Om att känna sig utvald

Igår under gyn.poli. besöket var det inte bara en, utan två läkare som ville klämma på min livmoder. Åh, så speciell man kan känna sig!

Trodde det skulle kännas någonstans

Jag vet inte vad jag hade väntat mig. Kanske känslostormar, glädje eller sorg?
Men det känns inte någonstans att vi fr.o.m. idag är i kö för IVF.
Men en milstolpe är det väl, antar jag.

Lite Miley Cyrus kanske kan få mig att känna lite: Hell Yeah!

Att dra sig för det oundvikliga

Jag fick order av vår läkare att själv vara aktiv och ringa och kolla så att alla papper har kommit fram gällande vår kommande IVF. Har tänkt hela veckan att jag nog skall ta tag i det och ringa, men nu är det plötsligt torsdag och jag har ännu inte ringt. Och imorgon kommer jag att vara på kurs hela dagen så då blir det inte heller av. Tror att det är mitt undermedvetna som försöker säga mig något. Kanske är jag helt enkelt inte mentalt redo för cirkusen ännu och mitt inne i  min sorgeprocess. Men jag vill ju ha barn, så jag borde ju bara få ändan ur vagnen och ringa.

Ett litet hopp har väckts hos mig då det gäller mina förhöjda FSH-värden. Efter ett tips av en likasinnad på ett forum har jag läst på en del gällande akupunktur och konstaterat att det finns kvinnor som fått sänkt sitt FSH-värde ganska rejält med hjälp av kinesisk akupunktur. Tror att jag skall ge det en chans. Laserakupunkturen hade ju ingen effekt och var inte särskilt avslappnande heller, men nu skall jag istället ge traditionell akupunktur en chans. Sambon undrade om jag faktiskt kommer att klara av det då jag är rädd för nålar och efter en stunds funderande så kunde jag konstatera: Ja. Jag kommer att klara av det på samma sätt som jag hittills har klarat av allt som jag varit tvungen att ta mig igenom på den här resan. Kanske blir jag både klokare och segare på grund av allt detta. Eller så blir jag bara dummare och mera bitter, hehe.

Men, för att sammanfatta: akupunkturen skall jag boka nästa vecka. Och jag skall också ringa och kolla om våra IVF-papper är i rullning. Nu då jag berättat det åt er blir jag ju så illa tvungen att faktiskt göra det... :)

En uppdatering

Den hysteriska, gråtande kvinnan har tack och lov lämnat oss ensamma så jag tänkte ge er en liten uppdatering.
Chocken efter IVF-domen börjar lägga sig och jag kan till och med se fördelarna med det. Nu kommer vi inte att behöva dra ut på processen lika länge som om vi varit tvungna att försöka med en massa mellansteg med hormoner och inseminationer. Att gå rakt på IVF kommer inte heller att vara någon dans på rosor, men eftersom chanserna är större att vi lyckas bli gravida med hjälp av IVF så är vi tacksamma att redan nu vara i kö.
Samtidigt är det otroligt läskigt att komma fram till den här "Sista chansen", för om det inte lyckas... Ja, det vågar jag knappt tänka på. Skulle vilja vara modig och stark, men tydligen är jag inte tillräckligt modig att våga se på vår framtid med allt vad den kan innebära. Eller så är jag vis:

"En vis man bryr sig inte om sådant som står utanför hans makt."

Bringing out the big guns

Händerna skakar och jag mår illa. Fick samtal av läkaren idag och hon förklarade snabbt och effektivt (ack, så effektiv hon är, vår läkare) att mina AMH- och FSH-värden är för höga vilket tyder på att mina äggstockar är slöa. I och med detta är vår bästa chans IVF och hon skulle genast skriva remiss för det.
Herregud, herregud, herregud, det skulle ju inte gå så här!
För några månader sedan fick vi ju höra att vi hade goda chanser att lyckas på egen hand bara mitt sköldkörtelvärde skulle sjunka. Och nu blir det istället IVF. Det är tydligen ingen vits att ens försöka med hormoner och/eller insemination. Hon förklarade också varför, men då hörde jag inte längre vad hon sa.
Det skulle ju inte gå såhär...

Svart på vitt

Fick hem kopior på vår anamnes från polikliniken. Där finns noggrant beskrivet både mina och sambons egenskaper, allt från spermierörlighet till BMI och blodtryck. Då jag läste igenom allting kändes det som att jag läste om någon annan. Vi är sammanfattade till tre A4:or. Hela vår kamp är sammanfattad till några fjuttiga sidor. Hur är det ens möjligt att göra det? Jag skulle vilja skriva en bok om allt vi har varit med om. Om allt från de första försöken till de allra senaste månaderna. Senast igår slog det mig att det snart är exakt två år som vi försökt att bli gravida. Två år av mitt liv då jag hunnit göra massor av andra saker som ständigt överskuggats av barnlängtan.
Två år sammanfattade till tre sidor text. Skrattretande.

Att se det vackra i det hemska

Min diagnoser låter nästan vackra då man får läsa dem på latin:

Polypus endometrii.
Infertilitas prim. ex usu endometriosis susp. 
Endometrioma ovari l.sin susp.

Nervös

Imorgon är det dags för min operation. Hysteroskopi av livmoderhålan och samtidigt borttagning av en polyp som syntes på senaste ultrat. Har känt mig lite orolig inför ingreppet en tid, men nu är jag så nervös att jag mår illa. Har aldrig blivit opererad tidigare och känner mig fruktansvärt hjälplös.
Suck!

Jag tar det jag får

Då jag var tonåring drömde jag om att bli filmstjärna och få leva det ljuva livet i Hollywood.
Nu, några jordsnurr (ett ord som jag faktiskt använde sporadiskt i text då jag var tonåring) senare ser det ut som om min livmoder har större chans att bli filmstjärna än jag.
I följebrevet till operationskallelsen fanns en kort beskrivning av ingreppet:
Man går in med kamera och instrument via slidan och kan granska livmoderhålan samt avlägsna förändringar eller ta provbitar osv.
Kan tänka mig att rundturen i en livmoder skulle göra sig bäst som en scen ur Saw 2, men det är ju alltid något, eller hur?

Sår som rivs upp

Gynekologen ringde nyss. Klockan 9 på kvällen.
Hon meddelade att jag enligt provsvaren har endometrios även om hon inte hittade några cystor på senaste VUL. Dessutom hade ett av de senaste provsvaren visat tecken på att mina äggstockar är slöa vilket skall redas ut närmare så att behandling kan sättas in. Dessutom kunde hon meddela att sköldkörtelvärdena inte har gått ner tillräckligt mycket vilket innebär att jag skall öka dosen Tyroxin.

Och jag bara gråter. Jag borde kanske vara glad att vi får hjälp, att det finns botemedel för de sjukdomar jag har. Men jag gråter. För att det här jävla såret rivs upp om och om igen. Såret som började kännas läkt blöder plötsligt igen. Tänk om man bara kunde stänga av sin barnlängtan ett tag. Det gör så ont att se lyckliga barnfamiljer och gravidmagar.

När skall det här helvetet ta slut?

Värk som gör ont

Sitter och tänker på rättstavningsregeln att värk som gör ont stavas med ä. Varför vet jag inte, men det dök plötsligt upp i huvudet nu då jag sitter här med min mensvärk.
Känner mig lite rädd inför sommaren. Jag börjar känna mig lite för optimistisk pga. sköldkörtelhormonet som jag äter. Har läst på en del om rubbningar i sköldkörteln och konstaterat att dessa tydligen kan orsaka "tillfällig infertilitet". Tillfällig! Som om jag kunde botas eller bli lagad.
Tanken känns främmande, men ack så skönt det skulle vara. Tänk om jag kunde bli mamma år 2012.

Samtidigt är jag så rädd att börja hoppas igen. Med bitterhet minns jag de första månaderna av försök då jag låg som en urvriden trasa och grät, grät, grät varje gång jag fick mens. I och med utredningen har accepterandet sakta men säkert infunnit sig, men det är ganska svårt att undvika hoppet då jag en gång läst de där orden: "tillfällig infertilitet".

Jag överlevde nog

Nu var det äntligen över. Spolningen och VUL gjordes imorse och det gick väl ganska bra skulle jag säga. Min livmoder var lika osamarbetsvillig som sin ägarinna vilket gjorde att spolningsanordningen (har ingen aning om vad den heter) gled ut flera gånger. Till sist tappade jag räkningen och läkaren tålamodet och hon knep (?) på något vis om livmodermynningen så att allt skulle hållas på plats. Spolningen gick fint och det visade sig att det var fri passage i äggledarna. Spolningen var lite obehaglig, men det gjorde inte direkt ont.
Cystorna som hon såg förra gången var helt borta trots att mina blodvärden var aningen förhöjda vilket hon menade skulle kunna tyda på endometrios. Men inga cystor är ju ett gott tecken!
Enda smolket i glädjebägaren är att jag har en liten polyp i livmodern som läkaren vill hyvla * bort. Inte för att hon tror att den är orsaken till att vi inte blir gravida, utan för att det helt enkelt hör till att de tas bort på kvinnor som försöker bli gravida. Så i sommar någon gång kommer jag att sövas ner och hyvlas på dagkirurgin. För att mensen skall hållas helt regelbunden fram tills dess skrev hon också ut Terolut åt mig. Om jag förstod saken rätt borde Terolut också göra mina folliklar lite större. De som hon såg idag var onödigt små med tanke på att ägglossningen borde vara nära nu.

* Jaiks! Ser framför mig de här stora trähyvlarna som används inom byggnadsbranschen.

Det var alltså dagens uppdatering. Känns ganska bra trots allt...

Imorgon smäller det

Eller nåja, "imorgon spolas det" är en mera sanningsenlig rubrik, men det lät helt enkelt inte lika häftigt. Imorgon är det alltså dags för spolningen av mina äggledare. Spännande blir det. Har läst så olika berättelser om det: vissa känner knappt något, vissa tycker att det är lite obehagligt och vissa tycker att det gör riktigt ont. Egentligen är jag inte så orolig över att det skall göra ont under själva spolningen, utan snarare att jag skall vara öm efteråt eftersom jag har möten hela eftermiddagen.
Blir väl att ta med sig x antal Burana så att jag klarar dagen om så skulle vara fallet.

Uppdatering

Vet att jag varit dålig på att uppdatera de senaste veckorna, men det har liksom inte funnits tid och energi för bloggande. Idag har jag nu heller inte så mycket att komma med.
Jag har ätit medicin för sköldkörteln någon vecka nu och märker nu inga förändringar ännu. Är inte särskilt nervös inför nästa veckas äggledarspolning, men tycker det blir krångligt att ta ledigt från jobbet igen. Skulle helst undvika alla frågor, men det är svårt att komma på passliga lögner. Kanske drar jag till med att jag skall till tandläkaren eller något liknande...
Det är fult att ljuga, men ändamålet helgar medlen eller hur var det nu igen?

The Game Plan

Idag var vi på första besöket till gyn.poli. Efter att ha suttit en halvtimme och väntat blev det ett effektivt besök som varade cirka 25 minuter.
En alldeles ljuvlig läkare tog emot oss och gick snabbt igenom våra papper och ställde tilläggsfrågor. Efter att ha granskat mina testresultat kunde hon konstatera att sköldkörtelprovet som visade sig vara aningen för högt förra gången var ännu högre vid kontrolltestet. Fick med mig receptet hem för en medicin som skall ställa detta i ordning. Hon menade att detta troligtvis skall räcka för oss och att det i detta skede är onödigt att sätta oss i kö för IVF.

Vilken lättnad!

Hon kollade också att allt var okej med min livmoder och äggstockarna och gjorde VUL (första gången för min del, jaiks!). Hon kunde se några små cystor på egna äggledaren och vill kolla upp det också nästa gång, men det lät inte som om det är så farligt. Nästa gång skall hon också spola min äggledare.

Det känns så otroligt skönt att vara på gång, att ha en plan. Nu vet vi hur de närmaste månaderna kommer att se ut och vi har en preliminär lösning på vårt "problem". Samtidigt är jag ju medveten om att det kan finnas andra faktorer som vi inte vet om ännu som kan ställa till det ännu mera för oss. Det kan ju t.ex. hända att min äggkvalitet är dålig eller liknande.

Men just idag unnar jag mig att känna mig glad och hoppfull. Vi skall bli föräldrar någon gång i framtiden verkar det som :)

Ett hopplöst projekt

En dag som denna känns utredningen som ett oändligt maskineri. Tiden som vi hade fått till gyn.poli. från första början hade annullerats och vi fick meddelande om en ny tid. Den nya tiden passade inte alls oss eftersom jag då skulle bli tvungen att ta ledigt en hel dag från arbetet. Nåja, jag ringde dit och efter många om och men fick vi en ny tid, tre veckor längre fram än den ursprungliga tiden.
Suck, det är ju inte konstigt att det här barnskaffandet känns som ett hopplöst projekt ibland.

Förresten

Idag fick vi kallelsen till gynpolikliniken*. I början av april skall vi dit. Lång väntan, men just nu har jag varken tid eller ork att tänka på barn och barnlöshet.


*eller Republiken som stavningskontrollen på blogspot föreslår istället.

Domen

Idag var alltså dagen då vi fick besöka läkare efter tre månaders väntan. Och egentligen blev vi inte så mycket klokare. Enligt våra provsvar finns det inget hinder för oss att bli föräldrar, men det är några prov som skall tas på nytt för säkerhets skull. Bland annat var mitt sköldkörtelprov strax över normalgränsen, men ändå inte så högt att det borde betyda problem. Sambon skall också lämna ett nytt spermaprov för att se om det skett några förändringar.
Oavsett vad dessa tester visar kommer vi att få remiss vidare till gynekologiska polikliniken. Där kommer vi att få göra vidare utredningar som sedan följs av någon form av behandling. Troligtvis kommer mina äggledare att spolas för att kolla att det inte är något som blockerar dem.

Just nu känner jag mig helt likgiltig inför allt detta. Det har varit en extremt tung dag på jobbet idag och jag känner mig så matt av de utmaningar jag har där att jag inte orkar tänka på barnlöshet och behandlingar just nu.

Det här med alternativa metoder

Det finns en djungel av preparat man kunde ta som sägs göra en mera fertil. Är lite rädd att stoppa i mig nånting innan jag vet vad det är för fel på mig. Ett preparat som jag hört rekommenderas flera gånger är Vitex Agnus Castus som sägs förstärka ägglossningen. Skall nog vänta tills efter läkarbesöket, men funderar på detta som ett alternativ för mig.
Kanske akupunktur också?

Finns det andra alternativa metoder/naturkostpreparat som man borde överväga?

Många hjälpmedel små

kanske kan bidra till en bebis.
Jag använder givetvis ägglossningstest och termometer för att hålla lite koll på kroppen.Till en början skrev jag också dagbok för att försöka hitta mönster i min cykel. Numera skriver jag bara in viktiga data på min sida på Fertility Friend. Enkelt och smidigt och till stor hjälp inför läkarbesöket också då det bara går att printa ut enskilda cyklar.

En liten parentes: konstaterade nyss att nästa "fertilitetsperiod" börjar på julafton. Suck vad krångligt då vi kommer att åka Finland runt och bo med våra familjer. "Nej svärmor, nu måste du nog vänta en stund innan du får använda toaletten, mitt ägglossningstest är inte klart ännu" eller "Bort från datorn nu lillbrorsan: jag skall skriva in vilken position min cervix har idag!"