En riktig noob, som kidsen skulle säga

Var till Apoteket och beställde medicinerna idag, och på onsdag får jag hämta dem. Givetvis gjorde barnlöshetsskammen* att jag var tvungen att åka till apoteket inne i stan för att undvika att stöta ihop med bekantingar. Men jag klarade mig utan att träffa någon jag kände, puh!

Kände mig ganska ställd då jag fick frågan hur mycket jag ville ta ut.
Jag bara: "Eh, lite av allt skulle jag tro."
Apotekaren: "Ok, men vill du ta ut båda Puregonsprutorna?"
Jag: "Eh, öh, njaaaa... Hur snabbt blir de gamla då?"
Apotekaren: "Det kan jag inte säga nu då vi inte har dem i lager."

I det skedet hade jag redan tappat allt vad coolhet heter och kände att nu tusan måste jag visa att jag inte är någon nybörjare då det gäller IVF. Ja, jag vet att jag ju är det, men det behöver ju inte han veta.
Så nu kan vi konstatera att jag dels känner skam över att behöva göra IVF, men också för att jag är en nybörjare då det gäller IVF. Jag gör ju det inte lätt för mig själv med andra ord. Man kan väl säga att om jag har tänkt göra något så vill jag göra det ordentligt, vare sig det gäller att skriva ett slutarbetet eller producera barn.
Nu slutade det med att jag bara tog ut en Puregon och en Pregnyl. Båda var så pass stora doser (900 resp. 5000 IU) så jag tänkte att jag antagligen hinner beställa nytt ifall det håller på att ta slut.
Dela gärna med er av era erfarenheter av medicinerna till en stackars nybörjare. Hur mycket går det åt under en IVF? Kan man spara mediciner från en IVF till en annan?


*Ja, jag vet att man inte får skämmas över sånt man inte rår på, men jag gör det tydligen ändå.

Boksvammel

Under det senaste året har jag läst ut alla sju böckerna i Diana Gabaldons serie om Jamie och Claire. Då jag häromdagen avslutade den sista boken Som ett eko var jag riktigt ambivalent. Jag kände mig delvis nöjd över att äntligen vara klar med alla böckerna, men det kändes också så sorgligt att inte längre vara kvar i fantasivärlden. Det som var lite underligt med boken var att många trådar blev hängande i luften, utan att knytas ihop. Jag hade ju väntat mig ett definitivt slut, pang bom! Förhoppningsvis inte i stil med slutet på TV-serien Tre kronor, där alla dör, men ändå något som knyter ihop allting.
Sedan slog det mig, hon kanske ska skriva en till!
Och efter lite snokande på hennes hemsida kan jag konstatera att hon har tänkt skriva klart den åttonde boken under 2012. Written In My Own Heart´s Blood, skall den heta. Hurra! Dessutom har hon redan skrivit några kortare noveller om olika bipersoner* från böckerna.

Men nu ska jag faktiskt ta och läsa lite annat emellan. Först i tur står 50 sätt att träffa den rätte och sedan får det bli Sarahs nyckel.

Och hörni, när vi ändå talar om böcker: har ni hört om skandalboken som skrivits av Anna Wahlgrens dotter?
Den heter Felicia försvann, och jag provläste lite i den på adlibris. Skrämmande läsning om kvinnan som har skrivit barnuppfostringsböcker. Jag har alltid varit lite skeptisk till Annas metoder, även om det ska medges att jag inte själv har läst hennes böcker. Och ja, jag vet att det här bara är en av hennes barns (hon har ju nio stycken!) upplevelser, men det är ju väldigt bra att få höra Felicias sida också. Jepp, jag ska definitivt beställa boken nästa gång jag gör en beställning.

*bi, som i vid sidan om, inte som i bisexuella.

Baby-yra i Sverige

Hela nationen verkar glädjas tillsammans över Victorias och Daniels tillökning. Är så glad för deras skull, jag minns att jag bloggade om vilken press de hade på sig att bli gravida. Men de lyckades (kanske med IVF? Eller kanske man inte ens får påstå något sådant om en kunglighet..?) bli gravida och nu är hon här.

Men vilket ståhej kring namnet sen!

Glad Vändag!

Ha en underbar Vändag alla bästaste bloggvännerna! Det är ni värda då ni skänker så mycket glädje, tröst och uppmuntran!
Kram!

Nyhetens behag

För några månader sedan började jag gå på gym lite mera regelbundet, och jag börjar mer och mer märka att det ger resultat. Jag har börjat lägga på mer vikter, och jag klarar betydligt fler sit ups än jag gjorde i början. Igårkväll upptäckte sambon plötsligt ytterligare en bonus. Jag låg på soffan med mina fötter i hans famn och han masserade helt förstrött mina vader. Plötsligt utbrister han: "Vilka monstervader du har!"
En annan kvinna skulle kanske ha tagit illa upp av ett sådant påstående, men nu råkar det vara så att jag aldrig har haft några synliga vadmuskler. Det har till och med hänt sig att jag har blivit skrattad åt (eller rättare sagt, mina vader har blivit skrattade åt) i idrottsliga sammanhang.
Och nu har jag plötsligt muskler.
Nu får ni ursäkta mig, jag och mina vader ska gå och ställa oss framför spegeln.

Tjockisskämtet

Jag och sambon har massor med smeknamn på varandra. En av alla sambons smeknamn på mig är Tjockis, och jag tycker det är så otroligt sött. För många år sen gjorde vi en överenskommelse om att det smeknamnet skulle bli strängt förbjudet om jag på riktigt blir tjock, hehe.
Vad kallas ni av/vad kallar ni era partners?

Styv som en pinne

Jag har alltid varit ovig. Och inte bara lite styv i musklerna, utan så pinsamt ovig att jag slutade gå på en gymnastikkurs för att 60-åringar såg ut som elitgymnaster bredvid mig. Med stigande ålder har min styvhet gjort att jag börjat få lite ont i ryggen och nacken också emellanåt.
Men nu gör jag ett tappert försök att bli lite vigare, och försöker att stretcha varje kväll.

Förhoppningsvis skall jag bli lite vigare, så att jag inte måste vara lika styv som Sheldon hela mitt liv.

Fräscht

Efter att ha fått tipset om att främst äta tillredda grönsaker då jag försöker bli gravid har jag mest ätit kokta, wokade eller ungsstekta grönsaker de senaste månaderna. Nog har det slunkit ner vanliga sallad också, men inte alls i de mängder som jag brukar äta sallad. Och framför allt har jag inte lagat någon sallad hemma, vilket innebär att jag inte ätit salladen med stort S. Vi brukade tidigare ofta göra en sallad på isbergssallad, körsbärstomater, paprika, rödlök och fetaost, och den är så himmelskt god till all mat.
Och igår lagade min sambo en sådan till maten. Kanske hade han också saknat salladen med stort S, för han tog i och gjorde så mycket att det antagligen räcker hela veckan, men oj vad gott det var.

Och för att fortsätta i samma banor köpte jag hem en färsk ananas idag. Det blir kvällens godsak...

Härliga söndag

Efter att ha tillbringat lördagen på soffan med första baksmällan på eh, ett halvår eller ett år (?) ska söndagen få bli en mera efftktiv dag. Ska snart åka iväg till gymmet, och tänkte både gymma och simma. Sedan ikväll blir det bio.
Kram på er!

Amatörens prestationsångest

Att blogga har varit väldigt givande för mig, och jag älskar det faktum att jag har skrivit ett tag nu och kan titta tillbaka på gamla inlägg.
Men varje dag då jag loggar in på bloggen får jag en så otrolig prestationsångest och har svårt komma på något som är tillräckligt bra.
Inte för att jag tror mina 3 bloggläsare bryr sig särskilt mycket om vad jag skriver, men ändå skulle jag vilja prestera något intressant.
Men nej, det enda jag har att komma med idag är att berätta att jag på något vis lyckades med att frysa och svettas med två minuters intervaller idag. När ni har lagt undan era anteckningsblock kan ni ju läsa på om den finlandssvenska debatten om barns rätt till semester.

Lätt förvirrad

Har lite svårt att vänja mig vid bloggers nya layout, men säkert blir det bra bara jag vänjer mig. Jag borde väl bärja ta det som ett ålderstecken att jag inte riktigt hänger med utvecklingen, hehe.

Igår var jag duktig och for och simmade en kilometer medan sambon var på badminton. Idag överväger jag att gå på en långpromenad, men det kan hända att orken bara räcker till att åka och handla mat.

Over and out.