Hemtrevligt

Det finns nog ingen doft som är så välkomnande och hemtrevlig som doften av nybakta bullar.
Tänkte fira vappen och första maj med att dricka mjöd, äta bullar och ha picknick. Kanske skulle jag göra den här pajen till picknicken? Den är så goood!

Det närmar sig

Cirka 32 dagar kvar till BF och spänningen stiger. Hur kommer det att kännas när det sätter igång? Kommer min man att vara hemmavid eller långt borta då det börjar? Kommer förlossningen gå snabbt eller långsamt? Hur kommer jag att klara av smärtan?
På samma gång som alla dessa tankar snurrar i huvudet känns det ändå förvånansvärt lugnt. På ett eller annat sätt skall hon ju ut, och om några veckor kommer vi äntligen att få träffa vår nya familjemedlem.
Svårt att tänka att det bara är ett år sedan vi sörjde vår misslyckade IVF... Tänk vad mycket som kan hända på ett år.

Första dagarna som mammaledig

Både igår och idag har jag varit ganska aktiv hemma och städat, tvättat, fixat och donat. Igår hade jag massor av energi och skulle bara ha kunnat fortsätta med aktiviteter när kvällen kom, men idag har det varit helt annorlunda. Började dagen med en promenad och då jag kom hem från den var energin slut. Trots det började jag ändå på med flera projekt: byta sängkläder, städa och tvätta. Och herreminskapare så trött jag var innan jag var klar! Var tvungen att lägga mig ner och vila flera gånger för att jag blev så andfådd och trött.
Tror att jag får lyda rådgivningstanten fr.o.m. nu: då man är mammaledig är det just meningen att man skall vara ledig. Eftersom förlossningen ofta sätter igång på kvällar och nätter är det bra att vila varje dag så att man sedan inte är helt slut då det väl är dags.

Nu blir det soffpotatis av mig resten av dagen!

Gråtfester

Vad är grejen med att alla amerikanska TV-serier skall vara sådana gråtfester? Det är ju omöjligt att titta på Extreme Home Makover utan att tårarna rinner. De mjölkar verkligen allt de kan ur familjers tragiska livsöden...

Mammaledighet

Idag var sista dagen på jobbet, och även om det känns konstigt skall det ändå bli ganska skönt att få rå om sig själv några veckor innan Pyret kommer.
Har tänkt ta det lugnt och njuta av varje dag och planen är att jag bland annat skall:

• gå flera korta promenader varje dag
• träna lätt styrketräning hemma så att jag har lite muskelmassa kvar efter förlossningen
• yoga några gånger i veckan för att förhoppningsvis hålla ryggen i skick (börjar få väldigt ont)
• packa bb-väskan färdigt
• baka bullar och göra mjöd till första maj
• fylla frysen med lite färdig mat till den första tiden hemma med Pyret
• städa lite i skåp och hyllor och förhoppningsvis skänka en del som vi inte använder till loppis
• läsa färdigt alla böcker som jag har på gång

Pyrets egen sång

Pappan i vår blivande lilla familj gillar att spela gitarr och en av hans favoritartister är Lars Winnerbäck. På senaste tiden har han spelat följande låt ganska ofta eftersom han tycker att den är hans låt till Pyret. Vi brukar sjunga den tillsammans.

Jag har sett varenda vrå av Sveriges land
Jag har härjat runt i loger och på Grand
Jag har letat efter ro för min skakande hand
Efter dig, efter dig, efter dig

Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig, för dig

Det här med moderskänslor

Jag börjar förstå det här med att man behöver de 9 månaderna på sig för att förbereda sig på att bli förälder. Jag hade liksom trott att vi som försökt få barn så länge skulle ha extra lätt för att vänja oss vid tanken, men för min del har det snarare varit tvärtom. Tror att jag i mitt undermedvetna har "stängt av" tanken på att någonsin bli mamma för att skydda mig själv ifall vi skulle ha förblivit lika ogravida som vi trots allt var i tre år.
Minns att jag i början av graviditeten ofta skrev om hur overkligt det kändes att vara gravid. Känslan kan kanske mest liknas vid att jag kände det som om jag stod vid sidan om och tittade på. Samma känsla har jag haft när jag har tänkt på Pyret. Jag har intellektuellt sett vetat att det ju är vårt barn där inne i min mage, men känslan "Det här är min bebis" har ändå inte funnits där. Det är ju knappt att jag vågar skriva sådana tankar eftersom det känns som om jag är en dålig mamma bara att tänka så.

De senaste veckorna har jag dock börjat känna en stor tillgivenhet till den lilla som bökar runt i min mage. Kanske är det på grund av att jag nu kan känna om det är något vasst eller mjukt som plötsligt försöker tränga ut ur min mage. Det är så roligt att sitta och känna det, och sedan kunna spekulera: "Är det här rumpan eller huvudet? Var det där en liten fot eller ett knä? Kanske en häl?
Eller så beror det just på att jag haft tid på mig att bearbeta allt detta, att långsamt få vänja mig vid tanken på min nya roll.
Oavsett så känns det skönt att äntligen känna sig lite mera normal, nu då jag börjar känna kärlek och tillgivenhet till Pyret. Tänk att just jag har turen att få uppleva detta!

Rådgivningsbesök vecka 33 (32+6)

Idag var det igen dags för besök till mödrarådgivningen. Jag gjorde storstilad entré genom att börja blöda näsblod det första jag gjorde, men det slutade efter en stund. Vikten hade inte gått upp så mycket sen senast, trots att livmodern hade växt rejält och nu börjar vara uppe i höjd med revbenen. Blodtrycket bra och bebisens hjärtljud prima. Lillbebisen blev först alldeles vild då barnmorskan klämde på magen, så vi var tvungna att vänta en stund då hela magen började röra på sig och hjärtljuden blev ganska snabba. Efter någon minut hade hon lugnat sig och hjärtljuden var jämna och fina på ca. 128. Hon har blivit så rörlig, och det känns som att jag börjar känna henne lite mera. Ser så fram emot att träffa den här alldeles nya människan som bor i min mage...

Under rådgivningsbesöket gick vi också igenom förlossningsplanen, och barnmorskan ifrågasatte inte alls vårt beslut att inte ta K-vitaminsprutan. Hon såg väldigt förvånad ut, och sa att hon skall kolla med förlossningen vad de anser om detta. Hon menade att det nog är rutin så att det kan vara bra att vi diskuterar det i förväg så att det inte sker några misstag eller att vi på något annat vis känner oss missnöjda i efterhand. Vi blev positivt överraskade och tyckte båda att det var en bra idé att reda ut allt innan så att vi inte behöver ta eventuella konflikter på BB när vi antagligen är ganska känslosamma och sårbara. Nu hoppas vi på lyhördhet och vettig dialog också från förlossningen.

11 jobbdagar kvar

Inte för att jag har nedräkning eller så, hehe. Känner så många känslor i.o.m. det här att gå på mammaledigt. Känner mig dels förväntansfull inför allt spännande vi har framför oss, och lite lättad över att snart få vara hem och vila på dagarna istället för att sitta, gå och stå så pass mycket som jag gör.
Samtidigt känns det lite vemodigt att inte få träffa alla underbara kolleger varje dag, och lite otryggt att överlåta sitt jobb till någon annan. Jag vet att man aldrig är oumbärlig, men det är ändå svårt att tro att någon ska kunna ta över helt och hållet direkt. Sedan ska vi inte tala om stressen att hinna göra allt klart på dessa 11 dagar. Hur skall jag hinna?

Nu blir det lite kvällssnacks och TV-tittande.
Trevlig måndag på er alla!

Ultraljud i vecka 33 (32+0)

Idag var vi på vårt extra tillväxtultra, och allt såg bra ut. Alla mått var betydligt större än vad de borde vara i vecka 33, de flesta 2-3 veckor mera. Lårbenet var extra långt och motsvarade 35+6! Läkaren tittade finurligt mellan mig och sambon och funderade vems gener det är som gett bebisen sån längd. Så vårt lilla Pyre kommer troligtvis att bli en ganska stor bebis. Hann bli nervös och börja tänka på förlossningen, men då jag frågade om det svarade läkaren lugnande och menade att det nog är för tidigt att börja tänka på hur storleken skulle kunna påverka förlossningen.

Men nöjda och glada är vi ändå, tänk att vår bebis bara växer och mår bra där inne. Dessutom låg hon med huvudet neråt, men det är ju givetvis ingen garanti att hon hålls så då det är så många veckor kvar. Efter att vi kom hem (och jag hade tagit en tvåtimmars tupplur) började jag tänka på att jag hört någonstans att pojkbebisar ofta är större, så nu känner jag mig lite osäker på om det faktiskt är en flicka. Redan från början kände jag ju mig helt säker på att det var en pojke, så kanske min instinkt hade rätt? Nu får vi väl börja fundera på pojknamn igen då, hehe.

Pryltokig?

När vi var på föräldrafortbildning häromveckan pratades det en del om att blivande föräldrar är väldigt goda konsumenter. Man kan "luras" att köpa allt från den dyraste barnvagnen till den häftigaste babymonitorn eftersom man är så sårbar och vill göra allt för sitt barn. I vårt samhälle har mentaliteten blivit lite att: "ju dyrare prylar, desto mer älskar man sitt barn".
Jag tycker egentligen inte att vi har köpt så där väldigt mycket saker: en del fick vi i moderskapsförpackningen från FPA, en del har vi fått låna av släktingar, babyskyddet och en del andra småsaker har köpts begagnat medan vagnen är ny. Jag trodde att vi hade allt, men plötsligt kommer jag på allt mera som vi behöver skaffa. Och sedan undrar jag om det är nödvändiga saker, eller om vi bara konsumerar för att försöka lugna oss själva inför den här stora omvälvande händelsen i vårt liv?

Det senaste i raden på vår inköpslista är en bärsjal, men den tänkte jag försöka hitta begagnad på huuto.fi (typ som en auktionssida där privatpersoner kan sälja sånt som de inte behöver). På sätt och vis känns det ju bättre både ur ekologisk och ekonomisk synvinkel att köpa begagnat, och jag är ganska övertygad om att vi faktiskt skulle ha nytta av sjalen också. Särskilt med tanke på att det var sambons idé, eftersom han brukar vara den som genomskådar mina försök till att handla "onödiga" saker.

Nu har jag en dejt med ett berg av disk.
See you!

En liten jämförelse

Vecka 6 vs vecka 32.

Om cirka 2 månader kommer jag förhoppningsvis att vara mamma och min sambo pappa. Tänk vad mycket som kan hända på ett år! Visst finns mirakel.