Dagen D

31 maj. Som vi har väntat och längtat efter den här dagen! Och nu när den är här har jag inte minsta känning av någonting som skulle kunna påminna om att förlossningen är på gång, trots att läkaren svepte hinnorna igår. Nåja, det var i varje fall skönt att sova ut ordentligt en natt. För trots att jag var upp och kissade kanske 4-5 gånger under nattens lopp så känns det ändå som om jag har sovit väldigt bra. Jag, som i vanliga fall utan problem kan sova 10 timmar i sträck, nöjer mig nu tydligen med 6 timmars sömn. Kanske är det moderskapet som redan börjat med sina sömnlösa nätter. Min rådgivningstant brukar säga att gamla. kloka gummor säger att kroppen förbereder sig på vaknätter redan i slutet av graviditeten och att blivande mammor då sover s.k. hundsömn.

Förresten läste jag i mitt rådgivningskort att den inre undersökningen igår hade visat att cervix var utplånad till 50% och att jag var 2 cm öppen. Men det behöver väl inte betyda så mycket, eller? Har förstått att vissa kan gå och vara 2 cm öppna i flera veckor...

Ingen igångsättning ännu

Var till läkare idag som mätte bebisens vikt till ca. 3800 gr, vilket ännu i det här skedet inte är så stort att han rekommenderade igångsättning. Däremot svepte han hinnorna, vilket ju är en "snäll" igångsättningsmetod som kan stimulera igång kroppens naturliga förlossningshormoner. Och så rekommenderade han samlag eftersom det finns prostaglandiner i det som också kan sätta igång förlossningen (Jag ba: "Tror du inte vi testat det redan?")
Imorgon är beräknad födelse och jag har de senaste 2 dagarna fått allt kraftigare sammandragningar. Sammandragningar som t.o.m. börjar göra lite ont. Inatt sov jag nästan inget alls. Somnade vi 5-tiden efter att ha tagit en Panadol och varit upp och ätit frukost och läst tidningen.
Så kanske, kanske kan det vara något på gång...

Slutet närmar sig

Eller kanske man skulle skriva att början närmar sig istället. För jag väntar nog mera på att få börja vara mamma än på att sluta vara gravid.
Igår skrämdes Pyret med att röra sig väldigt litet och mot kvällen hade jag hunnit bli nojig, var helt säker på att hon hade dött i magen och jag skulle bara ha velat gömma huvudet i sanden och förneka allt. Men istället ringde jag med gråten i halsen till BB där de lugnt svarade att jag skulle komma in för att jag skulle slippa oroa mig.
När vi kom in tog de en hjärtljudskurva och kunde konstatera att allt var bra. Puh, vilken lättnad!
På samma monitor kunde man också följa med mina sammandragningar som visade sig vara ganska regelbundna. Har ju inte alltid riktigt varit säker på när jag har sammandragningar, och var blev förvånad när jag tyckte att de blev starkare och starkare sedan under kvällen. Mot slutet av kvällen gjorde de till och med lite ont så jag började hoppas att det var något på gång och gick och lade mig ner med vetedynan mot magen. Men det var tydligen bara förvärkar för jag sov nog sedan hela natten utan att känna några starka sammandragningar.
Imorgon dags för läkarundersökning. Med lite tur kan väl den inre undersökningen som görs också göra att förlossningen startar...

Beslutsångest

Ibland skulle det vara så himla enkelt att vara ett litet barn igen och inte behöva ta en massa vuxenbeslut. Åh, så mycket lättare allt skulle vara om någon annan kunde ta alla viktiga beslut!

Dagens inköp

Har äntligen fått införskaffat en ekologisk solkräm. Det fanns inte särskilt många att välja bland i hälsokostaffären, eftersom det tydligen kommit nya bestämmelser om solkrämer alldeles nyligen (har dock ingen aning om vad de är). Märket jag köpte heter Lovea Bio och har tydligen mycket olika produkter. Uppdaterar sedan vad jag tycker om den då det blir lite soligare igen. Nu åker den gamla Niveaflaskan i soptunnan...

Medan jag var ute på stan köpte jag en ny kudde till sambon också eftersom han klagat på att den gamla börjar vara lite väl knölig. Hittade en naturkudde på rea för endast 11 euro, så jag känner mig riktigt nöjd. Ångrar nästan att jag inte köpte en till mig själv också. Men kanske jag väntar och ser om den är bra innan jag gör det. Sambon får vara försökskanin, hehe.

Om att försöka skapa ett tryggt hem för sitt barn

Sedan jag läste Den onda badankan har jag försökt plastbanta en del i vårt hem. Samtidigt har jag också tvättat och vädrat alla babyns kläder (vissa flera gånger). Skräms av den där lätt kemiska doften som finns i många nya plagg som kom t.ex. i moderskapsförpackningen. Trodde mig vara klar med tvättandet då jag häromdagen öppnade skåpet där vi har Pyrets kläder och möttes just av den där doften. Så jag slet ut stora högar med kläder och tvättade dem - igen. Många skulle säkert tro att jag håller på att bli galen när det gäller allt detta, och därför är jag så glad att min man är helt med på detta. Sedan en av föreläsarna på föräldraförberedelsekursen pratade om plaster, miljötänk och hälsoeffekter av kemikalier blev han till och med helt med på att tygblöjor är det bästa. Det hade han innan varit lite tveksam över, men inte längre. När svärmor häromdagen undrade om hon kunde bidra med något till bebisen kom vi på att vi inte har någon badbalja och sa att om hon vill får hon gärna köpa en sån. Och då var det min man som började ge förslag på vilka material hon gärna kunde leta efter. Vet dock inte om det ens är möjligt att hitta en badbalja i något annat än plast.
När hände detta med vår värld? När ersatte plasten allt annat?

Hursomhelst,  fortsatte mitt nojande för någon vecka sedan, när jag såg en snutt av Vetenskapens värld där de pratade om miljögifter. En nybliven trebarnsmamma hade gått med på att testa sitt blod och sin mjölk på miljögifter, och dessutom lät hon forskarna ta prov också på sitt yngsta barn som ännu ammades. Resultaten visade givetvis att både hon och babyn hade alla möjliga sorters gifter i sitt blod. Det som var så skrämmande var dock ett ämne som uppförde sig helt annorlunda än andra gifter. Minns inte vad det hette, men det var i varje fall något som fanns främst i teflonpannor. Detta gift fanns nämligen i doser som var 20 ggr högre hos babyn än hos mamman, eftersom det så lätt fördes över via bröstmjölken! Den oroliga mamman frågade ju givetvis vilka risker detta medförde för henne barn, och forskarna menade att doserna trots allt var så låga att de inte medförde direkta hälsorisker. Men, min personliga åsikt är ju att man trots allt borde undvika alla dessa gifter så gott det går. För trots att det inte är farligt ensamt, så kanske det i kombination med alla andra gifterna ändå stör hormonbalansen eller dylikt. Eller föreställ er att jag har fått dessa gifter av min mamma då jag ammades och nu kommer jag att ge dem vidare till min egen dotter som sedan kanske ger dem vidare till sina barn. Vilka är de långsiktiga effekterna av detta?

Så samma vecka slängde vi alla teflonstekpannor vi hade och köpte i stället en rejäl gjutjärnspanna från Hackmans Brasserie-serie. Nackdelar: den är tung så in i norden och kan inte diskas i maskin. Fördelar: hållbar, miljövänlig, giftfri. Och så blir maten järnrik!

Rådgivningsbesök vecka 39 (38+3)

Tvättade fönster och drack hallonbladste i helgen i förhoppningen om att kanske sätta igång förlossningen, men icke. Tyckte mig ha lite känningar på lördagskvällen, men det var inga egentliga sammandragningar utan mera ett oerhört tryck neråt. Eventuellt var det huvudet som fixerades, för idag på rådgivningsbesöket bedömde barnmorskan för första gången att huvudet inte gick att rucka på. I övrigt var allt prima: blodtrycket bra, ingen svullnad, fina hjärtljud och vikten hade gått lite ner istället för spikrakt uppåt som varit fallet fram tills för någon vecka sedan.
Barnmorskan tyckte att jag såg ut som "hälsan själv", vilket var trevligt att höra. Och hittills har det faktiskt gått bättre än jag trott att vara höggravid. Har varit ganska rörlig och även om jag snabbt blir andfådd och snabbare trött än tidigare har jag ändå mått bra.
De senaste dagarna har jag dock lidit av att huden på magen är så spänd. Känner mig sprickfärdig och särskilt huden kring naveln är öm. Tror att jag håller på att få min första bristning precis vid naveln. Ryggont har jag haft lite från och till, inte i korsryggen som man kanske skulle förvänta sig, utan precis under skulderbladen. De nätter när det varit som värst har det varit omöjligt att sova på sidorna mer än en halvtimme åt gången, och man skall ju egentligen inte sova på rygg då man är gravid. Men det är enda som har funkat vissa nätter, och då har jag försökt lägga täcket under ena sidan så att jag ligger halvt på rygg och halvt på sida. Omständligt värre!

Under rådgivningsbesöket idag passade jag på att fråga om sammandragningar. Har ju nog märkt att jag ibland har dem, men de gör aldrig ont utan gör bara att magen känns spänd. Oftast har jag inte ens märkt av att jag har dem och om jag får sammandragningar när jag är ute och promenerar är det inget som hindrar att jag bara fortsätter att gå i samma takt. Var lite fundersam över att jag knappt känner något av sammandragningarna, men enligt barnmorskan är det helt normalt för en förstagångsföderska. Som omföderska är de sedan oftast kraftigare. Sedan råkade det sig att då jag lade mig ner på britsen och hon skulle kolla barnets läge osv gjorde det ont då hon började trycka på magen, och det kändes väldigt obekvämt. Och då konstaterade barnmorskan att jag hade en sammandragning precis i den stunden trots att jag inte kände av den innan hon började trycka.
Men som sagt, tydligen är jag ändå helt normal. Eller ja, i detta avseende i varje fall.

11 dagar kvar till beräknad födelse. Men du får gärna komma ut när som helst nu, Pyret. Vi längtar efter dig!

Firar vinsten

Tror att Pyret firar Finlands seger i hockeykvartsfinalen. Eller så möblerar hon om inne i magen, för rörelserna är så kraftiga att jag nästan blir lite åksjuk. Älskade unge!
Nu skall vi snart fortsätta kvällen med att heja på Krista i eurovisionen.

Dagen så här långt.

Har varit på vift en stor del av dagen. Eller, i vanliga fall skulle det ju inte ens motsvara en arbetsdag, men som gravid är ju några timmar en evighet.
Har varit och skjutsat iväg sambon på sin jobbresa, handlat mat och träffat en god vän på stan där vi hann luncha, fika och shoppa. Jag köpte dock inga kläder eftersom jag ju inte har en aning om vilken storlek jag kommer att vara om några veckor. Inte heller har jag någon koll på hur det kommer att fungera med amningen: kan man alls ha vanliga tröjor de första månaderna då babyn skall ammas ofta? Dreglar efter den här amningsklänningen,

men vet inte om jag borde satsa så mycket pengar på en klänning som jag bara kan använda någon månad (pga den ack så korta finska sommaren alltså, inte för att jag har tänkt sluta amma efter bara någon månad). Å andra sidan har jag en känsla av att jag skulle använda den väldigt mycket eftersom den ser både skön och praktisk ut. Har ett linne från boob också, och det är så bekvämt. Vet att de sedan också har ganska bra andrahandsvärde om man vill sälja den efteråt. Och så gillar jag ju förstås att klänningen till 95% är gjord av ekologisk bomull...
Beslutsångest!

Två dagar till

Om två dagar får vårt lilla Pyre gärna komma ut. Orsaken till att hon inte "får" komma innan dess är att mannen skall på jobbresa och varken jag eller han vill ju att hon kommer medan han är borta. Är smått orolig trots att han inte kommer att vara många timmar bort.
Men skulle det inte vara typiskt att jag har världens raketförlossning hemma då han är borta? Eller att jag ringer hem honom i onödan bara för att jag är orolig för att föda hemma på köksgolvet?
Så Pyret, två dagar till, sen får du komma, okej?

Känslor

Har haft en dag fylld av motgångar, vilket märks på mitt humör som verkligen är i botten. Ingenting blir som jag planerar just nu känns det som. Och gravidhormonerna gör sig verkligen påminda nu: gråter väldigt lätt och känner mig ibland deppig, helt utan orsak. Tidigare under graviditeten tycker jag mig inte ha märkt av några humörssvängningar, men tydligen kommer alla på en gång för mig.

Dagens positiva är att jag för första gången kokat nässelsoppa: gott, vitaminrikt, billigt och miljövänligt.

Vår lilla jätte

Jag har haft så fullt upp de senaste dagarna att jag inte ens hunnit uppdatera er angående vecka 37-ultrat som vi var på förra onsdagen. Där konstaterades än en gång att Pyret är en stor bebis som ligger över kurvan vad gäller alla mått. Hon följer sin egen kurva bra och är ändå inte så stor att det skulle räknas som onormalt eller så, men stor är hon. I onsdags var den uppskattade födelsevikten 3,3- 3,4 kg, och om allt fortsätter som hittills kommer hon att väga cirka 4 kg vid beräknad födelse den 31 maj. Och jag som läser på tidningen idag att IVF-barn oftast har lägre födelsevikt än andra barn. Antar att det inte gäller alla, höhö.
Hursomhelst innebär allt detta att de knappast kommer att låta mig gå allt för mycket över tiden, så ny kontroll den 30 maj där de skall ta ställning till eventuell igångsättning (eller igångsättningsförsök, som doktorn påpekade. De där försöken lyckas ju inte alltid.).
Jag känner mig ändå rätt lugn över allt detta eftersom mitt bäcken är tillräckligt brett för att klara av ett större barn. Men alltför stor skulle hon ju inte behöva bli :)

Solskenet

Jag fick nog dagen att gå trots allt. Har suttit länge ute i solen och njutit av min Susan Wiggs-bok. Satt så länge i solen att jag antagligen skulle ha bränt mig rejält om jag inte skulle ha smörjt mig med solkräm efter en stund. Så ljuvligt då man börjar ana lite somrigare temperaturer!

Tråkigt

Har svårt att bestämma mig för vad jag skall göra idag. Känner mig uttråkad samtidigt som jag inte tycker mig ha energi till någonting alls. Kanske jag bara borde lägga mig på soffan och läsa så kommer eventuellt orken senare? Eller så borde jag kanske tvinga mig själv ut på en promenad så skulle jag kanske få lite energi...
Dagens i-landsproblem, I know.

Omöjligt

Det är ju totalt omöjligt att vara helt förberedd på vad som väntar. Trots att jag läst massor om förlossning och första tiden med en baby är det ändå som ett stort mysterium. Det märkte jag bland annat igår då jag från cirka klockan 13 till 21 hade ont nere i magen, ibland också i ryggen och i ljumskarna. Med en spänd förväntan tänkte jag att: "Nu kanske det är dags!", men mot kvällen hade värken klingat av.
Egentligen var det inget som jag trodde var riktiga värkar heller eftersom det inte skulle ha gått att ta tid på dem. Det kom och gick i vågor och på olika områden, men det var för diffust för att säga exakt när de började och slutade. Dessutom var det ibland en stickande smärta, och ibland en mera molande värk. Och så varierade det som sagt VAR värken kändes.
Det är ju så otroligt spännande då man inte vet hur det kommer att kännas när det väl börjar. Idag tänker jag att det jag kände igår eventuellt kan ha varit att barnet fixerades nere i bäckenet. Det borde ske i dessa veckor, och jag sa flera gånger till sambon att det "känns annorlunda". Få se på onsdagens ultraljud då om hon har fixerats med huvudet neråt. Och om hon är en jättebebis eller inte. Och om mitt bäcken är tillräckligt brett i sådana fall.
Hoppas det, för det skulle nog komma som en chock om jag nu skulle vara tvungen att ställa in mig på kejsarsnitt istället.

Njuter

Det är härligt att vara ledig och bara tänka på sig själv. Tycker äntligen också att jag börjar komma in i lite lugnare rutiner och känner inte samma press att prestera något varje dag. Jag gör det jag orkar och inget mer.
Nu börjar jag känna mig så reda att träffa Pyret, och tycker att hon gott och väl kunde börja komma så småningom. Men jag har inga känningar alls, så jag misstänker att det nog lär dröja innan hon behagar kika ut. Idag är det väldigt bökigt i magen, misstänker att det börjar bli ganska trångt där inne.