Så stora nyheter fick jag höra igår att jag nästan hörde bomben smälla i hjärnan. En gammal klasskamrat till mig skall bli mamma. Personen ifråga är den sista i hela världen som jag kan föreställa mig som förälder. Tidigare beteende som hon uppvisat har fått mig att anse att hon är både barnslig och oansvarig och jag har svårt att tro att hon skulle kunna sätta någon annans behov framom sina egna.
Blä!
Det suger!
Vem vet, kanske jag bara är avundsjuk och bitter. Och det kan ju hända att hon har blivit vuxen och ansvarstagande. Säkert har hon också hemskt fina sidor som jag bara aldrig har sett (ibland är det hemskt att vara den eviga diplomaten).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar