Gripande livsöden

Har nyss tittat klart alla avsnitt av Drömmen om ett barn på Tv3 Play och känner mig så berörd av alla historierna. Vilka modiga människor som delar med sig så öppet av något som de flesta väljer att tiga om.
Och så skönt det känns att få se att andra går igenom precis samma sak som en själv och att de också tänker och känner samma som jag.

Jag gjorde det igen

Jag hade lovat mig själv att nästa gång skall mensen vara flera dagar sen innan jag gör det.
Men idag gjorde jag det, köpte ett graviditetstest.
Har nyss varit på akupunktur och fått med mig lite mera örter hem. Jag bekände för min underbara akupunktör att jag är tillbaka i mitt gamla mönster med att överanalysera alla symptom, och hon rekommenderade än en gång meditation. Jag har ju provat det några gånger, men har så svårt att stänga av hjärnan.

På tal om att överanalysera symptom så måste jag bara berätta vad som hände häromdagen. Jag berättade åt min sambo att jag blir så arg på mig själv då jag håller på och känner efter varje liten förändring i min kropp.
Sen sa jag: "Och du kan ju tror att de tittar konstigt på mig i jobbet då jag sitter och klämmer på brösten!"
Raringen satt en stund och tittade på mig som om han var riktigt bekymrad. Till sist förstod jag att han ju trodde att jag var allvarlig!
Det, om något, berättar ju hur galen jag har blivit, då t.o.m. sambon kan tro något sånt om mig...
Sucka mitt hjärta, men brist icke.

Dokumentärserien

Fick tipset om att titta på Drömmen om ett barn på TV3 Play och har i helgen tittat på de fem första avsnitten.
Dagens utmaning: att titta på avsnitt nr. 6 utan att storgråta som jag gjort till de andra avsnitten.




Red.
Nope, det lyckades jag inte med...

Dagen som aldrig tog slut

Det känns som om jag har hunnit med massor idag. Steg upp vid 9, åt frukost och gick på en promenad. Kom hem, hade tråkigt och for på en länk med sambon. Gick i bastun och fixade sen till världens godaste söndagsmiddag. Tittade på Two and a half men och insåg att det inte alls är en rolig serie. Det känns ju som om man sett alla skämt 100 gånger tidigare liksom. Hade förväntat mig mera av serien nu då Ashton Kutcher är med, men det är ännu bara under bältet-humor.
Har dessutom hunnit byta stolsöverdrag på köksstolarna och strukit lite jultextilier. Nu då jag tittar mig runt inser jag att jag tog i lite för mycket. Det är helt enkelt för mycket röd-vit-rutigt-och-randigt-med-hjärtan-på. Får lov och reda ut det imorgon.
Men, anyway, känns det som om klockan borde vara 9 på kvällen, men den är bara kvart före 4. Men det är bra, då hinner jag ännu äta både chipspåsen och Dumlepåsen innan dagen är slut...

Sol ute, sol inne

Vaknade förvånansvärt pigg imorse (brukar alltid vara så seg på lördagmorgnar). Kanske berodde det på alla gapskratt från gårdagskvällen. Kanske berodde det på solstrålarna som letade sig in i vårt sovrum.
Kanske berodde det på den djupa tacksamhet och glädje jag genast kände då jag tittade på min sambo som  låg och sov bredvid mig. Kanske berodde det på katterna som genast hoppade upp på min mage och ville gosa.

Mitt liv är på inga sätt perfekt, men jag har ändå så mycket gott i min omgivning att jag måste jobba på att vara mera tacksam.

Hello ätstörning!

Blir lite orolig över min inställning till mat då jag direkt känner ett hugg av dåligt samvete då jag tar ett kex (eller kaka som ni Sverigesvenskar skulle kalla det) till kaffet.
Kanske dags att chilla lite med att leka sockerpolis över mig själv....

Sånt man vill förtränga

Försöker att förtränga det här, genom att lyssna på det här:

Vem bjöd in surkärringen?

Hade en alldeles vanlig dag på jobbet. Inget särskilt hände, inga konflikter, inga okänsliga kommentarer.
Sedan kommer jag hem och känner knappt igen mig själv. Jag var så arg på sambon att jag riktigt kokade. Utan orsak. WTF?
Tur för honom att han fick åka iväg på badminton så att han slipper den tomma blicken, de sura kommentarerna och den allmänt anklagande stämningen.
Ska ge mig ut på en länk och hoppas bota det dåliga humöret med lite endorfiner.

Eat pray love

Julia Roberts som Liz Gilbert:

Ruin is a gift. Ruin is the road to transformation. 

Kanske är det så. Kanske måste något rivas för att något annat ska kunna byggas upp. 

Skit i försiktigheten!

Efter att ha märkt att min kropp verkar svara på all akupunktur, massage och alla örter känner jag igen ett stilla hopp.
Och nu är jag så trött på att hålla tillbaka hoppet, att jag helt enkelt bestämde mig för att nu skall jag njuta av hoppfullhet några dagar. Så många gånger som jag har kravlat mig upp ur det där djupa, svarta hålet så klarar jag nog det en gång till om det behövs.

Mia Skäringer

Alltså hur rolig är hon inte?!

Underbart romantiskt från Cream

Cream är ett av mina absoluta favoriter då det gäller kläder. Påminner lite om Odd Molly men är lite skirare och mera romantiskt.

Klänningen nedan är Dagens Vill Ha.

Små glädjeämnen

Köpte den sötaste lilla hyacinten idag. Vit är färgen som den skall bli då den slår ut, men än så länge är den bara i knoppar. Planterade den i en vacker zinkkruka på fot samtidigt som jag lyssnade på de första julsångerna.

Har delat en Aladdinask med sambon nu i helgen, 70-30 delade vi, men han fick ju i alla fall smaka. Gott var det!

Tittade på filmen Friends with Benefits igår och fick skratta gott flera gånger. Storyn var väldigt bra, men skådisarna kunde ha varit bättre. Men inte klagar man då man får se Justin Timberlake halvnaken.

På dag 14 i denna cykel fick jag + på ägglossningstestet. Dag 14! Det är det tidigaste som jag någonsin fått ett positivt ägglossningstest sedan vi började försöka. Hoppas att det är ett gott tecken...

Smygstart

Idag packade jag in de första julklapparna. Det var en hög med böcker som skall ges till nära och kära. Jag tycker om att både ge och få böcker och dessutom är de ju väldigt tacksamma att paketera in. Inga runda former som ställer till det.
Jag fick riktigt julkänsla då jag satt och dekorerade paketen, ända tills jag försökte mig på att använda vaxet och stämpeln som jag köpte idag. Tyckte att det skulle ge en härligt gammaldags känsla att sätta sigill på paketen.
Men det visade sig vara ett jobb värdigt NASA att få till ett snyggt sigill.
Efter lite googlande hittade jag dock hjälpen på nätet.

Lika välkommen varje vecka

Fredagar är nog det bästa som finns!
Idag gymmade jag en timme, sedan simmade jag 700 m innan jag for hem och tog itu med allt som skulle göras. Men den där stunden, efter att städningen och diskningen är klar och man bara får kasta sig i soffan, är magisk.
Då har jag inte ett bekymmer i världen.

PS. Oh crap! Kom nyss ihåg att jag lade igång en tvättmaskin då jag kom hem...

Serietipset

Nya serien New girl med Zooey Deschanel i huvudrollen är så rolig att jag ännu skrattar.
Och ja, om ni inte redan har förstått det, så är jag typen som lätt blir beroende av serier.

Nåldynan

För två år sedan hade jag stora skräcken inför varje blodprov. Numera är jag rutinerad då det gäller dessa och kastar upp armen, framför damen i den vita skjortan, kvickare än kvickt.
Visst gillar jag framgångar, men hej, skulle jag inte vara värd lite större och mera betydelsefulla sådana? Det är ju inte som om jag ber om att få bli den som botar cancer (vilket dock skulle vara ganska betydelsefullt av någon som helt saknar medicinsk utbildning), men något som skulle kännas som en större seger.
Efter sommarens skräckprovtagning är det väl trots allt en bedrift, men ändå?

Det skulle vara trevligt att få vara så stolt över sina bedrifter att man får lust att göra en Jack.

Pirr i magen

Jag vill ju så gärna hoppas och tro på att vi ska lyckas på naturlig väg. Samtidigt är jag noga med att hålla mig realistisk eftersom jag är så trött på nederlag.
Men åh, så skönt det var på akupunkturen idag! Det var mera än två veckor sedan sist, så det var verkligen efterlängtat. Och nu pirrar det lite nere i magen. Undrar om det är fysiskt eller bara lite psykiskt "det-här-måste-för-fan-fungera-pirr".
Eller kanske både och.
Då jag kom hem från akupunkturen tog jag itu med Det.
Det som har varit mitt dåliga samvete i flera dagar.

...

Berget av kläder som skulle strykas.

Tönten i mig

Någonstans på vägen har jag blivit den största av töntar. Och inte bara sådär lite sjunger-för-sig-själv-i-duschen-töntig, utan lever-i-sin-egen-lilla-värld-töntig.

Idag satt jag närmare två timmar och bara läste på Diana Gabaldons hemsida, kollade in resmål i Skottland och spanade in 15-minuterlånga Youtubeklipp om Claire och Jamie Fraser. (Insåg också att Gerard Butler är hetare än het.)
Å andra sidan är jag kanske inte den största tönten eftersom det trots allt finns människor som har skapat filmklipp om dem genom att klippa ihop flera scener från olika filmer. Kolla t.ex. in klippet nedan.

Outlander-serien (Främligen, på svenska) är så obeskrivligt bra och jag håller på att bli lite besatt av böckerna trots att jag ännu bara är på den sjätte boken.
Jag grät nästan en glädjetår då jag läste att det planeras en film som utgår från boken. Sedan slutade jag tvärt med drömmeriet då det stod att det eventuellt blir Katherine Heigl som skall spela huvudrollen.

Ömma handleder

Mina handleder börjar vara riktigt ömma eftersom jag ständigt går och masserar dem. Kollade upp i en bok om zonterapi att områdena som Akupunktören bad mig massera är de som påverkar äggstockarna och då inser jag ju att det är nu före ägglossning som jag bör vara som mest envis med massagen.
Berättade också för sambon att han kan massera sina handleder eftersom det för män motsvarar testiklarna, men han var ju inte precis överlycklig över det, hehe.
På måndag blir det igen akupunktur, skall bli skönt.
Och så käkar jag ju mina örter och vitaminer förstås.
Mäter temperaturen (eller ja, det skulle jag göra om jag inte hade tappat termometern i golvet häromdagen).


Ni vet hur föräldrar ofta brukar säga fraser i stil med: "Jag vet inte vad jag gjorde innan jag blev mamma"?
Nåja, då kan jag meddela att jag vet inte vad jag gjorde innan jag blev ofrivilligt barnlös.

Fröken Röd

Hon är hemskt påträngande Fröken Röd. Jag gillar henne inte egentligen alls, men ändå envisas hon med att dyka upp.
Men det går förvånansvärt bra ändå, med tanke på min endometrios skulle jag ju kunna ha det mycket värre med exempelvis kramperna. Och jag hanna ju aldrig bli så ivrig att jag köpte ett dyrt test att pissa på. Alltså bokstavligen.
Every cloud has a silver lining, eller nåt sånt skulle jag ju kunna döpa inlägget, hehe. Nej men, just idag orkar jag inte med att vara ledsen och bryta ihop. Jag får helt enkelt sikta framåt och förbereda mig för IVF, samtidigt som jag hoppas på att alla örter och akupunkturen skall hjälpa mig bli gravid redan innan dess.

Modiga porträtt

Tidningen Redbook i USA har en kampanj för att uppmärksamma ofrivillig barnlöshet. På deras webbsida har både kändisar och vanliga kvinnor delat med sig av sina historier. Den här historien är modig, tänkvärd, men framför allt hysteriskt rolig. En fantastisk kvinna, Sherri Sheperd. Klicka på länken:

http://www.redbookmag.com/health-wellness/advice/infertility-video-series#v1223222300001

I väntan på ett mirakel

I december skall vi på första träffen inför vår IVF, och jag antar att vi drar igång med hormonerna därpå följande cykel. Nu sitter jag och hoppas att mensen inte alls skall komma den här månaden så att vi slipper genomgå det som jag tror kommer vara både ett psykiskt och ett fysiskt helvete. Och fast jag vet att oddsen att vi skall lyckas på egen hand är minimala så lever ändå hoppet efter att ha besökt Akupunktören. Hennes kommentar då vi skulle gå därifrån var: "Då ni får er bebis sedan vill jag ha ett foto."
Då hon har så mycket tillit till min kropp kan jag inte hjälpa att också ha det, särskilt nu då mensen är en dag försenad.
Så nu håller vi tummarna för ett Mirakel, okej?

Förresten, om ni följer Private Pracitce har ni kanske märkt att Addison också är mitt inne i ett IVF-försök.