Har inte kört måndagsmusik på evigheter, men idag snurrar denna låt i skallen, så jag tänkte dela med mig av den.
Låten, som sjungs av Miley Cyrus, har många gånger peppat mig att orka igenom barnlösheten och efter dagens föräldraförberedelsekurs* känns det som om den också kan peppa mig under den kommande förlossningen.
Enjoy!
*tydligen finns det inget sådant ord. Istället föreslår Bloggers stavningskontroll förargelseväckande. Öh?!
Igår slog en förkylning till väldigt plötsligt. Den hade nog bara gått och väntat på att våra gäster skulle åka hem så att den fick vara ensam med mig en stund, för när helggästerna åkte gick luften helt ur mig och jag fick lägga mig ner på soffan. Jag hade ju tänkt storstäda, gå till gymmet, tvätta massor med kläder och börja fixa lite inför första advent och lilla jul nästa helg, men icke!
Istället låg jag med frossa under dubbla filtar och visste inte hur jag skulle vända och vrida på mig för att det skulle kännas bättre. Det värkte i huvudet, i ryggen och i ljumskarna. Sov två timmar mitt på dagen och sedan tittade jag på TV tills ögonen också började värka.
Idag är jag hemma från jobbet och få se om det blir samma sak imorgon också.
Känner mig lite kärleksfull idag så det får bli lite smörmusik.
I´ll stand by you med The Pretenders.
Känner mig oändligt tacksam efter gårdagens ultra. Enligt läkaren så är missfallsrisken nu nere på 1-2% eftersom vi kunde se att fostret levde då jag var i vecka 11+3. Om man vill kan man sluta läsa här, för nedan följer en massa svamlerier och märkliga tankar.
Den här graviditeten har fört med sig känslor som jag aldrig skulle ha kunnat föreställa mig. Trodde att det skulle vara små rosa moln i 9 månader efter att man hade plussat. Eller klart jag förstod att det skulle vara jobbigt också, men jag skulle åtminstone ha trott att jag skulle vara jublande glad. Men det är något i mig som gör att jag inte kan föreställa mig att jag ska bli mamma. Hur är det möjligt då jag har haft 3 år på mig att förbereda mig? Kanske har de här många misslyckandena gjort mig cynisk.
För vet ni vad jag tänkte igår då jag började blöda? Jo, jag tänkte direkt: "F*n! Jag visste det!" Som om jag hade gått och väntat på att något skulle hända eftersom allt helt enkelt var för bra för att vara sant.
En annan känsla som dykt upp är det dåliga samvetet. Läser ännu massor med IVF- och ÄD-bloggar och då jag påminns om vilket elände det är att spruta, spraya och boka ultraljudstider (numera åker jag ju bara på akuta sådana, hehe). Och att hela tiden undra om det ska löna sig i slutändan eller ifall man går till helvetet och tillbaka i onödan.
Boyce Avenue gör de mest fantastiska akustiska versionerna av kända låtar.
Den här låten av Maroon 5 är melankolisk, vacker och handlar om passion, kärlek och skuldkänslor.
De senaste veckornas musiktips har varit alldeles för melankoliska, så nu har jag bestämt mig för att försöka få till lite mera feelismusik.
Idag bjuder jag på en låt som du ska ha på full volym i bilen då solen skiner ute och du har solbrillorna på och känner dig oövervinnerlig. Dessutom är videon sjukt bra!
Har varit yr och lätt illamående hela dagen och läste lite på nätet då jag kom hem om att ingefära i stora mängder kan vara farligt i tidig graviditet. Tydligen kan det framkalla missfall! Det är ju skoj att läsa då jag satt det i teet i flera dagar i sträck.
Nåja, bättre sent än aldrig antar jag.
Imorgon blir det ultraljud, jeeeej! Kommer att vara i vecka 8 (7+5) då. Är inte alls lika nervös som förra gången även om jag är medveten om att det kan gå på tok.
Lite måndagsmusik på det: Home med Edward Sharpe and the Magnetic Zeros.
Jag försummade måndagsmusiken i måndags och kör därför onsdagsmusik. Denna låt introducerade syrran för mig för någon vecka sedan, och sedan dess har jag inte kunnat sluta lyssna på den. Så makaber och sorglig, men ändå så vacker.
A penny for my thoughts, oh no, I´ll sell `em for a dollar
They´re worth so much more after I´m a goner
And maybe then you´ll hear the words I´ve been singing
Funny, when you´re dead how people start listening
Some dreams stay with you forever Drag you around Bring you back to where you were Some dreams keep on gettin´ better Gotta keep believin´ If you wanna know for sure
Det är väl ganska uppenbart att jag är orolig över hur allt det här ska gå. Igår kväll kände jag av kramper i magen som precis påminde om mensvärk, och skräcken gjorde att jag inte kunde tänka klart. Efter en stund var jag tvungen att gå på toa för att se om jag blödde, men det gjorde jag inte.
Har de senaste året pratat om att det här med att bli gravid är ungefär som ett lotteri: vissa som har alla odds emot sig lyckas medan såna som har alla odds på sin sida misslyckas. Det finns ingen logik eller rättvisa för isåfall skulle alla få lyckas. Hursomhelst så började denna låt snurra i huvudet då jag var ute på promenad igår kväll. Lars Winnerbäcks Lotteri.
PS. Hade 226 sidvisningar på bloggen igår. Tror att det är rekord.
Denna dag har sannerligen sparkat rumpa! Hade ju världens flow i morse och det har hållit i sig hela dagen. Resan gick smidigt, och det var verkligen med glädje som jag skuttade upp i stolen (och Hönsamaja, det var inte bara tre utan fyra personer som intresserat iakttog processen! Borde kanske börja föra dagbok så att jag minns exakt hur många som sett mina ladyparts...). Särskilt efter att jag fått hör att ett av de tre embryona hade delat sig jättefint sedan i fredags och de övriga två hade också delat sig, men inte riktigt lika bra. De skulle avvakta och sedan bedöma om det skulle vara lönt att frysa ned dem igen. Men fatta att inget embryo hade dött! Måste verkligen ge lite cred till mina stackars äggstockar som jag talat så mycket illa om.
Hur som helst är jag återigen ruvare till ett litet embryo och nu kan jag knappt vänta tills nästa fredag då jag har testdag.
En till feelislåt som jag fastnat för efter att ha sett filmen Intouchables.
Är fylld av förväntan och nervositet inför dagens överföring. Kan knappt vänta tills jag får hoppa upp i stolen och sära på benen inför 3 främlingar (en mening som ni inte skulle ha hört mig yttra för 3 år sedan). Ska bli spännande att höra hur det har gått för våra tre embryon. Åtminstone ett måste ju ännu leva och må bra, annars skulle de väl ha hört av sig vid det här laget.
Har yogat nu på morgonen och känner mig laddad till tusen medan jag dansar runt i lägenheten till tonerna av Journey.
Mitt inne i mitt lyckorus för jag plötsligt trista nyheter. Inte något som gäller mig, men som alltid då nära och kära har det jobbigt gör det lite ont i själen. Särskilt då det är barn inblandade.
Orkar inte med flera ord så vi sätter en dagens låt som avslut på detta inlägg.
Vet ni, jag lever i en riktig sommarbubbla just nu. Vill inte vara inomhus, vill bara sitta på terrassen och sola. Dricka en öl på kvällen och beundra min begynnande solbränna i spegeln.
Därav bloggtystnaden.
Annars rullar dagarna framåt. Tränar lite smått, försöker att stressa av med yogan då och då och vi närmar oss inledande besöket till gyn.polikliniken inför vår FET i augusti. Nu är det exakt en vecka till besöket och jag känner att jag borde skriva ner de frågor jag har för att komma ihåg alla.
Har haft en jobbig svacka då jag bara sett gravida överallt och känt mig uppgiven över att vi snart har försökt i tre år, men jag börjar sakta men säkert kravla mig upp. Det måste ju bara gå vägen, eller hur?
Nu, lite lugnande musik som varit min goda vän under yogapassen. (Dock ingen god idé att använda Spotifys gratisversion, blir lite skraj då reklamen plötsligt sätter igång med ett entusiastiskt vrål som inledning.)
Har skrattat, solat, ätit gott, druckit gott, dansat och umgåtts med trevliga typer hela långhelgen. Men herreminje vad det blir tungt att åka på jobb imorgon...
Och lite feelismusik på det. Det börjatr direkt rycka i benen då man här den här låten. Årets sommarplåga 2012?
