Jag vet inte om det är trötthet eller okänsliga kommentarer som gör det, men ikväll rinner tårarna igen. Eländes elände vad synd det är om mig*! Tack och lov finns uppmuntran i skåpet: choklad.
*Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag är en mästare på självömkan.
En måbra kram!
SvaraRadera