Efter gårdagens gnällinlägg började jag fundera över den där självgodheten som har drabbat mig. Innerst inne känner jag att jag skulle vilja berätta för alla gravida att de inte har kämpat lika hårt som oss infertila, att de inte egentligen vet vad det är att vilja ha barn. Fy på mig! Alla har sina sorger. De som inte är barnlösa har nog sina egna trauman att leva med. Det är nog inte alls som i den här sången. Egentligen är det vi infertila som är självgoda martyrer.
Spot-on :)
SvaraRadera