Aj!

Eftersom ni noggrant antecknar minsta lilla ord jag skriver minns ni säkert att jag skrev om att brösten ömmande lite. Men herregud vilket understatement! De är så ömma att det är olidligt att ta av sig bh:n på kvällarna. Och där står jag varje kväll och tittar förvirrat ner och undrar varför de inte blivit större. Vad är det då som gör ont, liksom?
Nåja, jag klagar verkligen inte, det är det värt! Väljer alla  gånger ömmande bröst framför ett till äggplock...

Favoritdryckerna

Tre dryckesfavoriter just nu:

1. Tulsi te. Koffeinfritt och rikt på antioxidanter. 

2. Bionade läskedryck istället för något alkoholhaltigt på fredagskvällarna. Favoritsmaken så här långt är fläderbär (Elderberry), men på bilden ser ni ingefära-apelsin.

3. Har haft lite ont i halsen de senaste dagarna och försöker mota förkylningen med C-vitamin i form av svartvinbärssaft. Ekologisk sådan, naturligtvis.

Nedräkning till dagen D

Glömde ju berätta att jag bokade tid för ett tidigt ultraljud igår! Den 11.10 kl. 8 hoppas vi få se vårt lilla pyre, och förhoppningsvis också ett pickande hjärta. Kommer vara i vecka 7 då, så det är väl möjligt att hitta hjärtljud då? Senare samma dag skall vi sedan på första besöket till mödrarådgivningen.

Så spännande! Kan knappt vänta tills dess, och de här två veckorna tills dess kommer att kännas som en evighet.

Återigen

Också idag kom det pyttelite brunaktiga flytningar. Inget rött blod, men återigen blev jag ju nervös och lade mig på soffan direkt jag kom hem och då slutade det. Samma sak hände ju igår: pyttelite rosaaktiga flytningar  som upphörde då jag hade legat ner en stund.
Betyder det här att jag borde ligga ner resten av graviditeten?

Symptom

Som ni redan vet hade jag ju inga symptom alls innan jag plussade, förutom värk i mage och rygg. Vartefter dagarna går börjar symptomen dock smyga sig på mig. Förra veckan kände jag mig hungrig mest hela tiden och steg till och med upp ur sängen någon kväll för att äta ett sista kvällsmål. Hungern verkar ge med sig nu, men har istället ersatts av en förlamande trötthet. Orkar ingenting! Det är en pärs att ta sig genom arbetsdagarna och flera kolleger har kommenterat att jag ser trött ut. Växtvärken i magen har jag känt av nästan dagligen. Brösten blir sakta men säkert också ömmare.

Idag blödde jag pyttelite, vilket ju givetvis gjorde att jag fick hjärtat i halsgropen (eller livmodern i trosorna som den infertila skulle säga). Blödningen verkar dock ha slutat nu, och det kom bara lite rosaaktigt, och inget rött blod.
Det borde ju vara ofarligt, eller hur?

Över en språkbarriär

Ringde kliniken idag och frågade om de inte hade fått resultatet på mitt blodprov. Jo, det hade de fått och det visade 159 sade sköterskan. "Det är jättebra!" sade hon på sin knackliga svenska. För er svenskar kan jag ju förklara att vi svenskspråkiga ju är i minoritet här i landet, men vi har ändå rätt att få service på svenska. På sjukhuset där vi går har vi faktiskt haft grym tur med personalen: professionella och trevliga och de gör så gott de kan även om de inte alltid är så bra på svenska. IVF-sköterskan har en minst sagt bristfällig svenska, men jag är ändå tacksam att jag får tala mitt modersmål med henne.
Idag blev det dock ett litet missförstånd. Hon pratade på om att mitt hcg-värde ju var jättebra medan jag satt och tänkte: "159 låter ju inte alls bra..." Till sist bad jag henne upprepa värdet och då sade hon: "859".

Naturligtvis är det ju bra, och vilken tur att jag frågade en gång till så att jag slapp grubbla eftersom hon hade sagt fel i början av samtalet. Hon bad mig också boka in ett tidigt ultraljud till den 11.10, alltså samma dag som jag ska på första besöket till mödrarådgivningen. Spännande! Vet att det är tidigt, bara vecka 7, men det finns faktiskt en möjlighet att få se ett pickande hjärta då...

Mot slutet av samtalet passade jag på att tacka för det underbara bemötande vi har fått. Den kommunala sjukvården kan vara så bra om det finns rätt personal på rätt ställe! Jag hörde riktigt på hennes röst hur rörd hon blev, och samtidigt önskade hon oss lycka till och att allt ska gå bra. Då var det min tur att bli rörd.
Så visst kan det bli missförstånd över språkgränserna, men det kan också bli totalt samförstånd.

Örterna och annat

Fick frågan vad det är för örter jag tar som ska förhindra missfall så jag tänkte att det är lika bra att skriva ett inlägg om det.

Örten heter Shen Qi Golden Cabinet och innehåller rhemannia, kornell, jams, alisma orientale, buskpion, poria, kanelkvist och kanelbark. Man kan dricka den som te, men det smakar så vidrigt att jag har tagit den i kapselform istället.

Är verkligen ingen expert på detta, men tänkte ändå göra klart att denna ört kan förhindra missfall för mig, eller för någon med min problematik. Vet faktiskt inte ifall samma ört kan ha samma effekt på andra. Enligt min "akupunkturdiagnos" (som ju är något helt annat än en västerländsk diagnos) är min problematik att jag har qi-brist, eller energibrist, i njurar och mjälte. Dessutom hade jag "kyla i livmodern". För att jag skulle kunna bli gravid krävdes alltså att jag sparade energi i kroppen, vilket jag gjorde på följande sätt:

1. Akupunkturen. Tror absolut att det var den som gjorde den stora skillnaden. Vet också att akupunktur hjälpt en bekant till mig som hade varit med om upprepade missfall.
2. Örterna. Hade en annan sort också som var mera stärkande, men den skulle jag sluta ta om jag blev gravid.
3. Kosten. Jag undvek t.ex. vitlök, morot, råa grönsaker, socker, alkohol och kaffe. Dessa stjäl energi från kroppen, energi som behövs ifall man vill bli gravid.
4. Minskad motion. Jag undvek hård träning och har som mest varit på en lätt löptur, men akupunktören sade igår att jag som mest får gå på lugna promenader nu för att spara energi till min begynnande graviditet.
5. Yogan. Avkopplande och fertilitetsstärkande.

Måndagsmusik

Dagens låt. Coldplay när de är som bäst och en låttext som nästan får mig att gråta.

På andra sidan?

Känner mig ännu som världens bluff då jag säger orden: "Jag är gravid". Kan inte förstå att jag gått över "till andra sidan". Idag då jag var och tog blodprov yttrade jag orden i receptionen och frågade vem jag skulle ta kontakt med. Receptionisten tittade frågande på mig och undrade om jag avser att behålla barnet. Jag blev så paff att jag skrattade (ett skratt som antagligen lät ganska hysteriskt) och gällt svarade: "Naturligtvis!". Jag fattar ju nu i efterhand att jag kanske borde ha förklarat mig bättre, men jag i min dumma infertilitetsvärld tänkte inte på det. 

Blev hursomhelst skickad till en ljuvlig barnmorska som räknade ut att jag är i vecka 5, gav mig lite broschyrer om KUB-undersökningen samt bokade in en första tid till mig den 11.10. Spännande!

Ringde också min akupunktör idag för att beställa lite mera av örterna som jag tagit. En av sorterna är nämligen bra att ta också som nygravid eftersom den förhindrar missfall och hon skulle beställa mera av dessa åt mig. Hon blev också överlycklig över att höra att det lyckats för oss, och jag passade på att tacka henne för all hjälp.

Skämtet

På testdagen då jag kommit skuttande till sängen med det positiva testet i ett stadigt grepp myste vi naturligtvis en stund tillsammans innan vi steg upp. Då vi låg där i sängen sa jag plötsligt: "Och nu till den stora frågan." Varpå min sambo sa: "Ska vi behålla det?" Och sedan skrattade vi båda så tårarna rann. Han har humor min sambo. (Om jag skulle vara riktigt osmaklig skulle det följa några hjärtan efter ett sånt påstående.

Den stora frågan som jag hade avsett var ifall vi skulle berätta det genast åt alla som vetat om att vi gjort behandlingar. Och det har vi gjort, med bankande hjärtan och fåniga leenden på läpparna.

Det här med kost

Har läst igenom en del kostråd för gravida på nätet och försöker vänja mig vid alla do´s and dont´s. Var tvungen att slänga en smörgås igår då jag hade brett den med Philadelphiaost, vilken enligt förpackningen inte är pastöriserad. Kunde inte lägga ananas på den hemgjorda pizzan idag då jag läst tidigare att ananas kan framkalla missfall i tidig graviditet. Samma gäller för koffein, så fortsättningsvis kommer jag att undvika kaffe.
Hade köpt hem gravad lax, men får be sambon äta upp den istället.

Det här är onekligen en stor omställning för mig, men det är det så värt!

Overkligt

Har gått runt bland massor med barnfamiljer hela dagen och har svårt att släppa mitt gamla mönster då jag stirrar ner i marken direkt jag ser en lycklig barnfamilj. Den där pappan som bär sin lilla bebis känns ännu som en kniv i hjärtat och vemodet finns direkt där när jag ser den fina babykulan som hon framför mig i kön har.

Men man glömmer väl inte tre års sorger bara över en natt. Eller egentligen hoppas jag att jag aldrig glömmer  eftersom det är mina upplevelser som format mig till den jag är idag, men jag vill åtminstone våga mig på att känna mig trygg i min nya roll som gravid kvinna. Men kanske snart vågar jag mig på att njuta så småningom.

Rädslan

Det är väl ganska uppenbart att jag är orolig över hur allt det här ska gå. Igår kväll kände jag av kramper i magen som precis påminde om mensvärk, och skräcken gjorde att jag inte kunde tänka klart. Efter en stund var jag tvungen att gå på toa för att se om jag blödde, men det gjorde jag inte.
Har de senaste året pratat om att det här med att bli gravid är ungefär som ett lotteri: vissa som har alla odds emot sig lyckas medan såna som har alla odds på sin sida misslyckas. Det finns ingen logik eller rättvisa för isåfall skulle alla få lyckas. Hursomhelst så började denna låt snurra i huvudet då jag var ute på promenad igår kväll. Lars Winnerbäcks Lotteri.

PS. Hade 226 sidvisningar på bloggen igår. Tror att det är rekord.

Testdagen lite mer utförligt

Igår kväll lade jag mig ner i sängen bredvid min sambo och viskade: "Jag fixar inte ett till minus. Jag fixar det bara inte."
Hela natten sov jag oroligt. Vaknade flera gånger och var uppe och gick. Vred mig och vände mig och kände en så stor hopplöshet. En halvtimme innan telefonen ringde för väckning tyckte jag det var lika bra att få det undan. Det skulle ju dessutom ge mig en stund extra att samla mig innan jobbet ifall det visade minus.

Kissade på stickan och tvättade händerna. Tänkte gå och mata katterna medan jag väntade på att det skulle visa något. Har använt digitala test tidigare och det tog en halv evighet innan svaret visades då. Men innan jag gick ut ur badrummet kastade jag en blick på testet. GRAVID stod det där. Satte mig ner och stirrade. Händerna började skaka medan jag tänkte att det inte kan vara sant, det måste vara något fel. Kände en irrationell rädsla att det snart skulle dyka upp ett INTE framför ordet som redan stod där. Efter en stund dök det istället upp 2-3 där under. Tog testet och skuttade iväg till sovrummet (ja, något så ovärdigt som att skutta gjorde jag tydligen enligt sambon som sa att han visste resultatet bara på basen av mina skutt utanför dörren).

Har försökt smälta resultatet hela dagen men vet inte om det gått in ännu. Jag kunde inte ta blodprovet idag eftersom labbet i min kommun har stängt på fredagar, så det blir på måndag istället. Och nu är jag otroligt nervös över att blodprovet ska visa något helt annat. Eller att kroppen ska stöta bort embryot då jag slutar ta Lugesteronet som jag bara har två kvar av. Eller att jag ska få behålla lilla pyret någon vecka bara för att vara tvungen att skiljas åt sedan. Kanske min brist på symptom är ett tecken på att pyret inte alls trivs?

Testdagen med stort T

Ni vet den där känslan då man bestämmer sig att man ska försöka skaffa barn och sedan bara PANG tre år senare händer det?
Fattar det inte, men på stickan står det Gravid 2-3 veckor.

Är så obeskrivligt skakad, tacksam, förvirrad, lycklig osv.

Spänningen stiger

Imorgon är det testdag och mina tankar har hela dagen kretsat kring vad testet kommer att visa. Vårt första plus? Ännu ett f*cking minus? Få se om jag får sovit något alls i natt...
Håll era tummar för vårt lilla pyre imorgon!

Inte mycket att rapportera

Har varit extremt trött idag och orkar därför inte tänka ut något fiffigt att skriva. Kan meddela att tempen låg på 36.75 idag, men annars inte ett endaste gravidsymptom.

Börjar bli nervös inför fredagen...

Det jag hade tänkt undvika

Nej, jag hade inte tänkt göra det. Skriva ner mina dagliga symptom som antingen finns eller bara är ett spöke i mitt huvud. Hatar överanalyserandet som ruvandet innebär och hade därför inte tänkt skriva något alls om symptom. Men, sen kom jag på att ifall vi gör fler behandlingar kan det ju vara bra att gå tillbaka och se hur jag har känt mig.

Ruvardag 3: hade nyss yogat då jag lade mig på soffan och kände en starkt stickande känsla i magen som sen höll i sig hela kvällen. Tempen 36.90.

Ruvardag 4-5: milda kramper nere i magen och i korsryggen. Kändes nästan jobbigt att stå upp på lördagen, skulle helst ha legat ner hela dagen. Kramperna är så pass milda att det mera känns som om jag skulle vara trött. Kan knappt förklara det, men ni vet hur det känns när man har tränat hårt och musklerna är trötta dagen efter? Tempen 36.77.

Idag på ruvardag 7 känner jag igen av nere i magen och korsryggen. Det drar också lite i ljumskarna och ut mot höfterna. Tempen 36.66. Känner absolut ingen ömhet i brösten (men så småningom känner jag kanske det också eftersom jag ständigt håller på och klämmer för att känna efter om de är ömma. GIV MIG STYRKA, SÅ PATETISK JAG ÄR).

Ellen rocks!

Älskar Ellen Show och snubblade över ett tokroligt klipp då hon läser Fifty Shades of Grey.

Ruvardag 6

Jepp, ruvardag 6 är här och inget nytt att rapportera.
Hade en ljuvlig dag igår, med god mat, gott sällskap och många skratt.

Skulle vilja se en riktigt rolig film ikväll, men jag vet inte riktigt vilken. Tips är välkomna!

Lördagsplaner

Tänkte faktiskt försöka slita mig från bokens värld idag och bland annat bege mig ut på en kort länk idag. (Som ni kanske minns försöker jag ju att träna lugnt för att spara energin till mitt lilla embryo.)
Sedan blir det att handla innan dagens höjdpunkt: middag och stå upp-show med goda vännerna.

PS. Såg ni förresten Skavlan igår? Han hade besök av E.L. James som har skrivit Fifty-triologin som jag håller på och läser. Fnissade tillsammans med sambon då Muse-sångaren berättade att hans flickvän Kate Hudson också hade läst boken och att de under den tiden hade haft "a very nice time".

Ruvardag 4

Jag har förlorat mig i böckernas värld och gör därför bara en snabbvisit till datorn. Läste tidigare idag igenom mina inlägg från vår IVF i våras och blev nästan lite deppad då jag märkte hur lite hopp jag hade då. Känns helt annorlunda nu och jag tänker mest positiva tankar. Håller koll på min temp som än så länge hålls hög och fin. Nu ska jag återvända till min bok och samtidigt avnjuta Raw Food-bollar som blir mitt fredagsgodis. Gott och nyttigt!

Yoga för ruvare

Har ju yogat någon gång i veckan sedan maj då vår IVF misslyckades och jag har börjat tycka mer och mer om det som avslappning. För länge sedan gick jag på ett lett tillfälle, men nu i våras vill jag inte vara bland folk, så jag har helt enkelt kollat olika Yputube-videon för att lära mig. Billigt och bra! Efter återföringen igår började jag grubbla över hurudana övingar jag borde göra för att det ska underlätta implantation och på denna sida hittade jag bra tips. En del övningar är sådana som jag gjort även tidigare, men en del var helt nya.

En riktig kick-ass-dag

Denna dag har sannerligen sparkat rumpa! Hade ju världens flow i morse och det har hållit i sig hela dagen. Resan gick smidigt, och det var verkligen med glädje som jag skuttade upp i stolen (och Hönsamaja, det var inte bara tre utan fyra personer som intresserat iakttog processen! Borde kanske börja föra dagbok så att jag minns exakt hur många som sett mina ladyparts...). Särskilt efter att jag fått hör att ett av de tre embryona hade delat sig jättefint sedan i fredags och de övriga två hade också delat sig, men inte riktigt lika bra. De skulle avvakta och sedan bedöma om det skulle vara lönt att frysa ned dem igen. Men fatta att inget embryo hade dött! Måste verkligen ge lite cred till mina stackars äggstockar som jag talat så mycket illa om.

Hur som helst är jag återigen ruvare till ett litet embryo och nu kan jag knappt vänta tills nästa fredag då jag har testdag.

En till feelislåt som jag fastnat för efter att ha sett filmen Intouchables.

Fjärilar i magen

Är fylld av förväntan och nervositet inför dagens överföring. Kan knappt vänta tills jag får hoppa upp i stolen och sära på benen inför 3 främlingar (en mening som ni inte skulle ha hört mig yttra för 3 år sedan). Ska bli spännande att höra hur det har gått för våra tre embryon. Åtminstone ett måste ju ännu leva och må bra, annars skulle de väl ha hört av sig vid det här laget.
Har yogat nu på morgonen och känner mig laddad till tusen medan jag dansar runt i lägenheten till tonerna av Journey.

Vi kör en favorit i repris i musikväg.

Den bästa av dagar

Har tillbringat dagen och kvällen med goda vännen. Inledningsvis gick vi till skogen för att leta svamp, och sedan gick vi hem till oss där vi fixade hemlagade hamburgare tillsammans med våra respektiven.
Känner mig avslappnad och laddad inför veckans utmaningar nu då jag fått prata av mig.
Vänskap är nog den bästa medicinen mot det mesta.

Morgondagen blir väldigt spännande. Hoppas ju naturligtvis att jag inte ska få något samtal för det borde ju betyda att våra embryon lever och mår bra!

Filmtipset

Såg för länge sedan att filmen Intouchables låg ganska högt på någon filmtipslista (måste vara första gången någon myntat det vältaliga ordet, så om det plötsligt slår igenom, kom ihåg att ni läste det här först, hehe) och jag lade det bakom örat bara för att glömma bort det. När jag så fick se en bloggare tipsa om samma film häromdagen kom vi oss äntligen för att se den.
Och att den var bra! Både jag och sambon var väldigt skeptiska till det franska språket, men den var verkligen humoristisk och gripande. Skulle gott kunna se den en gång till.
SE. DEN.

Plötsligt avbrott

Mitt inne i mitt lyckorus för jag plötsligt trista nyheter. Inte något som gäller mig, men som alltid då nära och kära har det jobbigt gör det lite ont i själen. Särskilt då det är barn inblandade.

Orkar inte med flera ord så vi sätter en dagens låt som avslut på detta inlägg.

Perfekt slut på veckan!

Det lönade sig att vara besvärlig! Fick ett samtal som gladde hela dagen idag då sköterskan ringde och berättade att det blir återföring på tisdag nästa vecka. Antar att de bestämde sig för en femdagars odling. Kunde inte vara gladare just nu. Är så glad att jag kan kosta på mig en tacky liten smiley till och med :)
Lugesteronet uthämtat från apoteket idag och påbörjas imorgon, resan färdigt bokad och förkylningen börjar (tror jag) ge med sig.
Vad är sedan bättre än att komma hem till ett färdigt dammsuget hem och en sambo som fixar mat medan jag diskar?
Avslutade denna hektiska vecka med en alkoholfri cider.

En grop i vägen

Stötte på problem i dag då ägglossningstestet behagade visa positivt. På en torsdag, vilket visade sig vara problem för läkarna. Fick höra idag att det troligtvis inte blir någon överföring denna månad eftersom de inte har helgöppet. Är inte helt på det klara med hur de hade tänkt (jag är ju ännu en nybörjare i dessa svängar) men jag förstod att det inte går eftersom de inte kan ta embryona ur frysen på lördag då de borde börja tinas.
Jag lekte besvärlig patient och frågade om de inte kan odla dem i fem dagar då. Men sköterskan kunde inte ge några svar så hon skulle kolla med läkarna och se om det är möjligt.
Så nu väntar jag med spänning på morgondagen för att se om det är kört eller inte.

Har dragit på mig en förkylning också och därför ville akupunktören inte sätta några nålar idag eftersom det kan ge både kroppen och förkylningen en boost. Så hon använde istället bara laser på magen. Smärtfritt och bra!

Gnäll

Jag dog förkylningsdöden och försummade därmed allt utom honungen och svartvinbärssaften...
Hoppas att jag blir snabbt frisk så att det inte påverkar min kropp allt för mycket.
Ska på akupunktur imorgon och hoppas att hon kan sätta några nålar för förkylningens skull också, samt att det kanske skulle få fart på min ägglossning.
Vill. Ruva. Nu.

Lite för sent

Ber om ursäkt till alla de som noggrannt antecknar hur det går med vår FET. Jag försummade er helt i fredags genom att glömma bort att meddela att jag var på ultraljud (cd 12).
Allt såg bra ut: livmoderns slemhinna var treskiktad (antar att det är ungefär som med smink: fuktighetscreme, foundation och puder?), folliklarna många och ledande follikeln 12 mm! Vet att dte låter fjuttigt men för mina andra klassens äggstockar är det riktigt bra jobbat för att vara så tidigt i cykeln. Jag tackar akupunkturen.

Fick instruktionen att hålla upp med ägglossningstest under helgen för att fortsätta idag. Minus, än så länge. Men snart ska det förhoppningsvis bli ett plus på den stickan så att jag äntligen får bli ruvare igen.

En passande metafor

Förra veckan bakade jag surdeg för första gången i mitt liv. Resultatet blev lyckat, om än lite, öh, överjäst (de två bröden blev enorma!). Men nu var det inte det som var poängen med detta inlägg, utan det som hände medan surdegen växte fram. Det tar ju några dagar att göra en surdeg som ni kanske vet, och då ska den gärna stå på ett varmt ställe, som t.ex. en avstängd ugn. Och det var precis där min surdeg stod och jäste när sambon kom in i köket och skulle lägga igång ugnen. Han såg ju tack och lov att det fanns något i ugnen och frågade vad det var. "Surdeg", svarade jag.

"Har du en surdeg i ugnen?"

Direkt tittade vi på varandra och började skratta.


Fattar ni ironin? Då alla andra har en bulle i ugnen har jag en surdeg där...
Det är tur att man kan skratta åt sin situation ibland, eller hur?

Dagens två höjdpunkter

Sträckläste Fifty Shades of Grey under torsdag-lördag. Så fort jag hade chansen läste jag, och det var med sorg som jag läste sista sidan. Åh, den där ambivalenta känslan när man läser sista sidorna i en bra bok, å ena sidan vill man läsa klart och veta hur den slutar, men samtidigt vill man ju inte att den ska ta slut.
Boken är spännande och fängslade mig från första sidan så jag rekommenderar den verkligen. Ogillar man detaljerade sexscener ska man dock undvika den, för det är många sådana.
Nu till dagens höjdpunkt: boken är den första i en trilogi och nu har jag beställt de två följande. Jiiihuuu!
Om man inte vill läsa på engelska kan man förhandsbeställa den svenska översättningen som snart är på kommande.

En annan dagens höjdpunkt: Diana Gabaldons Outlander (Främlingen) ser ut att bli miniserie... Åh, ljuva tider!