Trots Facebooks många fina egenskaper kommer jag på mig själv med att känna ett begynnande hat mot fenomenet. Ofta blir jag ledsen då vänner* lägger upp bilder på sina magar** eller sina småbarn.
Senast i raden av sårande statusuppdateringar var något i stil med:
Jag har fått bära på barn i min mage, jag har fött dem och sett dem växa upp. Jag har bytt blöjor, vakat hela nätter och blivit kissad på, men jag skulle aldrig vilja byta. Jag må ha bristningar och hängbröst, men jag är en stolt mamma och det är det bästa som finns.
Givetvis var inlägget komplett med hjärtan, versaler och utropstecken samt uppmaningar om att ALLA stolta MAMMOR<3 skall kopiera detta om de också är STOLTA MAMMOR<3 till världens mest UNDERBARA UNGAR<3!!!!!!!
Sådana gånger känner jag mig mycket frestad att bilda ett nytt konto med namnet Ingen så att jag skulle kunna trycka gilla på deras töntiga uppdatering. Ingen gillar detta, liksom.
*eller vänner och vänner. Bara för att man är vänner på FB behöver det ju inte betyda att man är vänner i verkliga livet. Nope, FB tillåter en att vara "vän" också med personer som man knappt känner: avlägsna släktingar, tidigare studiekamrater och mannen som bor i samma hus och som du egentligen är lite rädd för p.g.a. hans jättemustasch.
**gravidmagar. Eller varför inte en helt vanlig mage också?
Jag vet, hur joobiga är de inte på en skala! Fick psykbryt på en sådan uppdatering och ett ultraljudsfoto i förra veckan. Jag tycker du gör helt rätt i att skapa ett konto för Ingen :)
SvaraRaderaKram!