Tårarna fortsatte rinna idag då jag efter två års dubbelliv bestämde mig för att släppa bomben och berätta för mamma och pappa om hela bebiskarusellen. De var tröstande och förstående och det känns så skönt att de vet om det så att man slipper ljuga eller undanhålla viktiga händelser.
Samtidigt kan jag inte undgå att känna ett styng av dåligt samvete då jag vet att de nu skall bära också mina problem på sina axlar. Jag vill ju inte att de skall oroa sig, men jag vet att de kommer att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar