torsdag 28 oktober 2010

Den oinbjudne gästen

Nu tror alla säkert att jag tänker på Tant Röd, men inte den här gången. Det är stressen jag syftar på. Stressen som smyger sig över en och griper tag om en när man minst anar det. Just när jag tror att jag går säker blir det någon kris på jobbet som endast kan lösas av mig. När jag tycker att det är relativt lugnt på jobbet så inser jag plötsligt att jag ändå går runt med en knut i magen över allt som jag ännu borde orka med. Träning, vårda parförhållandet, städa, umgås med familj och vänner, listan kan göras hur lång som helst.

Hur skall jag bära mig åt för att reducera stressen och därmed förhoppningsvis bli mera fertil?

4 kommentarer:

  1. Hej!

    Vet du en sak, jag tror inte alls att stress påverkar fertiliteten :-) tänk dig alla sönderstressade kvinnor som bor i krigshärjade länder och lever i svält, dom blir ju gravida. Kvinnor som blivit våldtagna, misshandlade eller mår psykiskt dåligt, dom blir gravida... Nä jag tror inte på att stress påverkar våra chanser att bli gravida. Bara tanken på att det kanske inte spelar någon roll kan ju göra att du känner dig mindre stressad :-)

    Varm kram

    Carro

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar!

    Jag har faktiskt inte ens tänkt tanken tidigare, men det låter ju helt vettigt det du skriver. Och kvinnor som går igenom IVF blir ju ofta också gravida även om det sannerligen måste vara stressande både mentalt och fysiskt.
    Trevlig lördagkväll till dig!:)

    Veronika

    SvaraRadera
  3. Tror inte heller att det påverkar fertiliteten, men om du själv känner att du inte mår bra av det så försök göra det som får dig att må bra. Och säg nej om du inte vill göra något:) att gå runt med en knut i magen låter inte bra oavsett om man försöker bli gravid eller inte..:)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Nej du har så rätt, egentligen är det ju helt dumt hur man fortsätter utsätta sig för något som man mår dåligt av. För min del handlar det nog mest om att ändra min attityd. För det är ju inte nödvändigt att hemmet är skinande rent hela tiden. Och vännerna och familjen finns ju nog där även om man inte hinner umgås med dem lika mycket som man önskar. Jepp, det är nog så jag ska resonera: allt går på ett sätt eller annat:)

    SvaraRadera