Har gått runt bland massor med barnfamiljer hela dagen och har svårt att släppa mitt gamla mönster då jag stirrar ner i marken direkt jag ser en lycklig barnfamilj. Den där pappan som bär sin lilla bebis känns ännu som en kniv i hjärtat och vemodet finns direkt där när jag ser den fina babykulan som hon framför mig i kön har.
Men man glömmer väl inte tre års sorger bara över en natt. Eller egentligen hoppas jag att jag aldrig glömmer eftersom det är mina upplevelser som format mig till den jag är idag, men jag vill åtminstone våga mig på att känna mig trygg i min nya roll som gravid kvinna. Men kanske snart vågar jag mig på att njuta så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar