Kikar in som hastigast för att säga hej och tack för alla grattisar!
För varje dag som går blir jag mera och mera fäst vid vår lilla tjej. Stora ögon som tittar upp på mig, ett tandlöst leende och små framsteg mest hela tiden. Börjar så småningom gå riktigt bra att vara ensamma hemma på dagarna också, även om vissa dagar går sämre än andra.
Ska småningom försöka bestämma mig för om jag skall fortsätta blogga eller inte. Dels tar det ju ganska mycket tid, vilket jag ju inte har i överflöd, och dels känns det som en liten "bloggkris" att ha nått målet. Vad skall jag isåfall skriva om? Inte orkar ju någon läsa om varje blöjbyte, spya och barnvagnspromenad...
