Slutet närmar sig

Eller kanske man skulle skriva att början närmar sig istället. För jag väntar nog mera på att få börja vara mamma än på att sluta vara gravid.
Igår skrämdes Pyret med att röra sig väldigt litet och mot kvällen hade jag hunnit bli nojig, var helt säker på att hon hade dött i magen och jag skulle bara ha velat gömma huvudet i sanden och förneka allt. Men istället ringde jag med gråten i halsen till BB där de lugnt svarade att jag skulle komma in för att jag skulle slippa oroa mig.
När vi kom in tog de en hjärtljudskurva och kunde konstatera att allt var bra. Puh, vilken lättnad!
På samma monitor kunde man också följa med mina sammandragningar som visade sig vara ganska regelbundna. Har ju inte alltid riktigt varit säker på när jag har sammandragningar, och var blev förvånad när jag tyckte att de blev starkare och starkare sedan under kvällen. Mot slutet av kvällen gjorde de till och med lite ont så jag började hoppas att det var något på gång och gick och lade mig ner med vetedynan mot magen. Men det var tydligen bara förvärkar för jag sov nog sedan hela natten utan att känna några starka sammandragningar.
Imorgon dags för läkarundersökning. Med lite tur kan väl den inre undersökningen som görs också göra att förlossningen startar...