Vad konstigt det kändes att sammanfatta snart två år av vårt liv till ett enda inlägg. Fjuttiga ord räcker ju inte till för att beskriva det vi har gått igenom. Det går inte en dag utan att jag tänker på barn, barnlöshet eller möjliga graviditeter. Inga ord kan beskriva hoppet, sorgen, avundsjukan, rädslan och alla andra känslor som snurrar runt i kroppen. Sakta men säkert har ett sorts accepterande infunnit sig. Nu kan jag åtminstone prata om vår situation (med de få som vet om det) utan att gråta, men vägen dit har varit lååååång. Då jag pratar om det känns det oftast också ganska bra. Sorgligt ja, men mera som en sorts dov saknad än en känsla av akut sorg.
Den tanke som jag ibland smyger sig på mig numera är att vi har hamnat på efterkälken. Många börjar redan ha sitt andra eller tredje barn på gång och vi har inte ens ett. Jag hade alltid tänkt mig att jag skulle vara en ung mamma: helst få alla 2-4 barnen före 30 års ålder. Men det känns avlägset även om jag vet att vi har tiden på vår sida. (Vilket ju leder mig in på en jobbig myt om barnlöshet: man kan inte vara ofrivilligt barnlös om man är ung. Det verkar som om jag för en gångs skull får motbevisa en myt.)
lördag 28 maj 2011
Ofrivilligt barnlös
Många svenska bloggare har uppmärksammat De ofrivilligt barnlösas dag idag. Tänkte också haka på med att berätta vår historia.
Här kommer då en sammanfattning av vår resa mot föräldraskap.
Augusti 2009: Vi bestämmer oss för att sluta använda preventivmedel. Spännande tyckte vi, och så skojigt att fundera på att vår bebis skulle bli ett sommarbarn av årsmodell 2010. På den tiden var vi ju fullt övertygade om att man kunde planera när man skulle bli förälder.
Slutet av 2009: Jag började redan bli otålig och grät floder varje gång mensen kom. Under de första månaderna av försök kunde jag ha hållit hela Clearblueföretaget igång bara med den mängd graviditetstest jag använde. I samma veva fick jag reda på att min kusin var gravid. Min kära kusin som är som en syster för mig hade blivit gravid i augusti 2009. Nya floder av tårar.
Maj 2010: Jag insåg att det inte skulle gå "bara av sig själv", och gjorde slag i saken och började använda termometer och ägglossningstester för att hålla bättre koll på min kropp. Samtidigt hittade jag den fantastiska bloggvärlden där jag har hittat massor med människor som är i samma situation.
Juli 2010: Plötsligt var det officiellt. Vi hade försökt bli gravida utan att lyckas i ett år vilket innebar att vi kunde titulera oss ofrivilligt barnlösa. Detta var en chock och en stor sorg och det tog några månader att sörja innan vi orkade ta kontakt med familjeplaneringen för att sätta igång utredningen. Alltihopa kändes overkligt, för vart ringer man för att meddela att ens ladyparts inte verkar fungera som de ska?
Oktober 2010: Första besöket till familjeplaneringen. Närgångna frågor och ingående undersökningar. På allt detta följer månader när jag kände mig som en nåldyna av alla blodprover som skulle tas.
Februari 2011: Återbesök till familjeplaneringen: "Jepp, dina ladyparts fungerar inte men vi vet inte varför." Remiss vidare till gynekologiska polikliniken och några nya blodprover.
April 2011: Efter flera avbokade tider var det då äntligen dags för besök till gyn.poli. där vi har fått en mycket effektiv men duktig läkare. Hon konstaterade att jag har överproduktion i sköldkörteln och att detta troligtvis är orsaken till vår barnlöshet. Sambons simmare är fullt dugliga och jag sörjer en stund över att det är mitt fel, men detta går snabbt över. Istället börjar hoppet återvända eftersom läkaren ansåg våra chanser vara så goda att bli gravida efter att min skölkörtel är återställd att vi inte behöver sätta oss i kö för IVF. Ett litet orosmoment är dock att ett av mina prover också tydde på endometrios, men inga cystor hittades på senaste ultraljudet så detta borde inte vara en orsak till vår barnlöshet.
Maj 2011: Återbesök till gyn.poli. Mina äggledare spolas och samtidigt hittas en polyp i min livmoder som skall tas bort nu under sommaren 2011. För att mensen skall hållas regelbunden fram till operationen fick jag recept på Terolut. Nu i maj skall det också tas ett prov för att kolla om min sköldkörtelmedicin fungerar.
Juni 2011: Berättar äntligen åt mina föräldrar om våra svårigheter. Tidigare är det bara min bästa vän som vet om något. Sköldkörtelvärdet är ännu för högt så Thyroxindosen ökas. Ytterligare test tyder på att mina äggstockar är slöa och detta utreds närmare. Polypen opereras bort.
Augusti 2011: Två år sedan vi började försöka, och ingenting har vi åstadkommit under dessa år.
September 2011: Nytt ultraljud för att kontrollera endometriosen. Cystorna är som tidigare och det bestäms att de inte behöver opereras bort. Vi sätts i kö för IVF.
Oktober 2011: Vi får tiden för första besöket till sjukhuset där IVF:n ska ske. 21.12 är datumet som vi nu räknar ner till. Samtidigt besöker jag en akupunktör som bor långt borta från oss. Hon är specialiserad på barnlöshet och ger behandling och örter samt tipsar om massage som kan hjälpa min ägglossning att komma igång ordentligt. Dessutom får jag med mig tips på vilka punkter min vanliga akupunktör kan behandla för att min problematik skall bli bättre.
Här kommer då en sammanfattning av vår resa mot föräldraskap.
Augusti 2009: Vi bestämmer oss för att sluta använda preventivmedel. Spännande tyckte vi, och så skojigt att fundera på att vår bebis skulle bli ett sommarbarn av årsmodell 2010. På den tiden var vi ju fullt övertygade om att man kunde planera när man skulle bli förälder.
Slutet av 2009: Jag började redan bli otålig och grät floder varje gång mensen kom. Under de första månaderna av försök kunde jag ha hållit hela Clearblueföretaget igång bara med den mängd graviditetstest jag använde. I samma veva fick jag reda på att min kusin var gravid. Min kära kusin som är som en syster för mig hade blivit gravid i augusti 2009. Nya floder av tårar.
Maj 2010: Jag insåg att det inte skulle gå "bara av sig själv", och gjorde slag i saken och började använda termometer och ägglossningstester för att hålla bättre koll på min kropp. Samtidigt hittade jag den fantastiska bloggvärlden där jag har hittat massor med människor som är i samma situation.
Juli 2010: Plötsligt var det officiellt. Vi hade försökt bli gravida utan att lyckas i ett år vilket innebar att vi kunde titulera oss ofrivilligt barnlösa. Detta var en chock och en stor sorg och det tog några månader att sörja innan vi orkade ta kontakt med familjeplaneringen för att sätta igång utredningen. Alltihopa kändes overkligt, för vart ringer man för att meddela att ens ladyparts inte verkar fungera som de ska?
Oktober 2010: Första besöket till familjeplaneringen. Närgångna frågor och ingående undersökningar. På allt detta följer månader när jag kände mig som en nåldyna av alla blodprover som skulle tas.
Februari 2011: Återbesök till familjeplaneringen: "Jepp, dina ladyparts fungerar inte men vi vet inte varför." Remiss vidare till gynekologiska polikliniken och några nya blodprover.
April 2011: Efter flera avbokade tider var det då äntligen dags för besök till gyn.poli. där vi har fått en mycket effektiv men duktig läkare. Hon konstaterade att jag har överproduktion i sköldkörteln och att detta troligtvis är orsaken till vår barnlöshet. Sambons simmare är fullt dugliga och jag sörjer en stund över att det är mitt fel, men detta går snabbt över. Istället börjar hoppet återvända eftersom läkaren ansåg våra chanser vara så goda att bli gravida efter att min skölkörtel är återställd att vi inte behöver sätta oss i kö för IVF. Ett litet orosmoment är dock att ett av mina prover också tydde på endometrios, men inga cystor hittades på senaste ultraljudet så detta borde inte vara en orsak till vår barnlöshet.
Maj 2011: Återbesök till gyn.poli. Mina äggledare spolas och samtidigt hittas en polyp i min livmoder som skall tas bort nu under sommaren 2011. För att mensen skall hållas regelbunden fram till operationen fick jag recept på Terolut. Nu i maj skall det också tas ett prov för att kolla om min sköldkörtelmedicin fungerar.
Juni 2011: Berättar äntligen åt mina föräldrar om våra svårigheter. Tidigare är det bara min bästa vän som vet om något. Sköldkörtelvärdet är ännu för högt så Thyroxindosen ökas. Ytterligare test tyder på att mina äggstockar är slöa och detta utreds närmare. Polypen opereras bort.
Augusti 2011: Två år sedan vi började försöka, och ingenting har vi åstadkommit under dessa år.
September 2011: Nytt ultraljud för att kontrollera endometriosen. Cystorna är som tidigare och det bestäms att de inte behöver opereras bort. Vi sätts i kö för IVF.
Oktober 2011: Vi får tiden för första besöket till sjukhuset där IVF:n ska ske. 21.12 är datumet som vi nu räknar ner till. Samtidigt besöker jag en akupunktör som bor långt borta från oss. Hon är specialiserad på barnlöshet och ger behandling och örter samt tipsar om massage som kan hjälpa min ägglossning att komma igång ordentligt. Dessutom får jag med mig tips på vilka punkter min vanliga akupunktör kan behandla för att min problematik skall bli bättre.
torsdag 26 maj 2011
Värk som gör ont
Sitter och tänker på rättstavningsregeln att värk som gör ont stavas med ä. Varför vet jag inte, men det dök plötsligt upp i huvudet nu då jag sitter här med min mensvärk.
Känner mig lite rädd inför sommaren. Jag börjar känna mig lite för optimistisk pga. sköldkörtelhormonet som jag äter. Har läst på en del om rubbningar i sköldkörteln och konstaterat att dessa tydligen kan orsaka "tillfällig infertilitet". Tillfällig! Som om jag kunde botas eller bli lagad.
Tanken känns främmande, men ack så skönt det skulle vara. Tänk om jag kunde bli mamma år 2012.
Samtidigt är jag så rädd att börja hoppas igen. Med bitterhet minns jag de första månaderna av försök då jag låg som en urvriden trasa och grät, grät, grät varje gång jag fick mens. I och med utredningen har accepterandet sakta men säkert infunnit sig, men det är ganska svårt att undvika hoppet då jag en gång läst de där orden: "tillfällig infertilitet".
Känner mig lite rädd inför sommaren. Jag börjar känna mig lite för optimistisk pga. sköldkörtelhormonet som jag äter. Har läst på en del om rubbningar i sköldkörteln och konstaterat att dessa tydligen kan orsaka "tillfällig infertilitet". Tillfällig! Som om jag kunde botas eller bli lagad.
Tanken känns främmande, men ack så skönt det skulle vara. Tänk om jag kunde bli mamma år 2012.
Samtidigt är jag så rädd att börja hoppas igen. Med bitterhet minns jag de första månaderna av försök då jag låg som en urvriden trasa och grät, grät, grät varje gång jag fick mens. I och med utredningen har accepterandet sakta men säkert infunnit sig, men det är ganska svårt att undvika hoppet då jag en gång läst de där orden: "tillfällig infertilitet".
söndag 22 maj 2011
Osäkerhet
Just nu känns livet väldigt oförutsägbart. Både ekonomiskt, arbetsmässigt, boendemässigt och givetvis barnmässigt. Visst har det sin charm att inte veta något om framtiden, men jag skulle hemskt gärna ha en plan. Om nu planen sen håller eller inte är mindre viktigt, för huvudsaken är att jag skulle ha något att sikta på.
De senaste dagarna har jag varit omgiven av barn, barnfamiljer och gravida kvinnor. Mammadiskussionerna har haglat runtomkring mig och kommentarerna som först inte alls störde mig grävde sig sakta men säkert under ytan. Att sen komma hem och konstatera att också mina krukväxter håller på att dö ifrån mig höll på att knäcka mig. Men ännu en gång lyfte jag mig själv. Satte näsan i vädret och tänkte att så länge jag har mannen i mitt liv skall vi nog rida ut alla stormar som kommer.
Kärlek stark som sten kan inte ens vågorna förstöra.
De senaste dagarna har jag varit omgiven av barn, barnfamiljer och gravida kvinnor. Mammadiskussionerna har haglat runtomkring mig och kommentarerna som först inte alls störde mig grävde sig sakta men säkert under ytan. Att sen komma hem och konstatera att också mina krukväxter håller på att dö ifrån mig höll på att knäcka mig. Men ännu en gång lyfte jag mig själv. Satte näsan i vädret och tänkte att så länge jag har mannen i mitt liv skall vi nog rida ut alla stormar som kommer.
Kärlek stark som sten kan inte ens vågorna förstöra.
söndag 15 maj 2011
Håller på att dö av spänning
Ställningen är 1-1 och jag vågar knappt titta.
Aaaaaaahhhh, jag nästan dör av spänning!
Aaaaaaahhhh, jag nästan dör av spänning!
lördag 14 maj 2011
Knäsvag
Kanske är det vinet. Kanske är det minnena.
Men jag blir alldeles knäsvag då sambon spelar denna låt på gitarr:
Men jag blir alldeles knäsvag då sambon spelar denna låt på gitarr:
fredag 13 maj 2011
Fredagen den 13:e
Inlägget som jag skrev igår har tydligen försvunnit. Tydligen har blogger krånglat för många de senaste dagarna.
Inlägget ifråga handlade om Längtan till ett barn och deras stora sorg. Idag är det också andra som sörjer. Konstigt att misslyckanden kan hopa sig så här.
För min egen del kan jag meddela att jag tog första Terlouttabletten idag, få se då om jag märker några effekter av det.
Just nu: HOCKEY! Heja Finland! Och herre min skapare vilket mål Mikael Granlund gjorde!
Inlägget ifråga handlade om Längtan till ett barn och deras stora sorg. Idag är det också andra som sörjer. Konstigt att misslyckanden kan hopa sig så här.
För min egen del kan jag meddela att jag tog första Terlouttabletten idag, få se då om jag märker några effekter av det.
Just nu: HOCKEY! Heja Finland! Och herre min skapare vilket mål Mikael Granlund gjorde!
torsdag 12 maj 2011
tisdag 10 maj 2011
Jag överlevde nog
Nu var det äntligen över. Spolningen och VUL gjordes imorse och det gick väl ganska bra skulle jag säga. Min livmoder var lika osamarbetsvillig som sin ägarinna vilket gjorde att spolningsanordningen (har ingen aning om vad den heter) gled ut flera gånger. Till sist tappade jag räkningen och läkaren tålamodet och hon knep (?) på något vis om livmodermynningen så att allt skulle hållas på plats. Spolningen gick fint och det visade sig att det var fri passage i äggledarna. Spolningen var lite obehaglig, men det gjorde inte direkt ont.
Cystorna som hon såg förra gången var helt borta trots att mina blodvärden var aningen förhöjda vilket hon menade skulle kunna tyda på endometrios. Men inga cystor är ju ett gott tecken!
Enda smolket i glädjebägaren är att jag har en liten polyp i livmodern som läkaren vill hyvla * bort. Inte för att hon tror att den är orsaken till att vi inte blir gravida, utan för att det helt enkelt hör till att de tas bort på kvinnor som försöker bli gravida. Så i sommar någon gång kommer jag att sövas ner och hyvlas på dagkirurgin. För att mensen skall hållas helt regelbunden fram tills dess skrev hon också ut Terolut åt mig. Om jag förstod saken rätt borde Terolut också göra mina folliklar lite större. De som hon såg idag var onödigt små med tanke på att ägglossningen borde vara nära nu.
* Jaiks! Ser framför mig de här stora trähyvlarna som används inom byggnadsbranschen.
Det var alltså dagens uppdatering. Känns ganska bra trots allt...
Cystorna som hon såg förra gången var helt borta trots att mina blodvärden var aningen förhöjda vilket hon menade skulle kunna tyda på endometrios. Men inga cystor är ju ett gott tecken!
Enda smolket i glädjebägaren är att jag har en liten polyp i livmodern som läkaren vill hyvla * bort. Inte för att hon tror att den är orsaken till att vi inte blir gravida, utan för att det helt enkelt hör till att de tas bort på kvinnor som försöker bli gravida. Så i sommar någon gång kommer jag att sövas ner och hyvlas på dagkirurgin. För att mensen skall hållas helt regelbunden fram tills dess skrev hon också ut Terolut åt mig. Om jag förstod saken rätt borde Terolut också göra mina folliklar lite större. De som hon såg idag var onödigt små med tanke på att ägglossningen borde vara nära nu.
* Jaiks! Ser framför mig de här stora trähyvlarna som används inom byggnadsbranschen.
Det var alltså dagens uppdatering. Känns ganska bra trots allt...
måndag 9 maj 2011
"Somebody ate the ONLY GOOD THING in my life!"
Rubriken är ett citat från Friends. Ross säger det när någon har ätit upp hans favoritsmörgås gjord på rester från Thanksgiving. Någon åt upp det enda positiva som hände i hans liv just då.
Just så känner jag mig nu också. Jag hade gjort preliminära planer på att åka på en resa med en vän i början av min semester, men fick idag reda på att det inte blir av på grund av olika orsaker.
Resan som jag längtat efter flera månader nu: några dagar som skulle vara helt fria från jobb, förpliktelser, ägglossningstester och tajmade samlag.
Nu tänker jag göra en smörgås och en tekopp och jag kommer att skydda detta kvällsmål med mitt liv.
My sandwich!
Just så känner jag mig nu också. Jag hade gjort preliminära planer på att åka på en resa med en vän i början av min semester, men fick idag reda på att det inte blir av på grund av olika orsaker.
Resan som jag längtat efter flera månader nu: några dagar som skulle vara helt fria från jobb, förpliktelser, ägglossningstester och tajmade samlag.
Nu tänker jag göra en smörgås och en tekopp och jag kommer att skydda detta kvällsmål med mitt liv.
My sandwich!
Imorgon smäller det
Eller nåja, "imorgon spolas det" är en mera sanningsenlig rubrik, men det lät helt enkelt inte lika häftigt. Imorgon är det alltså dags för spolningen av mina äggledare. Spännande blir det. Har läst så olika berättelser om det: vissa känner knappt något, vissa tycker att det är lite obehagligt och vissa tycker att det gör riktigt ont. Egentligen är jag inte så orolig över att det skall göra ont under själva spolningen, utan snarare att jag skall vara öm efteråt eftersom jag har möten hela eftermiddagen.
Blir väl att ta med sig x antal Burana så att jag klarar dagen om så skulle vara fallet.
Blir väl att ta med sig x antal Burana så att jag klarar dagen om så skulle vara fallet.
söndag 8 maj 2011
Morsdag
Morsdag är ju ännu en slags påminnelse om att det gått ett år sen senaste morsdag då jag ju nog tänkte att "till nästa morsdag skall jag väl åtminstone vara gravid".
Men nej, så blev det ju helt tydligt inte. Ändå kan jag inte känna någon bitterhet idag. Varför vet jag inte, men kanske beror det på att vi efter utredningen börjar känna lite hopp igen. Vi kan t.o.m. våga oss på att tänka att "kanske, kanske till nästa morsdag". Nå nej, nu skall jag inte gå och bli överoptimistisk och alldeles vi-kommer-ju kanske-inte-att-lyckas-på-första-försöket-men-nog-på-andra-eller-tredje!
En fin gest tyckte jag att det var att dagens ledarskribent i Vasabladet grattade alla mammor, mor- och farmödrar samt alla barnlösa kvinnor som fungerar som modersfigur för någon.
Vem har någonsin tänkt på att gratta dem på en morsdag tidigare?
Men nej, så blev det ju helt tydligt inte. Ändå kan jag inte känna någon bitterhet idag. Varför vet jag inte, men kanske beror det på att vi efter utredningen börjar känna lite hopp igen. Vi kan t.o.m. våga oss på att tänka att "kanske, kanske till nästa morsdag". Nå nej, nu skall jag inte gå och bli överoptimistisk och alldeles vi-kommer-ju kanske-inte-att-lyckas-på-första-försöket-men-nog-på-andra-eller-tredje!
En fin gest tyckte jag att det var att dagens ledarskribent i Vasabladet grattade alla mammor, mor- och farmödrar samt alla barnlösa kvinnor som fungerar som modersfigur för någon.
Vem har någonsin tänkt på att gratta dem på en morsdag tidigare?
onsdag 4 maj 2011
Den där Buddha var nog en klok typ
"Everything that has a beginning has an ending. Make your
peace with that and all will be well."
tisdag 3 maj 2011
Vägen är densamma, slutdestinationen olika
Bloggar, bloggar och åter bloggar. Ibland blir min sambo lite trött på mitt bloggberoende eftersom jag lätt kan tillbringa en halv dg framför datorn surfandes från blogg till blogg. Barnlöshetsbloggarna kom in i mitt liv för ungefär ett år sedan, då när det blev klart för mig att vi inte är de enda som går igenom den här h*elvetesresan.
Vi är verkligen inte ensamma. Varje vecka hittar jag en ny barnlöshetsblogg som berör. Och i någon mån är det alltid det samma som man läser om: hopp, glädje, oro och hjärtskärande sorg. Sorgen och saknaden, efter något vi aldrig haft, förenar oss. Ett systerskap med lite nedslående medlemskriterier.
Många vars bloggar jag läser har hunnit mycket längre på sin resa, vissa har t.o.m. hunnit avsluta den med graviditet och moderskap eller med accepterandet av det faktum att man aldrig kommer att bli förälder till sitt biologiska barn.
Ja, vägen är nog den samma för oss alla, hållplatserna likaså. Men hur länge resan tar och vart den bär får tiden utvisa.
Vi är verkligen inte ensamma. Varje vecka hittar jag en ny barnlöshetsblogg som berör. Och i någon mån är det alltid det samma som man läser om: hopp, glädje, oro och hjärtskärande sorg. Sorgen och saknaden, efter något vi aldrig haft, förenar oss. Ett systerskap med lite nedslående medlemskriterier.
Många vars bloggar jag läser har hunnit mycket längre på sin resa, vissa har t.o.m. hunnit avsluta den med graviditet och moderskap eller med accepterandet av det faktum att man aldrig kommer att bli förälder till sitt biologiska barn.
Ja, vägen är nog den samma för oss alla, hållplatserna likaså. Men hur länge resan tar och vart den bär får tiden utvisa.
Dagens citat
Stubbornly persist, and you will find that the limits of your stubbornness go well beyond the stubbornness of your limits.
Robert Brault
Robert Brault
måndag 2 maj 2011
Uppdatering
Vet att jag varit dålig på att uppdatera de senaste veckorna, men det har liksom inte funnits tid och energi för bloggande. Idag har jag nu heller inte så mycket att komma med.
Jag har ätit medicin för sköldkörteln någon vecka nu och märker nu inga förändringar ännu. Är inte särskilt nervös inför nästa veckas äggledarspolning, men tycker det blir krångligt att ta ledigt från jobbet igen. Skulle helst undvika alla frågor, men det är svårt att komma på passliga lögner. Kanske drar jag till med att jag skall till tandläkaren eller något liknande...
Det är fult att ljuga, men ändamålet helgar medlen eller hur var det nu igen?
Jag har ätit medicin för sköldkörteln någon vecka nu och märker nu inga förändringar ännu. Är inte särskilt nervös inför nästa veckas äggledarspolning, men tycker det blir krångligt att ta ledigt från jobbet igen. Skulle helst undvika alla frågor, men det är svårt att komma på passliga lögner. Kanske drar jag till med att jag skall till tandläkaren eller något liknande...
Det är fult att ljuga, men ändamålet helgar medlen eller hur var det nu igen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)