"Det går så fort, njut av den här tiden!" Den kommentaren har jag hört hur ofta som helst sedan lillan kom. Och ibland har jag bara blivit sur, då jag varit så obeskrivligt trött och undrat hur tusan man ska kunna njuta då man inte sovit mera än 2 timmar i sträck på flera månader. Men jag inser ju att de har rätt, särskilt då jag tittar tillbaka på foton som togs för bara två månader sedan. Vem är den typen, liksom? Hon som inte kunde vända på sig. Som nästan aldrig log. Som ibland hade lite ljud för sig då man pratade med henne.
Damen som just gått och sova nu ikväll skulle så gärna vilja krypa. Kämpar och kämpar, men än så länge är armarna för svaga. Hon börjar snart bli för lång för skötunderlägget som vi använder för blöjbyten. Då pappa kommer hem på dagarna blir hon överlycklig. Hon har börjat leka mera då man badar henne och varje dag kommer det nya ljud ur henne. Och jisses så tung hon blivit. Mina armar lider vartefter kilona ökar. Svårt att tro att hon bott i min mage, nu då hon börjar bli dubbelt tyngre och 15 cm längre!
Ja, visst går det fort. Och jag försöker att njuta varje dag, oavsett hur trött jag är...
Hoppas att ni har det bra trots tröttheten! Förstår mer än väl att du blir sur ibland när du bara får sova ett par timmar åt gången.
SvaraRaderaKram!
Känner igen det där med tröttheten. En del dagar är man så trött att man inte ens orkar säga hej men sen finns det nog dagar när man orkar mycket mera :) Varför skulle man inte njuta? Tröttheten hör till vardagen med ett litet knyte men man njuter ju ändå.
SvaraRaderaHittade din blogg via en annans blogg :) Härligt att ni fått en liten baby efter en lång väntan!