Igår berättade jag på jobbet att jag är gravid. Och döm om min förvåning då det var med darrande röst och med tårfyllda ögon jag sa de laddade orden. Trodde inte att jag skulle bli så rörd, men av någon anledning kändes det väldigt stort att berätta åt dem man umgås med varje dag. Det kändes väldigt definitivt och därför skrämmande.
Om något går på tok nu kommer det ju vara massor med människor som behöver informeras, och jag ryser då jag tänker på alla medlidande blickar som skulle följa på ett missfall.
Hoppas att jag aldrig behöver uppleva det...
Spännande...
SvaraRaderaOch klart att det kommer funka nu!!
Och om de mot all förmodan och alla dumheters skulle INTE skulle göra det, så finns det många som vet om det - OCH kan hjälpa er, trösta er och finnas där för er och underlätta lite för er...
kramelikram
Bra gjort tjejen! Själv väntar jag tills efter nyår, tror jag :-)
SvaraRaderaKram Ninna