Julångest

Börjar känna mig lite rådvill angående julfirandet: å ena sidan vill jag ju verkligen resa hem över julen, men å andra sidan vill jag ju inte göra något som är riskabelt för barnet. Min första reaktion då läkaren sa att vi inte borde åka någonstans var ju att tänka: "Jag ska hem!"
Jag är väl lite av ett planerande kontrollfreak och har ibland svårt att ställa om då planer plötsligt ändras. Sedan då det fått sjunka in brukar jag inte ha några svårigheter att anpassa mig till förändringarna. Och det är väl lite det jag gjort de senaste dagarna.
Vägt fördelar och nackdelar mot varandra. Grubblat över konsekvenser och tänkt på tidigare jular då jag desperat längtat efter att få vara gravid. Funderat på hur nästa jul kan komma att se ut (herre min skapare, jag kan vara mamma då!).

Och det som jag kommit fram till är väl att en jul kan jag överleva att fira bara på tumanhand med sambon. Visst kommer vi att vara galet uttråkade och sakna våra familjer, men nästa jul får vi istället fira som en trepersoners familj.
Så nu har sambon och jag tillsammans bestämt att vi tar beslutet efter nästa veckas ultra. Då ska vi till överläkaren på polikliniken och kommer att fråga rent ut vad han tycker att vi ska göra med resandet. Dessutom har jag en lång lista med andra frågor att ställa. Får vi klartecken reser vi hem, men annars får vi göra det bästa av situationen och stanna hemma.