Lindansaren

Namnet på min blogg känns hemskt passande idag. Jag för en inre dialog som går ungefär så här:

-Visst finns det väl en möjlighet att vi skulle lyckas på naturlig väg...? Alltemellanåt är det ju någon som lyckas på naturlig väg efter att ha gjort typ 15 IVFer.
-Men vad är oddsen för det då? Är inte sannolikheten minimal då det inte har lyckats på de här senaste 20 cyklerna?
-Men nu har jag ju fått sköldkörteln i skick, och så har jag ju skurit ner på kaffe- och sockerintag. Alkohol har jag ju inte druckit alls den senaste månaden och innan det drack jag också måttligt. Dessutom går jag ju på akupunkturen nu också. Jag gör ju allt jag kan göra!
-Men är det ändå inte bäst att hålla tillbaka förväntningarna? Annars faller du från så höga höjder då mensen kommer sedan.
-Men jag behöver ju något att hoppas på... Ja, jag vet, jag hoppas på att lyckas med IVF, så är det ju bara en bonus om vi skulle lyckas före det!
-Men det är ju inget som säger att IVF ska lyckas. Kanske borde du ställa in dig på möjligheten att det helt enkelt inte blir några barn för er? Åtminstone inte biologiska barn.
-Försöker du få mig att gråta? VA?! 

Så där håller de på dagarna i ända. Och det skall jag gå och lyssna på och samtidigt försöka göra något vettigt i jobbet. Det gör ju inte situationen bättre heller att de båda har fruktansvärda röster: nasala och genomträngande.