Förkylningen håller i sig, och misstänker att jag har en lindrig bihåleinflammation eftersom det gör ont i övre käkens tänder då och då. Konstigt nog har jag inte haft någon feber alls sen jag blev sjuk, men däremot konstant undertemp. Känns konstigt att termometern visar 35,9 då jag är gravid. Men om jag förstått saken rätt är det inte alls farligt för bebisen, medan det kan vara ganska dåligt ifall man istället har feber.
Idag har jag och sambon skrivit vårt förlossningsbrev och i.o.m. detta tog vi också äntligen ett beslut ifråga om K-vitaminsprutan. Planen just nu är att vårt barn inte skall ha sprutan om förlossningen går som planerat och om barnet mår bra vid födelsen. Om några komplikationer inträffar vill vi att de ger K-vitaminet, men då helst oralt. Enligt den här sidan handlar det bara om några minuters skillnad då det gäller hur effektiv sprutan är gentemot den orala versionen.
Jag har läst på en hel del då det gäller detta, och de bästa informationssidorna som jag hittat hittills är dessa:
http://www.aims.org.uk/Journal/Vol13No2/vitk.htm
http://drbenkim.com/vitamin-K-shot-baby.html
Dessutom har vi skrivit i brevet att vi inte önskar en tidig avnavling (också här förutsatt att inga komplikationer inträffar som gör att de genast måste springa iväg med vårt lilla Pyre) eftersom det egentligen bara finns nackdelar med att de klipper navelsträngen direkt.
Tro mig, då jag säger att det är skönt att ha nått ett beslut. Internet svämmar över av information om fördelarna och nackdelarna med K-vitaminet, och mycket känns som skrämselpropaganda för den ena eller den andra sidan så det är svårt att veta vad som är bäst. Nu börjar då den ständiga oron över att man skall göra rätt val för sitt barn. Tänk om något sedan händer och man då anklagar sig själv resten av livet?
Fint att ni kommit till ett beslut. Vi funderade på om vi skulle fråga er om ni funderat på K-sprutan, men sedan ville jag inte ta upp det, för jag vill inte påverka andra och sedan i värsta fall vara orsaken till att något händer... Men nu kom det ju på tal utan att vi tog upp det.
SvaraRaderaDen här var bra att läsa som tröst när jag kände mig eländig när BB-läkaren tyckte vi var hemska som riskerade att vårt barn skulle bli allvarligt sjukt http://www.alternativjournalen.se/obesprutat/kvitaminet-3467767
Det känns skönt att ha tagit beslutet, och att vi ganska direkt var överens om vad vi ville. Jag vill ju sedan att sambon också är på samma linje så att inte han sedan säger att det är mitt beslut ifall de försöker övertala oss.
RaderaJo, jag läste det där inlägget också då jag försökte läsa på, men jag ville ändå läsa lite mera och se vad det gjorts för forskning internationellt.
Nu får vi då bara hoppas att vårdpersonalen respekterar vårt beslut och att allt sedan går bra...
En sak slog mig, hur formulerade ni det där med avnavling i förlossningsbrevet?
SvaraRaderaPå vissa sjukhus avnavlar de alltid sent, men klampar navelsträngen direkt i alla fall..... Vi skrev att vi vill att strängen får klippas eller klampas först när den slutar pulsera, även om det kan ta länge. (Fast de har väl ingen orsak att klampa den alls när den inte mera pulserar.)
Hmm, vi skrev bara att vi inte vill att bebisen avnavlas direkt utan att vi vill att de väntar tills den slutat pulsera. Men kanske man borde skriva till det där med att de inte heller skall klampa den... Tack för infon, visste inte det där med att de klampar den direkt. Undrar varför? Vad är vitsen med att låta den vara kvar ifall man klampar den?
RaderaSedan lade vi också till kommentaren att de naturligtvis kan bortse ifrån det önskemålet ifall bebisen t.ex. snabbt måste iväg om det är några komplikationer.
Det är ingen vits, men de har inte bråttom med att klippa den heller (om jag förstått saken rätt).
SvaraRaderaDe klampar väl direkt för att ta prover för stamcellsforskning och så var det i alla fall på vårt sjukhus någon screening man kunde ha varit med i som de tog blodprov för.