Experten

Att ha varit ofrivilligt barnlös är något som är en ganska stor del av min identitet, åtminstone känns det så just nu. Jag kommer alltid att bära med mig de upplevelser som vi fick genom utredningar, behandlingar och allt annat det innebar att försöka bli med barn i tre år. Så då en bekant hörde av sig för att få lite information om hur en IVF går till, eftersom hon just nu är i startgroparna för att börja en behandling, visste jag knappt var jag skulle börja.
Med det rent medicinska? Långa vs korta protokollet, medicinerna, ultraljuden, äggplock osv.?
Med att berätta hur FPA ser på barnlöshetsbehandlingar? Vilka mediciner som ersätts, hur reseersättning beviljas och vad det lönar sig att tänka på gällande arbetsfrånvaro?
Eller borde jag berätta om känslorna som går upp och ner, humöret som är lika oförutsägbart som biverkningarna av medicinerna? Förklara var man hittar information och stödformer?
Ja, det blev nog lite av allt då jag osammanhängande satte ihop ett svar. Det som jag ändå hoppas att lyste igenom i mitt svammel är glädjen över att sedan lyckas.
Att det finns hopp och att det är värt det i slutändan.

Den bästa av dagar

Har tillbringat dagen och kvällen med goda vännen. Inledningsvis gick vi till skogen för att leta svamp, och sedan gick vi hem till oss där vi fixade hemlagade hamburgare tillsammans med våra respektiven.
Känner mig avslappnad och laddad inför veckans utmaningar nu då jag fått prata av mig.
Vänskap är nog den bästa medicinen mot det mesta.

Morgondagen blir väldigt spännande. Hoppas ju naturligtvis att jag inte ska få något samtal för det borde ju betyda att våra embryon lever och mår bra!

Om att försöka hitta det positiva

Ni vet då man har det för jävligt och någon kläcker den fina idén att man ska tänka positivt och försöka hitta det goda i alltihopa och man bara känner att man vill strypa personen ifråga? Inte? Kanske det bara är jag då.

Hursomhelst, så finns det ju trots allt en poäng i allt detta och därför ska jag nu försöka hitta det jag är tacksam för i mitt liv.

1. Min sambo, vårt hem och våra katter. De är min fasta punkt i tillvaron och utan dem skulle jag inte finnas (för att säga det så klichéaktigt som bara är möjligt).
2. Min familj och mina vänner. Och som jag är glad att jag berättat åt mina närmaste vad vi går igenom. Det känns så skönt att ha allas stöd och förståelse. Fina J som alltid vet vad hon ska säga. Senast i raden var min fina jobbkompis C som visade sig vara ett enormt stöd både i jobbet och på fritiden, nu då hon vet om våra barnskaffningsförsök. En annan ny bekantskap är L som jag träffat via ett finlandssvenskt forum. Vi är i samma ålder och verkar vara ganska lika på många sätt. Till denna punkt hör även ni, mina fina bloggvänner. Jag känner så enorm tröst i att ni finns där, läser mina inlägg, kommenterar och håller tummar och tår för oss. 
3. Bloggen i sig är jag också tacksam för. Jag älskar att skriva och det känns skönt att kunna skriva ner sina mörkaste tankar och nördigaste förhoppningar, ja till och med mina dummaste frågor. 
4. Mitt jobb. Medan jag studerade var jag inte alls säker på att det var min grej, men nu efter att ha jobbat några år inser jag att jag är som gjord för detta. 
5. Våra frysta embryon. 15 stycken! Kan knappt fatta det ännu... 
6. Allt roligt som jag/vi skall göra i sommar. Det skall bli den bästa sommaren någonsin! Och jag skall försöka slappna av (det är ju viktigt, ifall ni inte visste det, hehe) och njuta i fulla muggar av att inte ha några måsten. 
7. Ska återuppta mitt tränande bara jag blir frisk igen. Och tusan att Beach 2012 skall bli min bästa sommarkropp någonsin. Förhoppningsvis skall Beach 2013 sedan bjuda på betydligt rundare former. 

Det var ju trots allt ganska mycket positivt. Kanske börjar jag ha hittat mig själv nu igen. Det känns åtminstone som mitt vanliga jag som skriver detta inlägg *ler*.

Relationer

Har funderat ett tag över detta inlägg och vad det är jag vill ha sagt med det, men jag gör ett försök.

Jag har massor med människor i mitt liv: familj, vänner, bekanta, arbetskamrater, grannar osv.
De flesta relationer är givande, eftersom de ofta ger kraft och glädje. Samtidigt är de flesta relationer också kravfyllda och suger ibland energi ur en.

För att nu då komma någonvart så tänkte jag berätta om min bästa vän. Hon och jag har följts åt länge och har varit med om mycket tillsammans. Poängen med detta inlägg är att jag på senaste tid konstaterat att hon är den enda person i min närhet som jag inte har en kravfylld relation med. Vet inte hur detta är möjligt egentligen, men jag tycker att det är häpnadsväckande och blir riktigt tårögd då jag tänker på hur fin vän hon är. För att ge några exempel:

• Fast det kan ha gått ett tag sedan vi senast träffats vet jag att jag inte behöver vara orolig över att hon ska bli sur över att jag inte hört av mig. Har en hel del relationer där jag ofta känner mig illa till mods om jag inte är tillräckligt flitig att hålla kontakten, eftersom jag vet att det finns sådana förväntningar.
• Tänk att vi aldrig har bråkat! Kan minnas att vi någon gång då vi var tonåringar var lite sura på varandra över något, men tror inte att vi någonsin har bråkat. Om jag nu inte glömt det vill säga, min bästa vän har lite bättre minne än mig och brukar påminna mig om saker som jag förträngt...:)
• Hon är en fantastisk lyssnare. Om jag har något på hjärtat vet jag att hon lyssnar klart på vad jag faktiskt säger. Många andra skulle avbryta för att ge goda råd innan de ens lyssnat klart.
• Om och om igen bevisar hon att hon står vid min sida i vått och torrt. Hon är den enda av mina vänner som vet om denna blogg och hon läser den troget trots att jag kan tänka mig hur tråkigt det måste vara att hela tiden läsa om mens, och ägglossning och mina känslostormar. 
• Av någon oförklarlig orsak vet hon alltid om något behöver sägas, och isåfall vet hon också vad hon skall säga. En mera godhjärtad och finkänslig person finns inte. 
• Hennes fantastiska humor är ett kapitel för sig. Tack förresten för CD:n ;)

Jag kunde fortsätta på listan i all evighet men jag tror att ni redan har fått en uppfattning om min bästa vän.

Så för att sammanfatta: Älskar dig, J och är tacksam över att ha en så god vän som du. 

*eller som Bloggers stavningskontroll föreslår: travfylld