Bringing out the big guns

Händerna skakar och jag mår illa. Fick samtal av läkaren idag och hon förklarade snabbt och effektivt (ack, så effektiv hon är, vår läkare) att mina AMH- och FSH-värden är för höga vilket tyder på att mina äggstockar är slöa. I och med detta är vår bästa chans IVF och hon skulle genast skriva remiss för det.
Herregud, herregud, herregud, det skulle ju inte gå så här!
För några månader sedan fick vi ju höra att vi hade goda chanser att lyckas på egen hand bara mitt sköldkörtelvärde skulle sjunka. Och nu blir det istället IVF. Det är tydligen ingen vits att ens försöka med hormoner och/eller insemination. Hon förklarade också varför, men då hörde jag inte längre vad hon sa.
Det skulle ju inte gå såhär...

Mycket på g

Stressar en hel del för tillfället* eftersom det är stora förändringar på gång. Tänker inte gå desto närmare in på dessa förändringar i bloggen då jag tror att någon lätt kan känna igen mig i så fall. Men som sagt, mycket som skall göras, mycket som skall planeras och mycket som jag blir lite känslosam över.
På tal om känslosam: var skall man börja då det gäller massakern i Norge. Helt sjukt att det kan finnas så mycket hat i en människa.
Nu skall jag fortsätta stressa efter att jag ätit lite nudlar och tittat på ett Friendsavsnitt.
Trevlig måndag till er alla!


* "Aj, aj, aj" tänker ni. För visst var det så att bara man inte stressar blir man gravid?

Till allmän kännedom

Ni bara: Har du några men efter operationen då? Snälla berätta, berätta!
Jag bara: Tackar som frågar. Tydligen stämmer det nog det som stod i papprena (att blödning och smärta kan skilja från det normala efter operationen). Blöder värre än jag nånsin gjort tidigare men trots det känner jag knappt av någon mensvärk. Crazy shit!

Hej så länge, nu sticker jag iväg till Tampaxbutiken för att köpa upp deras lager.

Vuxenfunderingar

Sambon och jag är inte gifta, men jag skulle gärna gifta mig någon gång under de närmaste åren. Också han är nog med på noterna bara vi skulle känna att vi har tillräckligt med pengar för att ordna ett bröllop. För en tid sedan slog det mig att det ju faktiskt finns goda orsaker till att gifta sig nu. Vet inte exakt hur adoptionsprocessen ser ut men har förstått att många länder vill att man skall ha varit gifta ett tag ifall man vill adoptera. Förhoppningsvis har vi ju ännu chans på ett biologiskt barn, men det är ju ingen vits att utesluta något alternativ. Det känns på något vis väldigt vuxet att jag ens kan tänka på adoption utan att brista i gråt. Ibland chockerar jag mig själv*. Men kanske blir det faktiskt av nu då att vi skulle gifta oss nästa sommar eller sommaren 2013.


*på ett positivt sätt alltså. Det hör till vanligheterna att jag chockerar mig själv på ett negativt sätt.

Okunskap när den är som bäst

När vi satte igång babyfabriken visste jag ingenting om att skaffa barn. Eller visst visste jag en del om när man borde ha sex och sådant, men ändå hade jag ingen riktig koll. Därför är det så härligt att ibland påminnas om hur det var att inte veta allt som finns att veta* om ägglossning osv. Läste i ett föräldraforum ett inlägg av en flicka som inte visste om hon kunde vara gravid eller inte: "Jag googlade och fick fram att jag hade haft ägglossning 6, 7 eller 8 juni..."

Hahahaha! Hur härligt är inte det? För två år sedan skulle jag själv ha kunnat skriva samma sak, men nu verkar det helt enkelt bara för lustigt att fråga Google när man har ägglossning.

*Ödmjukhet is my middle name.

Svart på vitt

Fick hem kopior på vår anamnes från polikliniken. Där finns noggrant beskrivet både mina och sambons egenskaper, allt från spermierörlighet till BMI och blodtryck. Då jag läste igenom allting kändes det som att jag läste om någon annan. Vi är sammanfattade till tre A4:or. Hela vår kamp är sammanfattad till några fjuttiga sidor. Hur är det ens möjligt att göra det? Jag skulle vilja skriva en bok om allt vi har varit med om. Om allt från de första försöken till de allra senaste månaderna. Senast igår slog det mig att det snart är exakt två år som vi försökt att bli gravida. Två år av mitt liv då jag hunnit göra massor av andra saker som ständigt överskuggats av barnlängtan.
Två år sammanfattade till tre sidor text. Skrattretande.

En liten energikick

Efter dagar av solande, läsning och apati framför TV:n kom jag mig äntligen för att tvätta och stryka kläder samt städa ur några lådor. Och för att känna mig riktigt duktig skall jag dessutom bege mig ut på en länk. Tror jag tar en kort runda som jag sedan avslutar med lite magmuskel- och ryggövningar. Beach 2011-formen är inte vad den borde vara.
Var in till stan idag igen och shoppade kläder och en väska. Det är verkligen inte bra för plånboken att vara ledig.
Sedan blir det troligtvis lite picknick med sambons syskon. Skoj!

Allt eller inget

Jag är en periodare då det gäller många saker. Exempelvis kan jag i flera veckors tid leva nästan enbart på hallonsmoothies eller knäckebröd. Ibland kan jag följa någon sockerfri diet i någon veckas tid. Och träningen är det som jag är bäst på att satsa helhjärtat på bara för att några veckor senare inte orka göra något alls. Jag var bra på gång där före operationen, men efteråt den var jag tvungen att ta en paus, och nu orkar jag inte göra något alls längre. Och de närmaste veckorna är fyllda av dagar på resande fot så det känns inte som om det är värt att ens påbörja mitt träningsprogram igen.
Var skall jag hitta träningsinspirationen igen?

Varmare än varmt

Vår lägenhet är en bastu och jag svettas som en gris.* Måste. Ta. Mig. Utomhus. Nu.

* I och för sig har jag aldrig sett en gris svettas.

TMI

Jag har en tendens att berätta lite för många detaljer åt min sambo. I vanliga fall brukar han lyssna artigt vad jag än pratar om, men nu senast när jag satt och pratade om flytningar var också hans mått rågat. Kanske tur att inte så många vet om våra fortplantningsförsök, för då skulle jag säkert ganska snabbt vara utan vänner eftersom ickeinsatta personer av någon anledning tycker att flytningar, folliklar och cervix är ett no no att diskutera runt middagsbordet.
Av någon anledning är det inte heller okej att känna på sina bröst offentligt. "Jo, men de är nog lite ömmare än vanligt, jag måste nog vara gravid."

Ljuvlig låttext

I wish you smelled a little funny
Not just funny really bad
We could roam the streets forever
Just like cats but we’d never stray
...
I wish you were a little bigger
Not just big but really fat
Doors you would no longer fit through
In my bed you would have to stay

Att se det vackra i det hemska

Min diagnoser låter nästan vackra då man får läsa dem på latin:

Polypus endometrii.
Infertilitas prim. ex usu endometriosis susp. 
Endometrioma ovari l.sin susp.

Sexförbud

Eftersom jag inte får ha samlag, simma eller träna på 1-2 veckor nu kommer jag istället att supa, svära och leva rövare tillsammans med goda vänner. Ser så fram emot helgens festligheter!

The Big O

Operationen är över och gick bra. Den var snabbt över, och efteråt fick jag veta att polypen var pytteliten, men att slemhinnan hade varit så tjock att det hade varit svårt att få bort allt. Därför hade de också skrapat bort lite av den. Efteråt blödde jag en del, men dagen efter upphörde blödningen och istället har jag haft lite brunaktiga flytningar. Hade ont då jag vaknade upp efteråt, men fick värkmedicin som hjälpte. Åt också värkmedicin dagarna efteråt, mest för att jag hade fått instruktioner om att göra det, för egentligen hade jag aldrig ont.


Värsta som hände var då jag skulle till labbet och lämna blodprov före operationen och höll på att svimma. Pinsamt värre! Jag hatar att ge blodprov och brukar nog klara det bra, men nu var det en praktikant som skulle göra det och hon "pickade" fel flera gånger och ändå blev det inte till något. Då hon hade grävt i armen med nålen en bra stund var jag både kallsvettig och blek och då skulle den andra, ordinarie damen försöka. Hon lyckades bättre, men vid det laget var jag så dåsig att jag inte märkte att hon redan hade tagit provet. Så om några veckor kommer jag att få veta huruvida det är något fel på mina äggstockar. Spännande tider!