Idag fick jag äntligen berättat åt chefen om vår kommande IVF. Jag har dragit mig för att göra det eftersom jag oftast blir så känslosam då jag pratar om vår barnlöshet, och dessutom är ju jobbet ett ställe där jag vill vara professionell och felfri (det skulle jag iofs också vilja vara privat). Det känns jobbigt att behöva visa en så sårbar sida åt sin chef. Jag vet ju dessutom att hon vill kunna räkna med att jag har koll och att jag alltid ställer upp, men med en IVF på kommande kommer det vara svårt att hålla. Med hormoner i omloppssystem och många frånvarodagar kommer jag knappast att vara den mest tillförlitliga arbetstagaren.
Men för att komma till saken: idag berättade jag åt min chef! Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag var totalt oförberedd på hur positiv och stöttande hon visade sig vara. Hon var tack och lov bekant med hur en IVF går till och verkade också förstå vilken psykisk påfrestning det är. Det är så skönt att äntligen ha berättat det! Nu finns bara en liten oro kvar över alla andra kolleger och deras reaktioner. Jag hoppas också att detta inte påverkar mina chanser för fortsatt jobb då jag ju inte har någon fast tjänst. Men hej, jag har ju ändå tänkt vara mammaledig inom ett år så det kanske inte gör något, hehe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar