Sedan jag kom förbi vecka 20 har jag märkt en förändring i mig själv (förutom att magen exploderat i storlek alltså). Jag har börjat planera för ett barn. Det märks tydligast när jag pratar med andra om Pyret. Tidigare har jag alltid lagt till kommentarer som "Om allt går bra", "Om inget plötsligt händer" osv. Precis som om jag hela tiden har utgått ifrån att något troligtvis skall gå på tok. Dessa kommentarer tänker jag inte på att säga längre utan diskuterar istället förlossning och mammaledighet som en vanlig gravid kvinna.
Nu har jag också plötsligt fått en stor lust att börja handla saker till Pyret och jag pratar ibland med bebisen då jag är ensam.
Wow, alltså jag skall bli mamma!
Visst är det en skön känsla - att våga känna att man väntar barn. Inte ett missfall eller ännu ett misslyckat försök osv. Vi väntar faktiskt barn nu och MÅSTE hinna njuta av gravid-tiden oxo, eller hur???
SvaraRaderaKram kram Ninna