Mensen kom inatt, precis som jag var förberedd på. Då jag steg upp och gick på toaletten tänkte jag för mig själv att även om fru Röd är ovälkommen så finns det en viss trygghet i att få besök av henne. Dels så tyder det ju på att kroppen i viss mån fungerar som den ska, och på samma gång är det så välbekant. Jag kan ju det här. Jag är van med att det skall vara på det här viset.
Undrar hur jag skulle reagera om jag faktiskt blir gravid. Tror att det skulle vara ganska skrämmande på sitt sätt, även om vi ju givetvis skulle vara överlyckliga. För med en graviditet följer ju nya risker. Som det är nu behöver jag ju bara oroa mig över ägglossning och allt som har med det att göra, men en graviditet skulle innebära helt nya outforskade vägar för oss. När skulle vi börja tro på att det kan gå vägen?
Visst är jag tapper som försöker hitta något positivt med att få mens?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar