En minipaus

Har besök hela helgen och hinner därför inte med att uppdatera bloggen särskilt mycket. På tisdag är jag tillbaka och hinner läsa kommentarer och läsa era bloggar.
Glada Vappen på er!

Om att försöka hitta det positiva

Ni vet då man har det för jävligt och någon kläcker den fina idén att man ska tänka positivt och försöka hitta det goda i alltihopa och man bara känner att man vill strypa personen ifråga? Inte? Kanske det bara är jag då.

Hursomhelst, så finns det ju trots allt en poäng i allt detta och därför ska jag nu försöka hitta det jag är tacksam för i mitt liv.

1. Min sambo, vårt hem och våra katter. De är min fasta punkt i tillvaron och utan dem skulle jag inte finnas (för att säga det så klichéaktigt som bara är möjligt).
2. Min familj och mina vänner. Och som jag är glad att jag berättat åt mina närmaste vad vi går igenom. Det känns så skönt att ha allas stöd och förståelse. Fina J som alltid vet vad hon ska säga. Senast i raden var min fina jobbkompis C som visade sig vara ett enormt stöd både i jobbet och på fritiden, nu då hon vet om våra barnskaffningsförsök. En annan ny bekantskap är L som jag träffat via ett finlandssvenskt forum. Vi är i samma ålder och verkar vara ganska lika på många sätt. Till denna punkt hör även ni, mina fina bloggvänner. Jag känner så enorm tröst i att ni finns där, läser mina inlägg, kommenterar och håller tummar och tår för oss. 
3. Bloggen i sig är jag också tacksam för. Jag älskar att skriva och det känns skönt att kunna skriva ner sina mörkaste tankar och nördigaste förhoppningar, ja till och med mina dummaste frågor. 
4. Mitt jobb. Medan jag studerade var jag inte alls säker på att det var min grej, men nu efter att ha jobbat några år inser jag att jag är som gjord för detta. 
5. Våra frysta embryon. 15 stycken! Kan knappt fatta det ännu... 
6. Allt roligt som jag/vi skall göra i sommar. Det skall bli den bästa sommaren någonsin! Och jag skall försöka slappna av (det är ju viktigt, ifall ni inte visste det, hehe) och njuta i fulla muggar av att inte ha några måsten. 
7. Ska återuppta mitt tränande bara jag blir frisk igen. Och tusan att Beach 2012 skall bli min bästa sommarkropp någonsin. Förhoppningsvis skall Beach 2013 sedan bjuda på betydligt rundare former. 

Det var ju trots allt ganska mycket positivt. Kanske börjar jag ha hittat mig själv nu igen. Det känns åtminstone som mitt vanliga jag som skriver detta inlägg *ler*.

The Game Plan 2

Ringde kliniken och meddelade det negativa resultatet. Sköterskan frågade om jag hade varit och lämnat blodprovet, men jag förklarade att jag inte gjort det eftersom jag haft feber de senaste dagarna. Men sedan berättade jag att jag gjort två test som varit negativa och att det har kommit massor med blod. Så det är ju ingen tvekan om resultatet.

Planen nu då, undrar ni? Kliniken var fullbokad de närmaste månaderna så vi fick tid först i juni. Och det är bara tiden för att planera vår första FET. Och sedan har de förstås stängt i juli. Så det blir först i augusti som vi får göra vårt nästa försök. Och det känns vettigt på något sätt. Skulle inte ha orkat köra igång nu direkt och kanske det är lika bra att inte vara tvungen att göra massa undersökningar och ta massa mediciner under sommarledigheten. Och kanske, bara kanske finns det en mening med att det blir augusti. Augusti 2009 var månaden då vi började försöka bli gravida.
Det enda negativa med att det blir så sent är att vi inte kommer att hinna göra särskilt många försök under detta år, vilket i värsta fall betyder att vi måste lägga ut massor med pengar på mediciner igen under början av 2013. Åh herregud, vad det tar emot att tänka så långt fram. Tänk om vi inte lyckas innan dess? Åren bara går ju utan att något händer...

En vacker låt på det. En liten hyllning  till min sambo.

Ingen rubrik

Kan för allt i världen inte komma på en rubrik till inlägget. Det är helt tomt.
Har tillbringat dagen på soffan tillsammans med Grey´s Anatomy och Private Practice. Och som jag gråtit, både för seriernas skull men också för min egen. Och så skönt det kan kännas att gråta ut fast jag inte kände mig särskilt ledsen från början.
Kanske är det förkylningen, men jag är så fruktansvärt trött! Om det inte är pga förkylningen börjar jag förstå att man inte orkar göra hur många IVF som helst. Tycker ju trots allt att det har gått ganska smärtfritt för oss: inga riktigt besvärliga bieffekter av medicinerna, ingen överstimulering, ett bra resultat på ÄP och många befruktade embryon. Men inser nu hur jobbigt det har varit att vara borta från jobbet, att fixa med medicinerna, att lägga ut massa pengar på något som de flesta får gratis. Nu då jag måste blicka framåt mot nästa omgång inser jag hur jobbigt det är.

Men i  slutändan måste det ju vara värt det.

If it takes my whole life
I won't break, I won't bend
It will all be worth it
Worth it in the end

Tjuvtest

Vaknade med feber i morse och blev tvungen att vara hemma från jobbet. Då kunde jag ju inte hålla mig utan tjuvtestade och bekräftade mina misstankar. Minus på ruvardag 15 alltså.
Grät en skvätt redan igår, så det känns ändå helt ok. Det skulle ha känts lite för enkelt om det skulle ha funkat på första försöket. Vi har ju 15 embryon i frysen, och något av dem måste ju vara ett riktigt guldägg. I helgen skall jag unna mig både skumpa och rödvin, men redan i dag slutar jag med kaffe.

Nu blir det en trip till apoteket, försmäktar snart utan nässpray.

FAN!

Ursäkta svordomen direkt i rubriken, men nu är det kört. Har börjat blöda på riktigt, så nu vet jag ju att det har skitit sig. Blir väl tvungen att slösa ett test på fredag ändå, men vet ju att det blir minus. Och jag som hade lovat mig själv att jag inte skulle testa på nytt förrän jag är säker på att få ett plus...

Ruvardag 14

Ja, suck, var skall jag börja? Tempen hade sjunkit nu på morgonen till 36.5. Har haft lite kramper under dagen, och så kom det också pyttelite bruna flytningar. Har känt mig väldigt förkyld hela dagen, så då jag kom hem från jobbet testade jag tempen på skoj: 36.9. Det är ju iofs högt och bra, men dels är det ju på eftermiddagen jag kollade detta, och dels kan det också bero på flunssan.

Just nu vet jag varken ut eller in, och jag märker nu att jag ju har börjat hoppas.
F*n, vad jag vill ha ett plus på fredag!
Kom igen nu allihopa: håll tummarna för vårt lilla pyre...

Mjödtillverkning

Blödningen verkar faktiskt ha upphört, men jag känner mig ändå lite rådlös. Och jag börjar känna mig redo att tjuvtesta. Egentligen är det först idag som jag tänkt tanken att plocka fram ett av testen, men vet ju att det skulle vara outhärdligt om det visar negativt och jag ändå måste gå och vänta flera dagar. Det är nog bättre då att få ett definitivt svar på fredag. Har ännu inte bestämt om det är vettigt att testa på morgonen då jag har en hel jobbdag framför mig. Om det är positivt kommer jag väl att stå och flina som en idiot hela dan och om det är negativt misstänker jag att jag kommer att vara sorgsen och disträ hela dagen. Sambon föreslog att vi skulle testa på fredag eftermiddag, och just nu lutar det lite åt att vi gör så.

Nu kom jag ju på sidospår, för det jag egentligen skulle berätta var att jag håller på att göra egen mjöd för första gången i mitt liv. Bra med lite distraktioner :)

Kramper och blod

Ruvardag 13 levererade inte precis vad jag hade önskat. Tempen låg högt idag på 36.8, men i jobbet fick jag mensliknande kramper och så det värsta: det kom blod. Hade inte tid att tänka särskilt mycket på det under arbetsdagen, men hann tänka: "Fan, det sket sig!" Men nu då jag kommit hem inser jag att det trots allt bara kommit någon droppe, och inte egentligen rött blod. Lite rosa och brunt (TMI, jag vet!). Kramperna känner jag av ännu, men blodet verkar ha upphört för en stund. Vad säger ni, lever hoppet ännu?

Och tänk ödets ironi: fick träffa kollegan med hennes spädis idag. Men jag höll ihop så bra att jag chockade mig själv lite. Kostade till och med på mig lite gulligull.

Ruvardag 12

Dagen har gått i ett huj: jobb, matlagning, diska undan, äta, titta ett avsnitt Psych. Och nu ska jag och sambon unna oss lite vardagslyx och åka till bion. Hungergames får det bli.

Och hoppet lever ännu! :)

Törsten och tacksamheten

Det här med att dricka 4 liter vätska per dag går väl så där... Vissa dagar har jag klarat det med bravur, medan jag andra dagar misstänker att jag knappt fått i mig mera än två liter. Igår under shoppingdagen insåg jag dock att min kropp nog verkar vänja sig med att få extra vätska eftersom jag inte gjorde annat än att dricka och vara törstig. Köpte 4 stycken vattenflaskor under dagen och ändå blev jag så törstig under hemresan att jag fick dricka av väninnans vatten. Men bra är väl det, då behöver jag kanske inte pina i mig vattnet utan kan helt enkelt dricka vartefter jag känner att jag är törstig.

Märker förresten hur mitt besökarantal har stigit med mera än dubbelt sedan jag inledde de mera händelsefulla veckorna av vår första IVF. Antalet började stiga redan dagarna före äggplock och har hållits högt ända sedan dess. Det är väl ganska naturligt egentligen, tycker ju själv att det är sjukt spännande att följa med andras IVF/FET-äventyr.

Och jag är så glad att jag har bloggen och alla ni. Ordspråket: "Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halverad sorg" stämmer verkligen. Tack för att ni finns!

Ruvardag 11

Igår gjorde jag som Hönsamaja föreslog och skrattade hela dagen. Var på shoppingresa med en vän och vi pratade oavbrutet i timtal och skrattade, skrattade, skrattade. Dessutom vågade jag mig på att tänka positivt. Hade också turen att fynda två par joggingbyxor och en ljusrosa klänning som var på 50% rea.

Och idag väcktes hoppet: kände kramper i magen och så kom det en droppe blod. Bara en droppe, inget mer. Så nu tänker ju lilla jag förstås att det kan ha varit en nidblödning, eller vad det nu kallas. Tänk om det kan lyckas ändå? Kommer att hålla stenkoll på min temp nu de närmaste dagarna, och hoppas att den ska stiga.

Och lite hoppfylld musik på det.

Ruvardag 9

Hmm, blir mer och mer övertygad om att detta inte blir till något. Och jag vet ju att det ännu finns tid för embryot att fastna, men jag har ändå en känsla av att det är kört. Tempen hade ju förstås sjunkit till idag och låg på 36,4. Ja, ja, får väl bara vänta en vecka till och sedan ta det som kommer.

Om ni vill få er ett gott skratt kan ni klicka här.

Dagens citat

Dagens citat har jag troligtvis gjort något inlägg med tidigare också, men jag tycker att det är så vackert och sant.

"Confront the dark parts of yourself, and work to banish them with illumination and forgiveness. Your willingness to wrestle with your demons will cause your angels to sing. Use the pain as fuel, as a reminder of your strength.”

Den åttonde ruvardagen

Min kropp börjar kännas precis som vanligt nu, och därför känns det jobbigt att inte få träna ordentligt ännu på en vecka. Vågar inte ta risken eftersom det där läkaren berättade om att äggstockarna kan förvridas lät hemskt smärtsamt. Tänkte i alla fall gå på en långpromenad om en stund. I morse låg tempen på 36.6, dvs. lite högre än de tidigare dagarna, men inget som jag vågar tolka som ett tecken på att vårt lilla pyre har hakat sig fast. Brösten ömma något fruktansvärt, men det vet jag ju att beror på progesteronet.

Till helgen har jag bokat in lite roligheter: en heldags shoppingtur med en vän på lördag och antingen bio eller badhus på söndag. Eventuellt ska jag också komma mig för att göra mjöd nu då första maj är på kommande. Hoppas att jag därför ska fortsätta klara av att inte tänka särskilt mycket på ruvandet.
Kram på er alla!

Tröttisdag

Åkte hem tidigt från jobbet idag. Dels eftersom jag har varit så trött hela dan, och dels för att sambon också slutade tidigt. Så vi åkte in till stan och åt den godaste chokladkakan på vårt favoritcafé. Stället brukar alltid vara sprängfyllt på helgerna, men nu idag var det lugnt och stilla. Perfekt för min trötta hjärna alltså.

Sjunde dagen som ruvare och känslorna från igår hänger sig kvar; det finns helt enkelt inte på kartan att jag skulle vara gravid om en vecka. Tror att det beror på temptagningen. De senaste dagarna har tempen legat på 36.3-36.5, alltså ingen gravidtemp.Kanske skulle jag våga hoppas om jag skulle se en höjning? Nåja, känner mig som sagt inte ledsen. Idag kom jag iallafall på vad jag skall göra annorlunda vid nästa försök: koffeinfritt. Kommer att bli tufft, men det ska jag väl klara. Nu har jag nog hållit tillbaka lite med kaffet också de senaste månaderna. Jag har oftast druckit bara två små koppar/dag, men kanske kan det ändå göra en skillnad.

En Lars Winnerbäck-låt känns lämplig idag. För dig är en väldigt vacker låt som jag i tiderna citerade till sambon som är stort Lassefan :)

Ruvardag 6

Dokumenterar för min egen skulle lite symptom: brösten lite ömmare idag, lätt molvärk nere i magen och i korsryggen. Tack och lov har äggstockarna slutat värka nu...

Det är så konstigt att jag inte blir alldeles galen och googlar gravidsymptom varje kväll. Jag menar, jag gör ju allt jag kan för att det ska gå vägen, men det känns inte som om det kommer att göra det. Det är så underligt att jag inte är mera hoppfull då det är vår första IVF. Borde jag inte gå och inbilla mig att jag är gravid? Det trodde jag ju att jag skulle göra.  Känner mig nästan lite besviken över min egen apati. Men jag känner mig inte ledsen över att jag tror det misslyckats. Det är bara - tomt.

Kanske det är mitt undermedvetna som försöker skydda mig från ett misslyckande.

Allt är relativt

Läser bloggar. Hittar bekantingens blogg. Hon som gifte sig och var gravid en månad efteråt. Hon som har berättat att det tog på första försöket. Läser meningen: "Och äntligen var det min tur att bli mamma".
Fnissar lite. Hon och jag har verkligen olika syn på vad ordet "äntligen" betyder. Men jag vet ju att hon inte vet bättre så jag förlåter henne. Om det skulle ha varit ombytta roller skulle jag säkert säga likadant.


Ruvardag 5 till ända. Har ganska ömma bröst och en lite molande värk nere i magen. Äggstockarna har slutat värka, vilket är skönt eftersom jag varit på benen hela dagen idag. Superskönt att vara tillbaka på jobb!

Ett litet tillägg

Måste tillägga en sak gällande ananasen. På sidan jag hittade stod det också att OM man blir gravid ska man inte äta för mycket ananas under de första graviditetsveckorna eftersom det kan öka risken för missfall. Särskilt farligt var det om man kombinerade ananas med aspirin, eftersom bägge är blodförtunnande. Det är alltså bara under dagarna efter ET som ananasen är till nytta.

Sen måste vi ju komma ihåg att allt man läser på nätet inte är sant (Ni bara: "Vad?! Vad är det du säger?!). Men ananas är ju gott, och som vi vet är måttliga mängder av allt bäst.

Nu blir det en tekopp och lite Hollywoodfruar.

Kram på er!

En hyllning till ananasen

Fjärde dagen med ett litet embryo i magen är avklarad, och värken i magen börjar så småningom ge med sig. Har nog känt av den lite idag också, men jag klarade av att gå på en promenad så jag får väl ändå var nöjd med dagens saldo. Imorgon blir det att åka på jobb igen och det skall verkligen bli skönt. Tror det är bra med lite distraktioner just nu.
Har läst på lite om implantation och bekräftat det som jag redan trodde mig veta: det är ännu alldeles för tidigt för att känna av att embryot fäster sig. På ruvardag 6-10 är det mest sannolikt att implantationen sker, och det är väl också därför som alla IVF:are tycker att andra ruvarveckan är jobbigast.
I samband med min internetforskning snubblade jag över en sida där man rekommenderades att äta ananas de första dagarna efter återföring eftersom det finns ett ämne i det som gör att embryot fäster lättare. Och jag som älskar färsk ananas säger ju inte nej till det. Särskilt hög halt av ämnet finns i "stammen", alltså i mitten av ananasen. Det är lite träigt att äta den biten, men nog slinker det ner ändå.

Antagligen spelar det här inte så stor roll, men om det kan hjälpa ens pyttepyttelite så är jag nöjd, och annars har jag fått ett gott kvällssnack. Win-win, skulle man kunna säga.

Maria

För att få fortsätta skrattfesten kollade jag flera avsnitt av Svenska Hollywoodfruar igår på TV3play. Och som jag älskar Maria Montazami! Hon är ju så gullig att jag smälter lite varje gång hon säger något. Hon verkar verkligen vara godhjärtad. Det värsta är bara att jag blev så fruktansvärt snål på ostbågar efter att ha tittat på då hon mumsar i sig såna. Kanske jag skulle våga mig på lite motion idag? Nå, får se hur magen känns senare...

Är fortfarande osäker på hur ruvardagar räknas, men men har bestämt mig för att göra som Luiza föreslog och räkna återföringsdagen som dag 1. Så idag är jag då på ruvardag 3 :)

Ett gott skratt gör dig gravid?

Hittade en spännande artikel om hur humor kan öka chansen att blir gravid vid IVF. Låter ju onekligen intressant, och eftersom en skrattfylld ruvartid har varit min plan hela tiden så fortsätter jag nu på den idéen.
I torsdags efter återföringen kollade jag och sambon på några avsnitt av våra favoritserier som vi tycker är hysteriskt roliga. För att skratta ännu mera tittade jag på denna Youtube-video. Kvaliteten är grynig och musiken dålig, men vad gör det då man får sig ett gott skratt? Gillar dock inte hunden med skor, det är ju bara grymt. Däremot är hundvalpen i toarullen det sötaste jag någonsin sett...

uttråkad.nu

Har tillbringat 95% av dagen liggandes på soffan eftersom det gör ont i mina äggstockar varje gång jag står längre än någon minut i sträck. Men just då jag ligger ner känner jag inte av något, vilket gör att jag känner mig precis som vanligt, utan krämpor. Så naturligtvis börjar jag känna mig lätt uttråkad vid det här laget. Då sambon kom hem och både hade jobbat och handlat mat kände jag mig så skyldig att jag började laga mat och tappade upp diskvatten. Men jag fick lov att lägga mig ner ganska snabbt igen, sambon tyckte det såg för besvärligt ut där jag stod i 90 graders vinkel och diskade.

Men annars går det bra. Jag tog nyss första Lugesterondosen och jag tankar vätska som en maratonlöpare. Borde dricka ca. 3-4 liter per dag för att äggstockarna skall återhämta sig, vilket är ganska mycket mera än jag brukar dricka. Så de resterande 5% av dagen har jag tillbringat på toa, hehe.

Ruvardag 1?

Av de 28 ägg som plockades ut i onsdags var 19 mogna och 16 av dessa blev befruktade. Igår fick vi ett tillbaka och de 15 resterande blev nedfrysta. Läkaren berättade att de frös ner dem i grupper om 3 vilket betyder att vi har chans på 5 FET!  Är alldeles överväldigad av resultatet. Och lycklig, så lycklig :)
På grund av yttre omständigheter höll allt på att gå åt skogen, så därför känns det extra skönt att allt gick så bra. Jag tänker inte gå in på några detaljer, men det hade med resorna att göra.

Nu är jag då alltså ruvare för första gången i mitt liv. Är det förresten återföringsdagen eller dagen efter som räknas som ruvardag 1? Tror inte att jag riktigt fattat det ännu, men så småningom börjar det kanske sjunka in. Idag är jag sjukskriven, vilket är skönt eftersom jag måste hålla mig i vägrätt läge för att det inte ska värka i magen. Min vänstra äggstock värker direkt jag rör på mig, t.o.m. då jag sitter stilla.
Lite svårt att skriva blogginlägg då jag ligger ner, särskilt med tanke på att en kelsjuk katt ligger på bröstkorgen, hehe. Jag har berättat åt honom att han kanske ska bli storebror, men det verkar han inte nämnvärt brydd över. (J, du kan kanske föreställa dig hur det lät då jag berättade det för honom ;))

Sambon överraskade mig med att komma hem med en blomma till sin "baby mama". Gulligast i världen är han, och det finns ingen  jag hellre skulle dela detta äventyr med.

Boken som fick vara mitt tidsfördriv under dessa dagar.

En snabb uppdatering

Hej kära vänner!
Tänkte snabbt berätta att gårdagens äggplock gick bra. Visst gjorde det ont så in i h*lv*t*, men jag fick massor med smärtstillande och hade underbar personal där som tröstade och peppade. Och det bästa av allt: 28 ägg plockades ut! 28! Mina stackars slöa äggstockar levererade verkligen.
Nu hoppas jag att telefonen inte ringer idag, för isåfall betyder det att inget ägg har befruktats. Om jag inte får något samtal skall vi infinna oss på kliniken kl.13 idag.
Om några timmar är jag förhoppningsvis ruvare :)

Äggplock imorgon

Spänningen stiger inför morgondagens äggplock. Har haft ganska ont i magen efter Pregnylsprutan igår, så jag har fått ta några Panadol. Då jag promenerade hem från jobbet idag gjorde det ont för varje steg jag tog, så jag ringde t.o.m. sambon i hopp om att han skulle ha kunnat plocka upp mig med bilen. Men han var så långt borta att jag trots allt kämpade mig hem för egen motor.
Men herriguud (för att säga det på finlandssvenska) så jag är nervös för plocket imorgon. Är livrädd att det ska göra ont, och hoppas bara att de skulle kunna söva mig istället. Men det gör de ju knappast. Jag vet ju att det är en liten uppoffring om det blir en bebis, men är så mesig då det gäller smärta. Särskilt smärta i magen. Tror att det beror på min endometrios och de smärtattacker jag någon gång haft i samband med mens. Det har bara hänt ett fåtal gånger, men då har jag varit svimfärdig av smärta.
Men hur som helst hoppas jag på ett smärtfritt ingrepp och många fina ägg imorgon. Håll tummarna för mig!

Serietipset

Jag är ju som bekant en riktig seriefrossare. Älskar att få sitta i soffan en hel kväll och bara titta på avsnitt efter avsnitt av roliga/spännande/intrigfyllda/gripande serier. Ofta gör jag det med sambon vid min sida, men ibland har vi så olika smak att vi helt enkelt inte orkar titta på varandras favoritserier. Han, t.ex., gillar Dexter som jag nog har sett många avsnitt av också, men oftast tycker jag den är lite för läskig. Jag vill ju njuta av serier, inte få mardrömmar av dem. Jag, å min sida,  älskar serien Grey´s Anatomy, men den får jag se ensam på eftersom jag i regel gråter till varje avsnitt. Sambon är inte mycket för såna blödiga serier.

Men nu har vi hittat en ny serie som vi båda älskar: Psych. Den är både rolig och spännande. Rekommenderas varmt!

Sista sprutan

Ikväll klockan 22 skall sista sprutan tas. Då är det alltså dags för Pregnylen så jag får lov att leka lite apotekare då det skall blandas ihop. Nu på morgonen tog jag sista Synarelan. Börjar vara ganska öm nere i magen, så jag hoppas verkligen på många stora fina ägg på onsdag. Tycker det är lite konstigt att återföringen blir redan på torsdag, har alltid bara hört om odlingar på 2-3 dagar, ibland t.o.m. ännu längre.

Drömde den konstigaste drömmen inatt. Jag och sambon kom precis hem från BB med vår lilla bebis och var ju naturligtvis överlyckliga. Men direkt då vi kom hem var det dags för oss att byta om till balklänning och frack, för vi skulle på fest med kungen och drottning Silvia. Och bebisen lät vi vara ensam hemma. Konstigt.

Procentenheter hit och dit

Om ni följer länken hittar ni en sida där ni kan testa era IVF-odds. Mina odds blev fjuttiga 31,3 då jag fyllde i testet, alltså ännu lägre än de 40 % jag fått höra från min läkare.
Men om det är något jag lärt mig från att följa alla bloggar och titta på alla TV-program om barnlöshet, så är det att det inte finns några garantier för någonting. Det finns ingen logik, ingen rättvisa. De som har alla odd på sin sida misslyckas om och om igen, utan att veta varför. De som har alla odds emot sig kan plötsligt lyckas på naturlig väg.
Det är helt enkelt ett lotteri.

Allt är lugnt

Känner mig otroligt lugnad efter att ha fått reda på att det finns åtminstone 20 extra doser i en Synarela-sprayflaska. Det betyder ju att jag inte behöver tillbringa påskhelgen med att jaga en läkare som kan skriva ut ett nytt recept åt mig. Och hur vet jag att det finns extra doser i flaskan? Jo, jag gjorde som alla goda patienter gör: frågade Dr. Google. Som vanligt levererade han.
Han får ju svara på allt!
"Jag ser lite suddigt/är otroligt sötsugen/har kramp i ljumskarna. Kan det vara ett tidigt graviditetssymptom?" Svar: "Skaffa glasögon/ät en frukt/stretcha och ta en magnesiumtablett."

Skön musik

Another ditch in the road - you keep moving
Another stop sign - you keep moving on.
And the years go by so fast
Wonder how I ever made it through?

Om man bara lyssnar på refrängen känns det som om det handlar om ofrivillig barnlöshet, men å andra sidan gör det mesta det...

Så här borde vi alla göra

Här kommer dagens tips på hur du skall peppa dig själv varje morgon. Det är svårt att vara deppad efter det.

Dilemmat

Efter dagens ultraljud vet jag nu att det finns 14 folliklar på vardera äggstock. De var ännu inte riktigt stora, så jag skall fortsätta med 200 IU Puregon/dag fram till äggplock på onsdag. Återföring blir på torsdag.

Men mitt stora dilemma just nu är Synarelan: jag skall fortsätta med den till måndag morgon, vilket betyder att jag borde ha 8 doser till av den. Men antalet doser kvar i flaskan är 7. Alltså en fjuttig dos för lite! Och nu har kliniken stängt för påskledighet och min egen hälsovårdscentral kan inte skriva ut mera medicin då de inte har mina IVF-journaler. Så nu blir jag väl illa tvungen att chansa på att det finns en extra dos i flaskan. Det måste det väl ändå finnas?!

Vansinnet

För några år sedan tror jag aldrig att jag skulle ha kunnat föreställa mig den situation jag är i idag.

• Jag bryr mig inte alls om hur många läkare som tittar på mina lady parts.
• Jag som tidigare varit spruträdd ger nu mig själv injektioner varje kväll.
• Då jag känner lite smärta nere i magen tänker jag inte: "Aj! Borde jag ta en värktablett?" utan istället: "Yes! Nu växer nog folliklarna!"
• Min sambo känner till allt för många detaljer om min kropp.
• T.o.m. min tandläkare vet om att jag är infertil: "ange vilka mediciner du tar"...

Ultraljud - check!

Efter dagens ultraljud fick jag order om att höja Puregondosen från 150 IU till 200 IU. Sedan blir det nytt ultra på torsdag. Jag hade 5 folliklar på höger sida och 9 på vänster sida, så mängden var väl ok, men de var lite för små.
Så nu håller vi tummarna för STORA fina folliklar på torsdag!

Morgondagen

Imorgon skall jag på ultraljud för att se om äggen börjat växa ännu. Det blir oclså ett blodprov, men allt som allt kommer jag knappast att behöva vara längre än en timme på sjukhuset. Restiden blir dock närmare 12 timmar. Men vad gör man inte för sitt lilla pyre.
Igår var sambon och jag på en promenad och började för första gången diskutera kring att det här kan lyckas. Vi blev båda smått vettskrämda då vi insåg att vi faktiskt kan vara gravida om en månad. Glada, men vettskrämda. Hehe, vi har ju bara haft 2 år och 8 månader på oss att förbereda oss...