Just nu känns livet väldigt oförutsägbart. Både ekonomiskt, arbetsmässigt, boendemässigt och givetvis barnmässigt. Visst har det sin charm att inte veta något om framtiden, men jag skulle hemskt gärna ha en plan. Om nu planen sen håller eller inte är mindre viktigt, för huvudsaken är att jag skulle ha något att sikta på.
De senaste dagarna har jag varit omgiven av barn, barnfamiljer och gravida kvinnor. Mammadiskussionerna har haglat runtomkring mig och kommentarerna som först inte alls störde mig grävde sig sakta men säkert under ytan. Att sen komma hem och konstatera att också mina krukväxter håller på att dö ifrån mig höll på att knäcka mig. Men ännu en gång lyfte jag mig själv. Satte näsan i vädret och tänkte att så länge jag har mannen i mitt liv skall vi nog rida ut alla stormar som kommer.
Kärlek stark som sten kan inte ens vågorna förstöra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar