För två år sedan hade jag stora skräcken inför varje blodprov. Numera är jag rutinerad då det gäller dessa och kastar upp armen, framför damen i den vita skjortan, kvickare än kvickt.
Visst gillar jag framgångar, men hej, skulle jag inte vara värd lite större och mera betydelsefulla sådana? Det är ju inte som om jag ber om att få bli den som botar cancer (vilket dock skulle vara ganska betydelsefullt av någon som helt saknar medicinsk utbildning), men något som skulle kännas som en större seger.
Efter sommarens skräckprovtagning är det väl trots allt en bedrift, men ändå?
Det skulle vara trevligt att få vara så stolt över sina bedrifter att man får lust att göra en Jack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar