Om oss

I augusti 2009 bestämde vi oss för att börja försöka skaffa barn. Jag hade redan haft babyfeber länge då, men jag ville gärna slutföra mina studier innan vi skulle få barn. Sagt och gjort, vi slutade använda p-medel och med skräckblandad förtjusning föreställde vi oss hur det skulle vara att få ett positivt graviditetstest. Det kändes som om vi hade världens största hemlighet, som om bara vi visste om något som skulle komma att förändra världen för alltid. Döm om vår förvåning när vi inte blev gravida under de första tre månaderna. Jag menar, visst förstod vi att det kunde ta tid att bli gravida, men det här var ju VI! Ofrivillig barnlöshet drabbar ju bara andra. Nåväl, vi fortsatte projektet med bara negativa test som resultat.


Efter att ha försökt i cirka 10 månader utan resultat (om man inte räknar tiotals negativa graviditetstest, tårar och känslor av otillräcklighet som resultat) bestämde jag mig för att börja föra dagbok över min basala kroppstemperatur, flytningar, livmoderhalsens position och övriga tecken på ägglossning. Detta var något bland det bästa jag gjort eftersom jag verkligen lärde känna min kropp då. Egentligen borde alla unga kvinnor göra detta någon gång för att förstå vad det är som händer i kroppen och varför. 


Hursomhelst, efter ytterligare några månader med perfekt tajmade samlag, vitamintillskott och olika tesorter som skulle ha diverse välgörande effekter på kroppen började vi inse att något nog är fel. Under veckan som har gått har vi nu bokat tid till familjeplaneringen i Vasa och skall dit i slutet av oktober för att börja testa oss.


Samtidigt som det känns oerhört läskigt att hoppa på testkarusellen så är det också skönt att veta att vi har tagit ett steg närmare vårt framtida barn. Nu är det bara att hålla tummarna för att de hittar något lättfixat problem.