Om att försöka hitta det positiva

Ni vet då man har det för jävligt och någon kläcker den fina idén att man ska tänka positivt och försöka hitta det goda i alltihopa och man bara känner att man vill strypa personen ifråga? Inte? Kanske det bara är jag då.

Hursomhelst, så finns det ju trots allt en poäng i allt detta och därför ska jag nu försöka hitta det jag är tacksam för i mitt liv.

1. Min sambo, vårt hem och våra katter. De är min fasta punkt i tillvaron och utan dem skulle jag inte finnas (för att säga det så klichéaktigt som bara är möjligt).
2. Min familj och mina vänner. Och som jag är glad att jag berättat åt mina närmaste vad vi går igenom. Det känns så skönt att ha allas stöd och förståelse. Fina J som alltid vet vad hon ska säga. Senast i raden var min fina jobbkompis C som visade sig vara ett enormt stöd både i jobbet och på fritiden, nu då hon vet om våra barnskaffningsförsök. En annan ny bekantskap är L som jag träffat via ett finlandssvenskt forum. Vi är i samma ålder och verkar vara ganska lika på många sätt. Till denna punkt hör även ni, mina fina bloggvänner. Jag känner så enorm tröst i att ni finns där, läser mina inlägg, kommenterar och håller tummar och tår för oss. 
3. Bloggen i sig är jag också tacksam för. Jag älskar att skriva och det känns skönt att kunna skriva ner sina mörkaste tankar och nördigaste förhoppningar, ja till och med mina dummaste frågor. 
4. Mitt jobb. Medan jag studerade var jag inte alls säker på att det var min grej, men nu efter att ha jobbat några år inser jag att jag är som gjord för detta. 
5. Våra frysta embryon. 15 stycken! Kan knappt fatta det ännu... 
6. Allt roligt som jag/vi skall göra i sommar. Det skall bli den bästa sommaren någonsin! Och jag skall försöka slappna av (det är ju viktigt, ifall ni inte visste det, hehe) och njuta i fulla muggar av att inte ha några måsten. 
7. Ska återuppta mitt tränande bara jag blir frisk igen. Och tusan att Beach 2012 skall bli min bästa sommarkropp någonsin. Förhoppningsvis skall Beach 2013 sedan bjuda på betydligt rundare former. 

Det var ju trots allt ganska mycket positivt. Kanske börjar jag ha hittat mig själv nu igen. Det känns åtminstone som mitt vanliga jag som skriver detta inlägg *ler*.