Ofrivilligt barnlös

Många svenska bloggare har uppmärksammat De ofrivilligt barnlösas dag idag. Tänkte också haka på med att berätta vår historia.
Här kommer då en sammanfattning av vår resa mot föräldraskap.

Augusti 2009: Vi bestämmer oss för att sluta använda preventivmedel. Spännande tyckte vi, och så skojigt att fundera på att vår bebis skulle bli ett sommarbarn av årsmodell 2010. På den tiden var vi ju fullt övertygade om att man kunde planera när man skulle bli förälder.

Slutet av 2009: Jag började redan bli otålig och grät floder varje gång mensen kom. Under de första månaderna av försök kunde jag ha hållit hela Clearblueföretaget igång bara med den mängd graviditetstest jag använde. I samma veva fick jag reda på att min kusin var gravid. Min kära kusin som är som en syster för mig hade blivit gravid i augusti 2009. Nya floder av tårar.

Maj 2010: Jag insåg att det inte skulle gå "bara av sig själv", och gjorde slag i saken och började använda termometer och ägglossningstester för att hålla bättre koll på min kropp. Samtidigt hittade jag den fantastiska bloggvärlden där jag har hittat massor med människor som är i samma situation.

Juli 2010: Plötsligt var det officiellt. Vi hade försökt bli gravida utan att lyckas i ett år vilket innebar att vi kunde titulera oss ofrivilligt barnlösa. Detta var en chock och en stor sorg och det tog några månader att sörja innan vi orkade ta kontakt med familjeplaneringen för att sätta igång utredningen. Alltihopa kändes overkligt, för vart ringer man för att meddela att ens ladyparts inte verkar fungera som de ska?

Oktober 2010: Första besöket till familjeplaneringen. Närgångna frågor och ingående undersökningar. På allt detta följer månader när jag kände mig som en nåldyna av alla blodprover som skulle tas.

Februari 2011: Återbesök till familjeplaneringen: "Jepp, dina ladyparts fungerar inte men vi vet inte varför." Remiss vidare till gynekologiska polikliniken och några nya blodprover.

April 2011: Efter flera avbokade tider var det då äntligen dags för besök till gyn.poli. där vi har fått en mycket effektiv men duktig läkare. Hon konstaterade att jag har överproduktion i sköldkörteln och att detta troligtvis är orsaken till vår barnlöshet. Sambons simmare är fullt dugliga och jag sörjer en stund över att det är mitt fel, men detta går snabbt över. Istället börjar hoppet återvända eftersom läkaren ansåg våra chanser vara så goda att bli gravida efter att min skölkörtel är återställd att vi inte behöver sätta oss i kö för IVF. Ett litet orosmoment är dock att ett av mina prover också tydde på endometrios, men inga cystor hittades på senaste ultraljudet så detta borde inte vara en orsak till vår barnlöshet.

Maj 2011: Återbesök till gyn.poli. Mina äggledare spolas och samtidigt hittas en polyp i min livmoder som skall tas bort nu under sommaren 2011. För att mensen skall hållas regelbunden fram till operationen fick jag recept på Terolut. Nu i maj skall det också tas ett prov för att kolla om min sköldkörtelmedicin fungerar.

Juni 2011: Berättar äntligen åt mina föräldrar om våra svårigheter. Tidigare är det bara min bästa vän som vet om något. Sköldkörtelvärdet är ännu för högt så Thyroxindosen ökas. Ytterligare test tyder på att mina äggstockar är slöa och detta utreds närmare. Polypen opereras bort.

Augusti 2011: Två år sedan vi började försöka, och ingenting har vi åstadkommit under dessa år.

September 2011: Nytt ultraljud för att kontrollera endometriosen. Cystorna är som tidigare och det bestäms att de inte behöver opereras bort. Vi sätts i kö för IVF.

Oktober 2011: Vi får tiden för första besöket till sjukhuset där IVF:n ska ske. 21.12 är datumet som vi nu räknar ner till. Samtidigt besöker jag en akupunktör som bor långt borta från oss. Hon är specialiserad på barnlöshet och ger behandling och örter samt tipsar om massage som kan hjälpa min ägglossning att komma igång ordentligt. Dessutom får jag med mig tips på vilka punkter min vanliga akupunktör kan behandla för att min problematik skall bli bättre.