Har tillbringat första dagen på soffan och trodde att jag skulle vara uttråkad och klättra på väggarna. Men nej, istället känner jag en oändlig tacksamhet över att vårt barn lever.
Var in på finlandssvenska föräldraforumet och såg till min förskräckelse att en kvinna som plussat några veckor innan mig hade mist sitt barn. Bebisen hade haft konstaterade missbildningar och hjärtsvikt och de hade fått höra att barnet skulle dö i magen inom kort. Mitt hjärta brister då jag tänker på vad vissa människor måste gå igenom.
Så idag är jag extra tacksam över min växande mage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar