Påsken

Jag har inte ett endaste påskpynt framme i lägenheten, men helt bevisligen blev det påsk i alla fall. Njuter för fullt av det vackra vädret och av att vara ledig. Har ätit massor med gott och t.o.m. druckit en alkoholfri öl.
Idag var vi in till stan och tittade lite på marknaden som ordnades, och därefter gick vi till KappAhl och köpte en åkpåse och en filt att använda åt Pyret då hon är nyfödd. Älskar KappAhls Newbie-kollektion!

Bilder från: KappAhl.se

Vi konstaterade också att vi borde köpa ett liggunderlägg att ha på tvättmaskinen, som skall få agera skötbord. En annan grej som vi funderat på är ett babynest, som skulle kännas tryggt att ha då Pyret skall sova med oss i sängen. Håller på att läsa om Attachement parenting, och enligt författarna är samsovandet väldigt viktigt för den tidiga anknytningen. Har ju dessutom läst tidigare om att plötslig spädbarnsdöd inträffar mera sällan om man har barnet nära då det sover, men är livrädd att jag eller sambon skall skada bebisen i sömnen. Tänk att vakna på morgonen och märka att man råkat kväva bebisen! Usch, ryser bara vid tanken!

Sexy Mama

Känner mig som jag vet inte vad just idag. För det mesta njuter jag av att vara gravid och känner mig kurvig, vacker och kvinnlig. Men sedan kommer det dagar då jag känner mig stor och otymplig och så osexig som bara är möjligt. Detta händer t.ex. då:

• Jag ställer mig på vågen och konstaterar att jag nog inte är en av dessa exemplariska personer som går upp 10-12 kg under graviditeten. Har redan gått upp ca. 14 kg och då är de kommande veckorna de då bebisen ökar som mest i vikt. Borde kanske inte noja så mycket över sånt eftersom jag varit ganska smal från början, och då brukar man ju gå upp lite mera i vikt, men varför skall det stå överallt att en graviditet egentligen väger 12 kg. Alltid dessa 12 kg!
• Jag vaknar på morgonen och drar på mig stödstrumporna och korsetten som jag skaffade i måndags. Halleluja, så sexig man kan känna sig.
• Kollegan påpekar att jag börjar se "frodig" ut. Om man måste ta till trädgårdsterminologin har man nog svårt att hitta något fint att säga.
• När jag nyser, och första tanken är: "Shit, kissade jag nyss på mig?".

Snörvlar vidare

Förkylningen håller i sig, och misstänker att jag har en lindrig bihåleinflammation eftersom det gör ont i övre käkens tänder då och då. Konstigt nog har jag inte haft någon feber alls sen jag blev sjuk, men däremot konstant undertemp. Känns konstigt att termometern visar 35,9 då jag är gravid. Men om jag förstått saken rätt är det inte alls farligt för bebisen, medan det kan vara ganska dåligt ifall man istället har feber.

Idag har jag och sambon skrivit vårt förlossningsbrev och i.o.m. detta tog vi också äntligen ett beslut ifråga om K-vitaminsprutan. Planen just nu är att vårt barn inte skall ha sprutan om förlossningen går som planerat och om barnet mår bra vid födelsen. Om några komplikationer inträffar vill vi att de ger K-vitaminet, men då helst oralt. Enligt den här sidan handlar det bara om några minuters skillnad då det gäller hur effektiv sprutan är gentemot den orala versionen.
Jag har läst på en hel del då det gäller detta, och de bästa informationssidorna som jag hittat hittills är dessa:
http://www.aims.org.uk/Journal/Vol13No2/vitk.htm
http://drbenkim.com/vitamin-K-shot-baby.html

Dessutom har vi skrivit i brevet att vi inte önskar en tidig avnavling (också här förutsatt att inga komplikationer inträffar som gör att de genast måste springa iväg med vårt lilla Pyre) eftersom det egentligen bara finns nackdelar med att de klipper navelsträngen direkt.

Tro mig, då jag säger att det är skönt att ha nått ett beslut. Internet svämmar över av information om fördelarna och nackdelarna med K-vitaminet, och mycket känns som skrämselpropaganda för den ena eller den andra sidan så det är svårt att veta vad som är bäst. Nu börjar då den ständiga oron över att man skall göra rätt val för sitt barn. Tänk om något sedan händer och man då anklagar sig själv resten av livet?

För ett drygt år sedan

I fjol den här tiden hade vi precis börjat vår första behandling, som skulle visa sig resultera i ett riktigt fint resultat vad gäller ägg och embryon, men inte i den graviditet vi hade önskat. Hursomhelst var ett av de där embryona ett riktigt guldägg. Resultatet dansar just nu en liten discodans inne i min mage.
Lycka.

Förkylningen från Helfvetet

Åh, suck, ett så självömkande inlägg detta kommer att bli. Har drabbats av värsta förkylningen och har knappt sovit alls de två senaste nätterna eftersom jag knappt får någon luft då jag ligger ner.
Har sköljt näsan med kannan ett flertal gånger, men det hjälper bara en kort stund. I natt var det dock tack vare kannan som jag till sist slumrade någon timme mellan 4 och 6. Sedan var nästäppan tillbaka. (Är tacksam att jag inte är en av dem som lider av konstant nästäppa hela graviditeten...)
Åkte till Apoteket i morse och skulle köpa nässpray, bara för att få höra att de inte kunde rekommendera en endaste nässpray då jag är gravid. Läkarrekommendation behövdes för allt utom de vanliga koksaltsprayerna, och en sådan hade jag redan hemma. Då jag kom ut till bilen satt jag bara och grät av utmattning, och till sist bestämde jag mig för att åka till hälsocentralen för att få en läkarrekommendation. Då jag kom dit fick jag höra att man nog inte får en läkartid bara för en förkylning. Då häll tårarna på att börja komma igen och jag förklarade att jag knappt hade sovit de senaste dygnen och att jag bara behövde en läkares råd om en nässpray som var okej att använda under graviditeten. Och halleluja, det kunde de i alla fall ordna.
När jag till sist kom hem kröp jag till sängs med min Otrivinflaska och vaknade två timmar senare. Inte frisk, och med ett bankande huvud, men jag hade i alla fall till sist sovit en stund.

Välbehövlig massage

Jag fick en välbehövlig massage efter jobbet idag. Massören tyckte att jag var lite svullen nere i korsryggen vilket kanske kan förklara att ryggen ofta känns stel och öm numera. Har tänkt skaffa ett stödbälte att använda som förhoppningsvis skulle avlasta både rygg och bäcken en del och kanske dessutom få det att kännas bättre nere i magen. För tillfället händer det nämligen ibland att jag känner att det drar nere i magen. Tror att det belastar ligamenten ganska mycket då jag har all extra vikt samlad som en stor kula fram på magen.
Är så lycklig över att det är fredag idag. Och solsken både idag och resten av helgen om man får tro väderprognoserna. Lovely!

Måndagsmusik

Har inte kört måndagsmusik på evigheter, men idag snurrar denna låt i skallen, så jag tänkte dela med mig av den.
Låten, som sjungs av Miley Cyrus, har många gånger peppat mig att orka igenom barnlösheten och efter dagens föräldraförberedelsekurs* känns det som om den också kan peppa mig under den kommande förlossningen.

Enjoy!

*tydligen finns det inget sådant ord. Istället föreslår Bloggers stavningskontroll förargelseväckande. Öh?!

Sånt som ingen berättar

Kanske är det för att en del gravidkrämpor är så ovanliga. Eller så är det helt enkelt en stor komplott där alla som vet något har bestämt sig för att inte berätta om allt man kan lida av då man är gravid, eftersom folk skulle bli avskräckta.
De senaste månaderna har jag dock fått uppleva en del krämpor som jag inte hade en aning om att var gravidrelaterade.
Ett exempel är det här med födelsemärken. Minns inte om jag skrivit om det tidigare, men jag upptäckte efter julen att ett födelsemärke som jag har under bysten (ja, på den tiden var det ännu möjligt för mig att se vad som hände under bysten. Nu får jag istället ta spegeln eller sambon som hjälp om jag vill se något under hinkarna) hade blivit större och lite ändrat färg. Hann bli halvt i panik och tänkte att: "Jaha, nu då drömmen om barn håller på att bli verklig kommer jag istället att dö i cancer. Typiskt!"
Jag kollade ändå på nätet ifall det skulle vara gravidrelaterat, vilket det faktiskt visade sig vara. Detta bekräftades några dagar senare av rådgivningstanten.

Senaste gravidkrämpan som överrumplade mig var näsblodet. Jag blöder aldrig näsblod i vanliga fall, men natten till lördag trodde jag nästan att jag höll på att förblöda då det aldrig ville sluta. Både nattlinnet och sängkläderna hann få blodfläckar innan det till sist slutade. Sambon vaknade av allt ståhej och efter att han hade konsulterat Dr. Google kunde han lugna mig med att det är helt normalt med näsblod under graviditeten pga. sköra slemhinnor och ökad blodmängd.

Så nu börjar jag ha lärt mig att de mest konstiga symptom antagligen är gravidrelaterade. Det är inte bara illamående, ömma bröst och halsbränna, utan också näsblod och födelsemärken som förändras.
Trevlig måndag!

Tid för nytt ultraljud

Den 5 april skall vi på ett extra tillväxtultra, som tydligen alltid görs vid IVF-graviditeter. Dessutom har vi nu fått tiden för det sista ultrat som görs i vecka 37.
Vi, som sprang på ultraljud var och varannan vecka i början av graviditeten, har ju inte varit på något nu sedan rutinultrat i vecka 17 så det skall bli riktigt kul att se vår lilla skrutt.
Som förresten är en liten tjej!

Darth Vader och känslostormar

Har läst mycket om att bebisen hör allt som händer runtomkring, och därför har jag försökt uppmuntra sambon att börja prata lite mer med magen. Men han tycker att det känns fånigt, vilket jag förstås kan förstå, och har varit lite motvillig. Trots allt sjunger han ganska mycket istället då han sitter med gitarren varje kväll, så jag tror nog ändå att Pyret börjar känna igen hans röst också. Idag höll jag dock på att skratta ihjäl mig då han pussade på magen och sedan började småprata lite med den. Han lät ungefär som Darth Vader (I´m your father, Luke) och det lät så hysteriskt roligt att vi sedan bröt ihop båda två.

Idag har överlag varit en bättre dag än gårdagen. Då jag kom hem från jobbet igår var jag så fysiskt och psykiskt slut att jag bara grät och grät. Allt kändes helt hopplöst och det var verkligen bara mörker. Vilket i sin tur fick mig att bli så arg och besviken på mig själv eftersom jag äntligen har det jag längtat efter så länge (en stor gravidmage). Vet att det är orealistiskt att alltid vara glad och tacksam hela tiden, men det känns så fel att ha rejäla svackor då jag bara borde vara lycklig. Men antagligen beror humöret också till viss del på graviditetshormonerna så det kanske bara är naturligt. Eh, visst?