Har tillbringat dagen på soffan tillsammans med Grey´s Anatomy och Private Practice. Och som jag gråtit, både för seriernas skull men också för min egen. Och så skönt det kan kännas att gråta ut fast jag inte kände mig särskilt ledsen från början.
Kanske är det förkylningen, men jag är så fruktansvärt trött! Om det inte är pga förkylningen börjar jag förstå att man inte orkar göra hur många IVF som helst. Tycker ju trots allt att det har gått ganska smärtfritt för oss: inga riktigt besvärliga bieffekter av medicinerna, ingen överstimulering, ett bra resultat på ÄP och många befruktade embryon. Men inser nu hur jobbigt det har varit att vara borta från jobbet, att fixa med medicinerna, att lägga ut massa pengar på något som de flesta får gratis. Nu då jag måste blicka framåt mot nästa omgång inser jag hur jobbigt det är.
Men i slutändan måste det ju vara värt det.
If it takes my whole life
I won't break, I won't bend
It will all be worth it
Worth it in the end
Ja. Det måste ju vara värt det.
SvaraRaderaMina tårar rinner igen. Vi har inte lyckats. Var det värt alla våra försök? Alla biverkningar? Humörsvängningar? Tårar? Oro? Hopp och önskningar? Förväntan??
Jag vet inte. Ärligt talat, jag vet inte. För oss blir det inget barn. Så är det bara.
Underbar filmbit från Vänner...
Många kramar till dig!! Du får flera chanser!
Finaste du, jag vet mer än väl vad du går igenom nu...
SvaraRaderaHopplöshet, tomhet och allt som är sorg och depp...
Men som du själv nämner, något av de 15 ägg ni har måste vara guldägget. Och det är jag övertygad om.
Tack för din kommentar i gårdagens inlägg.
Ha en trevlig helg med massa gott.
Kramar
Usch känner igen mig, men att gråta hjälper faktiskt och man får fasen göra det.
SvaraRaderamen vilken tur ni har ändå som har 15 ägg i frysen och slipper gå igenom den långa proceduren igen nu snart. Håller tummar och tår för er.
Tack för era fina kommentarer. Jag vet inte hur jag skulle ta mig igenom detta om det inte vore för bloggen och alla medsystrar som förstår. Ni är underbara!
SvaraRadera