Tvättade fönster och drack hallonbladste i helgen i förhoppningen om att kanske sätta igång förlossningen, men icke. Tyckte mig ha lite känningar på lördagskvällen, men det var inga egentliga sammandragningar utan mera ett oerhört tryck neråt. Eventuellt var det huvudet som fixerades, för idag på rådgivningsbesöket bedömde barnmorskan för första gången att huvudet inte gick att rucka på. I övrigt var allt prima: blodtrycket bra, ingen svullnad, fina hjärtljud och vikten hade gått lite ner istället för spikrakt uppåt som varit fallet fram tills för någon vecka sedan.
Barnmorskan tyckte att jag såg ut som "hälsan själv", vilket var trevligt att höra. Och hittills har det faktiskt gått bättre än jag trott att vara höggravid. Har varit ganska rörlig och även om jag snabbt blir andfådd och snabbare trött än tidigare har jag ändå mått bra.
De senaste dagarna har jag dock lidit av att huden på magen är så spänd. Känner mig sprickfärdig och särskilt huden kring naveln är öm. Tror att jag håller på att få min första bristning precis vid naveln. Ryggont har jag haft lite från och till, inte i korsryggen som man kanske skulle förvänta sig, utan precis under skulderbladen. De nätter när det varit som värst har det varit omöjligt att sova på sidorna mer än en halvtimme åt gången, och man skall ju egentligen inte sova på rygg då man är gravid. Men det är enda som har funkat vissa nätter, och då har jag försökt lägga täcket under ena sidan så att jag ligger halvt på rygg och halvt på sida. Omständligt värre!
Under rådgivningsbesöket idag passade jag på att fråga om sammandragningar. Har ju nog märkt att jag ibland har dem, men de gör aldrig ont utan gör bara att magen känns spänd. Oftast har jag inte ens märkt av att jag har dem och om jag får sammandragningar när jag är ute och promenerar är det inget som hindrar att jag bara fortsätter att gå i samma takt. Var lite fundersam över att jag knappt känner något av sammandragningarna, men enligt barnmorskan är det helt normalt för en förstagångsföderska. Som omföderska är de sedan oftast kraftigare. Sedan råkade det sig att då jag lade mig ner på britsen och hon skulle kolla barnets läge osv gjorde det ont då hon började trycka på magen, och det kändes väldigt obekvämt. Och då konstaterade barnmorskan att jag hade en sammandragning precis i den stunden trots att jag inte kände av den innan hon började trycka.
Men som sagt, tydligen är jag ändå helt normal. Eller ja, i detta avseende i varje fall.
11 dagar kvar till beräknad födelse. Men du får gärna komma ut när som helst nu, Pyret. Vi längtar efter dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar