Alltså aldrig tar den här listan slut. Trodde aldrig att jag skulle ha full koll på fertila flytningar (usch!), min sambos spermieantal och lite för allvarligt tänka tanken på att stjäla ett barn (nå nej, nu skojar jag).
Och här kommer nu ännu ett konstigt beteende som hör till min vardag: den kollektiva sorgen.
Aldrig trodde jag att jag skulle sitta och storgråta framför datorn när jag läser om mina medsystrars* nederlag, men tji fick jag! Två dagar denna vecka har sambon gett mig konstiga blickar då jag sitter och hulkar framför datorn. Jag läser era ord, begrundar dem och känner verkligen med er. Såna gripande livsöden det finns ibland oss. Ofattbart!
* eller vedsystrar som stavningskontrollen föreslår. Låter som ett kvinnligt skogshuggarkompani.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar