Kort uppdatering

Efter gårdagens läkarbesök tänkte jag uppdatera er lite om vår kommande IVF. I februari ska jag ringa dit då jag får mens och sedan på dag 21 ska jag börja spraya. Det betyder att äggplock och återföring blir av i slutet av mars någon gång.
Och vet ni vad, jag grät inte en skvätt igår. Tror att det är första gången som jag inte gråtit då jag varit på ett läkarbesök relaterat till vår barnlöshet.
Många kramar till er alla!

En liten paus

Under de närmaste veckorna tänkte jag ta en pikkuliten bloggpaus för att ladda batterierna. Imorgon ska vi på första besöket inför vår första IVF, så det kan hända att jag uppdaterar på kvällen då, men jag lovar inget.
Det är ju lite synd eftersom jag ju faktiskt haft lite flow med bloggandet den senaste tiden. Med det menar jag att jag klämt fram åtminstone ett inlägg per vecka, jag menar verkligen inte att det är någon kvalitet på mitt svammel.
Men om ni inte hör av mig imorgon så ber jag att få önska er en God Jul och ett Gott Nytt År!
Ha det gott!

Lite läsning om akupunktur

Nu har jag ju gått på akupunktur ganska många gånger och har hittat info på diverse ställen om vilka effekter det kan ha på infertilitet. På den här sidan tyckte jag att det fanns väldigt bra beskrivningar kring akupunkturens effekter.
Jag kan ju också berätta att min kinesiska diagnos var: kyla i livmodern samt chibrist i njurar och mjälte.

I Believe

I believe that there´s a change around the corner.

Det hände igen!

Också denna månad kom plusset på ägglossningstestet mycket tidigare än det brukar, på dag 14! Hoppas ju att det betyder att mina slöa äggstockar har skärpt sig. Isåfall får jag lov att tacka örterna och akupunkturen. Och kanske chokladen också, för det har det blivit mycket av denna månad.
Nu börjar The 2WW (The Two Week Wait) för typ 700:ande gången.

Den finaste av dem alla

Läste gammal mailkorrespondens mellan mig och Kärleken. Mindes plötsligt hurudan jag var då, när vi träffades. Osäker, med ett enormt behov att bli älskad. Skulle nog ha gjort vad som helst för att få vara med honom, vilket säkerligen skulle ha skrämt livet ur en annan kille. Men han gjorde inte det som måste ha känts som det mest förnuftiga, d.v.s. sprang åt andra hållet, utan han stannade kvar. Och han har stannat kvar genom allt, sjukdom, barnlöshet, genom de mörkaste stunderna.
Och tur är väl det, för idag är jag en starkare och bättre människa tack vare honom. Det är det finaste med godhjärtade människor, deras godhet smittar av sig.

Fredagströttheten

Är så ohyggligt trött att jag knappt orkar sitta upp.
Jag vet vad ni tänker; "Om du är så trött orkar du ju inte blogga eller hur?". Men ni borde ju vid det här laget veta att jag är öfverdrifternas moder. Och det är ju bra att jag får vara något slags moder i alla fall.
Oj herregud så dåliga skämt jag drar. Där ser ni bara hur trött jag är. Nu ska jag sluta svamla och äta lite risgrynsgröt. Och sedan en Paradisask.

Barnlösheten i rampljuset

Ofrivillig barnlöshet har uppmärksammats mycket den senaste tiden (det hurrar vi för!) och nu är det dags igen, denna gång på finlandssvenskt håll. I En kväll med Anne och Hannah får vi möta journalisten Michaela Sonck som har skrivit boken Utan om både frivillig och ofrivillig barnlöshet.
Spola fram till 19.21.
Gripande, så gripande. Och förnuftigt och modigt också.
Varför är det så tabubelagt det här med barnlöshet? Varifrån kommer egentligen skammen?
Och det där med att det också är en form av barnlöshet att inte få bli mor-/farförälder hade jag aldrig tänkt på.

..........
PS. Bara för att undvika onödiga och pinsamma missförstånd kan jag ju klargöra för er svenskar att då Michaela pratar om tuttflaska så menar hon naturligtvis nappflaska. Vi finlandssvenskar har ju en helt egen vokabulär som kallas "finlandismer".

Måndagsakupunktur

Dagens akupunktur tänkte nästan inte bli av eftersom jag plötsligt kände mig så yr då jag kom hem från jobbet, att jag på riktigt undrade om jag borde köra bil. Men som ofrivilligt barnlös, gjorde jag det enda logiska, och ignorerade det sunda förnuftet och riskerade både mitt eget och andras liv genom att åka på akupunkturen. Nå nej, yrseln gick nog över innan jag satte mig bakom ratten.

Jag som oroat mig i flera veckor över nålarna som skulle sättas längs ryggraden klarade dem utan ett pip. Tidigare har de gjort väldigt ont, men mest av allt är det ju obehagligt att få nålar instuckna längs RYGGRADEN. Är det bara som jag är nojig eller är det inte det mest obehagliga ni kan tänka er?! Men som sagt, de nålarna gick bra idag, jag kände dem knappt. Då jag snurrade runt och fick nålarna i magen istället, det var då helvetet bröt ut. När hon satte nålen ovanför min högra äggstock gjorde det så ont att jag ropade till. Sedan hann jag knappt pusta innan jag insåg att hon ju skulle sätta en till nål på motsvarande ställe ovanför vänstra äggstocken, vilken ju är den där jag har två endometrioscystor. Cystorna gör att jag överlag är mera öm på den sidan, och herre min skapare så ont det gjorde då hon satte dit den nålen.
I just det ögonblicket tyckte jag så synd om mig själv att jag började gråta. Ja, ni läste rätt.
Jag är världens största mes som gråter vid akupunktören. Stackars mig den dagen jag ska föda barn. För det utgår vi ju från att jag ska någon gång.

Tiofingersystemet

Jag anser mig på inga sätt vara datakunnig, men jag klarar mig ändå ganska bra med de kunskaper jag har. Något som dock har stört mig länge är att jag inte kan tiofingersystemet. Då jag skriver på datorn är det oftast bara 4-6 fingrar som jobbar och det har jag nu tänkt åtgärda. Min sambo har försökt ge mig lite goda råd som jag försöker använda mig av, men det går ju så fruktansvärt långsamt att skriva då man är ovan.
Det här inlägget tog en kvart att skriva.
Pust!

Tuote on myyty loppuun päivän aikana

Försökte mig på lite nätshopping på Ellos hemsida idag och tänkte att jag skulle fynda lite reakläder såhär inför julen. Men alla plagg jag klickar på har sålt slut under dagens lopp, därav rubriken på detta inlägg.

Jag är allt rolig, jag!

Fnissade lite åt mig själv igår då jag zappade mellan kanalerna under Idolfinalens reklampauser och plötsligt stannade på ett program som hette Animal Planet. Programmet handlade om känguruns fortplantning och där satt jag och var avundsjuk på en känguru  (new low) som kunde dia både en nyfödd unge och en nästan fullvuxen unge! Jag är ju riktigt komisk jag!

Idolfinalen visade ju sig vara fruktansvärt tråkig så det slutade med att jag tittade på gamla Grey´s Anatomy-avsnitt istället...

Underligt lugn

Vet inte om det beror på att "sista chansen" har gått eller på att jag ätit lakrits* tills jag hamnade i koma, men jag känner ett sånt underligt lugn i kroppen. Kanske är det helt enkelt så att jag tycker det är skönt att det här barnskapandet inte längre ligger i mina händer (eller i min livmoder, rättare sagt). Jag har gjort mitt, nu får vetenskapen göra sitt.

*varför vet jag inte, för jag avskyr egentligen lakrits. Men godis är ju alltid godis.

Alla har vi våra styrkor

Ni vet hur man ibland hör någon nynna på en låt man känner igen och plötsligt inser man att det ju är så texten går. Själv har man sjungit fel i alla dessa år, och vissa av felsjungningarna* känns mer pinsamma än andra. Hur som helst, i vårt förhållande är jag alltid den som sjunger fel. Det är så irriterande att sitta och sjunga en låt bara för att höra sambon fnissa i rummet bredvid då han hör vad jag sjunger.
Nåja, man kan ju inte vara bäst på allt. Tyvärr.

*eller "bockningarna" som bloggers stavningskontroll föreslår?

Den tredje julen

Det här blir den tredje julen som vi firar som barnlösa. Ja, alltså vi firar ju julen, och inte barnlösheten. Häromdagen kom mensen och hoppet om att lyckas på egen hand försvann. Sakta men säkert börjar jag acceptera att det inte blir någon "sängkammarbebis".
Men tack och lov för att vi bor i ett land där man har rätt att få hjälp för barnlöshet!
Det får bli en IVF-bebis för vår del då istället. Om två veckor skall vi på första besöket inför vår första IVF. Oh, yeah!

Gripande livsöden

Har nyss tittat klart alla avsnitt av Drömmen om ett barn på Tv3 Play och känner mig så berörd av alla historierna. Vilka modiga människor som delar med sig så öppet av något som de flesta väljer att tiga om.
Och så skönt det känns att få se att andra går igenom precis samma sak som en själv och att de också tänker och känner samma som jag.

Jag gjorde det igen

Jag hade lovat mig själv att nästa gång skall mensen vara flera dagar sen innan jag gör det.
Men idag gjorde jag det, köpte ett graviditetstest.
Har nyss varit på akupunktur och fått med mig lite mera örter hem. Jag bekände för min underbara akupunktör att jag är tillbaka i mitt gamla mönster med att överanalysera alla symptom, och hon rekommenderade än en gång meditation. Jag har ju provat det några gånger, men har så svårt att stänga av hjärnan.

På tal om att överanalysera symptom så måste jag bara berätta vad som hände häromdagen. Jag berättade åt min sambo att jag blir så arg på mig själv då jag håller på och känner efter varje liten förändring i min kropp.
Sen sa jag: "Och du kan ju tror att de tittar konstigt på mig i jobbet då jag sitter och klämmer på brösten!"
Raringen satt en stund och tittade på mig som om han var riktigt bekymrad. Till sist förstod jag att han ju trodde att jag var allvarlig!
Det, om något, berättar ju hur galen jag har blivit, då t.o.m. sambon kan tro något sånt om mig...
Sucka mitt hjärta, men brist icke.

Dokumentärserien

Fick tipset om att titta på Drömmen om ett barn på TV3 Play och har i helgen tittat på de fem första avsnitten.
Dagens utmaning: att titta på avsnitt nr. 6 utan att storgråta som jag gjort till de andra avsnitten.




Red.
Nope, det lyckades jag inte med...

Dagen som aldrig tog slut

Det känns som om jag har hunnit med massor idag. Steg upp vid 9, åt frukost och gick på en promenad. Kom hem, hade tråkigt och for på en länk med sambon. Gick i bastun och fixade sen till världens godaste söndagsmiddag. Tittade på Two and a half men och insåg att det inte alls är en rolig serie. Det känns ju som om man sett alla skämt 100 gånger tidigare liksom. Hade förväntat mig mera av serien nu då Ashton Kutcher är med, men det är ännu bara under bältet-humor.
Har dessutom hunnit byta stolsöverdrag på köksstolarna och strukit lite jultextilier. Nu då jag tittar mig runt inser jag att jag tog i lite för mycket. Det är helt enkelt för mycket röd-vit-rutigt-och-randigt-med-hjärtan-på. Får lov och reda ut det imorgon.
Men, anyway, känns det som om klockan borde vara 9 på kvällen, men den är bara kvart före 4. Men det är bra, då hinner jag ännu äta både chipspåsen och Dumlepåsen innan dagen är slut...

Sol ute, sol inne

Vaknade förvånansvärt pigg imorse (brukar alltid vara så seg på lördagmorgnar). Kanske berodde det på alla gapskratt från gårdagskvällen. Kanske berodde det på solstrålarna som letade sig in i vårt sovrum.
Kanske berodde det på den djupa tacksamhet och glädje jag genast kände då jag tittade på min sambo som  låg och sov bredvid mig. Kanske berodde det på katterna som genast hoppade upp på min mage och ville gosa.

Mitt liv är på inga sätt perfekt, men jag har ändå så mycket gott i min omgivning att jag måste jobba på att vara mera tacksam.

Hello ätstörning!

Blir lite orolig över min inställning till mat då jag direkt känner ett hugg av dåligt samvete då jag tar ett kex (eller kaka som ni Sverigesvenskar skulle kalla det) till kaffet.
Kanske dags att chilla lite med att leka sockerpolis över mig själv....

Sånt man vill förtränga

Försöker att förtränga det här, genom att lyssna på det här:

Vem bjöd in surkärringen?

Hade en alldeles vanlig dag på jobbet. Inget särskilt hände, inga konflikter, inga okänsliga kommentarer.
Sedan kommer jag hem och känner knappt igen mig själv. Jag var så arg på sambon att jag riktigt kokade. Utan orsak. WTF?
Tur för honom att han fick åka iväg på badminton så att han slipper den tomma blicken, de sura kommentarerna och den allmänt anklagande stämningen.
Ska ge mig ut på en länk och hoppas bota det dåliga humöret med lite endorfiner.

Eat pray love

Julia Roberts som Liz Gilbert:

Ruin is a gift. Ruin is the road to transformation. 

Kanske är det så. Kanske måste något rivas för att något annat ska kunna byggas upp. 

Skit i försiktigheten!

Efter att ha märkt att min kropp verkar svara på all akupunktur, massage och alla örter känner jag igen ett stilla hopp.
Och nu är jag så trött på att hålla tillbaka hoppet, att jag helt enkelt bestämde mig för att nu skall jag njuta av hoppfullhet några dagar. Så många gånger som jag har kravlat mig upp ur det där djupa, svarta hålet så klarar jag nog det en gång till om det behövs.

Mia Skäringer

Alltså hur rolig är hon inte?!

Underbart romantiskt från Cream

Cream är ett av mina absoluta favoriter då det gäller kläder. Påminner lite om Odd Molly men är lite skirare och mera romantiskt.

Klänningen nedan är Dagens Vill Ha.

Små glädjeämnen

Köpte den sötaste lilla hyacinten idag. Vit är färgen som den skall bli då den slår ut, men än så länge är den bara i knoppar. Planterade den i en vacker zinkkruka på fot samtidigt som jag lyssnade på de första julsångerna.

Har delat en Aladdinask med sambon nu i helgen, 70-30 delade vi, men han fick ju i alla fall smaka. Gott var det!

Tittade på filmen Friends with Benefits igår och fick skratta gott flera gånger. Storyn var väldigt bra, men skådisarna kunde ha varit bättre. Men inte klagar man då man får se Justin Timberlake halvnaken.

På dag 14 i denna cykel fick jag + på ägglossningstestet. Dag 14! Det är det tidigaste som jag någonsin fått ett positivt ägglossningstest sedan vi började försöka. Hoppas att det är ett gott tecken...

Smygstart

Idag packade jag in de första julklapparna. Det var en hög med böcker som skall ges till nära och kära. Jag tycker om att både ge och få böcker och dessutom är de ju väldigt tacksamma att paketera in. Inga runda former som ställer till det.
Jag fick riktigt julkänsla då jag satt och dekorerade paketen, ända tills jag försökte mig på att använda vaxet och stämpeln som jag köpte idag. Tyckte att det skulle ge en härligt gammaldags känsla att sätta sigill på paketen.
Men det visade sig vara ett jobb värdigt NASA att få till ett snyggt sigill.
Efter lite googlande hittade jag dock hjälpen på nätet.

Lika välkommen varje vecka

Fredagar är nog det bästa som finns!
Idag gymmade jag en timme, sedan simmade jag 700 m innan jag for hem och tog itu med allt som skulle göras. Men den där stunden, efter att städningen och diskningen är klar och man bara får kasta sig i soffan, är magisk.
Då har jag inte ett bekymmer i världen.

PS. Oh crap! Kom nyss ihåg att jag lade igång en tvättmaskin då jag kom hem...

Serietipset

Nya serien New girl med Zooey Deschanel i huvudrollen är så rolig att jag ännu skrattar.
Och ja, om ni inte redan har förstått det, så är jag typen som lätt blir beroende av serier.

Nåldynan

För två år sedan hade jag stora skräcken inför varje blodprov. Numera är jag rutinerad då det gäller dessa och kastar upp armen, framför damen i den vita skjortan, kvickare än kvickt.
Visst gillar jag framgångar, men hej, skulle jag inte vara värd lite större och mera betydelsefulla sådana? Det är ju inte som om jag ber om att få bli den som botar cancer (vilket dock skulle vara ganska betydelsefullt av någon som helt saknar medicinsk utbildning), men något som skulle kännas som en större seger.
Efter sommarens skräckprovtagning är det väl trots allt en bedrift, men ändå?

Det skulle vara trevligt att få vara så stolt över sina bedrifter att man får lust att göra en Jack.

Pirr i magen

Jag vill ju så gärna hoppas och tro på att vi ska lyckas på naturlig väg. Samtidigt är jag noga med att hålla mig realistisk eftersom jag är så trött på nederlag.
Men åh, så skönt det var på akupunkturen idag! Det var mera än två veckor sedan sist, så det var verkligen efterlängtat. Och nu pirrar det lite nere i magen. Undrar om det är fysiskt eller bara lite psykiskt "det-här-måste-för-fan-fungera-pirr".
Eller kanske både och.
Då jag kom hem från akupunkturen tog jag itu med Det.
Det som har varit mitt dåliga samvete i flera dagar.

...

Berget av kläder som skulle strykas.

Tönten i mig

Någonstans på vägen har jag blivit den största av töntar. Och inte bara sådär lite sjunger-för-sig-själv-i-duschen-töntig, utan lever-i-sin-egen-lilla-värld-töntig.

Idag satt jag närmare två timmar och bara läste på Diana Gabaldons hemsida, kollade in resmål i Skottland och spanade in 15-minuterlånga Youtubeklipp om Claire och Jamie Fraser. (Insåg också att Gerard Butler är hetare än het.)
Å andra sidan är jag kanske inte den största tönten eftersom det trots allt finns människor som har skapat filmklipp om dem genom att klippa ihop flera scener från olika filmer. Kolla t.ex. in klippet nedan.

Outlander-serien (Främligen, på svenska) är så obeskrivligt bra och jag håller på att bli lite besatt av böckerna trots att jag ännu bara är på den sjätte boken.
Jag grät nästan en glädjetår då jag läste att det planeras en film som utgår från boken. Sedan slutade jag tvärt med drömmeriet då det stod att det eventuellt blir Katherine Heigl som skall spela huvudrollen.

Ömma handleder

Mina handleder börjar vara riktigt ömma eftersom jag ständigt går och masserar dem. Kollade upp i en bok om zonterapi att områdena som Akupunktören bad mig massera är de som påverkar äggstockarna och då inser jag ju att det är nu före ägglossning som jag bör vara som mest envis med massagen.
Berättade också för sambon att han kan massera sina handleder eftersom det för män motsvarar testiklarna, men han var ju inte precis överlycklig över det, hehe.
På måndag blir det igen akupunktur, skall bli skönt.
Och så käkar jag ju mina örter och vitaminer förstås.
Mäter temperaturen (eller ja, det skulle jag göra om jag inte hade tappat termometern i golvet häromdagen).


Ni vet hur föräldrar ofta brukar säga fraser i stil med: "Jag vet inte vad jag gjorde innan jag blev mamma"?
Nåja, då kan jag meddela att jag vet inte vad jag gjorde innan jag blev ofrivilligt barnlös.

Fröken Röd

Hon är hemskt påträngande Fröken Röd. Jag gillar henne inte egentligen alls, men ändå envisas hon med att dyka upp.
Men det går förvånansvärt bra ändå, med tanke på min endometrios skulle jag ju kunna ha det mycket värre med exempelvis kramperna. Och jag hanna ju aldrig bli så ivrig att jag köpte ett dyrt test att pissa på. Alltså bokstavligen.
Every cloud has a silver lining, eller nåt sånt skulle jag ju kunna döpa inlägget, hehe. Nej men, just idag orkar jag inte med att vara ledsen och bryta ihop. Jag får helt enkelt sikta framåt och förbereda mig för IVF, samtidigt som jag hoppas på att alla örter och akupunkturen skall hjälpa mig bli gravid redan innan dess.

Modiga porträtt

Tidningen Redbook i USA har en kampanj för att uppmärksamma ofrivillig barnlöshet. På deras webbsida har både kändisar och vanliga kvinnor delat med sig av sina historier. Den här historien är modig, tänkvärd, men framför allt hysteriskt rolig. En fantastisk kvinna, Sherri Sheperd. Klicka på länken:

http://www.redbookmag.com/health-wellness/advice/infertility-video-series#v1223222300001

I väntan på ett mirakel

I december skall vi på första träffen inför vår IVF, och jag antar att vi drar igång med hormonerna därpå följande cykel. Nu sitter jag och hoppas att mensen inte alls skall komma den här månaden så att vi slipper genomgå det som jag tror kommer vara både ett psykiskt och ett fysiskt helvete. Och fast jag vet att oddsen att vi skall lyckas på egen hand är minimala så lever ändå hoppet efter att ha besökt Akupunktören. Hennes kommentar då vi skulle gå därifrån var: "Då ni får er bebis sedan vill jag ha ett foto."
Då hon har så mycket tillit till min kropp kan jag inte hjälpa att också ha det, särskilt nu då mensen är en dag försenad.
Så nu håller vi tummarna för ett Mirakel, okej?

Förresten, om ni följer Private Pracitce har ni kanske märkt att Addison också är mitt inne i ett IVF-försök.

Lördagen i ensamhet

Jag shoppade tills armarna och benen värkte, men ändå känner jag mig inte gladare. Nåja, det går väl inte att bota känslor med saker, även om det ibland åtminstone kan distrahera dem så att man en stund glömmer allt utom det nya man har fått i sin ägo.
Nu skall jag synda vidare med kokosbollar (chokladbollar skulle kanske ni svenskar kalla det...?) och en halv kaffekopp.

Tystnad och ensamhet

Ibland kan det vara väldigt skrämmande att vara ensam, men just idag njuter jag av att få vara ensam med mina tankar och känslor. Då jag vaknade låg jag och stirrade på min handled för att kanske se ifall gravidlinjen  hade blivit längre. Det verkar inte så, men jag kommer ändå att fortsätta att äta alla piller och massera handleder och händer.
En grej som jag märkte redan förra månaden var att min tempkurva är betydligt mera tydlig än den varit tidigare. Denna månad syns det (åtminstone än så länge) väldigt tydligt att kurvan stiger från att ha varit kring 36.0 till att bli t.o.m. 36.7. Hoppas innerligt att det betyder att min ägglossning fungerar bättre än den gjort tidigare. Nu blir det en loppisrunda och lite shopping. Skall också se om jag lyckas hitta E-vitamin som tillskott idag. Kanske på Apoteket..?

Duktighetsbelöningar

Inledde helgen med ett rejält träningspass som omfattade 1 h styrketräning följt av 700 m simning. Känns skönt att vara riktigt trött i kroppen då jag är lika trött i huvudet. Nu velar jag mellan Private Practice och Grey´s Anatomy.
Det som redan är bestämt är dock att det skall bli något riktigt onyttigt att äta ikväll.

Jag säger som Jennifer Aniston och alla andra kändisar som drygat ut sin inkomst med att göra reklam för Lóreal: Because I´m worth it. 

Egna och andras bördor

För det mesta anser jag mig vara en ganska optimistisk människa, men de senaste dagarna har jag haft svårt att se det vackra i livet. Det är jobbigt då både egna och andras bördor tynger ens axlar.

Lyssnar på P!nk och försöker glömma resten av världen.

The Junkie

Efter förra helgen ser mitt pillerknaprande ut som något ur en dokumentär om Betty Ford-patienter.

1 st 25 mikrogram + 1/2 100 mg Thyroxin
8 + 8 + 2 olika örter
1 multivitamin

Har också beställt folsyra och försökt få tag på E-vitamin. Sedan när jag har alla piller kommer jag alltså att äta 23 piller om dagen. Det trodde jag aldrig om mig själv eftersom jag alltid har varit skeptisk till piller och tycker att man istället borde få i sig alla vitaminer och mineraler från maten.

Har också skärpt mig rejält med kaffet och sockret. Hela veckan har jag bara druckit 1/2 kopp kaffe 2 ggr om dagen istället för de vanliga hela kopparna. Dessutom har jag slutat äta socker på veckorna, på helgerna tänker jag ännu unna mig något gott emellanåt. Jag har slutat äta morötter eftersom akupunktören som jag var till i helgen sa att det är dåligt för just min problematik. Dessutom har jag börjat äta mera tillredda grönsaker och mindre råa grönsaker. Hon menade att råa grönsaker tar för mycket energi av kroppen och att det därför är bättre med tillredda grönsaker. Det är precis tvärtemot hur jag har gjort innan eftersom jag älskar sallader.

Gissa om våra barn skall få höra om allt vad mamma gjorde för att hon så gärna ville ha dem!

TCM

Traditional Chinese Medicine. Efter gårdagens besök till den andra akupunktören är jag så hoppfull att jag knappt kan tro det. Jag blev oerhört imponerad av hennes sätt att lägga diagnos. Här kommer en liten beskrivning av besöket dit:

Då vi kom dit fick jag fylla i lite uppgifter om mig själv på ett papper, bl.a. om kroppstemperatur, mensen, sinnesstämnings osv. Sedan diskuterade vi lite kring det jag hade skrivit ner och efter det började det mest spännande. Jag visste ju lite sedan tidigare hur akupunktörer gör för att lägga diagnos och också denna gång ville hon titta på båda sidorna av min tunga. Då hon tittade på undersidan av tungan kunde hon se att endometriosen var värst på den vänstra sidan, och så är det ju också: de enda cystorna jag har är på vänstra äggstocken. Sedan tittade hon på mina händer och kunde konstatera att jag hade brist på en del vitaminer och mineraler samt att mina njurar och min mjälte fungerar dåligt. Dessutom menade hon att jag har kyla i livmodern (vad nu sen det innebär). Hon pekade också ut "graviditetslinjen" på mina handleder. På ena handen är den hel, men på den andra handen går den av mitt på handleden. På bilden syns det kanske inte så bra, men det är den där linjen som börjar från vänster och går en bit in på handleden, precis under handen.

Hon visade mig hur jag skall massera olika punkter på händerna för att stärka den här linjen och sa att eftersom linjen är hel på ena handen finns det ännu hopp för oss att bli gravida.
Jag fick också behandling, vilket var lite läskigt eftersom hon var ganska hårdhänt med nålarna, men det gick ganska bra. Jag fick också nålar på ryggen, vilket jag inte fått tidigare, och det kändes nästan lite obehagligt.
Med mig hem fick jag alltså en del tips på kost, massage och vitamintillskott, men också en hel hög med örter.
Också sambon fick en del örter som skulle vara bra för spermiernas rörlighet.

Då vi var klara med själv behandlingen visade hon bilder och brev från familjer som hon hade hjälpt att bli gravida. Jag, som inte hade fällt en tår under hela besöket, bröt helt ihop vid åsynen av alla små spädbarn i föräldrarnas lyckliga famnar.

För att sammanfatta då: En väldigt omtumlande men spännande upplevelse!

På gång

Igår damp Brevet ner i brevlådan. Brevet med stort B. Då jag så avsändaren kände jag nästan hur det brände mig på handen att hålla i det och då jag kom inomhus pratade sambon på om sin dag men jag klarade inte av att lyssna. Jag blev alldeles stel. Sist och slutligen var det bara så definitivt att få datum för första besöket inför IVF:n. Antar att det då kommer att skrivas ut recept på diverse hormonsprutor och räknas lite mensmatte för att luska ut när hela karusellen drar igång. 21.12 är datumet att anteckna. Spännande tider.
Igår tänkte jag inte så mycket på det, men idag då jag kom hem från jobbet var det som om en mörk rullgardin hade åkt ner framför ögonen på mig. Allt var svart och jag förstod först inte varför. Men sen var det uppenbart: nu är det på riktigt. Nu har allvaret börjat. Dessutom blev jag ganska stressad över att ordna boende och resor och att ta ledigt från jobbet och allt annat som detta innebär. Helt enkelt stress över allt det praktiska.

Men förresten, så har vi ju inte gett upp hoppet ännu. För imorgon skall jag till den nya akupunktören som är specialiserad på barnlöshet. Så spännande! Hoppas att det skulle ha någon effekt...

Fredagskramar!

Julstämningen gör sig påmind

Ja, ni läste rätt! Plötsligt börjar alla blogga om julgardiner, jultidningar och glöggsorter. Första gången fnissade jag åt dårarna som tänker på jul i oktober. Andra gången klickade jag faktiskt på en av länkarna och for och spanade in julgardinerna i fråga. Och tredje gången (nu idag alltså) kommer jag på mig själv med att längta efter lilla jul, då jag får plocka fram julgardinerna och lite pynt.

Tänk så lättpåverkad man är!

Jotex har till och med en enkom Julshop.

Jag gillar ju den lantliga stilen och i mitt hem skulle denna hissgardin vara som hand i handske.

Lite juliga kuddar och en tjock, mysig pläd skulle också sitta fint. Tänkte lägga in lite bilder på sådant också men nu krånglar tydligen länkfunktionen lite. Jag fortsätter en annan gång!

Konstigheter

Är det inte konstigt att sötsuget alltid slår till efter att middagen slunkit ner i magen? Lika konstigt är det att sötsuget är som bortblåst efter ett träningspass.

Ny vecka, nya tag

En ny cykel* är på gång och nu inkommande helg skall jag till den nya akupunktören. På grund av det känner jag igen att jag måste ta itu med mitt ätande. Nu denna vecka är det totalt sockerfritt som gäller. Kolhydraterna i övrigt är jag redan ganska bra att hålla efter med, och dem tycker jag ju ändå att det är okej att äta i måttliga mängder. Kaffet håller jag tillbaka lite med, har försökt att inte dricka mer än 2 koppar/dag, vilket jag för det mesta klarar av att hålla.

Efter förkylningen skall jag också ta tag i springandet igen, och det börjar nu idag: 30 minuter löpning i medeltempo.
Marsch iväg!


*Det behöver väl knappast förklaras närmare att jag ju menar menscykel och inte en sån där grej med två hjul och ett styre.

På tal om

Då jag som hastigast nämnde Katerina Janouch i mitt förra inlägg kom jag att tänka på boken Gravid! 9 månader av väntan. Den boken köpte jag i slutet av 2009, då vi nyss hade startat vår babyfabrik. Och jag sträckläste den nästan. Med betoning på nästan.
För vet ni vad lilla jag gjorde? Jo, jag hoppade ju förstås över de stycken som handlade om svårigheter med att bli gravid och de historier som fanns om par som genomgick exempelvis IVF. För i min värld fanns det inget sånt. Eller åtminstone skulle det ju inte hända mig.

Tji, fick jag!

Barn till varje pris?

Äntligen kom jag ihåg att titta på den omdiskuterade dokumentärserien Barn till varje pris? som sänds på SVT. Det var så skönt att kunna relatera till ämnet, och efter gårdagens avsnitt känns det som om IVF ju bara är en barnlek jämfört med många andra metoder. Jag upplever inte alls att IVF är kontroversiellt, medan många av de ämnen som togs upp igår (t.ex. surrogatmammor, embryodonation osv.) har varit mer omdiskuterade. Och visst kan man diskutera, de etiska dilemman som finns, i all oändlighet. Det känns dock så fel att vem som helst kan spotta ur sig åsikter fast de inte har upplevt det trauma som det är att vara ofrivilligt barnlös.
Och det här med att skaffa barn till varje pris: hur är det med alla barn som kommer till som inte ens är välkomna? Ja-a, det är lika bra att jag inte ens påbörjar den diskussionen, för jag känner redan att pulsen steg bara jag tänkte på det.

Blev förresten lite besviken på Katarina Janouchs insats igår. Då jag läst hennes böcker har jag fått en bild av henne som väldigt genomtänkt och empatisk kvinna, men igår var det mest bara jobbigt att lyssna på hennes monologer. Inte fick någon annan en syl i vädret ens.

Mensvärk och förkylning

Att bli förkyld och hängig samtidigt som man har mens är inte att rekommendera. Helvetiskt jobbigt att ha magkramper på samma gång som man nyser, hostar och har huvudvärk.

Blä!

Whiskyröst

Om ni har tittat på Vänner minns ni kanske då Phoebe var sjuk och gladde sig åt sin "nya, sexiga röst".

Sån är jag idag. Hade feber igår och har varit hemma från jobbet idag och varje gång jag säger något häpnar jag över hur främmande min röst låter. Som en hes jazzsångerska ungefär.

Men då jag hostar låter jag som en 50-årig lastbilschaffis som lever på cigaretter och sprit.

Glädje och sorg i bloggvärlden

Kan inte förstå hur snabba kast det kan bli här i livet.

Stort grattis till Luiza som har plussat!

Mitt hjärta brister dock av sorg då jag tänker på Längtans stora sorg. Helt ofattbart!

Ett erbjudande till blivande mammor

Om ni vill kan ni få träna på moderskapet och försöka sköta mig just nu.
Jag är ungefär lika grinig, elak och ovillig att kompromissa som en 5-månaders bebis då jag är hungrig.

Lasagnen i ugnen ska ännu vara där 35 minuter. Stackars min sambo.

Happy Ending

Och nej, jag syftar inte på några suspekta massagetermer.
Har på senaste tiden konstaterat att många av barnlöshetsbloggarna jag följer inte längre handlar om barnlöshet. Istället har de blivit gravidbloggar eller rent av mammabloggar.
Jag vet att många tycker att det är kämpigt att se när andra lyckas, men jag har aldrig missunnat någon av er fantastiska bloggerskor era graviditeter*. Tvärtom tycker jag att det ger mig hopp om att själv lyckas när jag ser att det faktiskt är möjligt.
Kanske handlar det också om att jag vet att de flesta av er har kämpat betydligt längre och hårdare än mig själv för att bli gravida. Många har ju överlevt både IVF och missfall innan de lyckats.
Om man surfar runt bland barnlöshetsbloggarna är det faktiskt riktigt många som får ett lyckligt slut.
Och vem vet, kanske jag själv någon gång också får omtitulera mig som gravidbloggare...

*Däremot kan jag inte säga samma om alla bekantingar som blir gravida i misstag eller som "planerar" hur många månader de vill ha mellan sina barn.

Seg

Trött och sliten efter helgens eskapader. Ingen alkohol, men nog vakande om nätterna. Och det blir ju tungt för en gammal kvinna. Ska bota tröttheten med soffläge, något gott att äta och Friends.

Om att känna sig utvald

Igår under gyn.poli. besöket var det inte bara en, utan två läkare som ville klämma på min livmoder. Åh, så speciell man kan känna sig!

Trodde det skulle kännas någonstans

Jag vet inte vad jag hade väntat mig. Kanske känslostormar, glädje eller sorg?
Men det känns inte någonstans att vi fr.o.m. idag är i kö för IVF.
Men en milstolpe är det väl, antar jag.

Lite Miley Cyrus kanske kan få mig att känna lite: Hell Yeah!

Dagens

Dagens low: glömde använda schampo då jag duschade i morse. Håret kändes så klibbigt att jag var tvungen att ställa mig med huvudet nerböjt och snabbtvätta håret en gång till.

Dagens high: vardagslyx att få besöka frissan.

Dagens hoppsan: skjortan jag hade tagit på mig var ostruken. Märkte jag då jag kom fram till jobbet.

Dagens låt: Adeles Set Fire to the Rain.

Dagens "I know the feeling": klick.

Dagens mat: en varm smörgås på stående fot. Varken gott eller nyttigt.

Lite spännande saker på gång

Förra veckan tipsade min akupunktör H mig om en annan akupunktör som är specialiserad på barnlöshet. Hon bor ganska långt borta från mig, men H tyckte att om jag är intresserad skulle det vara bra att besöka henne för att få en mera exakt diagnos och eventuella tips på örter som skulle hjälpa mig.
Jag fick kontaktuppgifter och hörde av mig till henne i helgen. Och vet ni: jag skulle ha fått komma på ett besök till henne redan 1 oktober, men typiskt är ju då att jag är uppbokad den helgen. Och helgen därpå. Och helgen därpå.
Men 22 oktober skall jag dit. Resan tar hela dagen, men va fan gör det? Det är ju inte som om jag har några småbarn att vara hemma och ta hand om, hehe...

When it all falls apart

Plötsligt hade jag lite flow och hittade en låt som passade mitt humör. The Veronicas är bäst!

Everything is F'ed up straight from the heart
Tell me what do you do, when it all falls apart
Gotta pick myself up where do I start
'cause I can't turn to you when it all falls apart
No

Monsterkvinnan

Är på det mest eländiga humöret idag, trots att jag inte har någon orsak att vara på dåligt humör. Tvärtom har det varit en riktigt bra dag om jag bortser från att jag tappade en burk med tonfisk i olja på golvet. Och den var öppnad.
Känner mig som mamman i barnboken Vesta-Linnea och Monstermamman.
Fan också!

Bilfria dagen

Ni vet ju att jag aldrig följer strömmen, för då skulle jag ju ha 3 barn, vara lyckligt gift och beklaga mig till mina väninnor över hur jag inte minns vad jag gjorde innan jag blev mamma.
Såg någonstans att det är bilfria dagen idag och eftersom jag inte vill följa normen har jag kört mycket mera än jag brukar idag. En alldeles vanlig dag kör jag inte alls bil eftersom jag kan cykla till jobbet. Men idag har jag:

• skjutsat sambon till jobbet.
• kört till mitt eget jobb.
• kört in till stan för att hämta ut ett paket.
• kört hem igen för att äta.
• kört till stan för att gå på akupunkturen.
• kört via jobbet, via butiken och sedan slutligen hem.

Suck, inte konstigt att jag ännu går på högvarv trots akupunkturen.

* Rubriken på detta inlägg var från början The Bad Ass, men det blev jag tvungen att ändra eftersom jag blev nojig över hur det stavas: Badass? Bad Ass? Bad ass? Hur tusan jag än skriver det ser det fel ut!

I belive!

Akupunkturen igår var avslappnande. Det var första gången efter mensen som jag var dit, så nu är det ju en splitterny cykel som är på gång. En grej* som var ny som hände under akupunkturen var att jag nästan direkt fick svindel då hon satte in nålarna. Hon menade att det berodde på de nålar som hon hade satt i handlederna eftersom de bland annat påverkar blodtrycket. Har jag sagt hur häftigt jag tycker att allt detta är?! Jag känner alltså fysiskt hur det händer saker i min kropp när jag ligger där. Det är också därför som hoppet börjar tändas. Kanske lyckas vi inte denna månad, men ändå har vi ju möjlighet att lyckas före vi blir tvungna att börja med IVF.

En liten detalj som ändrats (för tredje gången!) är tiden till gyn.poli. Det betyder att jag skall dit efter ägglossning, vilket betyder att jag inte får se hur stora folliklarna blivit med hjälp av akupunkturen... Skit också! Men allt har väl en mening. Hoppas jag.

*Ja vad kan jag säga, jag älskar att använda ordet som alla språkvetare hatar. Grej, grej, grej!

Söndagsångest

Har haft en alldeles underbar helg. Trevliga människor, god mat och roliga aktiviteter. Och som jag har fått prata. Och haft finaste vännen som lyssnat. Hon är bäst.
Nu är det söndag och då kommer ångesten över att jag förstört denna månad nu då jag både ätit massa sötsaker och druckit alkohol i helgen.
Hoppas inte det, för nu är det ju ny cykel och redan imorgon skall jag på nästa akupunkturbehandling.
Och på onsdag hörni, då blir det spännande, för då skall jag på ultra.
Hoppas på fina folliklar och inga cystor. För nu skall det ju bli barn gjorda.

Stressvecka

Den här veckan har varit enormt stressig. Men nu är den över, och det känns som om jag har saker och ting på koll på jobbet nu igen.
Nu är det helg och vi har massor med skojiga saker inplanerat, jeeee! Kommer kanske att var lite frånvarande, men på söndag lovar jag att jag skall hinna  läsa era bloggar!

En vanlig vardag

Jobbade länge.
Kom hem och bytte kläder.
For till gymmet och tränade en stund.
Kom hem, åt tortillas och duschade.
En alldeles vanlig dag som dock var lite jobbig då jag fick grym värk i vänstra äggstocken. Hmm, kanske är det endometriosen som spökar? En värktablett fick nog värken att ge med sig, men jag skulle ju helst undvika också värktabletterna nu då jag undviker allt annat som kan fucka upp kroppen.

Dagens citat

Ovanpå all denna hoppfullhet vill jag dessutom framföra ett buddistiskt ordspråk.

If we are facing in the right direction, all we have to do is keep on walking.

Inställningen

Hur går det med Hemligheten då? undrar ni.
Jodå, det går helt okej. Ibland kommer den där fruktansvärda Realismen smygandes, men då slår jag bort det. Det ska fanimej lyckas det här! Jag ska ju ha barn, förtusan! Jag håller fast vid hoppet och försöker flera gånger per dag tänka på hur det kommer att kännas då vi lyckas.

Nu är det ju dessutom en alldeles ny cykel, då akupunkturen kanske har börjat ge lite verkan, alkoholens biverkningar kanske har börjat ge med sig och sockernivån i min kropp borde ha sjunkit betydligt.
Jag försöker också tänka på att slappna av, men det kunde jag nog vara lite bättre på.

För en stund sedan var jag ute på promenad och gick till och med och tänkte: "Sedan när jag väl är gravid kommer jag nog att vara väldigt tacksam för att det har varit en lång väg. Även om det har sugit ***** att ha varit ofrivilligt barnlös är jag glad att jag har upplevt det."

Helt crazy. Märker ni att jag har börjat tänka som om jag vet att vi skall lyckas. För det ska vi ju!


*****infoga valfritt könsord. Välj det som kommer mest naturligt!

Konstig dröm

Häromnatten drömde jag något hemskt underligt. Jag minns inte alla detaljer, men en del nära och kära var med, bland annat en kusin och min sambo.
Det som jag minns så tydligt från drömmen är embryona. Jag hittade massvis med embryon som påminde mycket om grodägg i utseende. (Äckligt och orealistiskt, jag vet!) Men jag hade ju inte tillgång till någon läkare som kunde föra in dem, så jag tog helt enkelt saken i egna händer och försökte trycka in dem.* Men det var helt hopplöst, för de bara trillade ut hela tiden.
Det lustiga i hela historien är att samma natt fick jag mens.


*Jag vet, också jag själv får hemska bilder då jag tänker på det nu, men i drömmen var det alldeles självklart.

Fredag kväll

Ni vet hur konstigt pigg man kan bli av att blunda och vila i en kvart då man är riktigt trött?

Om ni vet det kanske ni också känner till hur otroligt utslagen man blir av en tvåtimmars tupplur.
Är så seg i huvudet att jag knappt vet vad jag heter.

Ikväll är det fredag, helgen är här igen, och då kommer jag åter till mitt stora dilemma med att "unna mig" något gott. Nu har jag faktiskt handlat lite gott, men inget med mycket socker i. Ikväll tänkte jag unna mig några bitar choklad med mintsmak. Chokon innehåller 70% kakao vilket innebär att det inte är lika mycket socker i den som i en vanlig platta.
Imorgon tänkte jag överraska sambon med att laga vår favoriträtt: lammpasta med pesto, pinjenötter och parmesan. Så gott, och jag hoppas sambon blir glad efter att ha varit på en kort jobbresa.

Stort grattis till Längtan som äntligen plussat igen!

Glädjetårar

Den där känslan av lycka och hopp fortsätter att sprida sig i min kropp. Idag var jag igen på akupunktur igen och då hon lade nålar i magen kände jag precis hur det hände saker. Det började dra i äggstockarna, nästan som spasmer. Det kändes så hoppingivande, ungefär som ett meddelande från min äggstockar: "Sorry, vi har klåpat lite den senaste tiden, men nu vet vi hur vi ska göra!"
Efteråt pratade vi lite om fortsättningen. Mensen är på kommande imorgon, så nu ska vi ha uppehåll en vecka. Vecka 38 kör vi igång på nytt, och samma vecka skall jag till gyn.poli för ytterligare ett ultraljud innan vi kan sättas i kö för IVF. Då sa akupunktören att det kanske inte kommer behövas. Hon menade att akupunkturen kan ha snabb effekt på vissa, medan det ibland kan ta några månader.
Då jag kom ut till bilen grät jag en skvätt, men inga ledsna tårar. Glädjetårar över att äntligen känna hopp och framtidstro.
Jag skall bli mamma.
Snart.

En liten bekännelse

Häromdagen lånade jag boken Hemligheten från biblioteket. Det har puffats för den lite här och var i blogosfären, men första gången jag hörde om konceptet var i Oprah* för många år sedan. Kort sagt så handlar det om att alla kan få allt de vill ha bara de vill ha det och tror att de kan få det. Med andra ord handlar det om att man har det så som man vill ha det. Det innebär alltså att jag med mina tankar har orsakat min barnlöshet eftersom jag sänt ut såna vibbar.
Och jag är sliten. Dels så tror jag nog att negativitet föder mera negativitet. Men å andra sidan tror jag inte att alla kan få skönhet, rikedom och lycka bara för att de önskar sig det. I min desperation är jag dock faktiskt benägen att prova också detta. De senaste dagarna har jag alltså gått omkring och varit tacksam för det jag redan har, samtidigt som jag har gått och föreställt mig att jag redan är gravid. Det känns fruktansvärt töntigt, men samtidigt vågar jag inte ta risken att inte släppa fram alla dessa "men det är ju galet, det fungerar ju inte!"-tankarna och -känslorna.

Så det är liksom nu eller aldrig om det skall lyckas för oss på naturlig väg. Nu gör jag verkligen allt. Och tacksam är jag dessutom.


*som för övrigt verkar vara en ljuvlig kvinna.

Tråkdag

Efter att ha läst ut hela internet tre gånger var jag så uttråkad att jag begav mig ut på löptur trots att jag ännu kände av förkylningen. Men vet ni, jag tror att jag botade förkylningen genom att svettas lite.
Nu har vi varit ute på skogspromenad jag och sambon och så kommer vi hem och jag sitter igen framför datorn. Kanske jag borde skära ner på användningen av dator också... Hmm, nej det tror jag skulle bli för mycket, det räcker med socker, alkohol, kaffe och kolhydrater.

Jag beställde sedan inte kläderna som jag bloggade om i förra inlägget. Under tiden som jag funderade fram och tillbaka hann den blåa klänningen ta slut i lagret. Typiskt. Men nu vet jag bättre till nästa gång: tryck genast på "skicka beställning" då du har färdigt shoppat.

Klädfrosseri

Har shoppat loss på Ellos hemsida, men kan inte bestämma mig för om jag skall skicka iväg beställningen eller ej. Vill så gärna ha plaggen, men inte räkningen.

Bland annat dessa plagg har jag lagt i min köpkorg.

Bilder från Ellos.fi

Nu kör vi!

Luiza skriver ett intressant inlägg om LCHF-dieten och dess effekt på bland annat PCOS. Inspirerad av inlägget har jag nu tänkt inleda veckan som kommer med totalt sockerförbud. Har gjort det någon gång tidigare också och känt mig fruktansvärt mycket piggare.
Att köra fullt ut LCHF är dock inget alternativ för mig eftersom jag varken har en önskan att gå ner i vikt eller har mått bra av dieten då jag provat den. Men som det är nu äter jag ändå inte särskilt mycket kolhydrater. Jag äter sällan bröd och bara lite  potatis, ris och pasta. Min stora stötesten är dock helgerna. Då vill jag unna mig något gott, eftersom jag ju är sååååå värd det. Men inte denhär veckan.
Imorgon börjar jag*!


* Idag är det redan försent eftersom jag åt amerikanska pannkakor till frukost. Jag var ju såååå värd det.

Igenkänningsfaktorn

Jag får mig alltid ett gott skratt då jag läser denna blogg (obs. på engelska). Känner igen de galenskaper som ofta beskrivs.
Tror jag har länkat till denna blogg tidigare också, men den är så rolig och välskriven att alla helt enkelt måste kika in på den.

Lördagskväll

Dagen har bjudit på solsken och värme och jag har till och med haft chans att sola. Försöker återuppväcka sommarens solbränna, som tycks ha försvunnit under de senaste veckorna. Lite, lite syns det att jag fått färg. Åtminstone i ansiktet. Hoppas på lika vackert väder imorgon så hinner jag kanske få lite färg på kroppen också.

Ikväll blir det att äta gott: kräftor samt lax- och räkpaj med lite tillbehör. Dock ingen alkohol eftersom jag kör helt spritfritt åtminstone denna månad. Sedan blir det också bio: Hangover 2.

Trevlig lördagkväll till er alla!

Lindansaren

Namnet på min blogg känns hemskt passande idag. Jag för en inre dialog som går ungefär så här:

-Visst finns det väl en möjlighet att vi skulle lyckas på naturlig väg...? Alltemellanåt är det ju någon som lyckas på naturlig väg efter att ha gjort typ 15 IVFer.
-Men vad är oddsen för det då? Är inte sannolikheten minimal då det inte har lyckats på de här senaste 20 cyklerna?
-Men nu har jag ju fått sköldkörteln i skick, och så har jag ju skurit ner på kaffe- och sockerintag. Alkohol har jag ju inte druckit alls den senaste månaden och innan det drack jag också måttligt. Dessutom går jag ju på akupunkturen nu också. Jag gör ju allt jag kan göra!
-Men är det ändå inte bäst att hålla tillbaka förväntningarna? Annars faller du från så höga höjder då mensen kommer sedan.
-Men jag behöver ju något att hoppas på... Ja, jag vet, jag hoppas på att lyckas med IVF, så är det ju bara en bonus om vi skulle lyckas före det!
-Men det är ju inget som säger att IVF ska lyckas. Kanske borde du ställa in dig på möjligheten att det helt enkelt inte blir några barn för er? Åtminstone inte biologiska barn.
-Försöker du få mig att gråta? VA?! 

Så där håller de på dagarna i ända. Och det skall jag gå och lyssna på och samtidigt försöka göra något vettigt i jobbet. Det gör ju inte situationen bättre heller att de båda har fruktansvärda röster: nasala och genomträngande.

I nöd och lust

En tänkvärd låt om kärlek, förhållanden och att hålla löften. Det är svårt att hålla tårarna tillbaka då man vet bakgrunden till låten.

Monday

Gravidchocken från i förrgår har lagt sig och jag har gömt undan den självgoda infertila kvinnan som missunnar alla andra glädje. Istället försöker jag att vara glad* för bekantingen. Bara för att jag har det svårt att bli gravid behöver väl inte alla andra vara olyckliga.**
Idag var det akupunktur igen. Lika avslappnande som förra gången, men det gjorde ont så in i ******* då hon satte nålarna i magen denna gång. Kanske kan det bero på att hon satte i en del andra punkter också denna gång. Dessutom använde hon laser på magen.
Nu skall jag dricka en tekopp och försöka bota förkylningen som jag har på gång.


*helt allvarligt alltså, jag är inte ens ironisk.
**Igår googlade jag förresten ordet butt för att få en bild som skulle beskriva hur jag kände mig, men blev så skraj av det jag fick se att jag stängde datorn.

Kill me, kill me now!

Åh, vad det svider. Bekantingen som gifte sig i början av sommaren är gravid...

Konstigheter

Tempen hoppar upp och ner som en tonårstjej som fått sms av killen hon är kär i.
Vet inte om det har med akupunkturen att göra men jag är lite fundersam.
Direkt efter akupunkturen sjönk tempen rejält till 35,7 och därkring. Igår steg den till 36.3 och idag på cykeldag 14 steg den plötsligt till 36.4 vilket annars är min vanliga temperatur före ÄL. Det kan väl ändå inte betyda att jag har haft ÄL redan..? Hade nämligen inte börjat med ÄL-testerna förrän igår eftersom jag brukar få plus på dem först dag 17-18.
Nåja, ovasett vad det betyder så är det väl bra att akupunkturen får något att hända i kroppen. Få se då om det sker några förbättringar då det gäller mina slöa äggstockar.

Vitlök och ny favoritlåt

Tänkte nästan glömma att berätta det som chockade mig totalt idag: enligt min akupunktör (har ingen aning om ifall det är rätta böjningen av ordet, det ser liksom bara fel ut) skall man undvika vitlök om man vill bli gravid! Tappade hakan eftersom vitlök ju lär skall vara bra för så gott som allt. Har man öronvärk - släng in en vitlöksklyfta i örat! Sover du dåligt - lägg en klyfta under kudden! Har du torra ögon - gnid in dem med vitlök!

Nej, jag skojar bara, gör inte det. i och för sig får du säkert fuktiga ögon, men jag tror inte du blir gladare, hahaha.

Apropå ingenting alls, har ni hört bästaste låten? Älskar ju allt som har med Jack Sparrow att göra, och Michael Bolton har en grym* röst.

*grym som i bra, inte brutal.

Akupunktur

Idag var jag för första gången på "riktig" akupunktur. Tidigare har jag provat laserakupunktur, men det var ingen höjdare. Dagens traditionella kinesiska akupunktur var mycket mera avkopplande, och det kändes också mera i kroppen både under och efter behandlingen. Det gjorde inte ont, tack och lov!
Personkemin med dagens akupunktör var betydligt bättre än förra gången. Jag blev lugn bara av att få sätta mig ner mittemot henne, eftersom hon hade ett så behagligt sätt.
Bokade redan nu en ny tid till nästa vecka och då skulle hon också ha hittat ett lämpligt örtté för mina krämpor.

Efteråt kände jag mig lugn i hela kroppen, men ändå inte sömnig. Avslappnad, helt enkelt.

Jag frågade om det är något mera jag kan göra för att öka våra chanser, och hon rekommenderade dels att jag skär ner på kaffet och att jag ska meditera. Det är något som känns främmande för mig, men hon menade att jag inte behöver göra det så märkvärdigt, utan att jag bara skall slappna av och rensa huvudet emellanåt. Det är kanske inte en så dum idé.

Nöjd är jag i varje fall med hela akupunkturupplevelsen!
Over and out.

Empati

Är det konstigt att tycka lite synd om sina äggstockar? Vår läkare pratade hela tiden om dem som slöa, och menade att ägglossningshormonerna piskar dem varje månad. Då såna ord används kan man ju inget annat känna lite medkänsla med de stackrarna.

Det hänger på attityden

Idag har jag varit på en föreläsning med en mental tränare som pratade mycket om förändringar, problem och hur man skall utvecklas på ett sätt som är önskvärt. Givetvis satt jag mest och tänkte på vårt "problem" och funderade på hur det skall lösas. Jag var uppgiven då jag kom hem och förklarade för sambon att vårt problem kan ju inte lösas av oss, vi är ju beroende av andra för att få barn. Så jag sa att det säkert handlar om inställning, att jag helt enkelt inte kan göra något alls åt vår situation.
Men sambon höll inte med: "Vi har ju gjort allt vi kan göra: vi har sökt hjälp."

Och han har ju så rätt. Just nu känns det ju som en evighet sedan, men för ett år sedan hade jag nyss tagit mod till mig och ringt samtalet som utgjorde startpunkten för vår utredning. Dessutom har jag ju faktiskt gjort det mesta som kan tänkas påverka: allt från att dricka äckliga teér men mindre alkohol till att prova på akupunktur osv.

Så visst har vi gjort allt vi kan. Tänk så skönt det kan vara att ge en själv lite credit ibland.

Knasigheter man gör, del 59

Det är nästan en lättnad att få mens efter att man tillbringat två veckor med att noggrant granska toalettpappret under förstoringsglas*.

* Nå neeej, så galen är jag ändå inte.

Relationer

Har funderat ett tag över detta inlägg och vad det är jag vill ha sagt med det, men jag gör ett försök.

Jag har massor med människor i mitt liv: familj, vänner, bekanta, arbetskamrater, grannar osv.
De flesta relationer är givande, eftersom de ofta ger kraft och glädje. Samtidigt är de flesta relationer också kravfyllda och suger ibland energi ur en.

För att nu då komma någonvart så tänkte jag berätta om min bästa vän. Hon och jag har följts åt länge och har varit med om mycket tillsammans. Poängen med detta inlägg är att jag på senaste tid konstaterat att hon är den enda person i min närhet som jag inte har en kravfylld relation med. Vet inte hur detta är möjligt egentligen, men jag tycker att det är häpnadsväckande och blir riktigt tårögd då jag tänker på hur fin vän hon är. För att ge några exempel:

• Fast det kan ha gått ett tag sedan vi senast träffats vet jag att jag inte behöver vara orolig över att hon ska bli sur över att jag inte hört av mig. Har en hel del relationer där jag ofta känner mig illa till mods om jag inte är tillräckligt flitig att hålla kontakten, eftersom jag vet att det finns sådana förväntningar.
• Tänk att vi aldrig har bråkat! Kan minnas att vi någon gång då vi var tonåringar var lite sura på varandra över något, men tror inte att vi någonsin har bråkat. Om jag nu inte glömt det vill säga, min bästa vän har lite bättre minne än mig och brukar påminna mig om saker som jag förträngt...:)
• Hon är en fantastisk lyssnare. Om jag har något på hjärtat vet jag att hon lyssnar klart på vad jag faktiskt säger. Många andra skulle avbryta för att ge goda råd innan de ens lyssnat klart.
• Om och om igen bevisar hon att hon står vid min sida i vått och torrt. Hon är den enda av mina vänner som vet om denna blogg och hon läser den troget trots att jag kan tänka mig hur tråkigt det måste vara att hela tiden läsa om mens, och ägglossning och mina känslostormar. 
• Av någon oförklarlig orsak vet hon alltid om något behöver sägas, och isåfall vet hon också vad hon skall säga. En mera godhjärtad och finkänslig person finns inte. 
• Hennes fantastiska humor är ett kapitel för sig. Tack förresten för CD:n ;)

Jag kunde fortsätta på listan i all evighet men jag tror att ni redan har fått en uppfattning om min bästa vän.

Så för att sammanfatta: Älskar dig, J och är tacksam över att ha en så god vän som du. 

*eller som Bloggers stavningskontroll föreslår: travfylld

Ett litet styng av besvikelse

Det har blivit lättare och lättare det här att få mens, men samtidigt känner jag ett litet, litet styng av besvikelse då jag tänker på hur ännu en månad gått utan resultat. Tempen sjönk i morse vilket är ett säkert tecken på att kramperna och blodet är på väg.
Tänk att vissa i min ålder är trebarnsmammor! Hur är det möjligt? Kan inte låta bli att länka till ännu ett av Birds and Bees-videorna.

Fortsättning

Om jag förstått rätt så har dessa videor sänts i USA för att öka kunskapen om ofrivillig barnlöshet.
De slår verkligen huvudet på spiken, samtidigt som de gör det med glimten i ögat.

Ingen rubrik

Vet inte vad jag ska sätta för rubrik som skulle beskriva innehållet i detta inlägg. Vem anade att en sång om infertilitet kunde vara så svängig? De flesta brukar ju vara gråtballader i stil med denna.

Men spana in detta

Hahahahahahahaha.....

En av två avklarad!

Ringde nyss och bokade akupunturen. Är riktigt stolt! Hade också tänkt ringa det andra jobbiga samtalet, gällande IVF, men det gick inte eftersom telefontiden bara var på morgnar.
Undrar förresten när jag kommer att klara av att berätta för någon ny person om vår barnlöshet utan att få en klump i halsen. Direkt när akupunktören frågade om det gällde någon särskild problematik kände jag halsen snöra ihop sig och tårarna bränna bakom ögonlocken.
I vanliga fall kan jag prata om vår barnlöshet relativt lugnt, men då gäller det sådana som redan vet om vår situation. Men då jag skall berätta för någon ny person då blir det strax värre.
När kommer jag att klara av att prata om allting, utan att bli ledsen?

Att dra sig för det oundvikliga

Jag fick order av vår läkare att själv vara aktiv och ringa och kolla så att alla papper har kommit fram gällande vår kommande IVF. Har tänkt hela veckan att jag nog skall ta tag i det och ringa, men nu är det plötsligt torsdag och jag har ännu inte ringt. Och imorgon kommer jag att vara på kurs hela dagen så då blir det inte heller av. Tror att det är mitt undermedvetna som försöker säga mig något. Kanske är jag helt enkelt inte mentalt redo för cirkusen ännu och mitt inne i  min sorgeprocess. Men jag vill ju ha barn, så jag borde ju bara få ändan ur vagnen och ringa.

Ett litet hopp har väckts hos mig då det gäller mina förhöjda FSH-värden. Efter ett tips av en likasinnad på ett forum har jag läst på en del gällande akupunktur och konstaterat att det finns kvinnor som fått sänkt sitt FSH-värde ganska rejält med hjälp av kinesisk akupunktur. Tror att jag skall ge det en chans. Laserakupunkturen hade ju ingen effekt och var inte särskilt avslappnande heller, men nu skall jag istället ge traditionell akupunktur en chans. Sambon undrade om jag faktiskt kommer att klara av det då jag är rädd för nålar och efter en stunds funderande så kunde jag konstatera: Ja. Jag kommer att klara av det på samma sätt som jag hittills har klarat av allt som jag varit tvungen att ta mig igenom på den här resan. Kanske blir jag både klokare och segare på grund av allt detta. Eller så blir jag bara dummare och mera bitter, hehe.

Men, för att sammanfatta: akupunkturen skall jag boka nästa vecka. Och jag skall också ringa och kolla om våra IVF-papper är i rullning. Nu då jag berättat det åt er blir jag ju så illa tvungen att faktiskt göra det... :)

Boktipset

Ännu en gång måste jag rekommendera Diana Gabaldons böcker som handlar om Claire och Jamie (åh, då han ändå skulle finnas på riktigt...). Har nyss läst ut fjärde boken Trummornas dån och gav mig genast i kast med bok nummer fem Det flammande korset.
Genom att läsa den här serien har jag fått ett sugande behov av att lära mig mer om Skottland och högländare. Tror bestämt att jag skall hyra Braveheart någon dag, även om sambon tror att jag inte klarar av att se den filmen eftersom den lär vara blodig.  

Dagens citat

Citat må vara uttjatade och ibland smått irriterande, men när rätta känslan infinner sig kan de ge en enorm tröst.



Don't let the fear of the time it will take to accomplish something stand in the way of your doing it. The time will pass anyway; we might just as well put that passing time to the best possible use. 


Earl Nightingale

Den sämsta förloraren

Jag och sambon var och spelade lite minigolf idag. Detta var inte vårt klokaste beslut. På något sätt hade vi båda lyckats förtränga att han alltid är bättre på fysiska utmaningar samtidigt som jag är världens sämsta förlorare. Innan alla 18 banor var genomspelade hade jag: 1) svurit, 2) gråtit samt 3) sagt elaka saker som jag egentligen inte menade. Det ordnade nog ganska snabbt upp sig och vi kunde kramas och tillsammans skratta åt hur dålig förlorare jag är.
Men när skall vi lära oss?

En uppdatering

Den hysteriska, gråtande kvinnan har tack och lov lämnat oss ensamma så jag tänkte ge er en liten uppdatering.
Chocken efter IVF-domen börjar lägga sig och jag kan till och med se fördelarna med det. Nu kommer vi inte att behöva dra ut på processen lika länge som om vi varit tvungna att försöka med en massa mellansteg med hormoner och inseminationer. Att gå rakt på IVF kommer inte heller att vara någon dans på rosor, men eftersom chanserna är större att vi lyckas bli gravida med hjälp av IVF så är vi tacksamma att redan nu vara i kö.
Samtidigt är det otroligt läskigt att komma fram till den här "Sista chansen", för om det inte lyckas... Ja, det vågar jag knappt tänka på. Skulle vilja vara modig och stark, men tydligen är jag inte tillräckligt modig att våga se på vår framtid med allt vad den kan innebära. Eller så är jag vis:

"En vis man bryr sig inte om sådant som står utanför hans makt."

Bringing out the big guns

Händerna skakar och jag mår illa. Fick samtal av läkaren idag och hon förklarade snabbt och effektivt (ack, så effektiv hon är, vår läkare) att mina AMH- och FSH-värden är för höga vilket tyder på att mina äggstockar är slöa. I och med detta är vår bästa chans IVF och hon skulle genast skriva remiss för det.
Herregud, herregud, herregud, det skulle ju inte gå så här!
För några månader sedan fick vi ju höra att vi hade goda chanser att lyckas på egen hand bara mitt sköldkörtelvärde skulle sjunka. Och nu blir det istället IVF. Det är tydligen ingen vits att ens försöka med hormoner och/eller insemination. Hon förklarade också varför, men då hörde jag inte längre vad hon sa.
Det skulle ju inte gå såhär...

Mycket på g

Stressar en hel del för tillfället* eftersom det är stora förändringar på gång. Tänker inte gå desto närmare in på dessa förändringar i bloggen då jag tror att någon lätt kan känna igen mig i så fall. Men som sagt, mycket som skall göras, mycket som skall planeras och mycket som jag blir lite känslosam över.
På tal om känslosam: var skall man börja då det gäller massakern i Norge. Helt sjukt att det kan finnas så mycket hat i en människa.
Nu skall jag fortsätta stressa efter att jag ätit lite nudlar och tittat på ett Friendsavsnitt.
Trevlig måndag till er alla!


* "Aj, aj, aj" tänker ni. För visst var det så att bara man inte stressar blir man gravid?

Till allmän kännedom

Ni bara: Har du några men efter operationen då? Snälla berätta, berätta!
Jag bara: Tackar som frågar. Tydligen stämmer det nog det som stod i papprena (att blödning och smärta kan skilja från det normala efter operationen). Blöder värre än jag nånsin gjort tidigare men trots det känner jag knappt av någon mensvärk. Crazy shit!

Hej så länge, nu sticker jag iväg till Tampaxbutiken för att köpa upp deras lager.

Vuxenfunderingar

Sambon och jag är inte gifta, men jag skulle gärna gifta mig någon gång under de närmaste åren. Också han är nog med på noterna bara vi skulle känna att vi har tillräckligt med pengar för att ordna ett bröllop. För en tid sedan slog det mig att det ju faktiskt finns goda orsaker till att gifta sig nu. Vet inte exakt hur adoptionsprocessen ser ut men har förstått att många länder vill att man skall ha varit gifta ett tag ifall man vill adoptera. Förhoppningsvis har vi ju ännu chans på ett biologiskt barn, men det är ju ingen vits att utesluta något alternativ. Det känns på något vis väldigt vuxet att jag ens kan tänka på adoption utan att brista i gråt. Ibland chockerar jag mig själv*. Men kanske blir det faktiskt av nu då att vi skulle gifta oss nästa sommar eller sommaren 2013.


*på ett positivt sätt alltså. Det hör till vanligheterna att jag chockerar mig själv på ett negativt sätt.

Okunskap när den är som bäst

När vi satte igång babyfabriken visste jag ingenting om att skaffa barn. Eller visst visste jag en del om när man borde ha sex och sådant, men ändå hade jag ingen riktig koll. Därför är det så härligt att ibland påminnas om hur det var att inte veta allt som finns att veta* om ägglossning osv. Läste i ett föräldraforum ett inlägg av en flicka som inte visste om hon kunde vara gravid eller inte: "Jag googlade och fick fram att jag hade haft ägglossning 6, 7 eller 8 juni..."

Hahahaha! Hur härligt är inte det? För två år sedan skulle jag själv ha kunnat skriva samma sak, men nu verkar det helt enkelt bara för lustigt att fråga Google när man har ägglossning.

*Ödmjukhet is my middle name.

Svart på vitt

Fick hem kopior på vår anamnes från polikliniken. Där finns noggrant beskrivet både mina och sambons egenskaper, allt från spermierörlighet till BMI och blodtryck. Då jag läste igenom allting kändes det som att jag läste om någon annan. Vi är sammanfattade till tre A4:or. Hela vår kamp är sammanfattad till några fjuttiga sidor. Hur är det ens möjligt att göra det? Jag skulle vilja skriva en bok om allt vi har varit med om. Om allt från de första försöken till de allra senaste månaderna. Senast igår slog det mig att det snart är exakt två år som vi försökt att bli gravida. Två år av mitt liv då jag hunnit göra massor av andra saker som ständigt överskuggats av barnlängtan.
Två år sammanfattade till tre sidor text. Skrattretande.

En liten energikick

Efter dagar av solande, läsning och apati framför TV:n kom jag mig äntligen för att tvätta och stryka kläder samt städa ur några lådor. Och för att känna mig riktigt duktig skall jag dessutom bege mig ut på en länk. Tror jag tar en kort runda som jag sedan avslutar med lite magmuskel- och ryggövningar. Beach 2011-formen är inte vad den borde vara.
Var in till stan idag igen och shoppade kläder och en väska. Det är verkligen inte bra för plånboken att vara ledig.
Sedan blir det troligtvis lite picknick med sambons syskon. Skoj!

Allt eller inget

Jag är en periodare då det gäller många saker. Exempelvis kan jag i flera veckors tid leva nästan enbart på hallonsmoothies eller knäckebröd. Ibland kan jag följa någon sockerfri diet i någon veckas tid. Och träningen är det som jag är bäst på att satsa helhjärtat på bara för att några veckor senare inte orka göra något alls. Jag var bra på gång där före operationen, men efteråt den var jag tvungen att ta en paus, och nu orkar jag inte göra något alls längre. Och de närmaste veckorna är fyllda av dagar på resande fot så det känns inte som om det är värt att ens påbörja mitt träningsprogram igen.
Var skall jag hitta träningsinspirationen igen?

Varmare än varmt

Vår lägenhet är en bastu och jag svettas som en gris.* Måste. Ta. Mig. Utomhus. Nu.

* I och för sig har jag aldrig sett en gris svettas.

TMI

Jag har en tendens att berätta lite för många detaljer åt min sambo. I vanliga fall brukar han lyssna artigt vad jag än pratar om, men nu senast när jag satt och pratade om flytningar var också hans mått rågat. Kanske tur att inte så många vet om våra fortplantningsförsök, för då skulle jag säkert ganska snabbt vara utan vänner eftersom ickeinsatta personer av någon anledning tycker att flytningar, folliklar och cervix är ett no no att diskutera runt middagsbordet.
Av någon anledning är det inte heller okej att känna på sina bröst offentligt. "Jo, men de är nog lite ömmare än vanligt, jag måste nog vara gravid."

Ljuvlig låttext

I wish you smelled a little funny
Not just funny really bad
We could roam the streets forever
Just like cats but we’d never stray
...
I wish you were a little bigger
Not just big but really fat
Doors you would no longer fit through
In my bed you would have to stay

Att se det vackra i det hemska

Min diagnoser låter nästan vackra då man får läsa dem på latin:

Polypus endometrii.
Infertilitas prim. ex usu endometriosis susp. 
Endometrioma ovari l.sin susp.

Sexförbud

Eftersom jag inte får ha samlag, simma eller träna på 1-2 veckor nu kommer jag istället att supa, svära och leva rövare tillsammans med goda vänner. Ser så fram emot helgens festligheter!

The Big O

Operationen är över och gick bra. Den var snabbt över, och efteråt fick jag veta att polypen var pytteliten, men att slemhinnan hade varit så tjock att det hade varit svårt att få bort allt. Därför hade de också skrapat bort lite av den. Efteråt blödde jag en del, men dagen efter upphörde blödningen och istället har jag haft lite brunaktiga flytningar. Hade ont då jag vaknade upp efteråt, men fick värkmedicin som hjälpte. Åt också värkmedicin dagarna efteråt, mest för att jag hade fått instruktioner om att göra det, för egentligen hade jag aldrig ont.


Värsta som hände var då jag skulle till labbet och lämna blodprov före operationen och höll på att svimma. Pinsamt värre! Jag hatar att ge blodprov och brukar nog klara det bra, men nu var det en praktikant som skulle göra det och hon "pickade" fel flera gånger och ändå blev det inte till något. Då hon hade grävt i armen med nålen en bra stund var jag både kallsvettig och blek och då skulle den andra, ordinarie damen försöka. Hon lyckades bättre, men vid det laget var jag så dåsig att jag inte märkte att hon redan hade tagit provet. Så om några veckor kommer jag att få veta huruvida det är något fel på mina äggstockar. Spännande tider!

Nervös

Imorgon är det dags för min operation. Hysteroskopi av livmoderhålan och samtidigt borttagning av en polyp som syntes på senaste ultrat. Har känt mig lite orolig inför ingreppet en tid, men nu är jag så nervös att jag mår illa. Har aldrig blivit opererad tidigare och känner mig fruktansvärt hjälplös.
Suck!

Jag och Meredith Grey

Känner igen tankarna. Har överlag svårt att titta på Grey´s Anatomy utan att gråta, men denna scen fick mig att bryta ihop totalt.

Vecka 2, dag 2

Idag var det alternativ träning som gällde igen, så det blev 20 km cykling. Är en mycket ovan cyklist och nu värker både knäna och låren. Men skönt var det ändå att göra något annat än att springa. Nu blir det dusch och sedan kommer jag att återgå till min Gabaldon-bok. Är just nu inne på tredje boken (Sjöfararna) i hennes galet bra serie. Maffiga böcker är det men de är så bra att de stör min nattsömn. Åh, ljuva romantik...

Motivationen sviker

Första veckan i mitt träningsprogram gick alldeles utmärkt, jag var laddad till tusen, njöt av träningsvärken och föreställde mig själv vara en stark och vältränad person.
Vecka 2, dag 1 och Motivationen är som bortblåst! Kikade i skåpet där jag har träningskläder, men den var inte där heller.
Skit också, blir väl ändå att dra på sig skorna och bege sig ut på Fartlek, 20 minuter. Fartlek är bara ett trevligare ord för intervallträning vilket ju är det värsta som finns.

PS.
Visste ni förresten att det vid bilolyckor inte är farten som dödar, utan smällen.
Eller som det heter på engelska: It´s not the fart that kills you, it´s the smell. D.S.

Tävlingen

Då vi var och handlade häromdagen träffade vi på sambons kompis som blev mamma för ett tag sedan. Efter att ha tvingat bort den första impulsen att gömma mig bland de pastöriserade ostarna tvingade jag mig fram och hälsade, klämde fram ett: "Åh, så söööööt!" och stod sedan tyst medan sambon och hans vän pratade vidare.
Efteråt kunde jag helt enkelt inte hålla mig. Jag var tvungen att få veta om det inte gör lika ont i honom att träffa någon som hunnit bli gravid, föda barn och leva mammaliv under tiden som vi har tagit tusen test och bara fått lida nederlag efter nederlag.
"Jag visste inte att det var en tävling" var hans snusförnuftiga svar. Och fast jag förstår honom så kan jag ändå inte släppa känslan av det visst är en tävling och ännu en gång har någon vunnit över oss.
I slutändan kommer det inte att spela någon roll, antar jag. Då när vi äntligen får se det där efterlängtade plusset och hålla vårt eget barn i våra famnar. Men nu, just nu spelar det en stor roll.
Enligt Planen* skulle jag ju redan ha andra barnet på gång vid det här laget. Men vi har inget, nada, ei mitään, nichts!

Midsommarhälsningar från Förloraren.

*skratta ni bara, jag vet att ni också har haft en sådan: "Jag vill bli gravid i augusti så föds barnet i maj, så hinner jag jobba si och så länge..."

Vecka 1, dag 7

Eftersom jag var trött och sliten igår bytte jag träningsschemat mellan igår och idag. Så igår blev det lätt jogg 20 minuter medan det idag blir lite mera ansträngande med 7 km i medeltempo.
Tror att min pulsklocka behöver nya batterier, eftersom den igår visade att jag hade puls 229 trots att jag joggade lätt. Hmpf, som om det ens skulle vara möjligt för mig att få upp pulsen så högt! Är nog för gammal för det...

Free fallin´

I wanna free fall out into nothing
Oh, I´m gonna leave this, this  world for a while

Midsommarväder

Precis som sig bör regnar det på midsommarafton. Inte så trevligt, men traditioner är traditioner. Har stått i köket sedan några timmar tillbaka och fixat mat till helgen. Tur att det är knytkalas så att jag inte behöver fixa allt.
I dag är det vilodag igen enligt träningsprogrammet. Jag hade tänkt ta morgondagens träning idag, men har ont i halsen så det är nog bäst att skippa en 7-kilometers löptur då. Skräp också!
Trevlig midsommar till er alla!

Vecka 1, dag 4

Igår hade jag vilodag i mitt träningsprogram, men idag är det dags igen. Tempoträning står på schemat och jag gruvar mig vid blotta tanken. Tempoträning innebär att man springer en kortare sträcka, men med högt tempo under hela. Brukar använda mig av pulsklockan för att inte ta ut mig för mycket i början, för det är viktigt att man orkar hålla samma tempo under hela sträckan. I mitt fall blir det uppjogg, cirka 4 km tempolöpning och sedan nedjogg.
Over and out!

Jag tar det jag får

Då jag var tonåring drömde jag om att bli filmstjärna och få leva det ljuva livet i Hollywood.
Nu, några jordsnurr (ett ord som jag faktiskt använde sporadiskt i text då jag var tonåring) senare ser det ut som om min livmoder har större chans att bli filmstjärna än jag.
I följebrevet till operationskallelsen fanns en kort beskrivning av ingreppet:
Man går in med kamera och instrument via slidan och kan granska livmoderhålan samt avlägsna förändringar eller ta provbitar osv.
Kan tänka mig att rundturen i en livmoder skulle göra sig bäst som en scen ur Saw 2, men det är ju alltid något, eller hur?

Vecka 1, dag 3

Idag är det vilodag i mitt träningsprogram, vilket känns skönt eftersom jag har besvärlig träningsvärk i överkroppen efter gårdagens styrketräning.

Det välbekanta

Mensen kom inatt, precis som jag var förberedd på. Då jag steg upp och gick på toaletten tänkte jag för mig själv att även om fru Röd är ovälkommen så finns det en viss trygghet i att få besök av henne. Dels så tyder det ju på att kroppen i viss mån fungerar som den ska, och på samma gång är det så välbekant. Jag kan ju det här. Jag är van med att det skall vara på det här viset.
Undrar hur jag skulle reagera om jag faktiskt blir gravid. Tror att det skulle vara ganska skrämmande på sitt sätt, även om vi ju givetvis skulle vara överlyckliga. För med en graviditet följer ju nya risker. Som det är nu behöver jag ju bara oroa mig över ägglossning och allt som har med det att göra, men en graviditet skulle innebära helt nya outforskade vägar för oss. När skulle vi börja tro på att det kan gå vägen?

Visst är jag tapper som försöker hitta något positivt med att få mens?

Dagens träning

Idag stod det Alternativ träning på schemat. För min del blir det lite styrketräning och sedan simning.

Crazy No

Ibland är det bra synd om männen i våra liv. Älskar detta klipp från serien Cougar Town, kan känna igen mig en aning i det, hahaha!

Hemma igen

En härlig semester blev det. Enda smolket i glädjebägaren är att jag mot slutet av vistelsen blev magsjuk och ännu efter flera dagar hemma är magen i uppror. Inte roligt, men det är smällar man får ta.

Strax före jag åkte iväg på resan fick jag tiden för operationen då min polyp skall tas bort. Det blir i slutet av juni och skall väl knappast vara något stort ingrepp om jag förstått saken rätt, men jag är ändå lite nervös över att sövas ner.

De närmaste veckorna tänkte jag försöka komma i form igen. Jag har nämligen slarvat något otroligt med träningen under de senaste veckorna, men i tidningen Topphälsan hittade jag ett 4-veckors träningsschema som jag tänkte försöka mig på. Dagens träningspass är backträning (vilken chockstart). Få se då om självdisciplinen lyckas ta överhanden under de kommande veckorna.

Mini-bloggpaus

Drar iväg på en veckas solsemester och kommer därför inte att uppdatera bloggen förrän nästa lördag. Under tiden kan ni ju sola, bada och äta glass, för det kommer jag att göra. Och inte tänka på barngörande en enda gång!
Hej svejs!

Bomben

Tårarna fortsatte rinna idag då jag efter två års dubbelliv bestämde mig för att släppa bomben och berätta för mamma och pappa om hela bebiskarusellen. De var tröstande och förstående och det känns så skönt att de vet om det så att man slipper ljuga eller undanhålla viktiga händelser.
Samtidigt kan jag inte undgå att känna ett styng av dåligt samvete då jag vet att de nu skall bära också mina problem på sina axlar. Jag vill ju inte att de skall oroa sig, men jag vet att de kommer att göra det.

Sår som rivs upp

Gynekologen ringde nyss. Klockan 9 på kvällen.
Hon meddelade att jag enligt provsvaren har endometrios även om hon inte hittade några cystor på senaste VUL. Dessutom hade ett av de senaste provsvaren visat tecken på att mina äggstockar är slöa vilket skall redas ut närmare så att behandling kan sättas in. Dessutom kunde hon meddela att sköldkörtelvärdena inte har gått ner tillräckligt mycket vilket innebär att jag skall öka dosen Tyroxin.

Och jag bara gråter. Jag borde kanske vara glad att vi får hjälp, att det finns botemedel för de sjukdomar jag har. Men jag gråter. För att det här jävla såret rivs upp om och om igen. Såret som började kännas läkt blöder plötsligt igen. Tänk om man bara kunde stänga av sin barnlängtan ett tag. Det gör så ont att se lyckliga barnfamiljer och gravidmagar.

När skall det här helvetet ta slut?

Pinsamheter man gör: del 254

Ni vet den där känslan när man är i en butik och hör en telefon ringa och bannas en stund åt personen som inte ids svara i sin´telefon, bara för att inse att det är ens egen telefon som ringer.
Idag gjorde jag det motsatta: var i butiken och hade ett biträde som hjälpte mig att klippa till en tygbit* och så ringde telefonen. Jag grävde länge och väl i väskan, och började säkert se ganska hysterisk ut då jag äntligen hittade telefonen, bara för att konstatera att det var butiksbiträdets telefon som ringde.
Jag bara: alltså jag skulle bara se vad klockan är...

*That´s right! Jag leker ibland att jag är händig, fast jag inte är det. Mina syeskapader brukar sluta med tårar och svordomar, men av någon anledning glömmer jag bort det till sist och börjar igen drömma om det perfekta kuddöverdraget som inte finns att köpas.

Höjden av otacksamhet

Här står man och gör leverbiffar för första gången i sitt liv och så står sambon och rynkar på näsan.
Hoppas bara att de blir lika goda som mammas brukar vara, så får jag bevisa för honom hur gott det kan vara!

Jogging i solskenet

Var nyss på en kort men skön länk i solskenet. Trots att jag har slarvat med träningen de senaste månaderna kändes benen lätta och jag sprang, sprang, sprang. Ibland hittar man det där flowet som gör att man känner sig snabbare än vinden och susar fram förbi andra löpare*. Det känns så skönt att rensa huvudet från alla frågor som dyker upp i mitt huvud.
Sommarläget som jag skrev om i fredags har hållit sig kvar och jag njuter av varje stund. Nu skall jag vara ledig en längre tid och tänker inte stressa med något överhuvudtaget. Jag tänker motionera, läsa och sola. Inget annat. Ja, förstås kommer jag ju också att ta ÄL-test, mäta tempen och ha sex. Jag har hört mycket om de där berömda semesterbarnen, så ett sånt tänkte jag också fixa i sommar.
Inget annat tänker jag göra, men det kommer nog att vara helt tillräckligt.


*eller promenerande pensionärer i alla fall. Det är ju alltid något.