Oktober

Tänkte ta en liten tillbakablick på hur oktober månad sett ut de senaste åren.

2009: hade nyss börjat försöka bli gravid och kände mig redan otålig och besviken över att inte ha lyckats på de få månader vi försökt. Haha, om jag bara kunde gå tillbaka i tiden, ge mig själv en örfil och vråla: "Skärp dig! Du har ingen aning om vad som väntar!" Eller kanske borde jag bara ge mig själv en kram.
Tyvärr bloggade jag inte på den tiden ännu. Skulle vara intressant att läsa mina tankar från den tiden också.

2010: Barnlösheten var ett faktum och vi började utredningar osv. En lååååång process hade precis börjat.

2011: Vi hade genomlevt ett år av undersökningar och fick äntligen ett datum för IVF. Skrämmande och spännande på samma gång.

2012: Gravid! Hade en blödning i vecka 6 och trodde att allt var kört. Men det visade sig vara ett levande Pyre i min mage. Veckorna släpade sig fram till vecka 12 och rädslan för att något skulle gå på tok fanns ständigt där.

2013: En liten fyramånadersparvel ligger i min famn. Hon vänder sig från rygg till mage (inte medan hon är i min famn, dock), skrattar, "pratar" och är allmänt ljuvlig. Ibland är jag alldeles hög av lycka och kärlek och ibland är jag så trött och uppgiven att jag undrar hur jag skall ta mig genom dagen. Rädslan för att något skall hända henne är stor och hönsmamman i mig känner ett aldrig minskande ansvar.

Ljuvliga lilla Pyret, vilken resa vi gjort!

Om oss

I augusti 2009 bestämde vi oss för att börja försöka skaffa barn. Jag hade redan haft babyfeber länge då, men jag ville gärna slutföra mina studier innan vi skulle få barn. Sagt och gjort, vi slutade använda p-medel och med skräckblandad förtjusning föreställde vi oss hur det skulle vara att få ett positivt graviditetstest. Det kändes som om vi hade världens största hemlighet, som om bara vi visste om något som skulle komma att förändra världen för alltid. Döm om vår förvåning när vi inte blev gravida under de första tre månaderna. Jag menar, visst förstod vi att det kunde ta tid att bli gravida, men det här var ju VI! Ofrivillig barnlöshet drabbar ju bara andra. Nåväl, vi fortsatte projektet med bara negativa test som resultat.


Efter att ha försökt i cirka 10 månader utan resultat (om man inte räknar tiotals negativa graviditetstest, tårar och känslor av otillräcklighet som resultat) bestämde jag mig för att börja föra dagbok över min basala kroppstemperatur, flytningar, livmoderhalsens position och övriga tecken på ägglossning. Detta var något bland det bästa jag gjort eftersom jag verkligen lärde känna min kropp då. Egentligen borde alla unga kvinnor göra detta någon gång för att förstå vad det är som händer i kroppen och varför. 


Hursomhelst, efter ytterligare några månader med perfekt tajmade samlag, vitamintillskott och olika tesorter som skulle ha diverse välgörande effekter på kroppen började vi inse att något nog är fel. Under veckan som har gått har vi nu bokat tid till familjeplaneringen i Vasa och skall dit i slutet av oktober för att börja testa oss.


Samtidigt som det känns oerhört läskigt att hoppa på testkarusellen så är det också skönt att veta att vi har tagit ett steg närmare vårt framtida barn. Nu är det bara att hålla tummarna för att de hittar något lättfixat problem.