Igår kväll då jag min vana trogen läste en stund innan jag somnade snubblade jag över ett stycke som jag tyckte var så slående att jag läste det tre gånger. Ännu idag tycker jag att det är lika bra:
I contemplate the idea that maybe I´m an alcoholic. I get this occasionally, the need to define myself as a something-or-other, and at various times in my life have wondered if I`m a goth, a homosexual, a Jew, a Catholic or a manic-depressive, whether I´m adopted or have a whole in my heart, or possess the ability to move objects with the power of mind, and have always, mostly regretfully, come to the conclusion that I´m none of the above.
Starter for ten, David Nicholls
Undrar om det är för att det påminner om mig själv då jag var i tonåren och inte riktigt visste vem jag var. "Det måste ju vara något fel på mig, jag kan ju helt enkelt inte bara vara jag?"
Hittills är boken riktigt bra, kan berätta mera sedan när jag läst ut den.
Jag var sådär också i tonåren, sökande efter en identitet. Mycket skönare att bli äldre och bekväm med att bara vara "jag" :)
SvaraRaderaSå du har också stött på olustiga människor med läskiga åsikter som inte dra sig för att sprida sin dynga! Jag med! Tur att vi är många med mer empatisk läggning!
Kram
Ja, det är så tröttsamt ibland. För det mesta orkar jag vara saklig och informera om hur det egentligen ligger till(för jag har ju naturligtvis alla rätta svar) men då bägaren rinner över skulle jag bara kunna skrika ut min frustration.
SvaraRaderaTur att vi är många förnuftiga kvinnor som håller ihop:)