Den oinbjudne gästen

Nu tror alla säkert att jag tänker på Tant Röd, men inte den här gången. Det är stressen jag syftar på. Stressen som smyger sig över en och griper tag om en när man minst anar det. Just när jag tror att jag går säker blir det någon kris på jobbet som endast kan lösas av mig. När jag tycker att det är relativt lugnt på jobbet så inser jag plötsligt att jag ändå går runt med en knut i magen över allt som jag ännu borde orka med. Träning, vårda parförhållandet, städa, umgås med familj och vänner, listan kan göras hur lång som helst.

Hur skall jag bära mig åt för att reducera stressen och därmed förhoppningsvis bli mera fertil?

Dialogen

Jag: Men jag är ju kvinna, så du borde förstå att jag kanske inte säger till om jag är sur. Du skall ju läsa mina tankar!
Han: Men jag är ju man, så du borde ju förstå att det kan jag inte!

Ensamheten

Mia som bloggar på Mitt i livets motstånd skriver ett inlägg om bloggar och ensamhet. Känner så igen mig i det hon skriver. Ensamheten kan vara så fruktansvärt genomgripande då man är ofrivilligt barnlös. Jag kan ibland känna att ingen i hela världen vet hur jag mår. Detta trots att jag har en sambo som ju går igenom samma känslor som mig. Och jag vet ju också att det finns tusentals kvinnor som går igenom samma upplevelser och ibland värre då det gäller upprepade missfall. I övrigt är det bara två närstående personer som vet om vad vi går igenom och så lär det nog förbli.Trots att alla dessa är en stor tröst och ett stort stöd innebär barnlösheten ändå ett ofrivilligt utanförskap som gör mig sorgsen ända in i själen.
 Jag är mycket medveten om att jag aldrig mera kommer att bli den person som jag var för ett år sedan. Jag är märkt för livet av sorgen och även om det antagligen är så som många säger att man blir starkare av det som inte dödar så känns det just nu omöjligt att se något positivt i avsaknaden av vårt gemensamma barn.

Jag glömde en sak

Under dagens besök på familjeplaneringen var vi helt klara med själva intervjudelen när hälsovårdaren plötsligt utbrister "Oj!" och storögt stirrar på dataskärmen. Skamset medger hon att hon i misstag råkat radera allt hon nyss har antecknat om vår allmänhälsa. Hon ringer några samtal och konstaterar att det inget finns att göra, det är bara att börja från början. 

Det spelade egentligen inte så stor roll för oss då vi inte hade bråttom någonstans, men jag tyckte så synd om damen när hon försökte ge ett så proffsigt intryck och stoppas av ett enda felklick.   

Emotionell förmiddag

Så var första besöket till familjeplaneringen avklarat! Skönt att ha det undan, även om vi nu inte blev så mycket klokare idag. Inom den närmaste månaden skall jag lämna 2 skilda blodprov och ett urinprov. Sambon skall lämna spermaprov och först efter det skall vi boka tid till läkare som går igenom våra provresultat samt dagens vår allmänhälsa som vi ju gick igenom idag. Hon ställde grundläggande hälsofrågor och kollade så att vi visste hur man gör en bebis, hehehe. Och, ja, precis som jag befarat grät jag en skvätt då hon började ställa frågor angående hur länge vi hade försökt. Men sen lugnade jag mig och resten av besöket gick bra.

Hon var riktigt trevlig den hälsovårdare vi var till vilket gjorde papaprovet lite lättare att uthärda. Antar att jag borde vänja mig med att ha främlingar som tittar upp i det allra heligaste.

När vi kom hem grät jag en skvätt till då jag läste igenom broschyren som vi fick. Hoppas verkligen att vi får höra till de 90 % som blir hjälpta av fertilitetsbehandlingar. Plötsligt lät 10 % som ett väldigt högt tal. Nu skall jag jobba några timmar och därefter lägga mig på soffan och samla krafter.

Nya löpskor

Shoppade loss ordentligt idag, då det ju var lönedag igår. Införskaffade bland annat ett par nya löpskor eftersom jag har börjat få skavsår av de gamla då de är så nötta.
Jag köpte ett par Asics Stratus 4 som kändes riktigt sköna på. Imorgon blir det att testa dem i löpspåret. Det höjer verkligen motivationen med lite ny utrustning.

Wild & Crazy

Drack ett vinglas igår kväll. Åh, så gott det var! Det är nog ett halvår sedan jag har druckit ett vinglas bara för att det var gott. Numera går drickandet bara ut på att dricka så lite som möjligt så att det inte skadar min äggkvalité men ändå dricka lite för att ingen skall fråga om jag är gravid. Den frågan är som en kniv rakt i hjärtat när man är ofrivilligt barnlös.

Undrar vad jag skall göra för vilt ikväll då? Kanske jag skall ta på mig de svarta mjukisbyxorna istället för de vanliga grå? Jag lever sannerligen det vilda livet.

Och förresten: grattis till Lilla jag som testade positivt idag. Det ger hopp till oss andra när någon lyckas efter en lång kamp. Håller tummarna för att allt går väl.

Fredagstankar

Mensen kom som ett brev på posten i söndags. Nåja, vad hade jag väntat mig efter 15 månaders försök. Inkommande torsdag skall vi på första undersökningen och med denna månads misslyckade försök i färskt minne känns det bara skönt att äntligen börja ta tag i saker och ting och kanske få reda på vad det är som är fel. Något fel är det nog, hoppas bara att det är lättfixat.

Funderar på att prova på akupunktur, så om någon har erfarenheter av akupunktur och barnlöshet får ni gärna berätta om det.

I brist på annat vettigt tänkte jag berätta mitt favoritcitat för er:

"Confront the dark parts of yourself, and work to banish them with illumination and forgiveness. Your willingness to wrestle with your demons will cause your angels to sing. Use the pain as fuel, as a reminder of your strength.” 

August Wilson

Citatet hittade jag på en engelskspråkig blogg som handlar om ofrivillig barnlöshet och upprepade missfall. En gripande berättelse. Klick.

14 dpo

14 dpo (days past ovulation) och ingen mens i sikte ännu i alla fall. Jag har lovat mig själv att inte använda ett nytt graviditetstest förrän jag är en dag sen. Idag var det nog svårt att hålla sig. Jag satt med testet i handen och tänkte på barnet som vi längtat efter i 15 månader nu. Men jag sansade mig och mindes besvikelsen som jag alltid känner då jag ser det svidande minustecknet.
Imorgon är jag en dag sen och då har jag gett mig själv tillåtelse att testa. Spännande tider. Det skulle vara helt underbart att få ringa till familjeplaneringen och säga att vi vill avboka tiden för den första barnlöshetsutredningen...
Vilken kamp det är att försöka hålla tillbaka hoppet som hela tiden vill ta sig ut och drömma sig bort.

Rädslan

Den känsla som genomsyrar hela barnslöshetskarusellen för mig är nog rädsla. Jag tänkte att om jag skriver ner några av mina rädslor kanske de krymper lite.

-Jag är rädd att barnlösheten skall göra mig bitter och utan livsglädje.
-Jag är rädd att barnlösheten skall göra att jag och sambon glider ifrån varandra.
-Jag är rädd att jag skall börja gråta när vi skall på första utredningen. Jag började ju nästan gråta bara när jag bokade tiden och tvingades säga: "vi har inte lyckats bli gravida på mera än ett år".
-Jag är rädd att jag skall missköta mitt jobb på grund av stressen som barnlösheten innebär.
-Jag är rädd att jag skall bli den sista i vår umgängeskrets som får barn (om vi skulle bli gravida nu skulle vi vara bland de första).
-Jag är rädd att jag aldrig får vara gravid.

Nu ser det ju inte så farligt ut: raden kan säkert bli längre om vi hamnar in i IVF-rullorna.
Trevlig helg till min kära bloggläsare (är osäker om jag borde skriva det här i pluralis eftersom jag nog inte har så många läsare, kanske en).