Det är ju totalt omöjligt att vara helt förberedd på vad som väntar. Trots att jag läst massor om förlossning och första tiden med en baby är det ändå som ett stort mysterium. Det märkte jag bland annat igår då jag från cirka klockan 13 till 21 hade ont nere i magen, ibland också i ryggen och i ljumskarna. Med en spänd förväntan tänkte jag att: "Nu kanske det är dags!", men mot kvällen hade värken klingat av.
Egentligen var det inget som jag trodde var riktiga värkar heller eftersom det inte skulle ha gått att ta tid på dem. Det kom och gick i vågor och på olika områden, men det var för diffust för att säga exakt när de började och slutade. Dessutom var det ibland en stickande smärta, och ibland en mera molande värk. Och så varierade det som sagt VAR värken kändes.
Det är ju så otroligt spännande då man inte vet hur det kommer att kännas när det väl börjar. Idag tänker jag att det jag kände igår eventuellt kan ha varit att barnet fixerades nere i bäckenet. Det borde ske i dessa veckor, och jag sa flera gånger till sambon att det "känns annorlunda". Få se på onsdagens ultraljud då om hon har fixerats med huvudet neråt. Och om hon är en jättebebis eller inte. Och om mitt bäcken är tillräckligt brett i sådana fall.
Hoppas det, för det skulle nog komma som en chock om jag nu skulle vara tvungen att ställa in mig på kejsarsnitt istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar