En gravid jul

Det är precis lika ljuvligt som jag föreställt mig i alla dessa år, att vara gravid på julen. Att träffa alla släktingar och vänner och antingen få höra förtjusta utrop i stil med: "Men är du gravid?!", eller sitta och diskutera gravidsaker halva kvällen.
Det känns väldigt skönt att vara öppen med att vi gjort IVF. Medan vi var inne i det tyckte jag det var väldigt jobbigt att prata om det, men nu känns det skönt att få berätta om vad vi varit med om. Många blir chockade över att vi försökt så länge fast vi är så unga och alla hittills har varit väldigt förstående. Man märker också att det väcker tankar hos jämnåriga om något som de har tagit för givet. Men det gjorde ju jag också, och precis som med så mycket annat är infertilitet något som man tror att bara drabbar andra.
Märkte igårkväll att jag ännu har en del oarbetade känslor efter allt vi varit med om. Det mesta gick bra att prata om, men att exempelvis berätta om då jag sa till sambon att jag nog förstår om han lämnar mig för någon annan, gjorde mig ganska rörd. Samma kommentar skulle jag tycka är löjlig om jag hörde någon annan säga det, men när jag kände mig som mest misslyckad menade jag verkligen det jag sade.

Vilket helvete vi har varit igenom.
En sån fantastisk tur vi haft att helvetet verkar vara över.
Och ännu mera tur att vi verkar ha överlevt som par genom allt detta.

Lite shopping

Julen har kommit och gått och det har varit alldeles ljuvligt att fira den tillsammans med släkten. Maten var god och baserat på julklapparna hade jag varit oerhört snäll i år. Magen har växt lite igen tycker jag och jag börjar känna behovet av en ny vinterjacka. Hade en som skulle vara perfekt ännu, men den har gått sönder, och de övriga jag har är antingen sportiga varianter eller så går det inte längre att knäppa knapparna på dem. Det blir nog ingen gravidjacka i alla fall, utan det får bli någon som jag sedan kan använda några vintrar till.

Ytterst ödmjukt tänkte vi idag bege oss iväg på lite shopping. Två av de tre blödningarna jag har haft har ju kommit dagen efter rejäla shoppingdagar då jag varit helt slut både fysiskt och psykiskt då jag kommit hem.
Så idag tänkte vi göra så mycket jag orkar och sedan åka hem. Det är ju inte hela världen om en del ärenden sparas till en ny dag.

En skyddsängel

Fick en så omtänksam liten julklapp av bästa kollegan igår: en skyddsängel. Den ska jag alltså bära med mig helst hela tiden för att jag och Pyret skall ha lite extra hjälp på traven. Blir alldeles varm i hjärtat av att ha så fina människor i min närhet (kollegan alltså, inte ängeln).

Idag är det förresten vintersolstånd vilket betyder att vi fr.o.m. imorgon går mot ljusare tider igen. Nu blir det alltså inte mörkare än så här, vilket känns värt att fira! Om man känner sig negativt inställd till livet just nu kan man ju istället haka på domedagsteorierna som säger att jorden skall gå under idag. Det finns något för alla, hehe.

Ber om ursäkt för de klumpiga stavfelen (t.ex. tvått maskin. Och vad är grejen med att jag skrev det som två skilda ord? Hoppas jag inte har gått och blivit en särskrivare...) som då och då dyker upp i bloggen. Jag skyller det på laptopen som jag ibland skriver inläggen på, för den har amerikanskt tangentbord vilket ibland ställer till det.

Idag är det förresten exakt ett år sedan vi var på planeringsbesöket som inledde vår IVF-resa. Resan som till sist resulterade i att jag har lyckan att vara gravid under julen i år. Hur många jular har jag inte desperat tänkt: "Men nästa jul, då kommer jag nog att vara gravid"?

Idag reser jag förresten hemåt, så det kan bli lite bloggtorka den närmaste tiden men jag uppdaterar då jag kan.
För säkerhets skull vill jag dock passa på att önska er alla en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Fördelar

Det finns definitivt fördelar med att bo på hyra. Snöröjning till exempel, det slipper man göra själv och det gläder ju extra mycket då det råkat komma ca. 90 centimeter snö de senaste två månaderna.

En annan fördel är att då tvått maskinen går sönder så ringer man bara ett samtal och så FÅR man en ny samma dag. Love it!

Cat fight

Både jag och sambon har rivsår på händerna efter en dust med vår kära katt. Märkte häromdagen att han hade mask (Usch!) och därför skulle vi avmaska båda katterna idag. Honkatten skötte sig exemplariskt och svalde hela tabletten på andra försöket. Hankatten däremot totalvägrade. Han stretade emot och vägrade svälja tabletten. Efter 10 försök med att peta in tabletten i munnen på honom testade vi istället att dela tabletten i delar. Detta följdes av försök då vi knådade in tablettbitarna i ost- och korvbitar samt 10 nya försök att få ner tabletten i halsen.
Just nu är läget att vi fått honom att ta halva, medan den andra halvan är mosad tillsammans med lite ost på ett fat i badrummet. Där får han nu sedan sitta tills han har ätit upp allt.

Känns som en försmak på föräldraskapet detta. Särskilt då han efter fighten ger oss en min av sårad stolthet och vänder rumpan till då man försöker gosa med honom. Stackars liten. Då man ändå kunde förklara för honom varför han måste ta medicinen.

Vårt sprattlande lilla Pyre

Liten men rörlig är h*n, vårt lilla Pyre. Det var full rulle i magen idag under ultrat, och enligt dagens läkare är moderkakan i framvägg och inte alls över livmoderöppningen. Hur det kan se så olika ut på bara en vecka vet jag inte, och det verkar som om dagens läkare inte riktigt trodde att den kan ha varit så lågt nere förra tisdagen. Men eftersom allt såg bra ut kan vi alltså resa hem till våra familjer under julen, och jag kan så småningom återuppta träningen. Dessutom kan jag börja jobba igen efter julledigheten. Råden jag fick var dock att undvika tunga lyft och väldigt belastande träningsformer, men jag kan i varje fall sluta med den blödningshämmande medicinen.

En liten bonus är att vi nu vet könet på Pyret, men det vill vi hålla för oss själva. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag dock säkert att försäga mig i något skede, men det är bra så länge det varar...

Åh, vad jag är lycklig! Just i denna stund känner jag hur de tre åren av tårar och besvikelser bleknar i jämförelse med det storartade vi får vara med om nu.

Upprymd men nervös

Känner mig upprymd men lite nervös inför dagens ultraljud. Upprymd eftersom vi ju ska få se vårt lilla Pyre igen, och denna gång kan vi eventuellt få veta könet också. Nervös eftersom jag är lite rädd för vad läkaren ska säga om vår resa över julen. För en gångs skulle är jag inte lika nervös över att Pyret ska ha dött i magen, det är ju bara en vecka sedan jag fick se att det var full aktivitet där inne. Dessutom har jag ju känt lite sprattel de senaste dagarna. Men visst finns de där mörka tankarna där i bakgrunden hela tiden.

Återkommer ikväll efter ultrat.
Lite julmusik på det: en personlig favorit i juletid.

Spännande med rörelser

Har knappt vågat skriva om detta för att jag inte varit säker på om det faktiskt är rörelser jag känner. Men efter att ha diskuterat det med mamma, som beskrev hur de tidiga rörelserna känns, känner jag mig ganska säker på att det är just bebisens rörelser jag känner ibland.
Det började redan för någon vecka sedan. Då jag låg ner kunde jag ibland känna en konstig känsla i magen.

På nätet kunde jag läsa att de tidiga rörelserna känns som fjärilsfladder eller en sprattlande fisk, men så vitt jag vet har jag varken haft fjärilar eller fiskar i magen någon gång  så det gjorde inte saken lättare att bedöma. Det närmaste jag själv kan förklara det så är att de påminner mycket om när man har tränat magmusklerna väldigt mycket. För mig kan musklerna dagarna efteråt då få "ryckningar" som jag antar är kramper. Och precis så känns det, fast det är djupare in i magen.
Ler som en fåntratt varje gång jag känner den där ovanliga känslan.
Ser så fram emot att rörelserna ska börja kännas på utsidan också, så att sambon också får ta del av bebisens sprattlande.

Era bästa filmtips

Hörni, för att få tiden att gå skulle jag gärna titta på riktigt bra filmer. Så nu vill jag ha era bästa tips.
För att lite hjälpa kan jag ju berätta att jag gillar komedier och draman. Romantiska komedier ser jag gärna, men helst sådana som jag inte vet redan efter två minuters tittande hur de kommer att sluta.

Julångest

Börjar känna mig lite rådvill angående julfirandet: å ena sidan vill jag ju verkligen resa hem över julen, men å andra sidan vill jag ju inte göra något som är riskabelt för barnet. Min första reaktion då läkaren sa att vi inte borde åka någonstans var ju att tänka: "Jag ska hem!"
Jag är väl lite av ett planerande kontrollfreak och har ibland svårt att ställa om då planer plötsligt ändras. Sedan då det fått sjunka in brukar jag inte ha några svårigheter att anpassa mig till förändringarna. Och det är väl lite det jag gjort de senaste dagarna.
Vägt fördelar och nackdelar mot varandra. Grubblat över konsekvenser och tänkt på tidigare jular då jag desperat längtat efter att få vara gravid. Funderat på hur nästa jul kan komma att se ut (herre min skapare, jag kan vara mamma då!).

Och det som jag kommit fram till är väl att en jul kan jag överleva att fira bara på tumanhand med sambon. Visst kommer vi att vara galet uttråkade och sakna våra familjer, men nästa jul får vi istället fira som en trepersoners familj.
Så nu har sambon och jag tillsammans bestämt att vi tar beslutet efter nästa veckas ultra. Då ska vi till överläkaren på polikliniken och kommer att fråga rent ut vad han tycker att vi ska göra med resandet. Dessutom har jag en lång lista med andra frågor att ställa. Får vi klartecken reser vi hem, men annars får vi göra det bästa av situationen och stanna hemma.

Om att vara beroende av andra

Aldrig har jag väl känt mig så hjälplös som nu då jag egentligen inte får göra något alls. Känns ganska eländigt att behöva be sambon om allt:
"Älskling, jag börjar vara hungrig."
"Åh, vad stökigt, vi (vi= sambon) borde städa upp lite."
"Älskling, kan du åka till butiken och köpa mera tandtråd?"

Tack och lov passar min kära sambo gladeligen upp mig utan ett knyst. Han hade till och med köpt hem både choklad och fruktgodis till helgen då han kom hem igår. Och en korsordstidning fick jag också.

Sambon pratade med svärmor igår, som berättade att hon också hade varit sjukskriven pga. föreliggande moderkaka under en av sina graviditeter. Och hon blev också sjukskriven i fjärde månaden. Sedan flyttade moderkakan på sig först i sista månaden. Gulp, alltså! Tänk om jag är sjukskriven fram till moderskapsledigheten nu!

Bed rest

Ja, så hade en ny dag gått i vilandets tecken. Dagens största aktivitet var att gå de 30 metrarna till postlådan och tillbaka. Imorgon är det fredag och då slutar sambon tidigt och kommer förhoppningsvis hem med lite fredagsgott. Har önskat mig en Paradisask att lyxa till helgen med, så få se då om min önskan blir uppfylld.

Om någon annars undrar vad jag gör på dagarna så kan jag meddela att jag tittar på Glee och läser bok och kollar eventuellt nätet någon gång under dagen. Idag blev det dessutom en tvåtimmars tupplur efter lunchen. Oooops.

Tacksam

Har tillbringat första dagen på soffan och trodde att jag skulle vara uttråkad och klättra på väggarna. Men nej, istället känner jag en oändlig tacksamhet över att vårt barn lever.
Var in på finlandssvenska föräldraforumet och såg till min förskräckelse att en kvinna som plussat några veckor innan mig hade mist sitt barn. Bebisen hade haft konstaterade missbildningar och hjärtsvikt och de hade fått höra att barnet skulle dö i magen inom kort. Mitt hjärta brister då jag tänker på vad vissa människor måste gå igenom.
Så idag är jag extra tacksam över min växande mage.

Fjärde ultrat

Vårt Pyre lever och mår bra! Enligt dagens ultra skulle jag vara i vecka 16+3 med beräknad födelse den 27 maj. Samma bf har jag fått på rådgivningen där de räknar enligt senaste mens, medan jag själv har räknat det till 30 maj eftersom jag räknar med embryots ålder + 2 veckor då vi har gjort FET. 

Blödningen som jag haft kommer från moderkakan som ligger delvis över livmoderöppningen och idag blev jag sjukskriven 2 veckor samt fick order om att ta det lugnt, helst vara sängliggande. Dessutom fick jag rekommendationen att inte åka på några resor vilket egentligen innebär att vi inte borde åka hem till mina föräldrar över jullovet. Men eftersom jag ändå kommer att sitta eller ligga ner hela resan tror jag nog att vi åker ändå... Kommer ju bli galen om vi ska fira jul alldeles ensamma, och hemma hos mina föräldrar får jag iaf bli uppassad med mat och så vidare.

Fick också medicin som ska hämma blödningar och har tagit första tabletten. 

Nästa vecka är det igen dags att se Pyret då vi ska på det stora rutinultrat, så få se då om den läkaren tolkar situationen på samma sätt. För som jag fick höra idag så är det här ingen exakt vetenskap och det är svårt att förutspå vad som är farligt eller inte. Men vi har försökt så länge att få barn samt har gjort behandlingar och detta i kombination med mina blödningar gör att det är skäl att vara försiktig.

Skönt iaf att veta att vår lilla bebis växer och mår bra...

Ultra imorgon

Ringde som planerat till rådgivningen idag men fick samma svar som tidigare gånger. Att det är omöjligt att utesluta någonting utan ett ultra. Ringde gyn.poli. där jag fick tala med en väldigt trevlig barnmorska som sade att hon absolut ville ha mig på ett ultra så hon klämde in mig imorgon trots att de egentligen inte hade några tider. Skönt att de tar en på allvar iaf, men känns nästan lite pinsamt att jag skall på mitt fjärde ultra imorgon för att sedan åka på ett femte nästa vecka. Om det är någon som undrar varför sjukvården slukar så mycket pengar kan jag meddela att jag ensam är ansvarig för ungefär en tredjedel av Finlands totala sjukvårdskostnader.

Och jag som varit supernojig vid tidigare blödningar är inte alls orolig för imorgon. Vilket dock får mig att tänka: "Nu när jag är så lugn och har slappnat av, det är då det kommer att skita sig..." Är jag galen, eller?

PS. Skulle ha klarat mig utan barnmorskans sista mening idag: "Om det är något tokigt på gång så finns det ingenting vi kan göra eftersom du trots allt är så pass tidigt i graviditeten."

En mindre trevlig tradition

Det har varit full rulle hela helgen, men det blev det slut på igår då jag började blöda lite när jag var ute på loppis med vänner. Inga mängder och mestadels brunaktigt blod, men ändå lite oroväckande så jag tog det riktigt lugnt resten av dagen. Är ju tredje gången som jag blöder nu och vet ju bättre än att få total panik denna gång, så eftersom blödningen verkar ha upphört tror jag inte ens att jag ringer och ber om ett ultra. Gillar inte att vara en rutinerad blödare, men det är ändå skönt att veta att man kan blöda massor utan att det är någon fara.

En tanke har dock väckts: tänk om det är mensliknande blödningar jag har? För nu är det nämligen exakt fyra veckor sedan senaste blödningen som var väldigt kraftig. Måste fråga upp det nästa vecka då vi ska på rutinultrat, för jag vet ju att det finns kvinnor som har mens som vanligt under hela graviditeten. Konstigt då bara att jag inte haft blödningar var fjärde vecka hela tiden. Å andra sidan kanske Lugesteronet höll tillbaka blödningen under de första veckorna? Det var ju precis efter att jag haft första blödningen som jag fick börja ta Lugesteronet på nytt och då tog jag ju det ända fram till vecka 11. Och i vecka 12 hade jag den andra blödningen medan den tredje kom nu i vecka 16.

Börjar känna mig riktigt nervös inför rutinultrat! Hoppas, hoppas, hoppas att allt är bra med vårt Pyre!

Just idag

Jag är nog alltid hemskt stolt över mitt hemland och tacksam för att jag får bo i Finland, men just idag är det extra bra att vara finländare.
Imorgon firar vi självständighetsdagen vilket betyder 4 dagar ledigt för min del.

Jippiiii!

Måndagsmusik

Får ju lov att börja beta av julsångerna nu så att jag hinner igenom mina favoriter innan jul.

Förlossningsuträknaren

Stjäl Ninnas idé och använder förlossningsuträknaren för att få lite spännande datum.

Idag är jag 14 veckor och 3 dagar gravid (om jag räknar enligt embryots ålder istället för från senaste mensens första dag. Hon som vi går till på rådgivningen har istället räknat att bf kommer att vara 27.5, men det är ju egentligen fel).

Befruktningen ägde rum omkring: 6. september 2012
Hjärtat börjar att slå: 1. oktober 2012
Embryot rör sig: 25. oktober 2012
Embryoperioden är slut, nu bär du på ett foster:  1. november 2012
Alla inre organ är färdigbildade: 1. november 2012
Risken för missfall avtar: 15. november 2012
Illamåendet avtar för de flesta: 22. november 2012
Könsorganen börjar bli tydliga(inte på ultraljud): 29. november 2012


Detta är vad vi har framför oss. Ser mest fram emot fosterrörelserna. Har tyckt mig känna något konstigt i magen ibland, särskilt i onsdags, men det är ju antagligen bara gaser eller något annat. Kändes dock så som jag föreställer mig att fosterrörelserna känns, en svagt fladdrande känsla nere i magen.

Fostret sväljer och kissar: 13. december 2012
Ungefärlig tid för ultraljud: 20. december 2012
Du kan känna fostrets rörelser: 27. december 2012
Fostret börjar få regelbundet sovmönster: 10. januari 2013
Fostret börjar att höra: 31. januari 2013
Nio av tio barn överlever om de föds nu: 28. februari 2013
Många foster lägger sig med huvudet nedåt: 4. april 2013
Beräknat förlossningsdatum: 30. maj 2013

Shop ´til you drop

Igår shoppade vi julklappar och annat heeeela dagen. Eftersom vi dessutom hade åkt ganska lång väg för shoppingen så tog det i princip från tidig morgon till sen kväll. Var så trött och sjuk i kroppen då vi kom hem att jag sov från 23-10 med endast ett toalettbesök. Skönt!
Men fick fixat nästan alla julklappar klart och dessutom köpte jag några gravidplagg: en grå, stickad klänning, ett par gråa tygbyxor och en vit tröja. Alla med plats för en växande mage. Då jag stod i provrummet och testade kläderna blev jag så lycklig över min mage att jag tog ett försiktigt glädjeskutt. Kunde ju inte göra ett ordentligt skutt, eller får man hoppa då man är gravid? Ingen aning faktiskt, men tror inte att det skulle kännas bra i magen och brösten att göra ett ordentligt skutt.

Nu: makaronilåda och julklappsinpackning.
Ljuvliga söndagar.