscykeln (enligt de instruktioner jag hade fått skulle det tas på dag 3-5). Måndag är just dag 7. Så blir det nu alltså: på måndag stiger jag upp kl. 4.00 (man skall ha varit vaken 3 timmar före provet tas) och fixar blodprovet före jobbet kallar.

Hursomhelst, poängen med detta inlägg kommer nu. När jag kom hem var jag så arg och bitter över att det skall vara så invecklat och utdraget hela den här processen. Visst kan jag ta provet på måndag, men tänk då om det är missvisande och jag ändå måste ta det på nytt? Och om jag skall ta det i början av nästa menscykel finns det en risk att vi är på resa då och jag inte kan ta det och det blir uppskjutet till ända efter jul!
Jag lade mig på sängen och bara grät. Sambon kom hem och hittade mig som ett vrak i sovrummet. Han lade sig bredvid mig på sängen och kramade om mig.

"En månad är väl ingenting. Sen när vi har våra barn kommer vi ju att få dras med dem resten av våra liv."

Han är guld värd min sambo.

Efter regn kommer solsken

Drack ett glas rött, åt lite choklad och grät en skvätt. Var arg och bitter på hela världen och dess orättvisor, men nästa dag vände vinden och hoppet steg igen: vi skall nog fixa det här!
Imorgon är det fredag och blodprov 2 skall levereras efter jobbet.

Plötsligt slog sorgen till

Mensen kom idag. Löjligt nog hade jag igen börjat hoppas då den var två dagar försenad. Jag som trodde mig ha insett att vi inte kommer att blir gravida på egen hand sitter plötsligt på badrumsgolvet med tårarna rinnande nedför kinderna. Ropar ut min sorg.

Andra får köpa babysaker, jag köper tamponger.
Andra får fundera över babynamn, jag funderar över ägglossningstest.
Andra är gravida, jag är infertil.

Brunchdukningen

Dum som jag var glömde jag att ta foto före vi åt när det ännu så ganska vackert ut med det dukade bordet. Men ljusen som stod på bordet brinner ännu.

Bloggtipset

Söndagar brukar vara en trevlig dag eftersom Krissi på Stressfree infertility brukar publicera historier om ofrivilligt barnlösa par som har lyckats bli föräldrar efter en lång kamp. Om ni vill läsa hela listan med Success stories, klicka på den kategorin i högra spalten.

Just nu har hon dock lite brist på lyckliga historier, så den senaste veckan har det inte kommit några nya historier. Men, om just du har lyckats bli gravid efter t.ex. IVF kan du ju ta kontakt med henne och få din historia publicerad.

Nytt sedan senast

I onsdags var jag och lämnade första blodprovet och troligtvis får jag lämna det andra nu i veckan bara mensen kommer. I övrigt inte så mycket nytt. Stressigt värre på jobbet den senaste veckan, men nu borde det börja lugna ner sig lite.

Som vanligt då  det närmar sig mensen är jag en överanalyserande galning som tror att varje litet symptom tyder på graviditet. Igår när vi hade varit i bastun blev jag så yr att jag blev tvungen att lägga mig ner på golvet för att undvika att svimma. Så nu har hela dagen gått åt till att sjasa bort den där malande tanken: kanske den här månaden?

Idag har vi haft söndagsbrunch för några vänner. Trevligt var det, men skönt att det är över så att jag får ligga på soffan och återhämta mig lite.