Jag har alltid varit klantig och det händer ganska ofta att jag sparkar i foten i något hårt och sedan hoppar runt på ett ben samtidigt som varierande svordomar flödar. Ibland missbedömer jag också min egen bredd, hur nu det sen är möjligt? Jag kan vara på väg ut ur ett rum och försöker ju givetvis vara så snabb som möjligt (för alla vet ju att snabbhet är en dygd) och tar en lite för snäv bana och slår i höften i dörrkarmen. Jag känner ingen annan som gör sånt. Jag är också expert på att slå i huvet i köksskåp, skära mig i fingret då jag fixar sallad, spilla hett kaffe i famnen osv.
Men sällan börjar jag dagen så klantigt som jag gjorde idag. Då jag vaknade skulle jag krypa närmare sambon för lite morgonmys, men då jag gör det smäller jag mitt huvud hårt i sambons armbåge. Och var tar det på mig om inte i ögat. Ont gjorde det, men jag tror inte att det blir ett blått öga i alla fall. Det skulle ju vara svårt att förklara på måndag, hehe, för jag vill ju inte precis säga sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar