Vår historia

Augusti 2009: Vi bestämmer oss för att sluta använda preventivmedel. Spännande tyckte vi, och så skojigt att fundera på att vår bebis skulle bli ett sommarbarn av årsmodell 2010. På den tiden var vi ju fullt övertygade om att man kunde planera när man skulle bli förälder.

Slutet av 2009: Jag började redan bli otålig och grät floder varje gång mensen kom. Under de första månaderna av försök kunde jag ha hållit hela Clearblueföretaget igång bara med den mängd graviditetstest jag använde. I samma veva fick jag reda på att min kusin var gravid. Min kära kusin som är som en syster för mig hade blivit gravid i augusti 2009, alltså samtidigt då vi började försöka. Nya floder av tårar.

Maj 2010: Jag insåg att det inte skulle gå "bara av sig själv", och gjorde slag i saken och började använda termometer och ägglossningstester för att hålla bättre koll på min kropp. Samtidigt hittade jag den fantastiska bloggvärlden där jag har funnit massor med människor som är i samma situation. Jag provar dessutom allt som går att prova i form av alternativ medicin, huskurer och myter: rosenblandsté, kallpressad vetegroddsolja, laserakupunktur, avslappning osv.

Juli 2010: Plötsligt var det officiellt. Vi hade försökt bli gravida utan att lyckas i ett år vilket innebar att vi kunde titulera oss ofrivilligt barnlösa. Detta var en chock och en stor sorg och det tog några månader att sörja innan vi orkade ta kontakt med familjeplaneringen för att sätta igång utredningen. Alltihopa kändes overkligt, för vart ringer man för att meddela att ens ladyparts inte fungerar?

Oktober 2010: Första besöket till familjeplaneringen. Närgångna frågor och ingående undersökningar. På allt detta följer månader när jag kände mig som en nåldyna av alla blodprover som skulle tas.

Februari 2011: Återbesök till familjeplaneringen: "Jepp, dina ladyparts fungerar inte men vi vet inte varför." Remiss vidare till gynekologiska polikliniken och nya blodprover.

April 2011: Efter flera avbokade tider var det då äntligen dags för besök till gyn.poli. där vi fick en mycket effektiv men duktig läkare. Hon konstaterade att jag har överproduktion i sköldkörteln och att detta troligtvis är orsaken till vår barnlöshet. Sambons simmare visade sig vara fullt dugliga och jag sörjer en stund över att det är mitt fel, men detta går snabbt över. Istället börjar hoppet återvända eftersom läkaren ansåg våra chanser vara så goda att bli gravida efter att min skölkörtel är återställd att vi inte behöver sätta oss i kö för IVF. Ett litet orosmoment är dock att ett av mina prover också tydde på endometrios, men inga cystor hittades på inledande ultraljudet så detta borde inte vara en orsak till vår barnlöshet.

Maj 2011: Återbesök till gyn.poli. Mina äggledare spolas och samtidigt hittas en polyp i min livmoder som opererades bort under sommaren 2011. För att mensen skulle hållas regelbunden fram till operationen fick jag recept på Terolut.

Juni 2011: Berättar äntligen åt mina föräldrar om våra svårigheter. Tidigare har jag bara berättat  för min bästa vän. Sköldkörtelvärdet är ännu för högt så Thyroxindosen ökas. Ytterligare test tyder på att mina äggstockar är slöa och detta utreds närmare. Dessutom konstateras att jag har endometrios. Polypen opereras bort.

Augusti 2011: Två år sedan vi började försöka, och ingenting har vi åstadkommit under dessa år.

September 2011: Nytt ultraljud för att kontrollera endometriosen. Cystorna är som tidigare och det bestäms att de inte behöver opereras bort. Vi sätts i kö för IVF.

Oktober 2011: Vi får tiden för första besöket till sjukhuset där IVF:n ska ske. Under tiden prövar jag en ny akupunktör som är specialiserad på barnlöshet. Hon ger behandling och örter samt tipsar om massage som kan hjälpa min ägglossning att komma igång ordentligt. Dessutom får jag med mig tips på vilka punkter min vanliga akupunktör kan behandla för att min problematik skall bli bättre.

December 2011: Första besöket till kliniken där vi skall göra vår första IVF.

Mars 2012: Nedregleringen börjar. Mediciner som används: Synarela, Puregon, Pregnyl och Lugesteron. Blir smått ruinerad innan jag kommer upp till FPA:s självriskgräns för läkemedel, 700 euro! Samtidigt börjar barnlösheten bli en så stor del av vår vardag att vi bestämmer oss för att berätta för våra chefer och ännu flera av våra vänner och familjemedlemmar.

April 2012: ÄP 11.4 resulterade i 28 ägg, varav 19 var mogna. På ET 12.4 sattes ett av 16 befruktade embryon tillbaka, vilket innebär att vi har 15 i frysen som kan användas på sammanlagt 5 FET. Testdatum 27.4. gav ett minus. Ingen överraskning då blodet kom redan ruvardag 14.

Maj-Juli 2012: Paus från behandlingar då kliniken har fullt upp. Vår första FET på gång i augusti, exakt 3 år efter att vi började försöka bli gravida.

Augusti-september 2012: Vår första FET sker i naturlig cykel. Allt håller på att gå på tok då ägglossning inträffar på en torsdag och kliniken har stängt på helger. Förhandlar mig till en 5-dagars odling av embryot. En förpackning med 3 embryon tinas och alla har börjat dela sig på överföringsdagen. Ett har dock delat sig bäst och förs över den 11.9. På testdagen 21.9 visar testet ett plus!