I nöd och lust

En tänkvärd låt om kärlek, förhållanden och att hålla löften. Det är svårt att hålla tårarna tillbaka då man vet bakgrunden till låten.

Monday

Gravidchocken från i förrgår har lagt sig och jag har gömt undan den självgoda infertila kvinnan som missunnar alla andra glädje. Istället försöker jag att vara glad* för bekantingen. Bara för att jag har det svårt att bli gravid behöver väl inte alla andra vara olyckliga.**
Idag var det akupunktur igen. Lika avslappnande som förra gången, men det gjorde ont så in i ******* då hon satte nålarna i magen denna gång. Kanske kan det bero på att hon satte i en del andra punkter också denna gång. Dessutom använde hon laser på magen.
Nu skall jag dricka en tekopp och försöka bota förkylningen som jag har på gång.


*helt allvarligt alltså, jag är inte ens ironisk.
**Igår googlade jag förresten ordet butt för att få en bild som skulle beskriva hur jag kände mig, men blev så skraj av det jag fick se att jag stängde datorn.

Kill me, kill me now!

Åh, vad det svider. Bekantingen som gifte sig i början av sommaren är gravid...

Konstigheter

Tempen hoppar upp och ner som en tonårstjej som fått sms av killen hon är kär i.
Vet inte om det har med akupunkturen att göra men jag är lite fundersam.
Direkt efter akupunkturen sjönk tempen rejält till 35,7 och därkring. Igår steg den till 36.3 och idag på cykeldag 14 steg den plötsligt till 36.4 vilket annars är min vanliga temperatur före ÄL. Det kan väl ändå inte betyda att jag har haft ÄL redan..? Hade nämligen inte börjat med ÄL-testerna förrän igår eftersom jag brukar få plus på dem först dag 17-18.
Nåja, ovasett vad det betyder så är det väl bra att akupunkturen får något att hända i kroppen. Få se då om det sker några förbättringar då det gäller mina slöa äggstockar.

Vitlök och ny favoritlåt

Tänkte nästan glömma att berätta det som chockade mig totalt idag: enligt min akupunktör (har ingen aning om ifall det är rätta böjningen av ordet, det ser liksom bara fel ut) skall man undvika vitlök om man vill bli gravid! Tappade hakan eftersom vitlök ju lär skall vara bra för så gott som allt. Har man öronvärk - släng in en vitlöksklyfta i örat! Sover du dåligt - lägg en klyfta under kudden! Har du torra ögon - gnid in dem med vitlök!

Nej, jag skojar bara, gör inte det. i och för sig får du säkert fuktiga ögon, men jag tror inte du blir gladare, hahaha.

Apropå ingenting alls, har ni hört bästaste låten? Älskar ju allt som har med Jack Sparrow att göra, och Michael Bolton har en grym* röst.

*grym som i bra, inte brutal.

Akupunktur

Idag var jag för första gången på "riktig" akupunktur. Tidigare har jag provat laserakupunktur, men det var ingen höjdare. Dagens traditionella kinesiska akupunktur var mycket mera avkopplande, och det kändes också mera i kroppen både under och efter behandlingen. Det gjorde inte ont, tack och lov!
Personkemin med dagens akupunktör var betydligt bättre än förra gången. Jag blev lugn bara av att få sätta mig ner mittemot henne, eftersom hon hade ett så behagligt sätt.
Bokade redan nu en ny tid till nästa vecka och då skulle hon också ha hittat ett lämpligt örtté för mina krämpor.

Efteråt kände jag mig lugn i hela kroppen, men ändå inte sömnig. Avslappnad, helt enkelt.

Jag frågade om det är något mera jag kan göra för att öka våra chanser, och hon rekommenderade dels att jag skär ner på kaffet och att jag ska meditera. Det är något som känns främmande för mig, men hon menade att jag inte behöver göra det så märkvärdigt, utan att jag bara skall slappna av och rensa huvudet emellanåt. Det är kanske inte en så dum idé.

Nöjd är jag i varje fall med hela akupunkturupplevelsen!
Over and out.

Empati

Är det konstigt att tycka lite synd om sina äggstockar? Vår läkare pratade hela tiden om dem som slöa, och menade att ägglossningshormonerna piskar dem varje månad. Då såna ord används kan man ju inget annat känna lite medkänsla med de stackrarna.

Det hänger på attityden

Idag har jag varit på en föreläsning med en mental tränare som pratade mycket om förändringar, problem och hur man skall utvecklas på ett sätt som är önskvärt. Givetvis satt jag mest och tänkte på vårt "problem" och funderade på hur det skall lösas. Jag var uppgiven då jag kom hem och förklarade för sambon att vårt problem kan ju inte lösas av oss, vi är ju beroende av andra för att få barn. Så jag sa att det säkert handlar om inställning, att jag helt enkelt inte kan göra något alls åt vår situation.
Men sambon höll inte med: "Vi har ju gjort allt vi kan göra: vi har sökt hjälp."

Och han har ju så rätt. Just nu känns det ju som en evighet sedan, men för ett år sedan hade jag nyss tagit mod till mig och ringt samtalet som utgjorde startpunkten för vår utredning. Dessutom har jag ju faktiskt gjort det mesta som kan tänkas påverka: allt från att dricka äckliga teér men mindre alkohol till att prova på akupunktur osv.

Så visst har vi gjort allt vi kan. Tänk så skönt det kan vara att ge en själv lite credit ibland.

Knasigheter man gör, del 59

Det är nästan en lättnad att få mens efter att man tillbringat två veckor med att noggrant granska toalettpappret under förstoringsglas*.

* Nå neeej, så galen är jag ändå inte.

Relationer

Har funderat ett tag över detta inlägg och vad det är jag vill ha sagt med det, men jag gör ett försök.

Jag har massor med människor i mitt liv: familj, vänner, bekanta, arbetskamrater, grannar osv.
De flesta relationer är givande, eftersom de ofta ger kraft och glädje. Samtidigt är de flesta relationer också kravfyllda och suger ibland energi ur en.

För att nu då komma någonvart så tänkte jag berätta om min bästa vän. Hon och jag har följts åt länge och har varit med om mycket tillsammans. Poängen med detta inlägg är att jag på senaste tid konstaterat att hon är den enda person i min närhet som jag inte har en kravfylld relation med. Vet inte hur detta är möjligt egentligen, men jag tycker att det är häpnadsväckande och blir riktigt tårögd då jag tänker på hur fin vän hon är. För att ge några exempel:

• Fast det kan ha gått ett tag sedan vi senast träffats vet jag att jag inte behöver vara orolig över att hon ska bli sur över att jag inte hört av mig. Har en hel del relationer där jag ofta känner mig illa till mods om jag inte är tillräckligt flitig att hålla kontakten, eftersom jag vet att det finns sådana förväntningar.
• Tänk att vi aldrig har bråkat! Kan minnas att vi någon gång då vi var tonåringar var lite sura på varandra över något, men tror inte att vi någonsin har bråkat. Om jag nu inte glömt det vill säga, min bästa vän har lite bättre minne än mig och brukar påminna mig om saker som jag förträngt...:)
• Hon är en fantastisk lyssnare. Om jag har något på hjärtat vet jag att hon lyssnar klart på vad jag faktiskt säger. Många andra skulle avbryta för att ge goda råd innan de ens lyssnat klart.
• Om och om igen bevisar hon att hon står vid min sida i vått och torrt. Hon är den enda av mina vänner som vet om denna blogg och hon läser den troget trots att jag kan tänka mig hur tråkigt det måste vara att hela tiden läsa om mens, och ägglossning och mina känslostormar. 
• Av någon oförklarlig orsak vet hon alltid om något behöver sägas, och isåfall vet hon också vad hon skall säga. En mera godhjärtad och finkänslig person finns inte. 
• Hennes fantastiska humor är ett kapitel för sig. Tack förresten för CD:n ;)

Jag kunde fortsätta på listan i all evighet men jag tror att ni redan har fått en uppfattning om min bästa vän.

Så för att sammanfatta: Älskar dig, J och är tacksam över att ha en så god vän som du. 

*eller som Bloggers stavningskontroll föreslår: travfylld

Ett litet styng av besvikelse

Det har blivit lättare och lättare det här att få mens, men samtidigt känner jag ett litet, litet styng av besvikelse då jag tänker på hur ännu en månad gått utan resultat. Tempen sjönk i morse vilket är ett säkert tecken på att kramperna och blodet är på väg.
Tänk att vissa i min ålder är trebarnsmammor! Hur är det möjligt? Kan inte låta bli att länka till ännu ett av Birds and Bees-videorna.

Fortsättning

Om jag förstått rätt så har dessa videor sänts i USA för att öka kunskapen om ofrivillig barnlöshet.
De slår verkligen huvudet på spiken, samtidigt som de gör det med glimten i ögat.

Ingen rubrik

Vet inte vad jag ska sätta för rubrik som skulle beskriva innehållet i detta inlägg. Vem anade att en sång om infertilitet kunde vara så svängig? De flesta brukar ju vara gråtballader i stil med denna.

Men spana in detta

Hahahahahahahaha.....

En av två avklarad!

Ringde nyss och bokade akupunturen. Är riktigt stolt! Hade också tänkt ringa det andra jobbiga samtalet, gällande IVF, men det gick inte eftersom telefontiden bara var på morgnar.
Undrar förresten när jag kommer att klara av att berätta för någon ny person om vår barnlöshet utan att få en klump i halsen. Direkt när akupunktören frågade om det gällde någon särskild problematik kände jag halsen snöra ihop sig och tårarna bränna bakom ögonlocken.
I vanliga fall kan jag prata om vår barnlöshet relativt lugnt, men då gäller det sådana som redan vet om vår situation. Men då jag skall berätta för någon ny person då blir det strax värre.
När kommer jag att klara av att prata om allting, utan att bli ledsen?

Att dra sig för det oundvikliga

Jag fick order av vår läkare att själv vara aktiv och ringa och kolla så att alla papper har kommit fram gällande vår kommande IVF. Har tänkt hela veckan att jag nog skall ta tag i det och ringa, men nu är det plötsligt torsdag och jag har ännu inte ringt. Och imorgon kommer jag att vara på kurs hela dagen så då blir det inte heller av. Tror att det är mitt undermedvetna som försöker säga mig något. Kanske är jag helt enkelt inte mentalt redo för cirkusen ännu och mitt inne i  min sorgeprocess. Men jag vill ju ha barn, så jag borde ju bara få ändan ur vagnen och ringa.

Ett litet hopp har väckts hos mig då det gäller mina förhöjda FSH-värden. Efter ett tips av en likasinnad på ett forum har jag läst på en del gällande akupunktur och konstaterat att det finns kvinnor som fått sänkt sitt FSH-värde ganska rejält med hjälp av kinesisk akupunktur. Tror att jag skall ge det en chans. Laserakupunkturen hade ju ingen effekt och var inte särskilt avslappnande heller, men nu skall jag istället ge traditionell akupunktur en chans. Sambon undrade om jag faktiskt kommer att klara av det då jag är rädd för nålar och efter en stunds funderande så kunde jag konstatera: Ja. Jag kommer att klara av det på samma sätt som jag hittills har klarat av allt som jag varit tvungen att ta mig igenom på den här resan. Kanske blir jag både klokare och segare på grund av allt detta. Eller så blir jag bara dummare och mera bitter, hehe.

Men, för att sammanfatta: akupunkturen skall jag boka nästa vecka. Och jag skall också ringa och kolla om våra IVF-papper är i rullning. Nu då jag berättat det åt er blir jag ju så illa tvungen att faktiskt göra det... :)

Boktipset

Ännu en gång måste jag rekommendera Diana Gabaldons böcker som handlar om Claire och Jamie (åh, då han ändå skulle finnas på riktigt...). Har nyss läst ut fjärde boken Trummornas dån och gav mig genast i kast med bok nummer fem Det flammande korset.
Genom att läsa den här serien har jag fått ett sugande behov av att lära mig mer om Skottland och högländare. Tror bestämt att jag skall hyra Braveheart någon dag, även om sambon tror att jag inte klarar av att se den filmen eftersom den lär vara blodig.  

Dagens citat

Citat må vara uttjatade och ibland smått irriterande, men när rätta känslan infinner sig kan de ge en enorm tröst.



Don't let the fear of the time it will take to accomplish something stand in the way of your doing it. The time will pass anyway; we might just as well put that passing time to the best possible use. 


Earl Nightingale

Den sämsta förloraren

Jag och sambon var och spelade lite minigolf idag. Detta var inte vårt klokaste beslut. På något sätt hade vi båda lyckats förtränga att han alltid är bättre på fysiska utmaningar samtidigt som jag är världens sämsta förlorare. Innan alla 18 banor var genomspelade hade jag: 1) svurit, 2) gråtit samt 3) sagt elaka saker som jag egentligen inte menade. Det ordnade nog ganska snabbt upp sig och vi kunde kramas och tillsammans skratta åt hur dålig förlorare jag är.
Men när skall vi lära oss?

En uppdatering

Den hysteriska, gråtande kvinnan har tack och lov lämnat oss ensamma så jag tänkte ge er en liten uppdatering.
Chocken efter IVF-domen börjar lägga sig och jag kan till och med se fördelarna med det. Nu kommer vi inte att behöva dra ut på processen lika länge som om vi varit tvungna att försöka med en massa mellansteg med hormoner och inseminationer. Att gå rakt på IVF kommer inte heller att vara någon dans på rosor, men eftersom chanserna är större att vi lyckas bli gravida med hjälp av IVF så är vi tacksamma att redan nu vara i kö.
Samtidigt är det otroligt läskigt att komma fram till den här "Sista chansen", för om det inte lyckas... Ja, det vågar jag knappt tänka på. Skulle vilja vara modig och stark, men tydligen är jag inte tillräckligt modig att våga se på vår framtid med allt vad den kan innebära. Eller så är jag vis:

"En vis man bryr sig inte om sådant som står utanför hans makt."